Podden Trycksvärta - Avsnitt 21 Releasespecial
Sändes den 21 november 2023
Det här avsnittet är en releasespecial eftersom vi båda nyligen har haft bokrelease.
Brickan i spelet och Res och tälta med barn.
Böckerna släpptes under oktober-november 2023. Vi firar med releasespecial och diskuterar boksläpp. Vad har varit roligast, svårast och mest utmanande? Hur känns det att släppa en uppföljare? Måste man ha en releasefest? Och hur känns det att hålla i sin nytryckta bok?
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Hemsida och webbutik.
Transkribering och länkar till avsnitt 21 - Releasespecial
Inledning och presentation
Anna: Hej och välkommen till det tjugoförsta avsnittet av podden! Mitt namn är Anna Samuelsson…
Hanna: … och jag heter Hanna Wesslén…
Anna: Vi är författare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: Framförallt tar vi upp ämnen som rör indieförfattarskap och egenutgivning i den här podden, men förstås mycket annat som kretsar runt skrivande. Vad ska vi prata om idag, Anna?
Anna: Idag ska vi ha ett specialavsnitt! För vi har ju de senaste veckorna haft release för våra respektive böcker.
Hanna: Så är det och det känns himla kul. Det är ju första gången vi har det här i podden.
Anna: Mm, för förra gången, när vi släppte våra debutromaner så hade vi ju inte börjat podda än.
Hanna: Precis. Och det är roligt att vi båda har nya böcker ute så här innan julhandeln. Men innan vi drar igång tycker jag att vi kör en snabb tillbakablick på förra avsnittet, som vi brukar.
Anna: Det gör vi. Vi tog upp det här med hemsida och webbutik då, eftersom vi båda just omarbetat våra hemsidor och dessutom skaffat varsin webbutik. Vi pratade om vad man behöver för att skapa en hemsida och vilket innehåll man kan ha där. Sedan gick vi igenom hur det var för oss när vi skulle sätta upp den här webbutiken, det var ju lite pyssel. Men vi är nöjda nu.
Hanna: Ja, så lyssna gärna om du missade det.
Kommentarer på förra avsnittet
Anna: Ja. Och vi har ju fått in en kommentar från Thomas.Kung.skriver på Instagram.
Hanna: Thomas skriver att det är ju förstås inte lätt för vanliga dödliga att förstå hur man skapar en hemsida och var den ska finnas och så.
Anna: Haha, det håller jag med om.
Hanna: Haha, ja. Men just Thomas arbetar som webbutvecklare och skriver att han har testat alla lösningar mellan himmel och jord. Han reagerade lite på vad som kanske lät som ett antagande från vår sida att det skulle vara bättre med ett webhotell där man installerar wordpress, som ju vi har, jämfört med att ha wordpress.com och ha sajten hostad där. Och han påpekar att man inte direkt ”äger” sin sida om den ligger på ett webhotell heller. Jag känner att det här är lite över min tekniska kunskapsnivå på ämnet.
Tips från Thomas.Kung.skriver
Anna: Samma här egentligen, för jag är inte heller webbutvecklare. WordPress.com tror jag inte vi tog upp alls som alternativ i förra avsnittet, du nämnde väl att du hade råkat ha det från början, men det är väl bra att lägga på minnet om man funderar på var man vill ha sin webbsida. Det vi nog försökte få fram förra gången, om det nu gick så bra, med tanke på att det inte är hemsidor och servrar som vi kan bäst, är att vi tyckte att det var skillnad på att ha en egen domän som INTE ligger på till exempel Wix, GoDaddy, Weebly eller vad det nu kan vara. Delvis för att jag då, personligen, inte vill ha adressen annasamuelsson.wix.com, utan bestämma domän själv, men också för att nån annan inte skulle stänga ner min sajt om de själva upphör. Och visst, om mitt webbhotell upphör, så gissar jag att det kvittar vilken domän jag har, för sajten lär ju försvinna ändå. Men det känns ändå bra att äga sin domän tycker jag.
Hanna: Ja. Thomas skriver vidare att han valde då att ha sin sida thomaskung.se med ett standardabonnemang på wordpress.com vilket innebär att de sköter servern, uppdateringar och sådant. Han skriver att framför allt går sidan snabbt att ladda, vilket när man har plattform hos ett webbhotell kan kosta pengar att ordna. Det har jag ju alltså märkt, som jag nämnde i förra avsnittet.
Anna: Ja.
Snabb hemsida
Hanna: Och han skriver vidare bland annat att han kan låta användare registrera sig och få nyhetsbrev och poster, utan att använda Mailchimp eller liknande. Mycket praktiskt och prisvärt, skriver han. Jag håller med om att det låter ju väldigt smidigt. Och jag har varit inne på Thomas sida, den är jättetrevlig och laddar precis som han skriver snabbt, till skillnad från min nu, den går lite långsammare.
Anna: Just det.
Hanna: Nu när jag läser Thomas kommentar så kan jag ju fundera om jag borde ha gått på det lite enklare alternativet istället, eftersom jag har en del problem med hastighet och det är lite stökigt med uppdateringar och så vidare. Men nu tror jag inte att jag orkar ändra heller och jag är ju överlag väldigt nöjd, och jag gillar ju att det finns så mycket valmöjligheter med plugins och så vidare, särksilt om jag får ordning på hastigheten. Jättebra inspel av Thomas där att beakta om du sitter och funderar på vad du ska välja för lösning, tack så jättemycket för det Thomas.
Anna: Absolut, alltid bra med andras lösningar på saker och ting.
Lönar det sig att ha egen webbutik?
Hanna: Apropå kommentarer. Jag hörde att någon hade hört på en annan podd att det absolut inte lönar sig som författare att ha en egen webbutik. Vad skulle du säga om det?
