Den svenska indieförfattaren

Anna: Då är det dags att prata om recensioner. Var hittar man någon som vill recensera ens böcker, hur viktiga är recensionerna och vad gör man om man får en dålig recension?

Hanna: Ja, det är många frågor. Det är inte helt självklart i början, kanske inte senare heller. Men om vi börjar med frågan om varför man vill få sina böcker recenserade då, och hur viktigt är det?

Anna: Ja. Och kanske finns det olika anledningar till att författare vill få sina böcker recenserade. Dels kanske man bara vill få återkoppling på om boken var bra eller inte, och helt enkelt konstruktiv kritik på den. Dels kanske man vill ha spridning, om det nu är så att recensionen är bra, så vill man väl att många ska se den och kanske lyssna eller köpa boken.

Hanna: Tror också det är de vanligaste anledningarna, de du räknade upp där. Och kanske att man vill ha en blurb på omslaget.

Anna: Ja, och vi kanske ska nämna det här, att en blurb är alltså ett kort citat ur till exempel en recension, eller bara en mening utan att komma från en recension, men som man kan sätta på omslaget till sin bok. Det kan till exempel vara en recensent på en dagstidning som skriver att det är ”årets bästa spänningsroman” eller liknande.

Hanna: Mm, det vore ju någonting. Och det förutsätter ju alltså att man antingen trycker en andra upplaga av boken, eller att recensenterna får förhandsläsa i till exempel digitalt format. Eller så kan man ju faktiskt sätta den här blurben på sin nästa bok.

Anna: Just det. Och nu är det ju inte så att DN eller ens mindre dagstidningar varken har tid eller lust att recensera alla nyutgivna indieförfattare, om ens någon alls, så det är väl större chans om man är känd eller har skrivit 20 böcker eller är utgiven på ett stort förlag. Men det finns ju andra vägar. Du fick ju en blurb av din lektör, eller manuscoach. Vill du läsa några meningar från den, eller hela?

Hanna: Ja, den använde jag till första boken, för då hade jag ju inga läsare sedan tidigare. Så jag tänkte att då kan jag göra på det viset. Men jag kan läsa en del av den. Då stod det så här: ”Det är spännande och dramatiskt. Mycket står på spel. Etik och moral ställs mot egen vinning och omsorg om familjen. En lyckad mix som gör att läsaren tror på det som händer, samtidigt som det stundtals har den där känslan av thriller.”

Anna: Ah, håller verkligen med om det hon skriver. Och just det där med thriller, det har vi ju pratat om förut också, den har ju de ingredienserna till ganska stor del skulle jag säga, även om det finns mycket annat där också. Och det med spänning och mycket som står på spel, så det tycker jag är bra sammanfattat.

Hanna: Ja, jag tyckte att Linda fångade innehållet i boken väldigt bra. Sen till andra boken tog jag en del ur en recension från en bokbloggare som jag tyckte var passande och som var väldigt bra då. Men om man inte har släppt några böcker tidigare så skulle man ju kunna fråga testläsare också, ifall de vill skriva något. Du hade väl blurbar till Statisternas omslag?

Anna: Det stämmer. Två stycken.

Hanna: Kul. Vill du läsa upp dem?

Anna: Då är det en av Sarasbokhyllor, som vi ju ska intervjua lite senare i programmet och hon skriver så här: ”Det är omöjligt att sluta läsa. Karaktärerna fastnar hos mig och det finns så mycket mer än ett brott som ska lösas. Grundidén känns både unik och spännande, rentav genialisk.” Och så har jag också fått en blurb av Systrarnaboktokiga, som är två andra recensenter på Instagram, som har skrivit blurben ”En riktig bladvändare, en bok du absolut inte får missa.”

Hanna: Wow, jätteroligt verkligen, det är väldigt bra citat.

Anna: Jag tyckte att det var jätteroligt, och att de gillade boken också. För det var jag ju tydlig med, att om ni inte gillar boken är det helt ok att inte skriva någon blurb, jag kan ta det liksom. Jag vill ju inte att någon låtsas som att de gillar den och hittar på nåt snällt. Då är det bättre att vara ärlig med det.

Hanna: Absolut, håller med. Och så känner säkert de med, de vill säkert inte att det ska stå något de inte kan stå för.

Anna: Precis, och de fick läsa i digitalt format innan tryck. Till boken Res och tälta med barn, frågade jag faktiskt ingen och jag tror jag var lite i tidsnöd där innan tryck. Och nu har jag heller inte frågat någon till uppföljaren av Statisterna som går på tryck om bara några veckor. Det vore ju roligt, men man ska hinna också.

