Podden Trycksvärta - Avsnitt 9 Foton och illustrationer
I Podden Trycksvärta avsnitt 9 diskuterar vi att använda foton och illustrationer i sin bok.
Vill du använda ett foto från internet på omslaget av din bok? Vill du arbeta med en illustratör för dina barnböcker? Ja – hur gör man egentligen när man vill inkludera foton och illustrationer i sin bok? Podden diskuterar, intervjuar fotografen Michael Skoglund och illustratören Anna Lathi och ger tips i ämnet.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Transkribering och länkar till avsnitt 9 - Foton och illustrationer
Inledning och presentation
Hanna: Hej och välkommen till avsnitt nio av podden. Mitt namn är Hanna Wesslén.
Anna: … och jag heter Anna Samuelsson.
Hanna: Vi är spänningsförfattare och detta är podden Trycksvärta.
Anna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på egenutgivning. Vad ska vi ta upp idag Hanna?
Hanna: Idag är det dags för foton och illustrationer, något som man ändå kommer i kontakt med i samband med bokutgivningen. Om inte annat på omslaget, så det kan ju vara intressant även om man ”bara” har en skönlitterär text utan bilder i själva inlagan.
Anna: Just det. Och om man skriver barnböcker för mindre barn tillför ju illustrationer eoch kanske foton jättemycket till boken, kanske för de allra minsta barnen är det viktigare än texten.
Hanna: Ja, det kan det ju absolut vara. Och i biografier och reseböcker är det ju också viktigt, och inte minst i matlagnings- och kokböcker. Så bilder av olika slag förekommer ganska ofta när man tänker efter.
Anna: Ja. Och vi har ju faktiskt ett par gäster med oss i det här avsnittet av podden.
Intervjuer om foton och illustrationer
Hanna: Jet ska bli intressant! Vi intervjuar fotografen Michael Skoglund som är aktuell med en självbiografi med mycket foton från New York och vi intervjuar även illustratören Anna Lahti som är aktuell med sina illustrationer i en barnboksserie. Om du ger ut din bok på egen hand finns det ju inget förlag att rådfråga och man får själv hålla reda på reglerna för vad som gäller om man till exempel vill ha någon annans bild på omslaget. Och vad ska man tänka på när det gäller tryck.
Anna: Just det, för det blir ju mer att tänka på om man inkluderar bilder i boken och inte bara text. Och du som lyssnar ska också få reda på mer nu hur en illustratör arbetar. Så det blir mycket spännande som vi tar upp idag.
Hanna: Vi tar väl en kort tillbakablick på förra avsnittet, som vi brukar göra?
Tillbakablick på förra avsnittet
Anna: Ja! Förra gången pratade vi ju om boktitel och kapitelrubriker.
Hanna: Det gjorde vi. Och vi diskuterade längden på titlar, att det finns för- och nackdelar med både korta och långa titlar, men också att det är väldigt subjektivt vad man gillar. En lång titel i vissa fall kan vara mer intresseväckande, medan en kortare titel kan vara enklare och mer stilren på omslaget.
Anna: Ja. Och att man inte alltid kan förstå av titeln vilken genre boken tillhör, och att omslaget kompletterar titeln på ett sätt. Sedan nämnde vi det här med underrubriker som ju är vanligare för fackböcker.
Hanna: Mm. Och när det gäller kapitelrubriker finns det en mängd olika sätt att välja att göra. Man kan till exempel ha namnet på karaktären, vars berättarröst som används i just det kapitlet. Det kan vara datum eller dag, kanske klockslag, och i andra fall kan det vara platsen där just den scenen utspelar sig.
Anna: Och att det inte finns något rätt eller fel där. Man kanske väljer att inte ha kapitelrubriker alls, och lämna tomt, eller att bara benämna kapitlen i nummerordning.
Hanna: Om du missade avsnittet kan du förstås lyssna på det i efterhand.
Kommentarer på förra avsnittet
Anna: Ja! Och vi har ju fått in ett bra tips i en kommentar inför avsnittet på Instagram också.
Hanna: Just det.
Anna: Det är Sten Rosendahl som tackar för ett bra avsnitt och skriver att ”Det där med att kolla att titeln är ”ledig” är viktigt, fick själv byta titel två gånger sist för att andra hann före… ”
Hanna: Det där är ju mindre roligt, speciellt med tanke på vilken tid det kan ta att komma på en titel. Nu fick han uppenbarligen göra om det där tre gånger…
Anna: Inte kul. Han skriver vidare att ”Ni nämnde sammansatta ord i titeln, var då beredd på invändningar från språkpoliser om det delas upp på två rader. Vanligt på logotyper och jag har själv det i mina titlar men då marginaljusterat för att det inte ska se konstigt ut…”
Hanna: Just det. Jag gillar ju inte heller särskrivningar, men långa ord på omslag kan ju ställa ju till det lite. Jag vet inte vad jag tycker är bäst där egentligen.
Anna: Nej … Jag vill nog ändå helst ha ett bindestreck inpetat, men grafiskt är det nog snyggare utan. Men jag är ju själv språkpolis, så jag har svårt för att utelämna bindestrecket.
Hanna: Håller med om att det blir svårt att utelämna bindestreck om det är ett långt ord som inte får plats på en rad faktiskt.
Kapitelrubriker vid ljud
Anna: Sten skriver också att ”Vad gäller kapitelrubriker så är underrubrik med perspektivnamn ett vanligt förlagskrav för ljud, och det även om namnet också nämns i kapitlets första mening.” Det där var nytt för mig.
Hanna: Mig med. Man tycker ju att det säger sig självt kanske när man börjar i en annan persons berättarperspektiv, men det underlättar ju, och i ljudböcker kanske det behövs extra tydlighet kring det när man inte ser sättningen och indrag och förskjutningar i höjdled av texten och så, framför sig.
Anna: Mm, så det är ju verkligen värt att tänka på om man skriver för ljud. Bra tips, där, Sten! Tack så mycket!
Hanna: Ja, jätteroligt och lärorikt att få in kommentarer, så fortsätt kommentera och skriv till oss. Det uppskattar vi!
Anna: Ja! Men då kör vi igång!
Hanna: Det gör vi.
Vad har hänt sen sist?
Hanna: Vill du börja med att berätta om vad som hänt hos dig de senaste veckorna Anna?
Anna: Ja, jag har ju en signering på Ica Maxi i övermorgon, 27 april, på Erikslund och den 29 april på Hälla, båda är köpcenter i Västerås. Så kom gärna förbi om ni vill och kan och byt några ord!
Hanna: Ah, det är så snart! Vad kul.
Anna: Ja, så jag har förberett lite och plockat fram inför det. Sedan har jag faktiskt beställt en roll-up också. Det kanske inte har direkt med skrivandet att göra, men jag har insett att det gör så himla mycket när man är ute och signerar.
Hanna: Verkligen! Bra idé.
Anna: Så den la jag ner några timmar på med att både fundera och layouta hur jag ville ha det. Väldigt roligt, men det tog ju sin tid. Den ska ju få följa med på signeringarna i veckan tänkte jag. Visst har du också skickat efter din nu?
Hanna: Japp jag har också beställt den nu. Fick ju guidning av dig att designa den i Photoshop, annars hade jag aldrig lyckats. Så stort tack för det!
Anna: Haha, ja, det är verkligen inte lätt med stora Photoshop! Ska bli kul att se hur den blir i verkligheten.
Hanna: Absolut. Den ska invigas nästa gång på Hornstulls marknad tänker jag, när vi är där tillsammans den 7 maj.
Anna: Det ska bli så roligt att se hur det är! Du har ju ändå varit där en gång på egen hand så det ska bli jättekul att göra det ihop. Vad har du haft för dig mer än att göra roll up?
Uppdatering sen sist
Hanna: Åh inte så mycket, höll jag på att säga. Jag jobbar vidare med redigeringen och så har jag varit testläsare och skrivit kommentarer på ett annat manus också, som jag har läst tidigare. Det har varit jätteroligt att följa utvecklingen där.
Anna: Spännande! Man vet ju hur mycket ens eget manus har förändrats mellan olika läsvändor och man ser det förmodligen mycket mer på andras manus, för att man inte är så hemmablind. Måste vara väldigt intressant.
Hanna: Ja, jag tycker att jag lär mig mycket på att läsa andras manus plus att det är roligt också.
Anna: Kan tänka mig det. Det kanske är nåt du kommer fortsätta göra vid sidan av?
Hanna: Ja, jag hoppas det.