Anna: Ja, se där. Jag skulle nog säga att det beror på. Om man har en lösning som kostar säg 1000-2000 kr/månad vilket säkert inte är orimligt, och man säljer en bok i veckan – nej, det är klart att det inte gör. Men om man har en billigare lösning så kan det löna sig. Sedan vet jag inte om det är just den ekonomiska delen bara, för jag som läsare skulle ju inte avstå att köpa bara för att jag får mejla till författaren eller skicka in ett formulär, jag skulle säkert beställt boken oavsett om det var min intention. Men visst – det kanske är andra som skulle avstå om det inte finns en webbutik, jag vet inte. Men just det här att det faktiskt sparar jobb mot att ha till exempel ett formulär eller annan kontaktväg – så arbetsmässigt så tror jag nog det kan löna sig. Om det är en billig webbutik, om man inte säljer så många böcker.
Hanna: Mm, jag håller med. Det är två viktiga aspekter du tar upp där. Precis som du säger så beror det på vad man betalar. Inte så att man kan förvänta sig att det över en natt bara rasslar in tusentals beställningar så fort man har satt upp en webbutik, men jag tycker hittills absolut det har lönat sig. Den planen som jag har, den billigast på Shopify kostar 5 dollar i månaden, det är ju inte stora kostnader. Men det måste ju var och en förstås utvärdera, om det är värt att ha eller inte.
Anna: Mm.
Arbete med att sätta upp webbutik - sedan tidsbesparing
Hanna: Det är ju en del jobb med en webbutik.
Anna: Så är det absolut. Det är jobb med att sätta upp den och sedan är det minimalt med jobb skulle jag säga, till skillnad från ett formulär som kräver mer administration att ta hand om under tiden med beställningar och så, som annars hamnar direkt i webbutiken. Det är klart det finns formulärläsningar och så också som hamnar direkt i en lista som är smidiga, ofta betallösningar då. Men de kanske kräver mindre initialt arbete, de här formulären, även om mitt eget gamla formulär gav mig gråa hår innan jag var klar, haha.
Hanna: Ja jag började ju sätta upp ett sådant och misslyckades och sen hittade jag någon annan halvdan lösning. Jag tyckte absolut inte att det var särskilt lätt att sätta upp ett sånt där formulär. Dessutom, kring det här med webbutik. Det finns säkert de som inte har tänkt sälja böcker själv och då är det såklart inte något man ska ha. Och man ska nog tycka det är kul med en sån här webbutik och något man vill hålla på med långsiktigt, annars skulle jag nog jag sätta upp en.
Anna: Nej.
Bra med olika funktioner i webbutiken, möjlighet att göra kampanjer och liknande
Hanna: Men hittills är jag jättenöjd och det är bra med alla funktioner som finns. Till exempel nu då så har jag nu ett Black Friday-erbjudande den här veckan, fram till söndag 26 november. Då får man automatiskt 15% på alla köp. Passar på att göra lite reklam för det nu, så gå gärna in på Hanna Wesslén Books och kolla in det erbjudandet, om du har funderat på att läsa Nepalsviten, så är det bra tillfälle.
Anna: Ja, du tjuvstartar lite där haha. Jag tänkte också ha ett Black Friday-erbjudande faktiskt, på Statisterna då från torsdag 23 till söndag 26.
Hanna: Just det. Det är kul att kunna ha lite sånt, att det finns de funktionerna, det är väldigt lätt att fixa i webbutiken.
Anna: Jag tycker det också. Om man vill ha fri frakt, nu har ju du det inkluderat i dina, men lite olika rabattkoder och sådär, det är faktiskt kul att kunna erbjuda.
Hanna: Ja, smidig lösning. Men nu kör vi igång tycker jag.
Vad har hänt sen sist
Hanna: Vad har hänt på din front sedan förra avsnittet?
Anna: Jag har ju äntligen fått mina böcker! Vi ska återkomma till det lite senare. Men jag har också bokat in lite signeringar och marknader, så det känns som att jag har ganska mycket att se fram emot nu innan jul inom skrivandet.
Hanna: Det låter fantastiskt alltihop. Vad roligt.
Anna: Ja, det är verkligen kul. Och jag har också skickat ut de förhandsbeställningar som kommit in.
Hanna: Mm, det är en del jobb med det där.
Anna: Ja, det är ju det. Samtidigt är det otroligt roligt att packa och skicka och sådär.
Hanna: Jag vet. Tyckte du också det var smidigare nu den här gången, med beställningar via webbutiken?
Anna: Ja verkligen, mycket, mycket smidigare. Man fick så himla bra översikt över vem som beställt vad och hur många böcker och sådär. Det var väldigt smidigt. Vad har du hittat på?
Hanna: Jag har kommit igång och skrivit ordentligt faktiskt, på sista delen i Nepalsviten. Jag är ju med i NaNoWriMo för första gången, som jag berättade i förra avsnittet.
Anna: Just det. För er som inte lyssnade på förra avsnittet eller inte vet sen tidigare så är ju det en internationell utmaning där den som anmäler sig ska skriva 50000 ord på en månad. Hur går det då, nu är det ju inte så mycket tid kvar?
Status i NanoWriMo
Hanna: Precis. Det har faktiskt varit väldigt roligt att göra det här. Jag tycker att det går bra och jag ligger ungefär i fas. Det är ju inte svårt, tycker jag, att skriva 1667 ord på en dag, vilket är det man måste snitta på. För mig tar det ungefär 1,5-2 timmar och det är ju ingen orimlig tid att sitta. Det som däremot är lite av en utmaning är att leverera det här VARJE DAG. Väldigt lätt att man missar någon dag.
Anna: Wow. Ja, jag förstår det. Jag skulle nog kunna sitta 1,5-2 h vissa dagar, men som du säger, varje dag är verkligen en utmaning. Det skulle jag inte fixa. Kanske om jag inte jobbade heltid samtidigt, eller hade familj eller så, men nu skulle det nog vara omöjligt.
Hanna: Det förstår jag. Det beror ju väldigt mycket på allt annat man har omkring, att man har möjlighet att pytsa in den där tiden någonstans.
Anna: Väldigt imponerande att du är med och så kul att du, som jag tror i alla fall, kommer att lyckas med det här. Tycker du det blir svårare eller lättare ju fler dagar in i november du kommer?