Hanna: Så är det ju. Man får vara ute i god tid. Men jag tänker att annars skulle du ju faktiskt kunna ta samma, som du använde till Statisterna. Och skriva att det är sagt om Statisterna.

Anna: Jo absolut, jag ska klura på saken. Det är en ganska bra grej att göra och det ser man ju på böcker från stora förlag också.

Hanna: Precis, det är ganska vanligt faktiskt.

Anna: Hur viktigt tror du att recensioner och blurbar och så är, när det gäller spridning?

Hanna: Svårt att säga tycker jag. Jag tror det beror mycket på, vem som skriver, vad det står och också förstås när de skrivs. Om det är sådant som läggs ut på Instagram så kan ju vissa inlägg ses av jättemånga medan andra inlägg av samma person inte alls når ut på samma sätt. Det är så mycket som spelar in där. Vad tror du?

Anna: Ja, det är ju inte så att jättemånga personer kanske beställer ens bok bara för en bra recension, men spridningen gör nog att någon eller några får upp ögonen för boken, eller det får man väl hoppas i alla fall.

Hanna: Ja, det tror jag också. Och ofta är det nog många saker tillsammans som gör att det blir bra spridning på en bok. Kanske inte bara en recension eller en specifik händelse, men ju mer olika saker man har desto större sannolikhet är det väl ändå att boken hittar ut till läsare som är intresserade. Och om den finns som ljudbok så kanske någon lyssnar på den där om man tycker att den låter intressant. Det är kanske lite mindre tröskel än att köpa boken.

Anna: Så det är nog. Speciellt om man redan har en prenumeration på en ljudbokstjänst vilket ganska många har. Och det är ju betydligt färre som ser den om den inte recenseras alls såklart.

Hanna: Håller med. Så, var hittar man då en recensent kanske man undrar.

Anna: Ja och det är inte så lätt för nya författare. Vi har ju redan nämnt Instagram, men man kanske inte ens har Instagram. Sedan finns ju förstås Facebook, även om jag inte vet hur stort bokcommunityt är.  

Hanna: Det förekommer där också även om jag också får känslan av att det är större på Instagram. Jag tror verkligen att TikTOk är ganska stort nu också. Så om man hänger där, eller gillar den plattformen så skulle jag leta där också.

Anna: Just det. Och även många bloggar. En del recensenter och bokinspiratörer postar ju på sina konton på flera ställen också.

Hanna: En del lägger ut på Goodreads eller på någon av nätbokhandlarna i samband med att de skriver recensionen också.

Anna: Men sen är ju frågan hur man närmar sig en bokbloggare, skickar man bara sin bok eller hur gör man?

Hanna: Haha, jag vet ju att vi tycker lika där. Det hör väl till god sed tycker jag, att fråga först istället för att skicka utan att fråga, om man nu skulle ha adressen till någon recensent eller bloggare. Klart att man kan skicka på vinst eller förlust också, men dels riskerar ju boken att bara bli liggande oläst, för att de flesta recensenter får högar av böcker, och dels är det ju roligare att välja lite mer vem som ska recensera också.

Anna: Ja, för man vill ju inte skicka sin blodiga skräckroman till någon som bara läser feelgood, eller en barnbok till någon som bara läser fantasy för vuxna.

Hanna: Nej, så det är klokt att välja ut vem man vill ska läsa och fråga den personen om den är intresserad tycker jag, om det är en bloggare. Men om det är en tidning eller liknande, då tycker jag att man bara kan skicka, kanske skriva ett litet följebrev.

Anna: Ja, håller med. Men om vi återgår lite till det här hur man väljer ut vilka man skickar till så kanske man vill kolla lite på hur recensionerna skrivs, om det skrivs mer än typ ”bra” eller ”det var en dålig bok”. Man vill ju som författare gärna ha konstruktiv kritik i så fall, om det nu ska kritiseras, som vi nämnde innan.

Hanna: Ja, om det är något som inte är bra som kommer upp får det ju gärna vara konstruktivt. Men helst vill jag för min del att det bara är bra saker som står, eller i alla fall inte dåliga saker. Det är ju ändå för sent att ändra. Kritik tar jag jättegärna emot innan boken är klar. Haha. Men sådant kan man ju inte välja och jag tror att alla måste stå ut med att få mindre bra recensioner ibland. Eller till och med dåliga recensioner.

Anna: Så är det, det är en del av det hela…

Hanna: Precis. Sedan även om man skickar till två, fem eller tio stycken som tackar ja, betyder det inte att alla sedan faktiskt recenserar. För det kan ju hända saker där också, det är ju inte något jobb som de får betalt för oftast, så de kanske får för mycket att göra, eller slutar läsa av andra anledningar.

