Podden Trycksvärta - Avsnitt 25 Skrivregler
Sändes den 30 januari 2024
Det här avsnittet handlar om skrivregler och hur vi bryter mot dem.
Skrivregler finns många. Men vilka bryter vi mot och vilka bör man följa? Vi diskuterar våra egna erfarenheter och några av lyssnarnas. Dessutom berättar testläsare om de vanligaste misstagen under genomläsningarna.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Motivation och drivkrafter.
Transkribering och länkar till avsnitt 25 - Skrivregler
Inledning och presentation
Hanna: Hej och välkommen till avsnitt 25 av podden! Mitt namn är Hanna Wesslén…
Anna: … och jag heter Anna Samuelsson.
Hanna: Vi är indieförfattare och detta är Podden Trycksvärta.
Anna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på indieförfattarskap och egenutgivning. Vad ska vi prata idag?
Hanna: Idag är det dags att diskutera skrivregler och hur vi bryter emot dem.
Anna: Ja, och det är ju intressant, för det kan ju vara ett väldigt bra grepp att bryta mot skrivregler.
Hanna: Så är det. Man måste ju inte följa alla – eller kanske bör man inte det. Vi kommer in på det snart.
Anna: Just det.
Hanna: Vi kan väl ta en kort tillbakablick på förra avsnittet, som vi brukar göra?
Anna: Ja. Då pratade vi om motivation och drivkrafter och vi delade med oss av våra egna drivkrafter till att skriva, och även flera lyssnare som hade skickat in till podden om vad som motiverade just dem.
Hanna: Ja, det var jättekul. Vi tog upp att man bör ha en inre motivation och inte bara drivas av yttre faktorer, men gav även exempel som skrivövningar, kurser och sociala medier som kan motivera ibland.
Anna: Så lyssna gärna om du inte redan gjort det.
Vad har hänt sen sist?
Annat än skrivande
Anna: Hur har du haft det sedan förra avsnittet?
Hanna: Intensivt, men inte med skrivande, tyvärr. Jag har väldigt mycket annat i januari och det blir bara små stunder till skrivande, om ens det faktiskt. Jag visste innan att det skulle vara så här och det var därför jag hade tänkt ha mitt manus hos lektören nu.
Anna: Ah, trist när man inte riktigt hinner med. Man vill ju få iväg det också, så man kan fortsätta arbeta på det sen när någon annan läst också.
Hanna: Ja det var tanken. Men så blev det inte, så jag hankar mig vidare, haha.
Anna: Haha, ja, fördelen med indieutgivning är ändå att man inte är så beroende av tiden. Man gör som man vill, eller som man måste i det här fallet.
Hanna: Ja, jag har fortfarande någon form av tanke och ambition att den här boken ska ut innan sommaren. Men vi får se, i värsta fall får det korrigeras. Vad har du hittat på senaste veckorna?
Bra bokförsäljning efter BTJ-recension
Anna: Jag har skickat iväg flera kartonger böcker till distributören, för böckerna tog slut på väldigt kort tid. Jag har ju de flesta böckerna hemma, men nu efter den här BTJ-recensionen för den här senaste boken ”Res och tälta med barn” har det varit riktigt bra fart på försäljningen, så det är superkul.
Hanna: Förstår det! Roligt, det verkar ju onekligen som att försäljningen har haft nytta av BTJ-recensionen.
Anna: Ja, absolut. Och den finns, eller är under inköp, på runt 80 bibliotek nu. Och det känns inte som att det har börjat mattas av än heller. Men tyvärr var det ändå kanske två-tre dagar när de stod som ”tillfälligt slut”, precis när BTJ-häftet kom ut i tryckt form, så det var ju lite dålig tajming. Men jag visste inte att det skulle beställas så många ex innan dess när den bara var ute i digital form.
Hanna: Ah, typiskt, men det är ju svårt att förutspå. Det hade lika gärna kunnat vara en om dagen, eller en i veckan, eller tjugo per dag, det är så väldigt svårt att planera. Och alternativet vore ju förstås att ha allt hos distributören, men det blir ju andra nackdelar, då får man betala för en pallplats och det kostar mer.
Anna: Ja, svår balansgång. Men det är en lärdom till nästa gång. Om man får en bra BTJ-recension så är det klokt att ha fyllt upp lager hos distributören.
Hanna: Ja, det är ju jättebra att veta.
Bokföring och administration
Anna: Verkligen. Sedan har jag sysslat med bokföring och annat för min del mindre kul. Det är ju inte riktigt det jag tycker bäst om med företagandet, jag tycker det är väldigt svårt. Men det är ju inget som man ska tro att man slipper undan som författare. Sånt här måste som sagt göras också.
Hanna: Ja, det är förstås viktigt och inget som man kan prioritera bort.
Ljudboksinspelning
Anna: Nej, tyvärr. Jag har också gjort en kraftansträngning med ljudboken nu igen, för boken Statisterna. Jag tänkte att den blir nog klar någon gång förra året. Men så är det inte. Jag har spelat in säkert 50 timmar ljudbok, som övning, även om jag från början trodde att jag kunna använda det. Men nu i efterhand har jag varit missnöjd med tempot och annat, så jag beslöt mig för att göra om det en gång till. Och nu har jag suttit och spelat in sent på kvällarna. Rösten är bättre än på mornarna och det är tystare runt omkring. Så det passar mig bra.