Hanna: Svårare definitivt, skulle jag säga. Första veckan gick superbra, det kändes ganska lätt på något sätt. Men sen andra veckan var nog värst kanske, betydligt tuffare. Jag var på ett ställe i berättelsen där jag kände att jag inte riktigt hade koll på vad jag skulle skriva och då blev det ju direkt mycket svårare att ligga i fas.
Ett synopsis underlättar skrivandet
Anna: Ah, ja, det kan jag tänka mig. Det känns som att det skulle underlätta väldigt mycket med en tydlig synopsis.
Hanna: Ja absolut. Jag var nog inte 100% klar med den. Jag var nog mer klar när jag satte igång med Brickan i spelet än vad jag var nu. Nu var det så här: ”Nu måste jag starta, det är 1:a november.” Jag hade ju delar av synopsis, men så kom jag till ett parti där jag kände att jag inte riktigt visste och då blev det direkt svårare. Det var faktiskt en dag när jag faktiskt inte skrev några ord. En söndag när det hände massa annat. Då blev det jobbigare veckan efter, att ta igen. Men det har jag gjort nu.
Anna: Så bra jobbat, det är verkligen inte det lättaste! Har du några tips eller lärdomar du tar med dig?
Hanna: Ja, två saker bland annat som jag har tänkt på.
Anna: Låt höra.
Lärdomar från NanoWrimo
Hanna: Det första är att jag tycker det är väldigt motiverande att ha satt upp ett antal ord att skriva och att sedan få gå in på den här sidan och uppdatera. Man fyller i antal ord man har skrivit, var man skrev, hur man skrev, alltså dator eller mobil, eller för hand, vilket jag sällan gör när det gäller manus. Sen får man ange med en smiley hur det kändes.
Anna: Aha.
Hanna: Man får se en graf hur man ligger till, antal ord man har skrivit i mintuen och så vidare. Det är nästan lite barnsligt att det känns så kul att gå in och uppdatera där. Jag går in flera gånger om dagen och lägger till ett nytt litet skrivpass.
Anna: Just det, så man fyller på löpande under dagen om man vill? Inte bara per dag?
Hanna: Nej precis. Det är jätteroligt av någon anledning. Och där har vi det andra punkten som jag tar med mig. Jag är ju nästan lite efter, men tidigare har jag i princip bara skrivit på Scrivener på min dator. Inte skrivit på manuset på annat sätt. Nu för några veckor sedan så tog jag ju tag i att ladda ner Scrivener for iOs appen till mobilen.
Anna: Vad kul!
Synka scrivener mellan datorn och mobilen
Hanna: Ja, och efter vissa tekniska melt downs så lyckades jag få dem att synka så nu kan jag växla smärtfritt mellan mobil och dator. Och det ger så mycket extra ord. Jag skriver 70 ord här och 150 ord där. Tillsammans blir det en hel del.
Anna: Det kan jag tänka mig. Vi har ju nämnt det i något tidigare poddavsnitt för inte så länge sedan, det här tipset om att skriva även på mobilen, att liksom ta varje minut som man får. Jag gillar ju det. Man kanske skriver när man väntar på bussen eller vad som helst. Det är väldigt smidigt. Och att det då blir ganska många ord.
Hanna: Ja, verkligen. Det kan ju vara psykologiskt också. Ibland kan det kännas jobbigt att sätta sig och tänka att man ska skriva 1700 ord och så är sidan tom. Det kan vara lite svårt att komma igång. Det är mycket lättare att tänka att nu ska jag bara sitta 10 minuter och så får vi se vad det blir och så helt plötsligt så har man skrivit några hundra ord. Det är lite psykologi i det på något sätt. Apropå det här med att synka ihop Scrivener mellan mobilen och datorn, det är inte jättesvårt, men jag hade ändå vissa problem. Jag har skrivit en kort bloggartikel om hur jag gjorde för att sätta ihop den synkningen, rent tekniskt, så den kan man läsa om man vill ta tag i att sätta upp den lösningen.
Anna: Kul, och den finns på din hemsida, eller hur?
Hanna: Ja, precis, på indieforfattaren.hannawesslen.se.
Anna: Just det. Och du hade snappat upp några nyheter, eller hur?
Hanna: Ja, jag nämnde ju det, jag tänkte nämna några saker som jag har snappat upp sedan sist som jag tycker är intressanta.
Nyheter av intresse för indieförfattare
Anna: Ja.
Hanna: Jag prenumererar ju på Boktuggs nyhetsbrev, det är säkert många andra gör också, annars är det ett tips. Det är bra. De har ett bra analysbrev också om man vill stötta dem ekonomiskt. Men i nyhetsbrevet som kom för någon vecka sen, nr 452 tror jag, så nämnde de att Kobo, en av de internationella stora plattformarna för eböcker, har startat sin Kobo Plus-tjänst, alltså en streamingtjänst för eböcker och även ljudböcker i Sverige.
Anna: Okej, intressant.
Hanna: Jag tycker Kobo är jättebra, det är en väldigt författarvänlig plattform så det här var intressant. Boktugg ställer sig då frågan om detta kan räcka för att sparka igång den sömniga eboksmarknaden i Sverige. Kobos läsplattor är populära och säljs redan i Sverige, så vi får väl se. Jag har mina eböcker på Kobo och har väl inte sett någon stor försäljning där, men det här gör ju att det blir mer intressant, kanske blir mer aktivitet där avseende svenska böcker. Jag är inte säker på att konkurrensen just avseende svenska böcker är lika stor där än som på till exempel Storytel och Nextory. Vi får se helt enkelt.
Anna: Just det. Det känns som att vi i Sverige, vi gillar verkligen ljudböcker. Om man då vill ha sina böcker där, hur laddar man upp dem?
Hanna: Det finns flera sätt att nå dem. Dels kan man gå direkt via Kobo Writing Life, man kan googla det så kommer den sidan upp. Där finns för övrigt väldigt mycket bra information för indieförfattare, de har både en blogg och podcast och annat. Ett annat alternativ är att ladda upp sin bok via Draft2Digital och då kan man nå även Kobo om man kryssar i det alternativet.
Anna: Aha, bra tips. Vad var den andra nyheten?
