Anna: När det gäller lektör då, Hanna. Du har ju erfarenhet på det här området.

Hanna: Ja, jag har ju valt att jobba med en lektör för alla tre böckerna i Nepalsviten. Den sista är ju på gång, den är ju inte klar än.

Anna: Just det. Vill du berätta lite om beslutet, hur du kom fram till det?

Hanna: Absolut. Första gången var väl två år sen nu. Jag kände att jag behövde någon som var van att ge feedback på manus och som kunde ge objektiv kritik kring vad som fungerade och vad som behövde förbättras i mitt manus till Sprickan i fasaden, som var min första bok. Och en lektör kan ju göra sådant som testläsare normalt sett inte kan, kanske, eller är utbildade på annat sätt. Även om vissa testläsare är väldigt duktiga.

Anna: För vi nämnde ju testläsare i inledningen och olika testläsare är förstås bra på olika saker, vissa kan granska fakta och hitta fel inom sina kunskapsområden, andra kanske är proffs på svensk grammatik. Vissa är superduktiga på alla bitar. Vi har ju till exempel intervjuat Malin Lindqvist tidigare. Men alla testläsare kan ju inte riktigt se alla de här bitarna som en lektör ser. Dramaturgiska kurvur och så, det är vad lektörer tittar på om jag har förstått rätt?

Hanna: Ja, inte bara dramaturgisk kurva förstås, med det är en del i det. De är mer vana att titta på det än en vanlig läsare är. Jag skulle säga att en lektör granskar manusets struktur, innehåll och stil för att förbättra läsarupplevelsen och engagemanget för läsaren. För att göra det mer intresseväckande och fängslande för en läsare. Generellt fokuserar en lektör på större aspekter som karaktärsutveckling och själva berättelsen, eller plotten om man säger så.

Anna: Just det, fokus på strukturen snarare än på små detaljer.

Hanna: Precis, det är så jag uppfattar det iallafall. Det är ju inte så stor idé att sitta och slipa på meningsbyggnader och stavning om den övergripande storyn är tråkig och oengagerande för en läsare. Och det är inte alltid så lätt att se själv.

Anna: Det kan ju vara lätt att blanda ihop det här med redaktör, lektör och korrekturläsare också. Vad innebär de olika skulle du säga?

Hanna: Dels finns ju de här rollerna inom de stora förlagen, men nu tänker vi inte på dem utan mer på indieförfattare och andra som själva anlitar en frilansande lektör och de andra professionerna. Men en lektör är ju det vi just gick igenom medan en redaktör i det sammanhanget arbetar lite senare i processen, arbetar närmare texten så att säga och fokuserar mer på flyt, ton och kanske föreslår mer detaljerade ändringar direkt i texten.

Anna: Just det. Och en korrekturläsare är sist i processen förstås.

Hanna: Ja precis. Då är det verkligen mer fokus på detaljer i texten, stavning, grammatik och punktuation. En korrekturläsare föreslår normalt inga förändringar i textens stil eller innehåll vad jag förstår, det är liksom för sent för det.

Anna: Just det, så man får helt enkelt fundera vad det är man själv behöver. Vilken av de här skulle du säga är vanligast att man som indieförfattare eller aspirerande författare vänder sig till?

Hanna: Ja du, jag har inte sett någon statistik på det, vet inte om det finns ens. Min bild är att det talas mycket om lektörer och det känns som att det finns gott om lektörer att hitta. Jag tycker inte det är lika vanligt att någon marknadsför sig som frilansande redaktör. Men jag tror ofta att det kan vara samma personer som erbjuder både en lektörstjänst och en redaktörstjänst. Så det gäller ju att vara tydligt med förväntningarna innan man sätter igång ett arbete, tänker jag. Från båda sidor.

Anna: Mm, och sedan är det nog många som aspirerar på att få sitt manus antaget av ett traditionellt förlag som anlitar lektör för att vässa manuset och göra det bättre, mer sannolikt att bli antagen kanske.

Hanna: Det tror jag också. Och jag tror det är vanligare att man gör det nu än för 10-15 år sedan. Men det är bara en känsla jag har. Jag har också snappat upp någonstans att kvalitén på manusen förlagen får in idag är generellt ganska hög eftersom många redan har tagit hjälp av lektörer. Men jag vet hur mycket det stämmer, men det är vad jag har hört.

Anna: Nej det är svårt att veta, men det låter inte orimligt. Sen så är det ju också fler som skriver och det är lättare att hitta en lektör. Sociala medier och man skickar det digitalt, man måste inte printa och skicka i kuvert.