Hanna: Vad roligt att du har kommit igång med det igen. Jag tyckte ju själv att det var väldigt roligt att spela in ljudbok. Även om det är tidskrävande.
Anna: Ja, du gjorde ju din där på verkligen rekordfart. Eller i alla fall kort tid.
Hanna: Det var ju en väldigt kort bok. Det går ju inte att jämföra med en fullängdsroman. Men jag tyckte absolut att redigeringen tog mycket mer tid än själva inspelningen, jag vet inte…
Anna: Det gör den, absolut. Så det kommer jag också ha att kämpa med.
Hanna: Fördelen med det är att det inte måste vara tyst, eller ja, hyfsat tyst måste det väl vara, men inte riktigt samma krav på att man sitter perfekt och så. Men då kommer vi kanske få se Statisterna hos ljudbokstjänsterna nu i vår?
Anna: Jag hoppas verkligen det.
Direktförsäljning ökar
Hanna: Ja, kul! Det ska bli väldigt roligt att lyssna på ett smakprov, även om jag redan har läst den förstås. Men du, en annan sak som jag kom på att vi skulle ta upp. Vi har ju pratat en hel del om direktförsäljning och att vi båda satta upp varsin Shopify-butik i höstas.
Anna: Mm.
Hanna: Nu läste jag i veckan att Boktugg har skrivit om det. Eller alltså, inte om att just du och jag har varsin butik, men de har skrivit att direktförsäljning växer.
Anna: Just det, det var intressant och stämmer ju precis med det vi har varit inne på.
Hanna: Precis. I rubriken står det om Skuggmarknaden som växer. Haha, det lät nästan som något kriminellt.
Anna: Haha.
Hanna: Ja, men det som åsyftas är alltså direktförsäljning av böcker. Och jag antar att man lite skämtsamt kallar det för skuggmarknaden eftersom den här försäljningen inte kan mätas i återförsäljarnas statistik, topplistor och annat. Så om man tycker det är viktigt med topplistor kanske man inte ska sälja direkt. Jag är för min del mer intresserad av intäkter än topplistor. Inte för att jag skulle hamna på någon topplista i vilket fall just nu, men ändå.
Anna: Haha. Ja, men som indieförfattare så kanske man oavsett man vill eller inte säljer mycket direkt. Det är ganska vanligt. Det var en intressant artikel så läs gärna den. Men vad säger du, vi kör väl igång!
Hanna: Ja!
Skrivregler
Övergripande
Anna: Så – det här med skrivregler då. Det var ju något man lärde sig i skolan.
Hanna: Det var ju det, även om det var på ett annat plan, eller vad man ska säga.
Anna: Där kändes det heller inte som att det var okej att bryta mot dem.
Hanna: Nej, absolut inte. Där lärde man sig det som var rätt. Och kanske ska vi tillägga att man lärde sig det som var rätt DÅ. Språket ändras ju hela tiden, även om det mesta av det vi lärde oss i skolan fortfarande gäller.
Anna: Det gör ju det. Sättet att bygga upp meningar kanske är liknande mot när vi gick i skolan, men om man tittar hundra år tillbaka i tiden skrev man ju på ett annat sätt. Och framförallt tillkommer nya uttryck, modeord som var poppis på 90-talet är inte det längre och nya ord tillkommer hela tiden. Jag läser ju ofta Språkrådets nyordslista och småler varje gång. Det är mycket som behöver nya ord och många av nyorden är verkligen beskrivande.
Känslighetsläsare - nytt ord
Hanna: Haha, jag vet. Ett av orden som var nytt 2023 var till exempel känslighetsläsare. Vet du vad det är?
Anna: Nej, den har jag glömt om jag har sett det. Berätta!
Hanna: Ja, det är alltså en läsare man anlitar för att gå igenom texter i syfte att rensa bort stötande innehåll. Det är, tycker jag, en stor skillnad sedan vi var små skulle jag säga. Vad som uppfattas som stötande eller inte, och att man ens har det i åtanke på ett annat sätt än man hade då. Jag kan tycka att det i vissa fall har gått lite till överdrift. Även om man kan hoppa till över vissa saker i äldre böcker, inte minst barnböcker man läser faktiskt.
Anna: Ja. Det är en svår gräns. En del tycker jag absolut bör tas bort, men ja, vissa mindre saker kanske är onödigt. Samtidigt behöver kanske språket ändå moderniseras i vissa böcker och om man ändå gör en översyn, så… Men roligt med att det var ett bokrelaterat ord med i alla fall på listan!
Hanna: Ja, det tyckte jag också.
Skrivregler
Anna: Men skrivregler då, rent genrellt – vad menar vi med det? Det finns ju regler för det här vi nämnde nyss, med meningsuppbyggnader och ordval. Ska vi ta några fler exempel?
Hanna: Vi har ju stavning och skiljetecken.
Anna: Och förkortningar.
Hanna: Just det. Och avstavning, böjning, versaler och gemener. Och en massa annat.
Anna: Det finns ju också olika skrivregler för olika yrkeskategorier. Journalister skriver på ett sätt, de som jobbar inom myndigheter på ett annat, även om det mesta förstås är väldigt likt.