Anna: Kul. Har du bestämt dig för vad ditt pågående manus ska heta?
Hanna: Nja, det blir nog som jag var inne på, Brickan i spelet. Tror det blir bra.
Anna: Det tror jag med! Men vad säger du, ska vi dra igång med veckans tema!
Hanna: Yes.
foton och illustrationer i böcker
Anna: Idag ska vi ju ta upp detta med foton och illustrationer.
Hanna: Ja.
Anna: Vi kanske kan börja med hur vi själva resonerade.
Hanna: Vi har ju tagit upp en del i avsnittet om omslag i praktiken, men hur gick tankarna när du gjorde ditt omslag?
Anna: Ja, jag hade ju inga illustrationer eller foton i boken, men både foton och illustrationer på omslaget. Dels använde jag foton från en bildbyrå, där jag köpte tiopack illustrationer som jag läste reglerna för väldigt noggrant, för att inte råka göra fel.
Hanna: Det är ju viktigt.
Anna: Dels använde jag mina egentagna foton som ju givetvis är helt ok att använda och ingen av dessa inkluderade någon riktig person. Det var alltså ingen som kunde bli igenkänd.
Hanna: Ja, för det är ju också något att tänka på.
Anna: Utifrån det vi har läst, så ska man ändå tänka sig för vad gäller att ha med personer som kan identifieras på omslaget för att det eventuellt kan reklamsammanhang med det här omslaget.
Hanna: Ja nu är ju inte vi några jurister eller så men det finns en del frågor och svar på nätet kring detta. Vi kan länka till en sådan i avsnittets noteringar men det gäller ju som alltid att kolla upp vad som gäller i just sitt eget fall.
Anna: Just det. Så – om du vill ha en bild på… vad ska vi hitta på, Kungen, på omslaget, så kolla upp vad som gäller, eller få personens medgivande. Kanske inte så lätt när det gäller Kungen. Och det gäller väl inte bara kändisar, utan alla gissar jag, som kan identifieras.
Hanna: Förmodligen.
Att tänka på kring foton och illustrationer
Anna: Sedan har vi ju detta med upphovsrätt också.
Hanna: Just det.
Anna: Någon kanske vill ha ett foto på tavlan av Monalisa på framsidan av sin bok, eller ett foto av en staty, eller ett annat verk. Då gäller det att veta vad som gäller upphovsrättsligt. Det är inte självklart att man får det. Man bör, eller ofta måste, helt enkelt ha tillstånd till att avbilda det man vill avbilda. Man brukar ju prata om verkshöjd i fotosammanhang i alla fall.
Hanna: Så det är ju helt enkelt klokt att tänka några extra varv där! Generellt ska man nog akta sig för att ha med bilder på kända varumärken och sånt.
Anna: Verkligen. Speciellt när det finns tusentals andra motiv och bilder som man kan använda istället. För det är lite snårigt med den här lagstiftningen, så det är inte helt självklart vad som gäller även om man försöker läsa.
Det finns ju så kallade stockbilder på olika bildbanker, t.ex. på iStock och Shutterstock, Adobe stock, och hur många andra sajter som helst.
Hanna: Ja, du nämnde ju det att du använde såna, eller hur?
Anna: Ja, det stämmer. Det är alltså andra fotografers bilder, eller illustrationer, som är tänkta att användas till en mängd olika ändamål, till exempel marknadsföring, böcker, tidningsartiklar och så vidare. Och en bild kan förstås användas på många olika platser i många olika sammanhang.
Hanna: Just det. Men alla de här sajterna kan ju ha olika villkor, eller licenser, så man måste kolla upp vad som gäller för just den aktuella bilden som man vill använda.
Kostnad för foton och illustrationer
Anna: Verkligen. Och det kanske inte är superenkelt att läsa sig till, men om man är osäker bör man nog låta bli.
Men de här stockfotona är i alla fall ett billigare sätt att köpa en bild, i och med att den inte är exklusiv för ens eget bokomslag. Teoretiskt kan det ju finnas tio andra författare som använt bilden till sina omslag, på olika sätt.
Hanna: Priserna varierar förstås också. Det kan vara några hundralappar för ett tiotal bilder. Vissa kan vara dyrare, andra billigare förstås. En del faktiskt helt gratis. Men om man köper ett specifikt foto av en fotograf är det ju betydligt mer än så man får betala, åtminstone om det är någon som försörjer sig på foto.
Anna: Ja. Och fördelen med ett specialtaget foto, som inte ligger ute på en bildbank, är ju att man kan få vara ensam om att använda det. Kanske skriver du en bok som utspelar sig på en viss gata i Eskilstuna och du behöver verkligen ett foto från just den här gatan.
Hanna: Ja och just det här fotot finns kanske inte, eller förmodligen inte, på någon bildbank. Eller, så är det så att det kanske helt enkelt inte är något foto som man tilltalas av på någon bildbank. Nu kanske det är rätt osannolikt, för det finns ju säkert hundratusentals att välja på, men ändå.
Anna: Och om man nu beställer foto direkt från fotografen bör man ju även där vara noga med att kolla upp vilka regler som gäller. Kan man använda bilden till en bok med obegränsad upplaga, och kan man ha den även till e-bok och ljudbok?
Hanna: Precis.
Att ange fotograf eller illustratör
Anna: Där får man kolla i avtalet som man förhoppningsvis skriver med fotografen. Sedan ska eller bör ju fotografens namn anges också, till exempel på den så kallade kolofonsidan, alltså där det står tryckår, med mera. Så namnet på upphovspersonen är alltså nåt man bör komma ihåg att nämna.
Hanna: Och det kan gälla även stockbilder, där får man läsa villkoren. I vissa fall behövs det inte och ibland ska den specifika upphovspersonen nämnas.
Anna: Ja, och om du har bilder och illustrationer inne i boken, som inte är dina, utan där de kanske är från olika upphovspersoner, kan man behöva ha fotografens eller illustratörens namn inne i boken, eller i början eller slutet, beroende på upplägg och vad man kommer överens om …
Hanna: … ja, eller om det är väldigt många olika upphovspersoner inblandade så kanske man får placera det på ett annat ställe.
Anna: Ja, om det är många bilder på samma uppslag eller så. Det är mycket att tänka på. Och vi kan ju som sagt inte allt om det här, utan vi vill nog helt enkelt bara uppmana till att alltid läsa på vad som gäller för det finns mycket olika regler beroende på vilken illustration eller foto man väljer. Detsamma gäller om man vill förvanska bilden. Till exempel beskära eller klona bort en brevlåda, en fiskmås eller vad det kan vara. Det kanske inte alltid är tillåtet i just den typen av licensiering.
Hanna: Nej just det.
Anna: Något annat man bör vara medveten om vid foton och illustrationer är ju att man kanske inte får dem i rätt format och måste beskära dem. Då bör man veta hur man ska göra. Det gäller ju även färgmodell, som CMYK eller RGB, och färgprofiler för tryckeriet.
Upplösning på bilder
Hanna: Just det, det här pratade vi ju en del om i avsnitt 5 med omslag i praktiken, så lyssna gärna om du missade det!
Anna: Ja! Och sedan har vi ju detta med upplösningen.
Hanna: Just det. För oavsett hur man skaffar bilden, behöver man kontrollera att upplösningen är tillräcklig. Den anges i dpi, pixlar per tum, och då måste den ha ett tillräckligt högt värde. Det här är något som jag själv inte är så bra på måste jag erkänna.
Anna: Det är inte så lätt. Jag hade inte utantill kunnat svara på vilken upplösning en bild till ett omslag måste ha heller. Om du som lyssnar vill ha en bild och inte känner att du är tillräckligt insatt i detta, så är nog det bästa tipset att fråga någon som är insatt helt enkelt, eller fråga tryckeriet som förmodligen kan svara. Det är ju synd att få en bild som inte blir snygg i tryck för att upplösningen är för låg.
Hanna: Jag tror att man ofta kan fråga tryckeriet faktiskt, som du sa. Eller beställa ett provtryck. För man vill ju inte ha ett omslag eller en bild i inlagan som ser pixlig ut.
Anna: Nej, det kan ge ett ganska oproffsigt intryck. På bildbankerna brukar ju upplösningen vara fullt tillräcklig, men om du har en egentagen bild, eller om någon vän har tagit fotot är det värt att lägga några extra minuter på att kolla upplösningen. Och även att bilden är helt skarp förstås, om den nu inte är avsiktligt oskarp i konstnärligt syfte.
Hanna: Precis. Vi tänkte ju diskutera lite kring vilken typ av foto eller illustration man kan använda.