Spotify startar med streaming av ljudböcker
Hanna: Den andra saken nämndes faktiskt också i samma brev från Boktugg, men det talas även väldigt mycket om det på annat håll. Bland annat har jag hört det i flera engelska poddar, och det är att Spotify nu har lanserat i de engelskspråkiga länderna så att det i premiumprenumerationen ingår 15 timmar streaming av ljudböcker. Och så har de tecknat avtal med massa stora förlag så det verkar finns en hel del internationella titlar. Det här är en jättegrej verkar det som eftersom de i dessa länder inte har haft samma typer av streamingabonnemang som vi är vana vid i Sverige, som gör att det blir väldigt billigt att lyssna på ljudböcker.
Anna: Ja, det är en het fråga.
Hanna: Verkligen. Sen hörde jag på Förlagspodden att de tror att det här kommer till Sverige någon gång i början av nästa år. Q1 trodde de. Och då tänker jag att där vill man ju säkert se till att ha sin ljudbok om man kontrollerar rättigheterna till den.
Anna: Ja det är ju många som har en Spotify-prenumeration och 15 timmar blir ungefär en ljudbok i månaden som ingår då med andra ord.
Hanna: Ifall upplägget kommer se likadant ut här. Det vet vi ju inte. Men jag tror på att det är bra att finnas på så många ställen som möjligt. Jag tänker att eftersom Spotify äger Findaway voices så tänker jag att det måste vara ett enkelt sätt att gå via Findaway Voices för att få ut sin ljudbok på Spotify. Om det är någon lyssnare som har testat det så vore det intressant att höra mer om det tycker jag.
Anna: Precis, hör gärna av er och berätta.
Hanna: Men vad säger du, ska vi komma in lite på avsnittets tema?
Anna: Det gör vi!
Releasespecial
Brickan i spelet
Anna: Mm, release alltså. Det är väldigt roligt, ganska obeskrivligt att kunna hålla sin bok i handen. Sin egen bok. Det är nog många som drömmer om att göra det, men alla får, eller kan, av olika skäl inte få hem en tryckt bok. Jag tänkte nog om du, Hanna, kanske vill börja med att berätta lite vad som ledde fram till att det blev en bok, framförallt den här senaste då, Brickan i spelet.
Hanna: Ja, det är ju del två i en trilogi, så jag hade ju redan när jag skrev förra boken tänkt att den här boken skulle komma så småningom. Den fortsätter egentligen där första boken, Sprickan i fasaden slutade.
Anna: Mm. Hade du handlingen till den här delen klar när du skrev den första delen?
Hanna: Det skulle jag nog inte säga. Jag hade en ganska vag bild av hur trilogin ska sluta, som jag för övrigt har ändrat på sedan jag startade att skriva. Sen var det bara några lösa punkter här och där. Lite hållpunkter.
Hanna: Det mesta i den övergripande handlingen bestämde jag när jag precis skulle färdigställa Sprickan i fasaden, alltså den första boken. Jag kände att jag måste åtminstone ha funderat igenom det så att jag inte missar att lägga ut någon viktig plantering.
Anna: Just det, för det är ju svårt att skriva om i efterhand liksom.
Hanna: Ja, får göra en ny utgåva. Nej. Och samma sak nu när jag färdigställde Brickan i spelet så satte jag ut några övergripande vändpunkter och sådant för del tre, för att inte missa att få med något viktigt. Än så länge har det funkat bra. Får se, jag är ju inte klar med trean än. Kanske inte går ihop på slutet.
Liknar böckerna varandra?
Anna: Det går säkert fint! Skulle du säga att böckerna är lika varandra om man tänker sett till handlingen och intrigen och så vidare?
Hanna: Delvis är de absolut lika varandra. Det är samma huvudpersoner och liknande miljöer så till vida att den utspelar sig i Sverige och i Nepal. Känslan i böckerna är nog också ungefär densamma, det är ju spänning, eller nästan lite inslag av feelgood crime var det någon som sa, eftersom karaktärerna och miljöerna ger dem en viss stämning.
Anna: Åh, aldrig hört den benämningen förut, men ja det låter logiskt. Eller åt thriller-hållet, tycker ju jag.
Hanna: Det håller jag med om. Den kanske inte är supermörk som vissa thrillers kan vara, men absolut.
Anna: Nej, men den är fortfarande rå bitvis.
Hanna: Absolut, och kanske att den första boken är lite råare. Sen i första boken var ju en central punkt den här vapensmugglingsaffären som Emelie och Markus kom på spåren. Den tråden avslutas mer eller mindre i första boken och i bok två så är det mer fokus på läkemedelsbranschen och en smutsig affär i den som de kommer i kontakt med.
Anna: Just det.
Hanna: Så ett återkommande viktigt tema är lite det här med hur långt människor kan vara beredda att gå för pengar. Samtidigt som boken handlar om väldigt mycket annat och nu i den här boken blir det mer fokus på Emelies sökande efter sin försvunna pappa.
Anna: Ja, det tycker jag var kul att du fokuserade mer på nu, för det har jag varit nyfiken på sedan första delen. Och det ska bli jättespännande att få reda på upplösningen i sista delen sedan.
Res och tälta med barn
Hanna: Haha, ja… Om vi går över till din bok nu då, Res och tälta med barn – en guide till naturupplevelser i Sverige och övriga Europa.
Anna: Lång titel där. Men det kändes mer okej på en fackbok, eller guidebok då, än en spänningsroman att ha så lång titel.
Hanna: Ja, det gör det ju. Hur resonerade du kring den här boken?
Anna: Ja… det är en bra fråga. Jag hade inte planerat att skriva den här, inte överhuvudtaget, haha. Jag skulle ju skriva klart fortsättningen av Statisterna först. Och sen tredje delen och sen hade jag en till deckare på gång.
Hanna: Ja, men jag förstår att man måste skriva ner de idéerna som kommer.
Anna: Mm, så är det. Den här idéen slog mig under en lång tältresa med familjen, att jag måste skriva om det här. Och inte om mina egna upplevelser då, men mina kunskaper och erfarenheter, det jag lärt mig under alla år med tält och friluftsliv och sådär.