Hanna: Ja. Men sedan är det ju de här tilläggsreglerna eller vad man ska säga. Kanske ska det vara lättläst, kanske måste det följa vissa riktlinjer för att vara juridiskt hållbart och så vidare.
Specifika skrivregler för skönlitteratur
Anna: På det sättet tycker jag att skönlitteratur är ganska fritt. Det ska förstås tilltala rätt ålderskategori, eller i vart fall är det ju en fördel om man vill sälja boken, men man kan, tänker jag i alla fall, som författare avvika lite från en del regler i högre utsträckning än om man vore en jurist eller journalist.
Hanna: Ja absolut. Samtidigt så finns det oskrivna regler inom skönlitteraturen som inte jag kände till innan jag arbetade med manuset till Sprickan i fasaden. En del sådant fick jag lära mig genom lektören.
Anna: Just det, har du något exempel?
Hanna: Till exempel det här med vad som ska skrivas med siffror respektive bokstäver. Tidigare har jag utgått från att siffror över 10 normalt skrivs med siffror. Men i skönlitteratur skriver man betydligt mer med bokstäver. Om man ska skriva att någon är fyrtio år gammal skriver man i en skönlitterär bok absolut det med bokstäver.
Anna: Precis ja.
Hanna: Det borde jag kanske vetat efter alla böcker jag har läst, men som läsare tänker man inte nödvändigtvis på sådant. Eller till exempel om man ska skriva företagsnamn och liknande med inledande stor bokstav och sedan små bokstäver, oavsett för företaget själv skriver det. Till exempel IKEA skulle inte skrivas med stora bokstäver, utan inledande stort I och sedan små bokstäver, vilket kanske känns lite ovant i det fallet.
Journalistik och författande
Anna: Det kände jag inte till, nu kanske jag inte har använt några företagsnamn heller. Intressant. Vi nämnde ju det med journalister tidigare. Sedan är det ju många journalister som går över till att bli författare, eller skriver skönlitterärt vid sidan av. Då kan man kanske behöva lära om i vissa fall.
Hanna: Ja så är det säkert. Men de är ju vana vid skrivandet ändå tänker jag.
Det här med att bygga upp en artikel eller ett reportage, använda repliker och så vidare. Gissningsvis också har de mycket erfarenhet som de kan använda, träffat många människor och fått många idéer. Och kan skriva snabbt.
Anna: Ja, jag tror verkligen att det är en stor fördel att ha varit journalist innan. Eller jobbat med annat skrivrelaterat.
Hanna: Det tror jag också.
Skriva repliker
Anna: Det finns ju många likheter i skrivsätt. Det var så lustigt, för jag tänkte på en grej häromdan. I en längre replik som består av många meningar sätter man ju ofta eller ibland, jag har inte gjort någon statistisk undersökning på detta, men kollat i några tidningar i alla fall. Och i journalistiska sammanhang sätter man ju då namnet på den som uttalat de här meningarna, sist i stycket. Till exempel citat, ”Jag var ute och gick idag. Det var kallt. Jag såg några träd, säger Lina.”, medan själv skulle jag satt namnet efter första meningen och sedan fortsatt med vad hon sagt efteråt. ”Jag var ute och gick idag, sa Lina. Det var kallt. Jag såg några träd”. Fast inom samma stycke.
Hanna: Ah, det håller jag med om. Det blir mer flyt då på något sätt, eller behagligare att läsa. Har inte tänkt på att det ofta är så i tidningar, men du har nog rätt i det. Men nu när jag tänker på det så är det nog en sådan sak som jag har ändrat lite sedan jag först började skriva manus. I början gjorde jag nog lite mer så som du säger att det står i tidningar. Men jag har märkt att det är ofta bra att bryta upp det.
Skrivregler vi inte vill bryta mot
Anna: Så visst skiljer sig skrivsätten åt lite. Men vilka skrivregler tycker du att man absolut inte får bryta mot, om vi börjar där?
De och Dem
Hanna: Om vi ska gå in lite mer på detaljer så… Det första jag kommer att tänka på är nog ”de” och ”dem”. Det ser otroligt fel ut tycker jag. Jag har nästan svårt att fokusera på texten när det är så, vill bara fixa till det liksom.
Anna: Haha, ja, jag är också allergisk mot det!
Hanna: Tyvärr är det ju väldigt många som har problem med det. Även personer som skriver mycket. Det är lite synd. Det förekommer ju till och med någon form av utredning att man ska slopa de och dem och skriva dom istället. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, det ser så fult och oproffsigt ut tycker jag.
Anna: Ja, det var väl på tapeten för ett tag sedan. Jag hoppas inte heller att man går över till ”dom”, även om man uttalar det på det viset.
Hanna: Ja precis, i tal har det ju under väldigt lång tid varit dom. Men det ser inte bra ut i text tycker jag. Och det verkar också som att många som har problem med de och dem inte själva vet om det, att de har svårt för det. Och då är det ju extra olyckligt.
Anna: Precis. Själv hör jag direkt vad det ska vara, och du också vet jag ju. Men om man inte hör det så kan man ju tänka att ”de” är subjektsform och ”dem” är objektsform.