Hanna: Det har du helt rätt i förstås. Men många som lyssnar på den här podden kanske redan har bestämt att man inte kommer skicka till något förlag för att vänta på att eventuellt bli antagen, utan man tar saken i egna händer med eget förlag istället. Då tror jag att många, precis som vi, känner att man verkligen vill kunna stå för den bok man ger ut.

Anna: Exakt, då finns det ju ingen att luta sig mot som ser till att kvalitén är tillräckligt bra, det måste man själv se till. 

Hanna: Ja, och då kan en lektör vara ett alternativ och en hjälp på vägen. Jag tyckte det var väldigt skönt att någon som jag hade betalat och som hade erfarenhet och inte kände mig sedan tidigare som gav ett utlåtande och hjälpte mig framåt kring vad som kunde utvecklas i manuset. Till det första manuset, till Sprickan i fasaden så tog jag hjälp flera varv och på slutet även ett varv som mer liknade en redaktörstjänst kan man väl säga.

Anna: Och då var det alltså Linda Vestergren du anlitade? 

Hanna: Ja, hon har en hemsida som heter Manuslejonet så det är så man hittar henne. Och jag jätteglad att jag tog hjälp av henne. Hon har verkligen varit ett enormt stöd i manusprocessen. Jag har både känt stöd att manuset inte behöver slängas i papperskorgen, samtidigt som jag känner förtroende för att hon ger ärlig feedback och hon är inte rädd för att lyfta fram utvecklingsområden som finns.

Anna: Det låter jättebra. Det ska bli spännande att se vad hon har för reflektioner kring vanliga utvecklingsområden och sådant.

Hanna: Verkligen!

Anna: Tror du att det var viktigt att det blev just Linda, eller alltså, rätt lektör för dig?

Hanna: Ja det tror jag är jätteviktigt. Man vill självklart ha en lektör som har erfarenhet och är kunnig och sådär, men det är lika viktigt, åtminstone för mig, att det är någon som jag tycker det fungerar bra att samarbeta med och som jag känner förtroende för.

Anna: Mm, håller med. Det gäller ju egentligen för alla samarbeten. Och att lämna ifrån sig sitt manus kan ju kännas ganska känsligt eller utelämnande. 

Hanna: Ja, särskilt första gången. Jag minns att jag var väldigt nervös när jag skulle läsa det första utlåtandet från lektören. Men jag minns också att jag kände mig glad när jag hade läst det, även om det fanns massor av saker som behövde fixas och förbättras.

Anna: Hur hittade du henne?

Hanna: Jag hade kontaktat en annan lektör som jag hade läst om. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade den andra, men hon hade en bra hemsida och jag hade väl hört om henne på något sätt. Hon hade inte tid men hon tipsade om Linda som hon sa var riktigt vass på spänningsromaner. Och då kontaktade jag Linda.

Anna: Vad tur att det blev så bra. 

Hanna: Ja verkligen. Nu har det ju känts helt naturligt att anlita henne till alla delar i Nepalsviten eftersom hon har historiken och jag tycker samarbetet funkar väldigt bra.

Anna: Ja det är ju toppen. Linda kommer ju lite senare i avsnittet att berätta lite om hur arbetsprocessen går till men vi kan väl nämna något om det här med kostnad också. Det kostar ju förstås att anlita en lektör.

Hanna: Ja det gör det självklart. Många tar betalt per ord, det är nog det vanligaste, och när jag har tittat runt på hemsidor så är de flesta ganska transparenta med sin prissättning och hur mycket det kostar per ord. Så det är bara att jämföra egentligen. Jag tror inte man ska välja främst baserat på pris, men det är klart att det kan ge vissa ramar. Man kanske inte kan eller inte vill betala hur mycket som helst. Och om det står och väger mellan två så kanske det kan avgöra.

Anna: Just det. Vad skulle du säga är vanligt när du har kollat?

Hanna: Jag vågar inte säga vad som är vanligast eller så. Men när jag har kollat så har jag sett att det ligger runt 10-15 öre per ord, exklusive moms. Och jag har sett både billigare och dyrare än så också. Man får tänka att det finns ett ganska brett spann där. Man får ju tänka på att kolla om de anger priset exklusive eller inklusive moms, så att man jämför äpplen och äpplen. Många tar en startavgift också.

Anna: Ah. Om vi går in lite mer på var man hittar en lektör. Det finns ju ganska många med lektörstjänster på Instagram har jag sett.