Hanna: Just det. Verkligen roligt att kunna dela med sig av sin kunskap på det sättet.
Anna: Det är också mycket som inte finns att hitta skulle jag säga. Eller jag har inte hittat det när jag har sökt hur man ska bära sig åt med vissa frågor. Jag hoppas att det kan hjälpa många som vill ut och kanske inte vet hur man ska bära sig åt med allt.
Hanna: Det är jag övertygad om.
Bakgrund inom friluftsliv
Anna: Och när jag var liten var vi ju ute väldigt tidigt med tält, jag var så liten att jag inte ens minns de första gångerna, och vi seglade, paddlade, cyklade, var ute med husvagn. Alltså, vi var verkligen utomhus mycket när jag växte upp. Och så har det fortsatt, och även sedan jag och min man fick barn då. Vi tältade när de var drygt ett halvår gamla första gången och de tyckte det var fantastiskt roligt med övernattning.
Hanna: Ja, vad härligt. Och det märks ju verkligen när man läser boken att det här är något som du och hela familjen säkert brinner för och att du har väldigt mycket erfarenhet. Jag har ju också tältat en del, både med barnen och innan, men då har det varit kanske en eller två nätter i taget på en camping, så boken innehöll ju massor som var nytt för mig.
Anna: Kul. Ja, jag skrev ner allt jag kunde komma på, alla tips och trix, aktiviteter, resmål och så vidare. Och valde bland tusentals foton för att hitta passande bilder.
Hanna: Ja fotona tillför väldigt mycket tycker jag. Det blir en inspiration och en trevlig helhetskänsla. Något man gärna vill läsa och bläddra i.
Anna: Bra att det ger den känslan, då når det fram. Jag tycker verkligen att det här med att resa och tälta och friluftsliv i allmänhet är väldigt roligt. Och tält är praktiskt på så många sätt.
Och det fanns faktiskt inte någon bok med just den här inriktningen tidigare, för jag kollade runt lite. Det finns friluftslivsböcker och det finns även familjeböcker för friluftsliv, men ingen som också är inriktad på resor på samma sätt och mot hela Europa och som inkluderar en massa tips på platser, aktiviteter och resmål. Den här kombinationen.
Hitta egen nisch
Hanna: Ja, det tror jag är ett jättebra sätt att tänka på om man ska skriva fackböcker. Just att hitta sin nisch och det är säkert ett tips till andra också. Ifall man har ett ämne man kan mycket om – att hitta en egen vinkling, även om det finns närliggande böcker. Alltid bra att ha en egen vinkling tror jag.
Anna: Det tror jag med.
Releasespecial: Skrivprocessen - skriva Fackbok
Hanna: Hur har känslan och skrivprocessen varit att skriva den här boken?
Anna: Det var väldigt kul att skriva den här boken, orden flög ju ut. Och jag hade liksom inga krav på att den skulle bli en viss omfattning heller, utan den blev 248 sidor och det tyckte jag blev lagom i slutändan.
Hanna: Ja, det håller jag med om.
Anna: Och det var så fritt, jag fick inkludera vad jag ville, i och med att jag gav ut den på eget förlag och det gjorde det hela ännu roligare. Självklart utgick jag ju ifrån vad man som läsare skulle kunna uppskatta i den här typen av bok och att få en bra sammansättning.
Hanna: Ja, där kan jag tänka mig att svårigheten måste ha varit att begränsa. Särskilt bilderna, du måste ju ha hur många bilder som helst.
Anna: Ja bildmässigt hade jag kunnat fylla några hundra sidor till absolut. Det måste vara en balans, det får inte vara för stor del av något, men jag var nöjd med den här mixen när boken var färdig. Först gjorde jag en sammanställning av vilka kapitel som bör vara med, hur uppdelningen skulle vara. Jag har då med kapitlen planering, utrustning, sova, äta, till exempel, men också olika färdsätt, ekonomi, resa utomlands, lek & sysselsättning och upplevelser, och några till då. Sedan fyllde jag helt enkelt på och delade in i underrubriker.
Hanna: Just det, det blir en slags synopsis då, som du arbetade efter?
Anna: Ja, det skulle man kunna säga. Det var om möjligt ännu mer välbehövligt i en guidebok eller fackbok, än i en skönlitterär bok kände jag.
Hanna: Ja det tror jag också. Det blir verkligen viktigt att det finns en röd tråd och en tanke genom boken.
Releasespecial - När var det som tuffast?
Anna: Hur har det varit att skriva Brickan i spelet då? När var det som tuffast och när var det som bäst?
Hanna: Bra fråga. Jag tyckte att det var betydligt enklare att skriva den här än den förra. Kanske inte så konstigt. Jag hade liksom mer tilltro till processen. Jag tror det kändes som tuffast när jag var någonstans i mitten och det kändes som att historien spretade åt alla håll och jag hade massa hål som skulle täppas till.
Anna: Aha, ja, det förstår jag verkligen. Man öppnar upp ännu fler lösa trådar OCH försöker få ordning på dem från förra boken. Förstår helt.
Hanna: Ja. Och större delen av tiden kändes det bra, jag hade mitt synopsis och höll mig till det. När jag insåg att det saknades massa scener, i början av sommaren var det också lite jobbigt ända tills jag bara tog tag i att skriva upp scenerna. Då släppte den känslan ganska snabbt.
Anna: Mm. Skönt. Och nu är det alltså release för våra böcker, eller ja – har varit nyss i alla fall. Och det är ju värt att fira tycker vi.
Hanna: Ja, det är värt för alla att fira releasen av sin bok tycker jag. För det är ju något man kan ha skrivit på i flera år, kanske tio-tjugo år för vissa, eller kortare tid för andra. Sedan om man väljer att fira genom att äta en extra god middag på egen hand eller ha en stor releasefest och bjuda alla vänner och bekanta och okända – ja, det får ju var och en välja.
Releasefest
Anna: Precis. Men man kan absolut unna sig att uppmärksamma det tycker jag. Ingen av oss har ju faktiskt haft någon releasefest.