Knep om man har svårt för de och dem
Hanna: Ja, det finns ju knep också, om man inte hör automatiskt vad det ska vara. Man kan till exempel få ganska mycket hjälp genom att tänka att de är ”they” på engelska och dem är ”them” på engelska. Vissa tycker det blir lite lättare då. Men om jag ska säga en regel som man absolut enligt mig inte får bryta mot så är det denna. Vad har du för några?
Utelämnande av skiljetecken
Anna: Jag håller ju med dig där med ”de” och ”dem”, jag bara ryser när det står fel. Sedan kan jag också tycka att utelämnande av skiljetecken i för hög grad är störande. Jag får liksom inget grepp om texten. Jag behöver skiljetecken för att kunna ta paus, andas.
Hanna: Just det, ja den är jag nog inte lika känslig mot. Jag missar ofta att sätta ut vissa kommatecken i mina första versioner. Jag tror inte heller att jag tycker det behövs i lika stor utsträckning. Men absolut, håller med om att det måste finnas i en del långa meningar och sådär.
Anna: Ja, men jag tror att det är värre när punkter saknas än om kommatecken saknas, men jag behöver verkligen kommatecken också.
Hanna: Punkter känns ju självklart att man måste ha tycker jag. En annan sak som ger mig knottror är särskrivningar. Herregud, vad tokigt det kan bli. Och det är verkligen många som har problem med. Man får i mail och allt möjligt som ser märkligt ut. Det tycker jag heller inte är okej att bryta mot i skönlitteratur, det ser bara ut som om man inte har koll.
Anna: Nej, det klarar inte jag heller av, mer än att jag kan roas av dem om de bildar väldigt tokiga och olyckliga ord med annan mening, t.ex. på en skylt i en butik eller så. Det är enda gången jag uppskattar dem. Inte i böcker då förstås.
Stor bokstav på fel plats
Hanna: Nej. Ett annat fel som inte är lika vanligt, men som förekommer, är att man sätter stor bokstav där det inte ska vara det. På olika typer av substantiv. Det ska i svenska språket normalt bara vara i början av meningar och i egennamn. Inte veckodagar, månader eller på godtyckliga substantiv.
Anna: Nej, just det. Men den tycker jag nog kan vara lite svår, inte just såna exempel, men ”tv” och ”vd” och liknande ord. Förr skrev jag dem alltid med versaler, T och V, eller V och D då, som versaler, men nu har jag lärt mig att båda bokstäverna i de här orden ska skrivas som gemener, alltså små bokstäver.
Hanna: Ja, den håller jag med om, för mig är det inte heller självklart. Och det kanske heller inte är så ofta man använder ordet vd i en roman, tv är kanske vanligare att man stöter på. Men just vd förekom ju i Sprickan i fasaden och det var ett sånt ord som jag var tvungen att fundera lite kring. På några ställer hade jag skrivit ut verkställande direktör. Men i tal så säger man ju verkligen inte så, så när det var repliker skrev jag vd. Skrev jag det med stora eller små? Jag blir osäker, men tror det blev små. Det är väl en sån sak som i ett mail eller så kanske skriver med stora bokstäver, men i skönlitteratur skriver man det nog hellre med små bokstäver, som du säger.
Anna: Ja, de rekommenderar ju det iallafall.
Hanna: Nu blir jag osäker på hur jag gjorde, men jag tror jag skrev med små. Jag tror inte jag hade stora.
Stavningsregler
Anna: Jag tror inte så många reagerar på det heller kanske. Men det är mycket sånt där som jag har fått slå upp. Jag tycker heller inte att man får, eller snarare, själv skulle jag aldrig bryta mot stavningsregler eller sånt som jag själv tycker är ganska odiskutabelt. Jag ser liksom inte syftet, och tror att väldigt få gör det. Så inte rent grammatiska regler där det inte finns utrymme för egen tolkning. Jag menar, jag skulle aldrig skriva ”ett bok” eller ”en bord” bara för att det är kul.
Hanna: Nej.
Anna: Då experimenterar jag hellre med andra former av regler där dels reglerna kanske inte är lika klara och man får göra lite som man vill, eller meningssammansättningar. Men jag frångår nog inte reglerna särskilt mycket där heller.
Att komma runt problem med ett visst ord
Hanna: Nej inte jag heller. De regler som jag tänker att man kan bryta mot, om man vet vad man gör, kan ha mer med berättelsestruktur och perspektiv att göra, snarare än vanliga stavningsregler och grammatik.
Anna: Ja, och kanske som det du var inne på, med hur man skriver tal och sådant.
Hanna: Ja precis, där kan det ju till och med skilja sig åt beroende på vilken text man skriver. I många sammanhang skulle man ju aldrig skriva ”hundra” med bokstäver. Men i skönlitterära texter rekommenderas det ju som sagt att skriva ut de flesta tal med bokstäver. Jag hade faktiskt ett stort problem med en sådan sak i Sprickan i fasaden. Jag skulle skriva 7Eleven. Alltså butiken 7Eleven. Jag klarade bara inte av att se Seveneleven helt i text. Flera testläsare påpekade också att det såg heltokigt ut att skriva på det sättet. Man förstod liksom inte ens vad det stod. Som bekant stavas det ju i vanliga fall med först en sjua och sedan Eleven med stort e. Jag kommer inte ihåg hur jag löste det. Eventuellt tog jag faktiskt bort det helt och skrev typ kiosk eller något.