Anna: Ja!
Typ av foto eller illustration
Hanna: För det varierar ju både med genre, där mörka foton och illustrationer ju är vanligare till deckare, medan ljusare foton lättare tolkas som feelgood. Tänker jag i alla fall.
Anna: Mm.
Hanna: Och färg, vad den förmedlar. Titta på bilden och fråga gärna andra också. Hur tolkar de bilden med just den färgen? Jag var ju till exempel med om att andra tolkade ett omslagsförslag som var rött/orange som romantiskt medan jag tyckte det var dramatiskt.
Anna: Ja. Det är väldigt individuellt. Och om man har en bild där man har rätt att ändra färgskala kan ju det vara ett alternativ, om det funkar med fotot eller illustrationen i övrigt.
Hanna: Precis. Innan man beställer eller köper ett foto eller en illustration är det klokt att ha en idé sättningen så att man vet var fotot ska placeras, oavsett om det är till inlagan eller omslaget, men så att man har en bra bild av det innan man lägger ut pengar.
Anna: Ja, en plan är bra att ha. För fotot eller illustrationen måste ju vara tillräckligt stor, med avseende på upplösningen alltså. Och vissa bilder kanske inte klarar av att dras upp över även rygg och baksida, om det är en bild man ska ha till omslaget. Även om de flesta förmodligen gör det i dagens läge. Alla kanske inte klarar att dras upp över ett helt uppslag inne i boken heller.
Hanna: Mycket att tänka på där. Sedan har vi ju det här med kostnaden också.
Tryckkostnad
Anna: Ja. För det är ju helt klart dyrare att trycka en bok med en mängd färgfoton i, än en bok där bara omslaget har färgtryck. Jag gissar att det inte bara beror på mängden färg, utan också tryckteknik och att det krävs en annan typ av papper för att färgerna ska framhävas bra.
Hanna: Ingen av oss två har ju gett ut en bok med färgbilder inuti boken så det blir intressant att höra mer om det i intervjuerna.
Anna: Ja! Och i och med den ökade kostnaden för bilder i böckerna, så kan man behöva trycka en större upplaga jämfört med bara text, för att få ner priset till något som är rimligt och som går att sälja den för.
Hanna: Så kan det säkert vara om man väljer att trycka en upplaga. Vi kommer faktiskt redan i nästnästa avsnitt att prata mer om vad en bokutgivning kostar. Och kostnaden påverkas förstås av om det är en svartvit inlaga eller färgtryck.
Anna: Ja… Och kvalitetsmässigt. Jag vet inte om jag är lite i närheten av yrkesskadad, men jag tänker att det är mycket känsligare att det blir bra tryck på bilder än på bokstäver, eller – personligen ser jag större skillnad mellan ett dåligt och ett bra tryck i fotosammanhang, jämfört med vad jag skulle se skillnad på ett bättre och sämre svartvitt tryck med text. Eller att skillnaderna helt enkelt är större när det gäller fototrycken.
Hanna: Det är inte helt dumt att se om man kan få ett provtryck, eller åtminstone trovärdiga referenser som är vana att se bildtryck, så att man kan lita på att fotot eller illustrationen har en acceptabel eller bra tryckkvalitet.
Layout till foton och illustrationer
Anna: Ja, precis, och gärna med olika papperstyper, för ett foto kan skilja sig ganska mycket beroende på kvalitet på pappret, om det till exempel är bestruket eller obestruket, och hur tjockt det är, och även glansigheten.
Hanna: Ja just det. Sedan kommer vi ju till det här med att lägga in bilder och illustrationer på rätt sätt. För det ska ju se snyggt ut också.
Anna: Mm. Och det är inte säkert att skärmen speglar hur det ser ut i tryck. Det är ytterligare en anledning till provtryck, alltså inte bara kolla hur det blir på olika papper, utan jämföra till exempel nyans, mättnad och ljushet mellan skärm och det faktiska trycket.
Hanna: Ja, för det är ju inte alla som kalibrerar sina skärmar. Jag har definitivt aldrig gjort det. Det är nog ganska få, om man inte jobbar med något inom formgivning, foto eller design.
Anna: Jag tror det också. Så om du inte vet hur man gör eller om din skärm är ok – ta hjälp! Det är heller inte helt givet var man ska lägga in bilderna vid sättningen för att det ska se bra ut, och hur många bilder eller illustrationer per sida man bör ha.
Hanna: Precis, men det finns ju duktiga formgivare.
Aanna: Det gör ju det. Som är vana att se vad som blir snyggt eller inte. Och nu ska vi faktiskt prata med några som är väldigt duktiga på det här med färg och form. För vi har ju faktiskt inte bara en, utan två gäster idag.
Hanna: Ja! Och först ut har vi Michael Skoglund så vi kör igång den intervjun.
Intervju med fotograg Michael Skoglund
Hanna: Michael Skoglund är bosatt i New York där han arbetar som fotograf med specialitet inom bröllopsfoto och han är aktuell med självbiografin New York, 27 år och etthundratio dagar där han varvar berättelsen med fotografier från sin tid i staden. Varmt välkommen till podden Michael!
Michael: Ja tack så mycket.
Hanna: Jättekul att ha dig här. Du kan väl börja med att berätta lite om dig själv och hur det kom sig att du började arbeta som fotograf i New York.
Michael: Ja, absolut. Jag har alltid varit fotointresserad och fotograferat sedan jag var barn. Och gick på fritt val fotografi och sådär. Men runt 1990 så tänkte jag att jag skulle vilja utbilda mig lite, eller göra det mer på allvar. Så jag gick någon kurs på TBV och sen köpte jag min brors systemkamera som var en Canon. Samtidigt så åkte jag till Los Angeles och hälsade på en kompis och där, av någon anledning, som jag skriver i min bok, slog det mig bara att nu ska jag bli fotograf. Nu ska jag satsa på allvar. Jag hade redan några år tidigare varit på kulturarbetsförmedlingen i Stockholm och frågat om utbildningen men fick negativ respons att ”det finns inga jobb för fotografer”, typ och jag tog väl det, just då sa jag ”jaha” och så jag gick hem.
Men i alla fall, 1990 så såddes ett frö och sen hemma i Stockholm igen så gick jag på GFU grundkurs fotografisk utbildning på Folkuniversitetet på halvtid, ett år. Det ledde fram till att en lärare, som hade gått på ICP International centre of photografy i New York, tyckte att jag skulle söka dit. Lite nervöst så gjorde jag det och kom in.
Hanna: Fantastiskt.
Resan börjar
Michael: Ja verkligen. Så där började min bok så att säga. 6 september 1993 landar jag i New York och skulle gå ett år på fotoskolan.
Hanna: Hade du kunnat ana då att du skulle bli kvar i alla år sen …
Michael: Nej nej.
Hanna: … eller tänkte du då att det var för ett år?
Michael: Först var jag förtrollad av staden, som jag aldrig hade varit i. New York var väl lite mer, ja, det var ju lite annorlunda då för 30 år sedan. Men det var ju inte så där jättefarligt som man kanske trodde då, så som man hade sett på filmer typ.
Hanna: Ja men just det.
Michael: Jag kommer ihåg att efter ungefär 6 månader när den första hade lagt sig, jag var ju ung och man festade och hade kul och pluggade. Då kände jag nej, men det räcker nog ett år och sen ska jag tillbaks Stockholm och till mitt liv där. Sen träffade jag ju kärleken då, så det var anledningen till att jag blev kvar.
Hanna: Ja men det är klart… Berätta mer, sen, hur kom det sig att du bestämde du dig för att ge ut den här självbiografin i bildform?
En självbiografi i bildform
Michael: Ja, då spolar fram till 2019 och jag har alltid varit så fascinerad av livskapitel. Var 10:e år hade hänt nåt. Jag flyttade till New York och innan det till Stockholm från Västerås innan dess och så vidare. Så i alla fall, 2019 så insåg jag:
”Oj nästa år, 2020, så skulle jag ha levt halva mitt liv i New York. Det skulle jag på något sätt vilja göra nånting av. Det började med att jag samlade in bilder. Då skulle det bli en ren fotobok egentligen. Men jag hade skickat bilder till DN 10 år innan, eller 2004, för ett reportage om min partner då som hade gått bort. Den blev kallad ”en kärlekshistoria” och den drogs upp på 6 sidor i DN då 2004, och då användes mina dagbokstexter som bildtext.
Hanna: Okej vad spännande.