Hanna: Nej, för mig har det aldrig känts särskilt viktigt om jag ska vara helt ärlig. Jag vet ju att det är väldigt viktigt för många, och det pratas mycket om det. Kanske det man ser fram mest emot med att ens släppa en bok. Jag vet inte varför det inte är så för mig riktigt. Jag är väl ingen festfixare kanske. Men någon gång kanske det ändå blir en releasefest tänker jag. Nästa bok kanske, när trilogin är klar, eller så.
Anna: Jag kände likadant. Jag är inte heller den här som varken går på särskilt många fester eller fixar dem själv. Men någon gång i framtiden kanske haha.
Hanna: Ja.
Anna: Firade du på något annat sätt än en fest?
Hanna: Ja, det blev ganska bra faktiskt. Jag fick hem böckerna en fredag och den fredagen skulle vi på Halloweenmiddag hos några goda vänner. Det var tidigare en halloween, men det var halloweentema. Jag la ut några bilder från det på Instagram tror jag.
Anna: Ja, precis, det gjorde du.
Hanna: Vi kapade temat litegrann och gjorde det till ett bokrealese-firande kombinerat med halloween-tema kan man säga. Så vi var utklädda till häxor och vampyrer och min sambo fixade en stor flaska bubbel. Det blev riktigt roligt.
Anna: Vad kul grej! Och då slipper man ha så mycket fokus på sig själv och böckerna också, om man inte vill förstås, så en kombinationsgrej är nog toppen.
Releasefirande på det sätt som passar
Hanna: Ja, för mig var det väldigt lagom. Jag kanske inte gillar jättemycket att stå i centrum en lång stund så då kunde man prata lite om boken en stund och sen ”Jaja, hur är det med er.”
Hur gjorde du då?
Anna: Jag firade väl inte jättemycket. Vi åt lite sushi och god mat och så här hemma, med familjen då. Men jag var extra glad den dagen när jag fått hem boken.
Hanna: Ja, såklart! Det var jag också.
Anna: Vi tänkte faktiskt lyssna på hur det var, för vi spelade ju in varsitt ljudklipp då.
Hanna: Ja!
Anna: Så jag tänkte att vi börjar med ditt här:
Ljudklipp - Brickan i spelet
Hanna: LJUDKLIPP: Så nu har böckerna äntligen kommit och jag har burit in dem här i hallen. Ska öppna och titta hur de ser ut. Superspännande är det, och lite nervöst faktiskt. För man vet ju aldrig. Jag tror att de är fina. Men vi får se. Ja, de ser jättefina ut på utsidan i alla fall. Precis som jag hade trott att de skulle se ut. I för sig är det inte utsidan som jag är mest orolig för, den har ju Mia gjort. Det är mest inlagan jag är orolig över. Men den ser också jättefin ut. Nu bläddrar jag i den här. Vad skönt. Inget uppenbart som ser konstigt ut. Utan det här ser bra ut. Egentligen var jag inte jätteorolig, men lite orolig var jag ändå. Man vet aldrig om det är något allvarligt man har missat. Nu har jag i för sig inte läst igenom så klart, det kan ju vara något som är konstigt ändå, men nu när jag bara bläddrar så här och tittar så ser det jättefint ut. Nästan allra finast när man ser dem bredvid varandra. De passar perfekt ihop. Det blir firande ikväll!
Anna: Så lät det! Vad roligt att böckerna blev precis som du föreställde dig och att inlagan blev bra.
Går det alltid att beställa provtryck
Hanna: Ja, det var en lättnad. Verkligen. Jag vet inte varför jag var så nervös, jag hade ju gjort likadant som förra gången och då blev det bra förra gången. Men på något sätt är man ju ändå nervös när man trycker upp så många böcker. Då kanske någon undrar så här ”Varför gör du inte ett provtryck innan.” Då är ju svaret på den frågan att på det tryckeriet får det inte att få hem ett provtryck. Man får ett provtryck i form av en pdf-fil och den hade jag ju tittat igenom såklart.
Anna: Nej, det är bra att veta att man kan inte göra provtryck på alla tryckerier. Det kunde inte jag heller på min senaste och det var ett annat tryckeri än jag hade först, och där gick det inte heller. Så det är inte självklart att det går att göra.
Hanna: Det gäller alltså inlagan, omslaget går att beställa provtryck på, men det tyckte inte jag behövdes eftersom jag hade en professionell omslagsdesigner.
Anna: Jag var ju jättenervös för mina egna böcker, i och med att det både var färgtryck och ett nytt tryckeri, även om jag fått provtryck i form av ett papper i förväg precis som på förra. Men det är inte så lätt att kolla för det kanske inte är samma typ av papper som det är i boken alltid. Så det är fortfarande nervöst.
Hanna: Det förstår jag verkligen, där finns ju anledning att vara nervös. Vi kan väl köra igång ditt ljudklipp här också med en gång?
Anna: Mm, haha, det gör vi!
Ljudklipp Res och tälta med barn
Anna: LJUDKLIPP: Nu har mina böcker äntligen kommit efter att ha varit på avvägar i en vecka. Det är ganska många kartonger om man säger så. Det har varit lite bärande nu, jag håller på och öppnar en av kartongerna här. Det pirrar i varenda nerv nu. Det är så svårt att i förväg veta hur framför allt färgerna kommer bli. Jag har varit lite uppe i varv nu medan jag har väntat på böckerna, samtidigt som jag förstås har varit väldigt trött samtidigt.
En bokutgivning sliter på krafterna. Men nu ska vi se här. Här är de. Wow! Det är en så häftig känsla att få hålla i boken till slut. Den är precis som jag hade hoppats. Den ger ett lugnt intryck. Om jag bläddrar i den. Ja, inlagan är minst lika bra som jag hoppades med färger och tryck. Jag valde offset-tryck och det känns som ett bra val. Jag är nöjd och glad och kan andas ut och njuta av känslan att ha fått hem min bok och att den blev precis som jag ville ha den. Det känns jätteskönt.
Hanna: Ah vad roligt att höra. Du lät så nervös först och sen lät du jätteglad.
Anna: Haha, ja. Så var det verkligen.