Anna: Ja. Sedan ska man nog vara beredd på att man kan få förfrågningar från recensenter också. Jag har fått några sådana, och kollar förstås vilka det är och så, men då hade jag redan bestämt vilka jag skulle skicka till. Och du fick ju också sådana förfrågningar, eller hur?

Hanna: Ja, det har hänt mig också flera gånger. Några gånger har jag skickat då eftersom jag ändå skulle skicka ut, men andra gånger har jag redan skickat iväg den kvot jag hade tänkt mig och då har jag faktiskt tackat nej.

Anna: Mm. Så vissa hör av sig, andra får man höra av sig till. Och man har förstås ingen skyldighet som författare att skicka till någon, även om den personen skriver och frågar. Utan man väljer ju helt själv och kan förstås heller inte skicka till alla. Och det tror jag att recensenterna och bokbloggare också har förståelse för.

Hanna:  Det är ju en kostnadsfråga också, eftersom man skickar ett recensionsexemplar som kostade något att trycka och portot är oftast den största kostnaden. Man kanske inte vill skicka 50 stycken böcker som indieförfattare. Eller så vill man det, men det är ju inte gratis. Kanske fler med pocket än inbunden eftersom det blir billigare per bok, jag vet inte.

Anna: Ja, verkligen. Man får ju avgöra vad man kan avvara och det beror ju på hur stor upplagan är också. Säg att man trycker en väldigt liten upplaga på kanske 80 eller 100 böcker, då kan ju inte hälften skickas till recensenter. Eller kan och kan, men normalt sett har man ju en mindre andel som man skickar på det viset.

Hanna: Absolut, det finns så mycket att ta i beaktande och det finns egentligen inget rätt och fel, utan man avgör själv som författare. Själv skickade jag kanske ett tiotal böcker som recensions-ex, jag vet att många skickar fler.

Anna: Samma här, även om alla inte blivit recensioner. Som vi nämnde innan är det ju så ibland, av olika orsaker.

Hanna: Ja precis. Men en sak som jag har varit med om TVÅ gånger som jag faktiskt blir lite ledsen och besviken över, det är personer som har frågat efter recensionsex sedan inte lämnar någon recension. Och sedan faktiskt hör av sig och frågar IGEN efter ett halvår eller ett år om de kan få recensionsexemplar. Då har det gått lite snett tycker jag. Om man ber om ett recensionsex så finns ju faktiskt en förväntan att man ska läsa boken och recensera den. Inte lägga den i en hög någonstans och sen be om en ny bok för att man har glömt att man redan har fått den… Det har jag då varit med om två gånger.

Anna: Haha, nej det håller jag med om.

Hanna: Man måste ju ha respekt åt båda hållen tycker jag.

Anna: Absolut, håller med. Sedan finns ju BTJ, om man inte skickar till recensenter på sociala medier, eller till bokbloggare. De är ju väldigt stora vad gäller inköp till biblioteken.

Hanna: Just det. Och BTJ står för Bibliotekstjänst, även om de väl bara kallas BTJ numera tror jag. De har lite utbildningar, men framför allt ger de ut BTJ-häften med recensioner. Och många bibliotek prenumererar då på häftena, digitalt eller i tryckt form, för att få underlag till vilka böcker som kan köpas in. I de här häftena kan man få med sin bok och det kan ge väldigt bra införsäljning till biblioteken.

Anna: Just det. Åtminstone om det är en bra recension. Och allt som skickas in dit blir ju inte recenserat, men en del blir det. Då är det oberoende lektörer som läser och ger ett omdöme på 1-5 stjärnor, där 5 är bäst.

Hanna: Du har ju skickat in dina två böcker dit, eller hur?

Anna: Ja, det har jag. Min första, Statisterna, blev bara katalogiserad, det vill säga det hände ingenting, ingen recension alls. Så det var ju lite synd, men värt att testa. Boken ”Res och tälta med barn” fick däremot ett bra betyg, en 4:a och ett väldigt fint omdöme både vad gäller innehåll och foton, så det var himla kul.

Hanna: Ja jätteroligt, både att du fick en recension och att den var så bra.

Anna: Det har ju också gett väldigt bra införsäljning till biblioteken, för nu är det över 200 exemplar av boken på 184 bibliotek.

Hanna: Wow, det är jättemånga.

Anna: Och det hade med största sannolikhet inte blivit om den inte blivit recenserad av BTJ.

Hanna: Nej för då hade de inte känt till den.

Anna: Visst valde du att inte skicka in dina böcker till BTJ från början, eller hur?  