Michael: Det gav mig självförtroende att … då började jag gå igenom alla mina dagböcker så det blev det blev liksom mer text efter hand och mer en historia med bilder så att säga. Istället för tvärtom.
Hanna: Ja, jag förstår. Vad det ett lite ett frö till, eller som en inspiration, då till att tänka ett steg längre att det skulle bli en bok också?
Michael: Ja att skriva en bok som jag ville publicera. Och den artikeln då från Dagens Nyheter gav mig självförtroende kan man säga att, man kanske tänker sig ja, vem vill läsa om mitt liv?
Men så tänkte jag, en del av det har ju redan varit publicerat om du förstår?
Hanna: Ja men precis, uppenbarligen så tyckte ju DN att det var väldigt intressant, så det förstår jag.
Påverkan från pandemin
Michael: Ja, och sen kom ju pandemin där. Jag förlorade mina jobb då och på något sätt känns det som att universum liksom öppnade den här … så att jag hade ju mycket tid att skriva och redigera och välja bilder och sånt.
Hanna: Det var som att det var meningen på något sätt.
Michael: Ja, eller hur?
Hanna: Har du skrivit mycket också? Du nämnde dagboksanteckningar där. Utöver att fotografera, har det varit ett intresse? Eller hur gick du tillväga för att skriva själva texten i boken under 2020?
Michael: Ja, jag har gjort försök under åren eller, jag har tyckt om att skriva. Har ju haft blogg i fyra år och då skrev jag nog ganska dagligen.
Hanna: Just det.
"Brev till mitt framtida själv"
Michael: Men dagboksanteckningar var skrivna som brev till mitt framtida själv om du förstår vad jag menar.
Hanna: Jag förstår. Vad intressant att skriva på det sättet.
Michael: Det var små berättelser. För den här boken var ju processen väldigt manuell och jag fotograferade dagbokssidor då som jag skulle ha med. Och sen fick jag transkribera dem då till Word eller Pages som jag har, och så vidare. Så att det var ganska omständligt. Men ändå, ju mer jag höll på, ju mer la jag till från minnet, lite mer förklarade, för dem som inte känner till hela historien så att säga.
Hanna: Ja precis. Jag kan tänka mig, även om det är en tidskrävande manuell process, så kanske som en del i den processen så kommer man på nya saker också? Medan man sitter och arbetar med det så att säga.
Michael: Absolut. Och jag kan bara tillägga att för mig, insåg jag efteråt, var det som en terapi. För att jag gick igenom, på grund av händelser då, att jag har förlorat två stycken som har varit stora kärlekar. Det var blandade känslor där och lite gråt. Fast det är lustigt, det blev som ett eget väsen. Jag kunde se den och läsa den som att det var någon annan om du förstår?
Hanna: Jag förstår vad du menar. Det blir ju som ett sätt att bearbeta en förfärlig händelse, eller vad man ska säga, som man har varit med om.
Michael: Ja precis.
Att välja foton till boken
Hanna: Ja. Men om man tänker då kring bilderna som har fått komma med i boken, hur gick du tillväga? Jag kan tänka mig att du har väldigt många bilder från alla de här åren. Hur gick du tillväga för att välja ut vilka som skulle få vara med?
Michael: Ja precis. Jag hade ju gått på magkänsla först och gjort en mapp då i datorn. Och så har jag slängt ner, liksom dragit ner bilder där. Jag tror att jag var mer kommersiell, att jag skulle visa vackra bilder som jag har tagit. Men sen, i och med att texten är väldigt personlig och känslomässig, så ville jag att det skulle vara mer abstrakt. Mera känslobilder, inte bröllopsbilder, liksom. Eller förstår du vad jag menar?
Hanna: Ja det förstår jag.
Michael: Några stycken, bara eftersom det var så stor del av mitt liv eller är det fortfarande. Men annars så försökte jag hitta en balans mellan text och skapa en känsla med bilderna.
Jag har fått en del feedback från dem som inte känner mig. Det är många vill ju se en bildtext liksom. Var är det här någonstans eller vad föreställer det här? Men det vill inte jag göra riktigt.
Hanna: Nej, det är inte den typen av bok, så att säga?
Michael: Nej, precis.
Förhållande mellan bild och text
Hanna: Ungefär hur stor del är förhållandet mellan bilder och text, skulle du säga?
Michael: Om jag kommer ihåg rätt så tror jag att det var, man måste ange färgsidor då i tryckningen. Jag skulle säga att det var 96 färgsidor med bilder av 220, 215 kanske. Men vissa är det en bild på en sida och det kan vara upp till 6 bilder på en sida.
Hanna: Ja just det. Så det antalet sidor man anger då? Vilka som ska vara färgsidor så att säga. Just det. Och då kommer vi in lite på det som också är intressant tror jag för många att höra mer om och det är ju lite kring själva utgivningen och sättningen av boken. Jag tänker att det är lite speciellt i och med att det är så pass mycket färgbilder. Vill du berätta lite om hur du gick till väga för att göra sättningen och välja tryckmetod.
Sättning av fotoboken
Michael: Absolut. Så att när jag satte igång där så var det ju mycket som jag sa manuellt med att fota dagböcker och transkribera. Och sen är det är ju layout också. Så att jag har ju gjort alla delar. Det var ju ganska rörigt i början tyckte en del som fick se. Så jag försökte separera och ha textsidor och ha bildsidor, inte blanda. Men i alla fall så gjorde jag allting i Photoshop. Också manuellt. Jag la upp det i siduppslag så två sidor på varje dokument. Och så gjorde jag layout. Sen har jag ju gått igenom 100 gånger och ändrat och sådär. Men sen gjorde jag en PDF från Bridge, som tillhör Photoshop.
Det skickade jag ut i juni 2021, tror jag det var. Till en massa olika förlag. Och jag fick faktiskt ganska bra respons, men det var inget napp. Det var ingen som vågade satsa på, det är ganska stora kostnader då med bilderböcker.
Hanna: Ja, det blir väl det.
Michael: Trots att då tyckte oj, vilket bra stark historia och bra bilder. Så kände de att den inte kanske var säljbar, med tanke på kostnader då, för dem.
Hanna: Jag tänker, det är ju väldigt svårt att få en roman publicerad av ett traditionellt förlag och det är ju säkert inte lättare med en bok som är ännu dyrare att trycka upp. Det måste ju vara väldigt svårt.
Visual diary
Michael: Ja, jag tänkte på den som en hybrid. Att det är en självbiografi som är illustrerad. Jag kanske ska nämna också, när jag gick på skolan där ett år, så var det en kurs som hette visual diary, som en visuell dagbok. Så att det var faktiskt anledningen till att jag började skriva dagbok.
Hanna: Ja och sen så har du fortsatt med det, eller till och från?
Michael: I stort sett hela tiden, men lite, oftast när det är lite jobbigt sådär. Då skriver man mer för att bearbeta kanske.
Hanna: Det känns bekant.
Michael: Annars blir det lite tråkigt om man bara ”solen skiner och allt är vackert”.
Ja sen insåg jag att jag ju då att jag hade bråttom att få ut den där. För i och med att den heter 27 år och 110 dagar så på något sätt hade jag tänkt att den ska komma ut direkt efter det datumet. Mitt halva liv eller hälften av mitt liv. Men den var inte riktigt färdigredigerad då heller. Det var lite rörligt. Så att jag började skriva om eller redigera om sen. Men jag fick ett hybridförlag eller vad heter det, ett hybridkontrakt?
Hanna: Ja ja just det.
Michael: Och det skulle kosta femtiotusen för tusen böcker. Men just då så hade jag inte pengarna till det tyckte jag, eller ville inte … Plus att jag bor i New York och böckerna i Sverige och sälja 1000 böcker på egen hand. Det är lite tufft känns det som.
Hanna: Ja, men precis.
redigering av boken
Michael: Så under tiden fortsatte jag att redigera. Samtidigt så började jag översätta till en engelsk version, som jag fortfarande tänker ge ut. Jag gick jag med i en grupp också; Författare på Facebook, och fick massa jättebra tips och råd. Så jag landade i att jag skulle ge ut den själv på ett företag som heter BoD.se. Books on demand.
Hanna: Men just det, de har jag hört om.
Michael: Det var en ganska enkel process. Jag fick ju göra en PDF som för inlagan och en för bokomslaget och sen tryckte de ett provexemplar och jag var väl nöjd från början, skulle jag säga.
Hanna: Berätta gärna lite mer om Books on demand, också för dem som inte vet. Det är att den trycks upp som print on demand då, vid beställning eller hur funkar det?