Hanna: Fantastiskt att du lyckades med att få till fotografierna och färgerna i inlagan precis som du ville ha dem. Sedan finns det ju en hel del andra saker som händer vid en release också, utöver firande av att man har fått böckerna.
Anna: Ja just det, praktiska saker, som att skicka ut förhandsbeställningar och sådant. Nu nämnde vi ju lite om det i inledningen. Hur tycker du det var den här gången?
Releasespecial forts.
Skicka förhandsbeställningar
Hanna: Jag tycker att det är jätteroligt att fixa med sådant. Vi konstaterade ju båda två förra gången, alltså vid första boksläppet, att det tar mycket mer tid än man tror.
Anna: Ja verkligen.
Hanna: Samtidigt som vi sa tidigare tycker jag det var mycket enklare den här gången. Jag kände mig mer rutinerad och hade liksom bättre koll på allt kring förpackningar, hålla reda på beställningar, nu med webbutiken som underlättade.
Anna: Det förstår jag.
Hanna: Nu hade jag en bättre lösning för frakt med PostNord än förra gången, så lite billigare frakt för mig. Jag låter ju inte de som köper betala frakt utan inkluderar det i priset, så bra för mig att det är lågt pris.
Anna: Just det, så det gick enklare allt som allt? Hade du ungefär lika många förhandsbeställningar som förra gången?
Hanna: Jag har inte räknat exakt men liknande skulle jag säga. Den största skillnaden är nog att förra gången var det i princip bara personer jag kände på ett eller annat sätt som förhandsbeställde och den här gången är det en större andel av personer som jag inte känner som förhandsbeställde.
Anna: Det är ju väldigt roligt, säkert såna som läst första och tyckte den var väldigt bra.
Releasespecial - att sälja en uppföljare
Hanna: Ja, jag hoppas det. Eller det tror jag. Jag kan tänka mig att flera av dem som jag känner som köpte första boken inte ens har läst den än, haha. Det är ju inte så länge sen den kom. Jag tänker att det blir liksom lite kul att, aha, du har skrivit en bok, den måste jag köpa. Om man sen inte läser så mycket och inte har hunnit läsa, eller kanske har läst och inte tyckt att det var ens typ av bok, då beställer man nog inte den andra boken. Så det var lite förväntat och det tror jag nästan att man generellt kan förvänta sig att fler i ens bekantskapskrets köper den första. Men det kan ju förstås vara annorlunda för andra. Men jag tror att det inte är helt ovanligt.
Anna: Nej, men jag tror att du har helt rätt i det, kan tänka mig att det ofta är så. Tror du det är så att du säljer lika många av den här boken även utanför webbutiken?
Hanna: Det tror jag till viss del. Jag har inte hunnit vara ute på jättemånga ställen med båda böckerna än, men jag var bland annat på Ica supermarket i Åre på höstlovet. En jättetrevlig butik och det var väldigt roligt att se att de flesta som köpte av mig köpte både bok 1 och bok 2. Då hade jag ju ett ganska fördelaktikt paketpris om man köper båda, och även på webshoppen har jag ett paketpris för båda. Det tror jag underlättar.
Paketpris på del ett och del två
Anna: Så är det säkert. Dessutom VILL man nog också som läsare ofta köpa båda delarna, för i och med att det är en serie, så vill man ju ofta ha hela handlingen, eller ja, nu blir det väl 2/3 av handlingen, men så mycket som finns att läsa i alla fall. Så om man intresserar sig för handlingen och den verkar bra, kan man ju lika gärna köpa båda.
Hanna: Ja. Samtidigt som man kan tänka sig att man vill testa den första först och se om man gillar den. Så kan det vara också.
Anna: Så kan det vara.
Hanna: Hur har det varit för dig med allt administrativt kring releasen?
Anna: Mycket har varit lättare. Från början var det liksom – hur viker man ihop bokkartongen, hur mycket måste man tejpa för att den inte ska åka upp, hur beställer man frakt och allt sånt. Så nu är det absolut lättare.
Hanna: Jag håller med.
Anna: Och min shopify-butik har också hjälpt till mycket med de administrativa, man har ju allt där istället för att lägga över en och en i ett separat Exceldokument och vara orolig för att formuläret inte funkar och sådär, som strulade förra gången.
Hanna: Mm. Är det något som har varit annorlunda än förra gången?
Anna: Det är nog bara det att det känns som att man har bättre koll, det underlättar så himla mycket. Visst, det är en hel del beställningar som ska göras i ordning och skickas iväg, men ändå.
Hanna: Mm. Så det var lite om att skicka ut böckerna. Sen har jag sett att du har ju faktiskt varit med i tidningen med din bok också, det måste du berätta om!
Releasespecial - tidningsreportage
Anna: Ja. Det var ett ganska stort reportage den 12 november i Borås Tidning, jag är ju därifrån, så texten handlade då om mig och boken och varför jag vill inspirera till friluftsliv. Jag brukar nog kunna få ur mig orden när jag blir intervjuad, men den här gången blev jag faktiskt lite nervös. Men det var väldigt kul och journalisten tog det lugnt och lät mig ta den tid jag behövde för att svara.
Hanna: Så himla roligt att de gjorde ett helt reportage. Du är väldigt duktig på att få till sådant där måste jag säga. Jag har inte ens skickat ut en pressrelease, vilket jag vet att jag borde göra eller ha gjort. Vill du berätta något om hur det gick till.
Anna: Ja, pressreleaser är ju väldigt bra, annars är det inte så många som vet om att man har skrivit en bok, eller att man som författare finns över huvud taget. Men sedan är det ju alltid upp till tidningen eller den enskilda journalisten att överväga om det är en artikel värd att skriva ändå såklart. Men jag tror att man bör tänka till lite när man skriver en pressrelease om man gör det.
Hanna: Absolut.
Releasespecial - skriva pressrelease
Anna: Det kanske inte räcker med ”Hej, jag heter Anna och jag har skrivit en deckare”, eller vad det nu kan vara. ”Hör av er”. Utan man får nog gärna lägga ner en del jobb på det. Och jag är ju väldigt intresserad av journalistik och nu blir det lite kuriosa här, men jag var med i kårtidningen i många år när jag pluggade, så jag försöker att tänka ”vad kan en tidning vara intresserad av”.