Anna: Haha, ja, det tror jag är klokt. Kan man inte lösa det, så finns det ju synonymer, eller liknande ord i många fall.
Hanna: Precis.
Förkortningar
Anna: Samma med förkortningar. Nu kanske man inte har så många förkortningar i skönlitterära texter, men det skulle kunna inkluderas i nån replik kanske, att någon säger t.ex. ”Idag har vi mycket att göra, bland annat måste jag hinna med att läsa ut boken.”
Hanna: Ja, precis, då ska ju det också skrivas ut, istället för ”bl.a.” har man ”bland annat”. Jag använder generellt inte så mycket förkortningar.
Anna: Inte jag heller, skönlitterärt.
Dramaturgi och berättarperspektiv
Hanna: Sen finns det ju andra regler som inte direkt är språkmässiga, utan mer utifrån ett dramaturgiskt perspektiv. Till exempel hur en berättelse ofta är uppbyggd och sådär. Det finns ju hur mycket som helst att lära sig kring det. Där kan det ju vara lite mer flytande också än just kring grammatik. Men mycket av det skulle jag säga, sitter också i ryggmärgen, särskilt om man har läst mycket.
Anna: Ja så är det ju, även om det är en annan sak när man ska skriva själv.
Hanna: Exakt. Men ett vanligt misstag som jag tror många kan göra i början är det här med att byta perspektiv mitt i ett stycke. Det är en sådan sak man kanske kan göra om man är väldigt erfaren och vet vad man gör. Men generellt tror jag man ska undvika det.
Anna: Ja, såvida man inte har antagit någon form av allvetande berättarperspektiv.
Huvudhoppning
Hanna: Ja. Då kan man ju hoppa mellan huvuden. Det är ganska ovanligt nuförtiden. Jag håller på och läser fem-böckerna tillsammans med min son just nu och där hoppar det hej vilt mellan alla perspektiv. Ena meningen är det någon som tänker och nästa mening är det någon annan. Det där var inget jag tänkte på när jag var liten och läste dem, men nu kan jag inte låta bli att notera det. Men de böckerna är ju en jättestor succé. Jag undrar om det kanske var lite vanligare förut, att man skrev med ett allvetande perspektiv.
Anna: Det kan jag absolut tänka mig att det var. Sen så är det ju generellt så att man blir man mycket mer medveten om skrivregler när man själv skriver.
Att bryta mot skrivregler medvetet eller omedvetet
Hanna: Så är det ju, man kan inte undgå att läsa på ett lite annat sätt nu än man gjorde tidigare. Och den författaren, Enid Blyton, visste förstås vad hon gjorde. Vi kanske också ska betona att det är stor skillnad på att bryta mot reglerna medvetet och att göra det omedvetet. Om man gör det medvetet kan det ge starka positiva effekter, men omedvetet kan skapa en motsatt läsupplevelse.
Anna: Just det. Och ofta är det ju medvetet man ser det brytas mot skrivregler, när det gäller böcker. De flesta omedvetna fel har förhoppningsvis blivit korrigerade innan tryck, eller färdig bok av vilken typ det nu är. Oftast har man ju antingen ett större förlag bakom sig, eller har tagit hjälp på annat sätt.
Hanna: Ja precis, och vi tänkte ta några tips om hur man som indieutgivare kan ta reda på vad som gäller och se till att ens böcker inte innehåller omedvetna fel.
Anna: Ja, för i och med att det finns så otroligt många skrivregler, att ingen författare eller någon annan heller förmodligen, kan hålla allt detta i huvudet, så behöver man ju oftast lite hjälp.
Hur ska man veta vad som gäller kring skrivregler?
Hanna: Ja, både för det inte alltid är helt lätt att veta vad som gäller och för att man ibland blir blind för sin egen text. Ett tips, om man är osäker, är ju att anlita en lektör eller i ett senare skede en korrekturläsare. Helst både och förstås om man har möjlighet till det. Det finns naturligtvis testläsare som kanske är jättebra på det här med svensk grammatik också, men de är ju inte alltid så lätta att hitta.
Anna: Nej. Men om du har tur, eller om du då anlitar en lektör, så kan du få mycket hjälp på vägen. Och det kan vara förödande för recensionerna och försäljningen att ge ut en språkligt inkorrekt bok, eller en bok där du bryter mot skrivregler utan att veta om det.
Hanna: Ja, verkligen. Något litet stavfel kan nog de flesta ha överseende med, men om det är att hela boken upplevs obearbetad är det klart negativt. Så du måste veta vad du gör helt enkelt. Och då är det värt att betala för att få den hjälpen. En lektör skriver ju i sitt utlåtande generellt om det är några särskilda typer av grammatiska fel som återkommer i texten och liknande. Men en lektör är ju såklart inte samma sak som en korrekturläsare och man kan inte förvänta sig att lektören hittar alla stavfel och grammatiska fel, det är inte det primära syftet med lektörsläsningen heller.
Anna: Nej. Och jag skulle säga också att skriv upp de uttryck eller regler som du tycker är svåra, så kommer du förmodligen bättre ihåg dem nästa gång, eller åtminstone kan gå tillbaka till dem. Då blir det färre saker som behöver rättas till inför nästa bok.