Hanna: Precis, det är ett ställe att titta på. För mig är det ganska viktigt att titta på hemsidan också, jag skulle inte kolla bara på sociala medier. Ett annat tips är att leta i Föreningen Litterära konsulter och se om man hittar någon som passar där. De tycker jag verkar bra. Dels ska det ju vara någon som man själv tror kan passa och sen ska ju den personen ha tid och vara villig att ta sig an ens manus. Det är inte självklart så man bör ju kontakta i god tid och höra om det kan passa.

Anna: Sen kanske man har en författarkollega också som har några tips. Det är också bra att kolla runt lite om man känner andra som skriver.

Hanna: Ja, det är jättebra tips!

Anna: Vad tror du är viktigt för att man ska känna att det ska vara värt att anlita en lektör?

Hanna: Jag tror att det är bra att känna att man verkligen har arbetat flera varv med sitt manus själv och känner att man har gjort det man kan på egen hand. Så att det inte bara är ett sätt att få en paus från manuset och liksom lämpa över det på någon annan med ett magiskt trollspö.

Anna: Haha, nej det låter ju rimligt.

Hanna: För så kan man ju känna ibland, att man bara vill bli av med det. Jag har ju känt så nu några gånger att jag skulle vilja bara skicka iväg mitt manus, fast jag vet att jag kan göra mycket mer innan jag skickar det. Så jag ska inte skicka det, för jag vet att det inte blir lika bra. Sen är det nog väldigt viktigt att man är öppen för feedback och verkligen vill ha feedback. Det kan vara ganska jobbiga grejer att ändra eller saker man inte vill höra som kommer fram. Om man ska ha någon nytta av utlåtandet så bör man nog vara ganska öppen för att ta till sig råd och vara beredd att tänka om kring vissa saker.

Anna: Det tror jag att många är, eller vad tror du?

Hanna: Ja, det tror jag också. Men det är ju också viktigt att inte ta kritiken som en personlig attack, utan hålla isär sig som person från manuset.

Anna: Precis, man vill ta åt sig av konstruktiva förbättringsförslagen utan att bli ledsen om allt inte är perfekt. Det finns ju ingen som skriver perfekt från början.

Hanna: Nej, det är ju sällan det.

Anna: Haha, nä. Men du är ju i processen nu för att lämna ditt manus till lektören. Hur förbereder du manuset?

Hanna: Ja, dels så redigerar jag det själv minst ett varv innan jag skickar. Helst flera varv egentligen. Jag vill inte att hon ska behöva påpeka uppenbara saker som jag själv hade kunnat se och ordna.

Anna: Det är smart. Jag kan tänka mig att ju bättre manus, desto bättre utlåtande.

Hanna: Ja exakt. Alltså inte bättre, så som i att hon inte har några kommentarer då. Lektören kommer alltid ha kommentarer. Men ju bättre själva manuset är från början, desto högre nivå på kommentarerna tänker jag. Och det är ju bra.

Anna: Just det. Men tänker du även på stavning och sådant? 

Hanna: Alltså, jag sitter inte och korrekturläser det innan jag skickar, det gör jag inte. Men jag vill inte heller skicka något som är fullt av stavfel och grammatiska fel. Det kan ju störa lektörsläsningen, även om hon säkert kan försöka bortse från sådant. Så jag läser igenom och kör det igenom stavningskontrollen en gång också innan jag skickar.

Anna: Det förstår jag. Sedan kan säkert en erfaren lektör i högre utsträckning bortse från sånt, som du säger, än vad kanske en testläsare kan göra. Åtminstone jag själv har väldigt svårt att låta bli att påpeka stavning och grammatik. Men förutom stavningen då? Vad gör du då?

Hanna: Ja, framför allt vill jag att historien hänger ihop så bra som möjligt. Sedan brukar jag också fundera igenom och skriva 2-3 specifika frågor som jag kanske vill att hon funderar extra på. Men det är inget måste att göra. Jag vet inte om lektörer föredrar att man gör det eller inte.

Anna: Nej, det kan säkert vara olika. Men jag kan tänka mig att man som författare nog får ut väldigt mycket av det, för ofta känner man nog om manuset brister på någon punkt eller om det är någon del i storyn som man är osäker på om den ska med eller inte.

Hanna: En sak som jag kom på nu är nog förresten också att jag ska läsa igenom de gamla utlåtandena innan jag skickar. Se om jag har adresserat alla punkter som togs upp då. Även om de hörde till tidigare manus, så kan det ju vara något som är relevant nu också att tänka på.

Anna: Just det, det kan ju vara saker att tänka på som återkommer.

Hanna: Precis. Men nu ska vi ta och läsa vad Linda Vestergren har svarat på våra frågor.