Hanna: Aha, väldigt bra tips. Jag ska försöka ta till mig det. Jag gjorde väl något halvhjärtat försök med första boken och som du säger, jag la inte så mycket tid på det.
Anna: Nej det tar ju mycket tid precis som allt annat gör under boksläppet. Det är ju svårt att prioritera allt. Men det var kul att det blev en artikel där i alla fall.
Hanna: Verkligen jättekul. Jag har ju inte läst hela, men jag såg bilderna och den såg väldigt fin ut.
Anna: Annars då, vad har mer hänt i samband med releasen för din del?
Releasespecial - e-bok
Hanna: Det har ju varit en del jobb med att ladda upp e-boken på alla plattformar och sådant. Men även det var ju förstås mycket enklare än förra gången.
Anna: Ah, just det, du är så snabb med det där.
Hanna: Ja, nu har jag ju alla konton och sådant och kan bara logga in, skriva in informationen, välja kategorier och ladda upp. Men trots det har det tagit lite tid med de sista. Jag tror den är uppe överallt nu iallafall.
Anna: Ah, kul. Jag vet faktiskt inte ens om jag ska ha den här som e-bok än, jag lutar åt att inte ha det. Det blir ju ett fast istället för flödande format i så fall. Men det är inget som kommer ske innan jul iallafall.
Hanna: Nej, det är ju inget måste. Och bilderna och det här, det gör sig ju väldigt bra i fysisk form på något sätt.
Anna: Mm, så det får vänta med det digitala tror jag. Vad ligger närmast till hands för dig nu då? Är det testläsning av del tre i trilogin innan jul tror du?
Hanna: Testläsning vet jag inte. Nej det tror jag hinner med att få ut den till. Jag hoppas ju att ha mitt råmanus klart inom det här året. Sen har jag lite marknadsaktiviteter inbokade inför julen.
Anna: Kul.
Hanna: Du då?
Anna: Det är väl också de här marknaderna och signeringar och sånt som jag nämnde innan jul. Och jag hoppas ju verkligen att ha ett färdigt utkast till del två i trilogin innan jul, men jag är inte 100% säker på att det blir så. Men det känns som att jag har en förhoppning.
Planer för resten av året
Hanna: Nej, och egentligen behöver ju ingen av oss stressa med det, men det är förstås kul att känna att man är en bra bit på väg ändå.
Anna: Verkligen. Och det är väl kanske, om man vill ge ut en bok innan sommaren, vilket jag vill. Jag vill att del två ska komma nu till våren. Då behöver jag faktiskt ha ett färdigt utkast nu till jul. Jag hade behövt komma längre än så egentligen. Det tar tid med tryck och testläsning och det ska redigeras och, ja. Jag vill inte att den ska komma ut mitt i sommaren.
Hanna: Nej det är nog ingen bra tid, tror inte jag heller. Det är nog bättre innan. Jag siktar också på innan sommaren med den här delen. Men det är ju en fördel med eget förlag, det är ju kortare ledtider. Man blir klar snabbare i och med att man styr processen helt själv.
Anna: Absolut.
Hanna: Så jag tänker ändå att det finns goda möjligheter för båda oss att lyckas med det här.
Anna: Ja, jag tror det.
Hanna: Vad säger du, ska vi runda av?
Anna: Ja det gör vi.
Releasespecial - våra tips
Unna sig vila och en klapp på axeln
Hanna: Vi brukar ju ha ett veckans tips här, men jag tycker att även om det här är lite ett specialavsnitt kan vi faktiskt ha det ändå. Vad är ditt bästa tips när det gäller release av sin bok, Anna?
Anna: Jag tror att det är att klappa sig själv på axeln litegrann. Och att unna sig vila. För det ÄR jättemycket jobb med en bok. Det brukar ju ta år innan den är klar. Och det är liksom några procent av det här jobbet som syns utåt, och allt det här dolda arbetet, med redigering, sättning och eventuell kontakt med tryckeri och förlag och vad det kan vara, hemsida och företagande, det är som sagt mycket slit. Så du som författare ska vara väldigt nöjd med det jobb du gjort med boken. Och fira gärna lite på något sätt.
Hanna: Jag håller helt med. Jättebra tips.
Anna: Vad säger du då?
Fira på det sätt som passar dig
Hanna: Jag skulle nog säga att inte känna press på sig att det måste vara på ett visst sätt. Som det här med releasefest till exempel. Fixa en sådan om du tycker det känns roligt och hinner och orkar. Om det mer känns som en lite jobbig måste-grej som du egentligen inte är så sugen på eller har tid med – så strunta i den då! Det går bra vilket som.
Anna: Ja, verkligen. Det är jätteviktigt. Och om man gör en releasefest finns det ju inga krav där heller skulle jag säga. Det kan vara en halvtimmes firande med dina två närmsta vänner eller bjuda din mamma eller ditt barn på fika eller vad som helst. Det måste inte vara en fest för hundra personer i hyrd lokal med firande långt in på natten.
Hanna: Helt rätt. Man ska göra det som känns bäst helt enkelt. Nu är det här avsnittet nästan slut för den här gången.
Nästa avsnitt
Anna: Vi kanske ska berätta vad vi ska prata om nästa gång?
Hanna: Ja, det gör vi!
Anna: Nästa gång är det faktiskt dags för det näst sista avsnittet för säsongen och då har vi format och tryckeri som tema.
Hanna: Just det. För det finns ju ett oändligt val av format på böcker och pappersval och allt möjligt. Alla tryckerier erbjuder olika val och det är en djungel om man inte vet vad man vill ha.
Anna: Ja, så är det verkligen.
Hanna: Om du har inspel kring det här eller undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor, skriv då till oss på Podden Trycksvärta, eller på Instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Precis! Hoppas att du som lyssnat har fått med dig lite tips kring praktiska delar att tänka på. Du har lyssnat på Podden Trycksvärta med mig, Anna Samuelsson…
Hanna: och mig Hanna Wesslén. Vi hörs igen om två veckor. Ha det fint till dess!