Skrivregler - att vara konsekvent
Hanna: Just det. Det är bra. Jag har ett stort excelark där jag skriver upp sådant jag har funderat på. Där skriver jag framför allt upp sådana ord som kan stavas på flera olika sätt, och ord som kan skrivas antingen som ett ord eller som två ord. Det är ganska viktigt att man är konsekvent med sådana ord och då har jag skrivit upp hur jag har valt att göra och hur man får göra. Vi tänkte tipsa om lite vidare läsning kring det här ämnet också. Var brukar du leta för att kolla information om skrivregler?
Verktyg för skrivregler
Anna: Jag gillar ISOF, som är en förkortning av Institutet för Språk och Folkminnen, och deras ”Frågelådan”, i de fall jag är tveksam. Där finns svaret i 99% av fallen. Så där är jag ofta under redigeringsfasen. Det kan till exempel vara så enkla grejer som om ”i väg” ska skrivas isär eller ihop. Det finns ganska många såna ord där båda alternativen är okej, men ett av dem rekommenderas. Och nu börjar jag lära mig de flesta som jag själv använt, men det är alltid några nya som man stöter på när man skriver och tänker efter en gång till.
Hanna: Just det, den sajten använder jag också.
Anna: Sedan ordboken såklart, SAOL, för enstaka ord. Hur gör du för att hitta svar på skrivfrågor?
Hanna: Samma egentligen. Jag brukar också kolla deras avstavningslexikon när jag gör sättningen av inlagan.
Anna: Mm, det är ett bra tips. Det finns ju faktiskt en bok också, som jag själv inte läst, men som nog kan vara av intresse för många. ”Svenska skrivregler” heter den, Ola Karlsson är redaktör. ISOF har ganska många publikationer om man är intresserad. Sedan finns förstås Språktidningen som jag läst lite till och från, men den är ju bredare och inte bara inriktad på Skrivregler, utan språk i stort. Men ändå trevlig läsning om man gillar språk.
Hanna: Just det. Den har inte jag läst, kanske ska kolla in.
Anna: Jag hittade förresten ytterligare en sajt helt nyligen, som heter TT-språket och som förstås är mer åt journalistikhållet, men förstås mer åt journalistik-hållet, men ändå aktuellt för alla som skriver. Vissa saker skiljer sig ju i journalistiska och skönlitterära texter, men man kanske ändå kan läsa en del där.
Hanna: Just det, det är intressant.
Egna erfarenheter och lyssnarnas kommentarer kring skrivregler
Anna: Och nu ska vi gå in på våra egna erfarenheter – och lyssnarnas vad gäller vilka regler man kan bryta mot.
Hanna: Ja, vill du börja berätta om du har några regler som du gärna bryter mot?
Anna: I skolan lärde man sig ju att inte ha ett enda ord i en mening. Men jag lägger absolut in så korta meningar som ett enda ord ibland, eller med två ord också. Och jag tycker det kan bli effektfullt om man gör det rätt.
Hanna: Verkligen, det håller jag med om.
Anna: Det betonar verkligen innebörden, utan att behöva kursivera eller liknande. Jag kan också ha stycken som är väldigt korta, kanske bara en mening, av samma anledning. Och den meningen kan vara väldigt kort. Samtidigt är ju inte det något jag gör hela tiden, på varje sida liksom, utan någon gång ibland, när det passar.
Hanna: Det är nog väldigt viktigt att tänka på i skönlitteratur också att texten ska vara lite fluffig. Det får inte vara för kompakta sidor. Då kan det också vara effektfullt att bryta upp stycken som hade kunnat vara i samma stycke. Men se till att få in lite luft i sidorna tycker jag.
Anna: Absolut. Vad bryter du mot för regler?
Vilka skrivregler bryter vi mot?
Hanna: Jag tänkte säga något liknande. Ibland, särskilt när det är någon som tänker något så lägger jag in meningar som är bara en eller två ord, som egentligen inte kan stå för sig själva som riktiga meningar. Men jag tycker det funkar, till exemepl när någon tänker. Jag lägger också in en del slang eller konstiga ord när personer pratar.
Anna: Just det, för att ge dem lite karaktär.
Hanna: Ja, om det passar till den personens karaktär. Sen har jag märkt att jag av misstag ibland slänger in felaktiga prepositioner. För att man, eller i alla fall jag, gör det när jag pratar. Så ibland måste jag verkligen tänka efter vad det ska vara. En sak jag har lite svårt för är om det heter: ”Det verkade som att” eller ”Det verkade som om”.
Anna: Just de orden kan faktiskt vara kluriga ibland, ”att” och ”om” och i flera fall tror jag att man kan välja.
Lyssnarnas kommentarer kring skrivregler
Hanna: Så kan det nog vara. Men jag kan ha lite svårt ibland att veta säkert vad som är rätt. Om vi går över till lyssnarnas tankar om detta nu, vi har ju fått in en del kommentarer som vi uppskattar väldigt mycket. Och vi kan börja med forfattare.fredrik_lennartsson som han kallar sig på Instagram, som kommenterat att ”Klart man lyssnar och framförallt läser. Men i det stora hela kör jag mitt eget race. Har redan fått många trevlig kommentarer om just det.”
Anna: Mm, roligt att han kan göra det och fått positiva kommentarer från läsare tycker jag. Då förstår jag också att man fortsätter på samma vis när man får positiv feedback.
Hanna: Ja absolut, det förstår jag också.