Michael: Ja precis. Det trycks bara upp vid beställning så att man har inget boklager, vilket jag tyckte var ganska skönt. Men kostnaden blev som sagt, de har ju olika paket. Man kan göra allt från att bara betala för en bok.
Hanna: Just det.
Michael: Jag valde något som heter Classic som kostade 800 kr ungefär, och då ser de till att den finns på Adlibris och på Amazon och så där till försäljning.
Så den delen slipper man pyssla med själv då. Så att jag valde den och 800 kr tyckte jag inte var dyrt för att sätta igång den.
Hanna: Nej, men precis.
Kostnad för fotoboken
Michael: Boken blev nog lite dyrare. Det är ju fotobok i och för sig då, men ungefär runt 300 kr i handeln. Att beställa.
Hanna: Ja just det, men det är ju inte ett orimligt pris för en fotobok tänker jag. Det är väl ungefär där det brukar ligga, kanske?
Michael: Precis, det tycker jag.
Hanna: Tänker att om man har en bok som kostar tvåtusen och köpa kanske är svårt att sälja den, men det låter ju ändå som ett fullt rimligt pris som folk kan vara beredd att betala.
Michael: Precis.
Hanna: Var det några särskilda överväganden eller några alternativ som du tittade på, som inte fungerade just eftersom det är färgbilder i boken eller?
Michael: Jag skulle säga att jag, som sagt, jag gjorde då så att jag beställde bara en bok till mig själv och då såg jag ju kvaliteten. Så jag tyckte det var bra. Inte liksom det här extra, extra, som om man bara gör en fotobok. Det fanns ett annat papper också, men det skulle kosta. Eller det skulle bli ganska dyrt.
Hanna: Ja, så det var en avvägning där.
Michael: Ja, jag valde mer standardtryck, men det jag tycker blev bra. Och tänker på det som en dagbok, någonting man kan bläddra i. Det är ju en pocketbok då, kan man säga, så att det är inga hårda pärmar heller.
Vad ska man tänka på vid tryck av fotografier?
Hanna: Men just det, spännande. Är det något särskilt som du tyckte, när du valde fotografierna, är det något särskilt som man behöver tänka på just för att de ska fungera i tryck i en bok?
Michael: Ja, det är … jag måste ha min bok här och titta. Ja, alltså, jag är van med Photoshop och monitorkalibrering och så där.
Hanna: Det är klart, det kanske inte är särskilt svårt för dig att arbeta i Photoshop och så. Det tänker jag att du är ganska van vid.
Michael: Ja.
Hanna: Det kanske är just sättningen då, om man inte är van att arbeta med foton, som är svår delvis tänker jag?
Michael: Ja, det är absolut. Och jag tycker, jag tittar här och svarta svarta partier blir lite gryniga sådär i min bok. Men det var mer en berättelse och bilderna följer med som, ja, små berättelser också.
Hanna: Ja, men precis som en illustration av berättelsen.
Michael: Ja. Jag skulle bara säga att det var också layouten som är viktig. Och att det funkar. Som en portfolio, man har två bilder på varsin sida. Höger och vänster. Att det ska finnas en, de får inte vara för lika. Det här är ju min åsikt då. Att de ska skapa någonting, lite spänning mellan varandra också.
Så att det var ju ganska stor del att flytta om. Men jag går ofta som fotograf på, när jag väljer bilder till kunder, brudpar och så, så försöker jag bara gå på magkänsla. Tycker jag det ser bra ut så är det bra. Enligt för mig i alla fall.
Planer framöver
Hanna: Ja ja, men precis. Du är ju professionell fotograf, så det kan man nog lita på att det blir bra. Vad har du för planer framåt nu då? Med skrivande och fotografering och den här boken. Du nämnde översättning?
Michael: Ja jag började redan för något år sedan. Och faktiskt tack vare Google translate, så gjorde den grovjobbet. Men det blir ju ganska styltig engelska och jag har nog gått igenom den tre gånger redan. Men nu håller jag på och slutför den. Försöker hitta min – eftersom jag skrev den på svenska, det är ju mitt modersmål – att hitta rätt ton på engelska, det är inte helt lätt. Men nu börjar det komma.
Jag tänker mest att jag gör det här för mina kompisar. Jag har faktiskt fått den testläst på engelska av folk som jag litar på och som tyckte det var väldigt bra så att det känns ju spännande.
Hanna: Jag tänker att det är ändå lättare … Du måste ju vara väldigt bra på engelska när du bott så länge i USA, så det måste ju vara lättare för dig, än för de flesta svenskar att översätta boken?
Michael: Ja och i med att det är så personlig text också, så känns det som att jag kan inte ge bort den till någon annan, det är min bebis.
Översättning till engelska
Hanna: Ja nej, det förstår jag. Och kanske inte finns någon anledning att göra det heller?
Michael: Nej.
Hanna: I och med att du måste ju vara så pass bra på det språket också så att du klarar det. Men sen är det alltid bra att ha andra som läser.
Michael: Ja precis. Jag kommer nog att skicka den på någon korrläsning. Hur jag ska ge ut den har jag inte kommit fram till än, om det är självpublicering eller Amazon eller skicka till förlag. Det är lite krångligare New York och komma in i förlagsbranschen skulle jag säga.
Hanna: Ja, det kan jag tänka mig det. Den fungerar ju lite annorlunda där. Det finns ju en väldigt mycket större än marknad för en bok på engelska, men samtidigt också väldigt stor konkurrens. Det finns ju så mycket böcker men väldigt spännande ändå och se vart det kan leda.
Michael: Precis. Men sen är det ju det här att många säger att man ska nischa sig eller hitta läsargrupp eller vad man säger. Jag är ju gay, så jag tänker att i New York finns det också en stor marknad för HBTQ litteratur och så vidare.
Hanna: Precis.
Michael: Så att där brukar vi börja söka och se. Jag har redan lite kontakter då.
Hanna: Du tänker kring marknadsföring och sådana saker? Att hitta nya läsargrupper som du inte känner sedan tidigare och så?
Michael: Precis. För jag har lagt ner väldigt mycket tid på det här, så jag känner fortfarande att den i Sverige då vill jag försöka få ut. Det är lite svårt när man inte får plats också känner jag. Det här att gå runt i bokhandlar och försöka sälja sig själv.
Men det är inte för sent.
Att marknadsföra boken
Hanna: Men precis. Du får ta en semester till Sverige och ha en liten turné kanske?
Michael: Ja faktiskt. Jag skickade ett recensionsex till en fotografisk tidskrift. Jag känner chefredaktören där så får se om jag får lite recension där.
Hanna: Det skulle ju vara väldigt bra tänker jag. Ja, men det är ju spännande. Som med alla böcker, det är en sak att skriva dem och göra dem och sen en annan del när man ska nå ut, som man kan fortsätta att jobba på.
Michael: Jag skulle bara avsluta med att just den delen, vad jag gör, för att det tar ganska mycket av min tid. Dels börjar jag tröttna lite på min historia, trots att det nu är på engelska. Men jag försöker skriva lite så där när det ploppar upp i huvudet så skriver jag ner i anteckningarna på telefon.
Och sen så läser jag mycket mer nu. Jag läser just nu en fransk författare. Den här är från fyrtiotalet och det är väldigt poetiskt, så jag blir inspirerad. Jag skulle vilja skriva lite mer abstrakt. Allting i min bok är daterat liksom, det är som en kronologisk berättelse.
Men jag försöker skriva, ja lite mer abstrakt kan man väl säga. Mer löst kanske.
Hanna: Spännande. Ja, men det kanske blir nåt åt poesihållet då framöver?
Michael: Ja, kanske …
Tips till dig som vill göra en bok med färgfoton
Hanna: Det blir kul att se. Slutligen då, du har ju samlat på dig väldigt mycket erfarenhet nu i arbetet med den här boken och kring fotograferingen också förstås. Har du några tips till andra som är intresserad av att göra en bok med färgfoton i?
Michael: Ja, jag skulle säga ett tips som jag ska försöka följa själv är att inte jobba i Photoshop, utan jobba i inDesign. Som ju är programmet för boklayout.
Hanna: Just det.
Michael: Jag har inte den, men jag har börjat kolla på Youtube på tutorials och så där. Det som ett tips till mig själv, men också kanske till andra att kolla på det programmet.
Hanna: Bra tips.
Michael: Annars så, vad jag gör är att lägga … Alltså man väljer väl bilderna först, eller jag gjorde det. Och så får man ju leva med dem lite och sålla. Oftast så har man ju alldeles för mycket material, lika med text också för den delen. De råd jag har fått från andra är ofta sålla. Det här ”kill your darlings”, jag vet inte om du känner till den?