Hanna: Ja, nu framstår jag ju som lite korkad här känner jag. Jag har inte skickat mina böcker dit, tänkte på något sätt att det inte var någon idé eller att det inte kändes så viktigt. Men jag ska göra det hädanefter och faktiskt så skickade jag in Brickan i spelet härom veckan, men den är ju så gammal nu så den kommer de ju inte recensera.

Anna: Vad kul att du skickade in den trots allt. Man vet ju aldrig.

Hanna: Nej, i och för sig. Jag tror att det hade varit ganska liten chans även om den var ny, och nu är den gammal dessutom. Så jag tror inte det. Jag vet inte varför. Jag kanske har tänkt lite också att det kanske har negativ påverkan på försäljningen om boken blir recenserad och får ett sämre omdöme, men nu har jag ändrat mig och tror inte riktigt att det är så det funkar. Det är nog mer en positiv uppsida om man får ett bra betyg och sen kanske inte allt för mycket nedsida om man skulle bli recenserad och få ett sämre betyg.

Anna: Så är det ju. För de köper ju inte in den ändå, om de inte ens vet om den.

Hanna: Exakt. Så man har nog inte jättemycket att förlora, det kanske ändå är värt att göra det. För då har vi Sedan har vi kommit in lite på det här med negativa recensioner.

Anna: Ja, usch haha. Inget roligt egentligen. Jag har ju fått en recension för Statisterna som varit, i mina ögon väldigt negativ och dessutom väldigt lång. Det gjorde ju inte saken bättre. Det var inte på Instagram utan i ett annat forum. Nu har jag i efterhand fått reda på att det inte är den första boken som den här recensenten sågat fullkomligt, utan det finns tydligen fler. Många fler.

Hanna: Apropå det här med att välja sina recensenter…

Anna: Precis, och där kanske inte jag hade gjort så mycket research, eller faktiskt ingen alls. Utan jag tänkte att det där blir nog bra. Och personen i fråga får ju tycka som hen vill och visst fanns det små ljusglimtar även i recensionen, men det var väldigt små och lyste inte så starkt om man säger så. Och de var vridna på ett sådant sätt att även de lät negativa. Den veckan som jag läste recensionen var ju inte jätterolig. Och jag nämnde ju det här med konstruktiv kritik innan, att det är helt ok, det är bra. Men den här kändes bara som att recensenten lyfte upp det som den inte gillade och förstärkte det något oerhört mycket och som sagt typ totalsågade den som det kändes.

Hanna: Nej, förstår, inte kul alls. Usch.

Anna: Nu i efterhand spelar det egentligen ingen roll, för nu skrattar jag åt det. Jag fokuserar ju på alla bra recensioner istället, som är många fler, men jag förstår verkligen att det kan göra ont och speciellt när man precis har fått den, och särskilt om man är debutant. Så som författare uppskattar jag ju som sagt om recensenten är konstruktiv istället för nästan rent sarkastisk och elak som det kändes som den här var.

Hanna: Ja, verkligen. Jag förstår faktiskt inte ens varför man skriver en sån. Men det finns tyvärr alla varianter, det är bara att ta en titt på streamingtjänsterna.

Anna: Ja, de kan ju vara rent hemska. Har du erfarenhet av någon liknande recension och hur har du i så fall hanterat det?

Hanna: Jag tror inte jag har fått lika många recensioner som du har fått, så ingen specifik som jag kommer att tänka på. Jag tror jag har sagt det tidigare men jag är en sådan som inte tittar så mycket på mina recensioner på streamingtjänsterna. Jag ber någon läsa ett urval för mig, men jag tror inte jag utvecklas som författare av att läsa om någon till exempel skriver ”sämst” och sen inget mer i en recension. Inte för att jag vet om jag har någon sådan, men det har jag ju sett att andra har, så det förekommer säkert.

Anna: Det gör det absolut, jag ser ju det på andra recensioner på andras böcker på ljudbokstjänsterna. Själv har jag ju fortfarande inte hunnit publicera min som ljudbok där än. Men det kommer någon gång.

Hanna: Jag tror också det är så, som du sa, att det är lättare ju längre man har hållit på och ju fler recensioner och positiva saker man har hört från läsare, desto lättare kan det bli att ta de där negativa med en klackspark. För man vet att det inte är alla som tycker så.

Anna: Nej så är det ju.

Hanna: Men det blir ju extra känsligt om det kanske är ens första recension.

Anna: Usch vilken mardröm.

Hanna: Ja, men även det kan hända och då tar man sig igenom det.

Anna: Man ska inte sluta skriva bara för det.

Hanna: Men nu ska vi lyssna på en intervju med Sarasbokhyllor.

Anna: Ja, jätteroligt var det att få prata med henne.