Anna: Sedan har vi fått en kommentar från Milordmonica, som är hennes instagramnamn, och hon skriver att ”Om man vet vad man gör, kan man bryta mot de flesta, MEN regler är till för att underlätta. De som skriver en hel bok utan att använda skiljetecken, exempelvis, är inte snälla mot sina läsare. Men de blir uppmärksammade – tyvärr.” Skriver hon.
Hanna: Ja det kan ju bli väldigt jobbigt att läsa, utan skiljetecken. Även om jag aldrig har upplevt just det. Jag är nog inte så känslig mot det, det är nog lite olika.
Anna: Ja. Och jag håller ju med henne i det här. Man kan bryta mot reglerna om man vet vad man gör.
Medvetna val
Hanna: Just det. Så har vi också ingen_forfattarinna på Instagram, som skriver ”Om man gör det medvetet med ett syfte tycker jag att man kan bryta mot skrivregler. Men det får samtidigt inte upplevas slarvigt. Svår balansgång. Jag har en förkärlek att börja meningar med ”och” och ”men”. I redigeringen ändrar jag många av de där, men i vissa fall får de vara kvar för att jag tycker det ska vara så just där.”
Anna: Men jag tror det är väldigt viktigt just det där hon säger att man behöver ett syfte. Man bör nog inte göra det för att det är kul.
Hanna: Håller med, man behöver veta varför. Och det där tror jag faktiskt är en sådan sak som har ändrats lite sedan vi gick i skolan. Då fick åtminstone jag lära mig att man absolut inte fick börja meningar med ”och”, helst inte ”men” heller. Men om man läser en vanlig skönlitterär bok nu så är det vanligt att meningar börjar med de orden. Jag kollade faktiskt för säkerhet skull nu innan. Haha.
att se vad som passar bäst
Anna: Håller med. Jag läste faktiskt i en artikel från Sveriges Radio, med rubriken ”Språkreglerna du lärt dig som är fel”. Och den är alltså ett sammandrag av ett 30 min radioavsnitt om just det här. Bland annat är det en universitetslektor i svenska språket, Ylva Byrman, som uttalar sig, och där står att ”Inte heller stämmer regeln att man aldrig ska börja en mening med ”och” eller ”men”. Det är alltså helt okej att börja en mening med ”och” eller ”men”.
Hanna: Ah, intressant! Jag håller ju med ingen_författarinna här att ibland så är det faktiskt det som passar bäst. Vi kan väl länka till den där artikeln i avsnittets noteringar. En viktig sak som hon nämnde där i kommentaren tycker jag är att det inte får upplevas som slarvigt. Visst, man kan bryta mot regler när man vet vad man gör, men läsaren vet ju inte nödvändigtvis att man gjort det med flit eller inte. Om det upplevs som slarvigt, svårläst eller att det är mycket grammatikfel så tror jag att det kan dra ner helhetsintrycket för en läsare. Det skulle göra det för mig iallafall.
Anna: Ja samma här.
Vanliga språkfel som upptäcks vid testläsning
Hanna: Sen har vi en grej till som vi ska ta upp. Och det är att vi frågade Malin Lindkvist, vår testläsare som ser både språkliga misstag och har många väldigt bra tankar om både karaktärer, handling, dramaturgi och annat.
Anna: Just det!
Hanna: Och vi ställde frågan om vilka skrivregler som författare brukar bryta emot, utifrån de manus som hon har testläst.
Anna: Ja, det ska bli jätteintressant att gå igenom tycker jag.
Hanna: Verkligen. Och Malin börjar med den här felanvändningen av både de och dem och även var och vart.
Anna: Ah! Själv felanvänder jag ju var och vart i tal, aldrig i text, men det beror på att jag vet hur det ska vara, men jag hävdar att det är dialektalt att säga vart i högre utsträckning än var. Vet inte om det är, men jag säger ju ”vart” om mycket, fast jag vet att det är fel. Så jag vet att det är fel, det är högst medvetet.
Hanna: Haha, det har jag inte tänkt på.
Svengelska
Anna: Vad roligt. Nästa grej som är på Malins lista är svengelska, både försvenskade engelska ord och vardagliga engelska uttryck men på svenska.
Hanna: Just det. Ja, engelskan smyger sig ju in mer och mer i språket. Det här är jag nog skyldig till då och då. Jag slänger ju ofta in engelska ord och uttryck när jag pratar. Inte blir det bättre av att jag använder engelska dagligen, både i möten och i skrift och sådär. Ibland tycker jag inte att ett visst specifikt uttryck låter lika bra på svenska. Jag tycker det kan vara okej i dialog, om det är någon som pratar så, men tror absolut att man annars ska försöka hålla sig till svenska.
Anna: Absolut. Jag har nog använt ordet sure, i en replik av en person som absolut skulle säga så. Sen har jag använt ordet hint, eller jag gör det också i både tal och skrift, även om ordet försvunnit efter korrläsningen i vissa fall. Har du nåt sånt där engelskt uttryck som du använder?
Hanna: Jag kommer inte på något specifikt just nu, men det händer hela tiden, haha. Jag tror det var Malin som påpekade en gång att jag hade använt ett engelskt ord som det faktiskt fanns en perfekt översättning av, och då är det ju helt klart lämpligt att använda det svenska ordet. Jag tycker ju om svenska språket, det är inte att jag tycker att engelska är bättre eller så.