Hanna: Jo tack, men i text då framförallt, men jag antar att det gäller foton också?
Michael: Ja, det gäller både text och foton. Att man vill ha kvar vissa saker som man tycker om. Men nej, nu får vi släppa det liksom. Och det kan vara foton och det kan vara text.
Hanna: Ja men precis.
Michael: Men jag har ju andra råd? Jag använde ju Photoshop och det gick ju bra det också. Det är lite mera pill, lite mer manuellt då. Skriva in sidnummer till exempel. Då fick jag göra. 220 sidor fick jag skriva liksom.
Hanna: Det gäller att hålla ordning på numrena då.
Val av program
Michael: Ja, men min hjärna funkar lite så att jag, ja, ordning och reda. Men det tar lite tid.
Hanna: Precis och ibland kan det ju vara lättare att jobba i program som man känner väl, även om det egentligen finns ett annat program som passar ännu bättre.
Men inDesign har jag ju också hört att de flesta gör själva sättningen i. Sen har jag i och för sig förstått på omslag att det är vanligt att man kanske gör bildbehandling i Photoshop och sen sätter själva strukturen och texten och så inDesign. Men jag är själv inte duktig på något av de programmen.
Michael: Ja, jag gjorde ju kanske tio, ja minst tio, olika bokomslag. För mig själv. Det var ganska svårt tyckte jag, det är en viktig del av en bok. Man vill ju att det ska liksom poppa upp så där, att folk ska ta upp den och vad det här för något?
Hanna: Men den blev ju väldigt snygg i alla fall.
Michael: Ja vad kul, tack.
Hanna: Det inbjuder till läsning.
Michael: Ja det och baksidestexten tänkte jag, det lade jag mycket på. Men ja till slut så får man ju, man får lägga av.
Hanna: Ja någonstans måste man bli klar.
Michael: Bli klar, ja precis, det var det jag skulle säga.
Hanna: Tack så jättemycket Michael, det var väldigt intressant att höra om hur du har arbetat med den här boken och jättebra tips också som du delar med dig av så ett stort tack för att du ville vara med och lycka till med boken!
Michael: Tack, och tack för att jag fick vara med i er podd. Jättekul!
reflektioner från intervjun med Michael
Anna: Vilken erfarenhet, att ha flyttat till New York och bo där så länga, vilka kontraster det måste vara. Jättekul att lyssna till intervjun tycker jag.
Hanna: Ja, det var verkligen roligt att prata med honom och det fanns så mycket att plocka upp från den intervjun till det här avsnittet också. Det första som slog mig var det här han berättade om den här studievägledaren eller vad det var som sa till honom att det inte var möjligt att försörja sig som fotograf.
Anna: Ja, och så har han gjort det i trettio år.
Hanna: Jag tror att det är vanligt bland alla kreativa yrken, man hör så mycket om hur omöjligt det är. Och visst, jag säger absolut inte att det är enkelt men Michaels historia visar ju hur viktigt det är att inte lyssna på de där rösterna som säger att något inte går. Han vågade satsa på sin dröm och har lyckats med det.
Anna: Ja, väldigt inspirerande! Det är viktigt att de här framgångssagorna lyfts fram också och inte bara negativa kommentarer från omgivningen.
Hanna: Verkligen. Var det något särskilt du tog med dig?
Anna: Jag kom att tänka på det han sa med pandemin och att han blev av med jobbet. Ibland öppnas de här dörrarna till nya yrkesval, utan att man valt det, och att det då är viktigt att ta chansen. Som han gjorde.
Hanna: Verkligen, det är det
Att ta chansen
Anna: Det finns ju säkert hur många såna här chanser som helst som man själv har missat, och andra har missat, men man ska ju få idéerna också. Det ska ju stämma med så mycket annat. Men kul att det stämde för honom där och då och att han också hade den här kunskapen att kunna plocka fram och faktiskt göra en bok.
Hanna: Verkligen, jag håller med. Sen så tyckte jag det var en intressant vinkling att göra boken som en självbiografi fast med mycket fotografier. Den har ju både en gripande historia om hans två kärlekar i New York, baserad på dagboksanteckningar, varvat med de här vackra bilderna.
Anna: Ja, precis, en annorlunda vinkling på en självbiografi, det är jätteroligt att han kombinerade det på det viset.
Hanna: Jag tyckte också det var klokt som han hade gjort att utvärdera olika alternativ till hur han skulle publicera och trycka boken och sen valde han det som passade bäst för just hans bok och förutsättningar just då. Det är viktigt att jämföra tror jag eftersom det verkligen finns både för- och nackdelar med olika tillvägagångssätt. I det här fallet så gjorde han bedömningen att det passade bättre att inte ha ett stort lager av böcker med press på att sälja dem för att få tillbaka sin investering. Särskilt eftersom han inte är bosatt i Sverige så låter ju det rimligt.
Anna: Ja precis. Och nu ska vi faktiskt gå vidare direkt till nästa intervju, om hur en illustratör arbetar. Med oss har vi Anna Lathi, som tidigare illustrerat böcker med författaren Birgitta Ekman och nu illustrerar ihop med författaren Cecilia Lundell och de är aktuella med tredje boken om Kaninfamiljen – resan till plasklandet
Intervju med Anna Lahti
Anna S: Då vill jag hälsa dig välkommen till podden så får du gärna berätta lite om dig själv.
Anna L: Tack så mycket. Anna Lahti heter jag. Jag är 50 år och har illustrerat barnböcker ett tag nu. Jag har ju ett annat jobb också. Fembarnsmamma så jag har många barn. De är vuxna nu, de flesta, har två barn hemma nu bara.
Anna S: Ja, det måste ju vara populärt när barnen var små, illustrera och rita ihop med dem?
Anna L: Absolut ett tag så blev det mest bara och super Mario och sånt de ville ha, Bananer i pyjamas och allt för det var. Det där går i vågor också, förstås.
Anna S: Jag kan tänka mig det. Varför började du illustrera barnböcker?
Anna L: Jag har alltid älskat att rita. Mormor var konstnär så man fick skapa hemma hos henne. Och hon har ju alltid uppmuntrat att skapa. Så jag har fått gjort mycket kreativt hos henne och så hade jag kreativa föräldrar och man har alltid haft bra material hemma och fått rita mycket och så. I femman faktiskt hade jag bytt skola och så minns jag att jag var i var i skolbiblioteket med någon kompis och stod och tittade. Och det var nog då som drömmen kom så här, att göra barnböcker.
Jag minns speciellt Elsa Beskow och Eva Eriksson och Barbro Lindgrens Vilda bebin. Tänk att kunna göra något sådant här! Och det då, det var en liten tanke, att det här vill jag göra någon gång i livet.
Anna S: Vad kul. Då har du i generna och också, det här, och i släkten.
"Förvaltar du din gåva?"
Anna L: Och sen mormor har alltid också vart en sån som har frågat mig. Som tonåring så var det kanske att jag inte ritade lika mycket. Men då minns jag än att när man kom till mormor så var hon så här:
”Anna, ritar du något nu för tiden?”
Man bara: ”Njae”. Jag kommer ihåg mormors hand på min axel när hon tittade mig i ögonen och så sa hon så här: ”Anna, du förvaltar väl din gåva?” och det kommer jag än ihåg att det var som en liten så här … okej, just det. Jag ska ta vara på det här.
Anna S: Bad roligt. Och nu har du verkligen gjort det.
Anna L: Det har ju blivit så med åren.
Anna S: Ja, du har illustrerat två böcker som du har gett ut ihop med en författare i sig inne på din tredje har jag förstått?
Aktuell med barnbok
Anna L: Ja, det stämmer. Cissi, en kompis till mig. Hon bor ju bara några hus bort här. Så det är jätteroligt. För mig har det varit lite så … Jag tror att när man flyttar hemifrån, från det att ha ritat jättemycket som barn. Det fanns alltid bra material hemma. Mamma och pappa såg till att det fanns liksom, så man har alltid skapat. Så tror jag för många att, jag flyttade till en annan stad och då kan det nog lätt ta slut. Det blir kompisar och annat.
Men då för mig, jag har vuxit upp i en kyrkligt sammanhang, och då när jag flyttade så kom jag till en kyrka där jag fick hjälpa till att rita för söndagsskolan. Så under ganska många år så har jag liksom ritat ideellt ihop med en kille som har skrivit berättelser om en liten apa i djungeln och jag har ritat illustrationer till det där. Men det har gjort någonstans att man hela tiden har fortsatt rita. Så jag har inte tappat det. Och sen har liksom det ena lett till det andra.
Sen fick jag rita för den ganska liten då, en tidning som fanns då som hette Magasinet. Så jag ritade varannan vecka, skulle jag ha en liten serie med fyra rutor och en liten textremsa till som jag skrev. Men det var jätteutmanande och det är första gången jag tjänade pengar på rita.
Anna S: Ja vad kul.
Tidigare arbeten
Anna L: Och sen har det ena lett till det andra och sen gjorde jag böcker ihop med en annan författare, en kvinna som heter Birgitta, från hennes uppväxt i Indien. Då hade vi också bott i Indien som familj i två år. Det hade ja, men det var väldigt roligt så då fick man jobba ihop med henne lite. Fem böcker gjorde vi så det var kul, då var det bara bilderna som jag ritade.
Anna S: Ja just det, och nu är det någon annan som du har gjort böcker tillsammans med då?
Anna L: Precis, Cecilia Lundell heter hon. Hon är förskollärare. Jättejätteroligt har det varit, så det är verkligen en fantasiberättelse om en kanin familj som flyger iväg med sin blå säng.
Anna S: Ja vad roligt. Vilken ålder riktar sig böckerna till?
Anna L: Tre till sex år. Det är lite så här, Cissi har jobbat jättemycket i förskolan med språkträning och språklek. Och ja, att leka med språket och fantasin. Så det är en pedagogisk tanke bakom men väldigt mycket lek. Och de är knasiga och roliga liksom.
Anna S: Ja, vad är vad är det roligaste med att illustrera?
Anna L: Ja, men det är ju så kul. Det är så roligt att bara få försöka fånga den där fantasivärlden eller det som berättelsen handlar om. Att försöka sätta det på pränt och förmedla det till läsaren. Det är en ynnest att få göra det tycker jag. Det är roligt. Jag kan känna så här, som vuxen att få sitta på dagtid och rita. Det har ju alltid varit min hobby som jag har gjort vid sidan av och nu har kunnat avsätta mer tid till det. Det är så lyxigt att bara få sitta och skapa. Så roligt.
Hur tar man sig an ett illustratörsuppdrag?
Anna S: Ja, det måste vara jättehärligt. Men hur tar man sig ännu ett sådant här uppdrag? Är det att du får en berättelse och sedan ritar du till den eller gör ni det tillsammans? Kommer fram till vad som ska hända, eller hur funkar det?
Anna L: Nu har jobbat med Cissi så har vi jobbat väldigt nära. Tidigare har det varit att jag har bara fått ett färdigt bokmanus och så har jag liksom fått i uppdrag att illustrera till det här, på ett visst antal sidor. Men nu, jag och Cissi har jobbat jättenära, så vi har liksom … man jobbar igenom hela berättelsen och vart sidbrytningen ska vara. Och vad det ska vara överraskningseffekten när man bläddrar och sådär. Just när det bilderböcker så är det ju viktigt med bilderna och att det hamnar rätt på sidorna.
Så hon har varit jättedelaktig i vad som behöver synas på det här uppslaget. För det är också svårt, det är ju ganska begränsat format med en bilderbok för det är ju typ 13 uppslag. Ibland så kan man känna att man skulle vilja få med så mycket mer än det man får med, på sidan. För det måste finnas text där också. Men jättejättekul har det varit att jobba med Cissi. Vi har verkligen spånat mycket tillsammans och ibland har historien ändrats lite utifrån hur det funkar.
Anna S: Ja just det. Vad är den största utmaningen med det då att illustrera när någon annan skriver, när du inte skriver själv?
Vilka utmaningar finns som illustratör?
Anna L: Jag tycker att det är jättekul med fantasi och jag tycker det är så roligt att få ta del av. Men jag är inte inne i Cissis huvud Jag kan ju inte se hur hon föreställer sig vissa av de här sakerna. Men hon har gett mig ganska fria tyglar och ibland så spånar man lite. Kan det vara så här eller kan det vara så här? Hon är jätte-suportive och uppmuntrande. Helt fantastiskt kul har det varit, men det är ju en utmaning att få ner det som författaren vill. För det är viktigt att hon känner att det här är ändå det. Det ska ju vara den boken hon har gjort, det ska ju inte vara något annat. Slutresultatet måste ju vara något hon är nöjd med. Så det kan vara utmanande och just det här med att det är begränsat med sidoantal. Det ryms inte mycket som helst på en sida.
Anna S: Nej just det.
Anna L: Men den här figuren borde också synas här som ser lite förvånad ut eller? Och så får man bolla fram och tillbaka. Men ja, det kan vara utmanande kan jag tycka.
Anna S: Ja just det. Gör du grunden med penna och papper och sen gör det digitalt efteråt, eller hur funkar det?
Digitalt eller analogt arbete som illustratör
Anna L: Jag gör faktiskt ingenting digitalt, utan jag är jätteanalog. Jag är på stenåldern har mina barn berättat för mig. Nej, men jag har faktiskt fått en jättefin Ipad Pro som jag ska börja lära mig använda, men där är jag som en nybörjare fortfarande, så det blir jättefult.
Så nej, jag sitter med penna och papper och skissar och sen så fyller jag i alla linjer när jag känner att jag är nöjd och Cissi är nöjd. Vi går igenom allting tillsammans, och sen nu är jag där så att jag nästan hos har fyllt i alla linjer på de här 27 sidorna som jag har gjort. Och då ska det suddas och sen skickar jag det till tryckeriet och får över det. Och sen målar jag det i akvarell, så det är väldigt analogt.
Anna S: Just det, men det trycks först på något vis innan du målar?
Anna L: Det är bara för att spara tid. Man kan inte hålla på att rita på akvarellpapperet med en massa streck. Jag suddar väldigt mycket när jag ritar, suddet är min bästa vän. Och därför blir det så fult, mitt originalpapper som jag håller på och ritar på när jag skissar. Utan det är bara vanliga enkla papper och sen så behöver det komma över på ett bra akvarellpapper och då målar det så att det ser fint ut.
Anna S: Jag förstår.
SKisser och färgval
Anna L: Så jobbar jag, nu. Förr förde jag över allting från skissen med ett ritbord med en lampa under. Så att då satt jag och fyllde i varenda linje en gång till, och med en sån här liten svart fineliner som jag fyllde i alla streck med. Och sen målade jag på det. Men det tog mycket, mycket mer tid så jag är så glad att jag kom på det här steget.
Anna S: Ja, just det. Men vad är det som är viktigt att tänka på när det gäller till exempel färgval och så där, eller är det något som är viktigt att tänka på eller kan man göra precis som man vill som illustratör?
Anna L: Absolut behöver man ju ha en dialog med författaren tänker jag, så att hon är nöjd eller den författaren man jobbar med är nöjd med färgvalen och sånt. Jag har ju inte så mycket erfarenhet som en del andra illustratörer har såklart. Men jag tänker själv, det beror lite på vem man vänder sig till. Nu ritar vi till väldigt små barn så då vill man ju ha ganska klara färger och ganska mycket färg. Så har vi i våra böcker.
Anna S: Ja just det.
Anna L: Det är jätteolika vad man tycker om också.
Anna S: Men det finns inga begränsningar på något vis, mer än vad ni vill ha i boken?
Färgillustrationer eller svartvitt
Anna L: Ja sen är det klart att det är en kostnadsfråga från förlagets sida, alltså om de vill ha färgbilder. Nu är det en bilderbok och då är det ju färgbilder som gäller, tänker jag. Jag har illustrerat någon bok, där jag har gjort omslag och bara lite illustrationer, en kapitelbok, och då var alla bilderna svartvita inne i boken. Så det var bara omslaget i färg. Det är ju så, det är en kostnadsfråga, det kostar mycket med ett färgtryck.
Anna S: Vad har du för planer framöver nu då? Både med skrivande och illustrationer.
Anna L: Ja men först ska vi göra färdigt den här Resan till plasklandet, som vi jobbar på just nu. Det ska bli väldigt kul att få lite färg på den. Så det ska bli roligt och det tar ju sin tid. Men sen har jag absolut den där barndomsdrömmen om att göra egna böcker också. Jag har en del manus på hyllan, ett som är hos lektör. Jag håller på och skriver och det är jätteroligt och jättespännande, så får vi se om det blir något. Och det vore så roligt att kunna själv skriva och att få rita det man själv tänker. I sitt huvud har man ju bilder när man när man skriver, det vet ju du.
Anna S: Ja absolut.
Anna L: Men att faktiskt kunna få förmedla det till läsaren. Det vore ju jätteroligt tänker jag.
Anna S: Ja, men verkligen. Det är klart man ska ha planer framöver, så det är väldigt roligt. Så då kanske vi får se en bok där du både skriver och illustrerar framöver?
Framtidsplaner
Anna L: Ja vi får se. Man kan alltid hoppas och så får man jobba på liksom. Allt tar ju tid. Det är ju så och man har inte mer tid än någon annan.
Anna S: Nej, verkligen. Det är mycket som ska göras utöver ute utöver skrivandet och jobb och så där.
Anna L: Sen kan jag tycka, vi har ju fem barn och nu är de ganska stora, men när de var små. De var ju en jättestor inspiration för mig. Så även om barn tar tid så är de ju också inspiration, speciellt om man jobbar med barnlitteratur eller ja, med bilder.
Anna S: Ja de har ju väldigt vild fantasi.
Anna L: Ja, det är ju helt fantastiskt. De tänker i helt andra banor än vi. Även när jag höll på att illustrera de här Birgitta-böckerna förut. Då var det många gånger jag kunde fastna på hur det skulle se ut, så då använde jag alltid barnen som modell. Kan du komma hit och så sätter du dig här och lägger handen så? Och så fick jag skissa av. Och så känner jag att nu greppar jag hur det kan se ut. De var en hjälp för mig där att kunna få till det.
Anna S: Det är ju jättebra.
Svåraste motiven
Anna L: Händer och fötter tyckte jag var jättesvårt i början när jag höll på och illustrera.
Men sen kom jag förbi det där.
Anna S: Därför det är inte bara djur i de här böckerna du illustrerar, utan det är människor också eller barn också?
Anna L: Tidigare så har jag har gjort fem böcker och då är det barn och vuxna. Jag tycker barn är lättast. Ja, det är väl så att man har sina grejer man fastnar på?
Anna S: Absolut.
Anna L: Ja, och så är det.
Anna S: Men vad kul. Jätteroligt att du ville vara med och berätta om hur det fungerar och illustrera.
Anna L: Men jätteroligt att jag fick vara med, så kul!
Anna S: Så tack mycket.
Anna L: Tack själv.
reflektioner från intervjun med Anna
Hanna: Vad intressant att höra!
Anna: Ja, verkligen. Det är ju en del av bokskapandet som jag själv inte haft någon koll på direkt. Foton har jag ändå lite kunskap om, men absolut inte illustrationer. Det verkar så roligt.
Hanna: Ja, väldigt inspirerande. Önskar jag kunde rita bättre.
Anna: Samma här. Men nu är det ju svårt att förmedla bilder genom podden, men hennes illustrationer är så himla fina. Små féer bland blommor och söta kaniner som dricker varm choklad i snön. Och det är så coolt att hon gör dem för hand tycker jag, i den här digitala tidsåldern som det ändå är. Det ger en speciell känsla.
Hanna: Verkligen.
Anna: Och jag skulle tro att det är lite som när man såg på författarskapet från början och inte insåg vilket enormt slit det är att skriva och ge ut en bok, förutom att det samtidigt är jätteroligt. Jag antar att man inte ser hälften av jobbet som illustratörer lägger ner på bara en enda bild. Med att först bestämma hur det ska se ut, prata med författaren, sedan skissa och därefter färglägga. Och göra om ifall det blir fel.
Hanna: Jag tänker att man precis som vid skrivandet efter en stund kan bli trött på ett avsnitt i manuset, eller en bild i illustratörens fall, och man vill komma vidare. Hon sa ju det att hon såg fram emot att se de bilder hon arbetar med just nu i färg snart.
Anna: Ja, det måste ju vara precis samma sak där, man vill se sina bilder och sin text färdiga. När det gäller bilder att man då vill se dem i färg, och när det gäller text att man vill se den färdigredigerad, och sedan tryckt i boken.
Var det något mer du tänkte på?
Att växa upp med skapande
Hanna: Det var väldigt intressant där som hon berättade om sin mormor som var konstnär och att hon på så vis fick växa upp med konsten och skapandet i hemmet. Det tror jag betyder mycket. Och också för att man ska våga tro på att det går att göra något av det.
Anna: Ja, det tror jag också. Att man uppmuntras som liten att rita, skriva eller skapa på andra sätt.
Hanna: Precis. Sen nämnde hon också att det var perioder när hon var yngre, kanske nyss hade flyttat hemifrån, där hon ritade mindre och det känns bekant för mig om jag drar paralleller till skrivandet.
Anna: Mm.
Hanna: Jag har alltid tyckt om att skriva och ville skriva böcker när jag var liten. Sen var det kanske en period när mycket annat tog plats och då skrev jag mindre men ändå dagböcker och lite annat kanske. Anna berättade ju att hon hela tiden på något sätt ändå har hållit ritandet vid liv och inte tappat det, så det var väldigt inspirerande tycker jag.
Anna: Ja, det är det.
Hanna: Verkligen roligt att höra henne berätta. Nu börjar vi närma oss slutet av det här ganska långa avsnittet.
Våra tips kring foton och illustrationer
Anna: Så är det. Vad är ditt bästa tips när det gäller det här med foton och illustrationer då, Hanna?
Hanna: Oj, jag vet inte riktigt. Jag har alltid varit lite avskräckt att ha med någon typ av foton eller illustrationer i inlagan på grund av kostnaden och lite annat som vi har varit inne på.
Anna: Mm, förstår det.
Hanna: Men nu efter att ha lyssnat på de här två intervjuerna med Michael och Anna så tänker jag att det är nog inte omöjligt ändå. I den trilogin som jag arbetar med nu så är det nog inte aktuellt att ha något i inlagan men för senare projekt som jag har lösa idéer om så kanske … Det är ju väldigt fint med kartor och sådant.
Anna: Ja, och i fantasyböcker och så så tillför ju kartor väldigt mycket.
Hanna: Absolut i fantasy. Och även i andra genre har jag sett att man har med kartor ibland. Det är trevligt på något sätt. Är det inte i den här ”Där kräftorna sjunger” som har en karta där i början?
Nu fladdrade jag iväg lite. Men mitt tips är nog att inte avfärda tanken på att ha foton och illustrationer i inlagan.
Anna: Håller med, bra idé att ha det i bakhuvudet.
Hanna: Vad vill du lyfta när det gäller foton och illustrationer?
Fotots eller illustrationens syfte
Anna: Jag skulle nog råda att tänka över vilka bilder och illustrationer man vill ha med i sin bok. Det räcker inte med att det är en fin bild, utan den ska ju tillföra något och också och ha med handlingen eller texten att göra. Michael nämnde ju också lite kring detta.
Hanna: Just det.
Anna: Det är ju svårt att välja foton, för man har ju oftast en extrem mängd foton om man fotat digitalt några år och är intresserad av det. Jag har haft planer själv på att göra en bok som inkluderar mina egna foton, men det ligger några år framåt i tiden.
Hanna: Vad spännande! Du har ju säkert hur många foton som helst hemma från alla år.
Anna: Haha, ja, så är det ju. Men då kommer jag behöva tänka på just det där: Vad tillför den här bilden, vilken bild ska jag ha och gör den texten eller boken mer intressant?
Hanna: Väldigt bra synpunkt.
Hanna: Vi kanske ska berätta vad vi ska prata om nästa gång?
Anna: Ja, det gör vi!
Nästa avsnitt
Hanna: Nästa gång ska vi prata om inlagan och sättning av inlagan.
Anna: Just det. Det är ju viktigt att det blir rätt där när man håller på med själva texten. Det finns väldigt många misstag som man kan råka göra, alltifrån att inte tänka på marginalerna, till att ha ett svårläst typsnitt eller fel radavstånd.
Hanna: Mm. Och vilka program kan man använda? Och där har vi faktiskt gjort lite olika så det ska bli roligt att diskutera i nästa avsnitt!
Anna: Ja verkligen. Om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor inför avsnittet om inlaga och sättning, skriv då till oss på poddentrycksvarta@gmail.com, eller på Instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Hanna: Och du är anonym om du inte uttryckligen säger att det är ok att vi läser upp ditt namn. Och hoppas att du som lyssnat har fått med dig många tips kring foton och illustrationer. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig, Hanna Wesslén…
Anna: och mig Anna Samuelsson. Vi hörs igen om två veckor. Ha det så bra!