Men sen skriver Malin att hon också ser en del gammaldags fina eller moderna ”svåra” ord som används på fel sätt och med svåra skriver hon att hon menar komplicerade, svårlästa, eller märkvärdiga och helt onödiga formuleringar.
Gammaldags och omoderna ord
Anna: Ah, intressant. Jag kan tänka mig att det är såna där ord som många kanske hört, men är osäker på betydelsen och sedan svänger man sig med lite för att det låter bra, men så blir det lite fel innebörd.
Hanna: Ja, det kan jag tänka mig. Särskilt om man inte är en erfaren författare så kanske man försöker skriva fint och så blir det styltigt istället…
Anna: Halva den där gör nog jag fel, eller vad man ska säga. Jag älskar ju orden huruvida och förmodligen, och det sistnämnda visste jag nog inte ens var omodernt innan jag fick det påpekat för mig. Ordet huruvida hävdar jag ju bestämt att det finns inget som går att ersätta med ordet ”om” i alla lägen, men jag måste omformulera mig när jag är på vippen att skriva just huruvida och kommer på att det ju inte är början av 1900-talet längre. Ordet förmodligen har jag fått byta ut mot ”säkert” på många ställen. Det kanske är lite mer gammeldags än ordet säkert.
Överanvända ord
Hanna: Förmodligen visste jag inte heller var omodernt, det är inget jag har tänkt på. Huruvida kan jag ju förstå, även om jag också kan tänka mig att använda det då och då, jag håller med dig där. Jag skulle nog ändå kunna tänka mig att använda det någon gång i en bok, men det får ju inte bli att det förekommer alldeles för mycket. Det där är faktiskt en annan sak vi hade kunnat ta upp. Apropå det här med ord som man tycker om. Det har inte med skrivregler att göra direkt, men att överanvända ord är ju vanligt. Det är bra att ha koll på vilka ord man överanvänder så att man kan sålla bort dem.
Fluff-Fluff
Anna: Absolut. Sedan den sista då, hon skriver att hon ser ”långa utsvävningar som ser vackra ut men som helt saknar innebörd, och kan bryta mot diverse skrivregler av bara farten, fluff-fluff blandat med fluff-puff” som hon beskriver det.
Hanna: Haha, ja! Jag förstår absolut vad hon menar där. Jag tror jag hade något sådant stycke i mitt senaste manus, som jag tog bort. Kanske var Malin som påpekade det också. Jag tror inte att det här är något jag har stora problem med, men det kan nog i så fall smyga sig in om jag vill fylla på lite i miljöbeskrivningen eller sådär.
Det måste jag ofta göra, även om jag har blivit bättre på att få med lagom mycket från början. Man vill ju inte ha två talande huvuden i ett vitt tomrum, som det annars riskerar att bli utan miljöbeskrivningar.
Anna: Nej, jag får också ofta fylla på miljöbeskrivningarna i redigeringsfasen för att jag varit fullt upptagen med att skriva dialog. Men vill ju inte hoppa över miljöbeskrivningen heller. Nu har vi ju inget exempel här, men jag skulle tro att hon menar något annat än miljöbeskrivningar här.
Hanna: Ja.
Anna: Sådant som är helt irrelevant, för miljöbeskrivningar är ändå relevant, skulle jag säga.
Hanna: Jag tror inte hon menar det specifikt, men där kan man nog sväva iväg och skriva någon mening som egentligen inte betyder något.
Anna: Så är det absolut, det är lätt gjort. Men vad säger du, ska vi avrunda?
Hanna: Ja det gör vi!
Våra bästa tips
Anna: Så – Hanna, vilket är ditt bästa tips kring skrivregler?
Identifiera blind spots
Hanna: Mitt bästa tips är nog att försöka identifiera sina blind spots. Oj, där kom visst ett engelskt uttryck. Haha.
Anna: Haha vad roligt.
Hanna: Ja, alltså de områden som just man själv har lite svårt för. Alla, eller i alla fall de flesta, har något sådant område. Det är bra att vara medveten om sina egna brister eller vad man ska säga. Då kan man sätta in fokus på att rätta till det som eventuellt blivit fel i första utkastet och även avgöra om det är något man faktiskt vill behålla. Jag kanske till exempel vill behålla vissa engelska uttryck som jag verkligen tycker är på sin plats, i dialog eller vad det är. Men det är ju onödigt om det slinker med något ord av bara farten fast det finns ett bra svenskt ord som skulle passa minst lika bra. Tycker jag i alla fall.
Anna: Ja, men det är nog bra som du säger, att man är medveten om vilka saker man ofta gör fel på och att vara uppmärksam på de områdena.
Hanna: Precis. Även om man tycker att man kan svenska språket perfekt och kan alla skrivregler så har man säkert något område man är lite svagare på. Om man inte har några grammatiska problem eller så, då kanske det är att man ofta upprepar ett visst ord, eller något med dramaturgin eller vad det nu kan vara. Försöka synliggöra sina egna problemområden. Vad är ditt bästa tips?
Tänk på konsekvenserna
Anna: Man kan ju bryta mot precis vilka skrivregler man vill, men man ska i så fall vara medveten om konsekvenserna. Bryter du mot ”fel” skrivregler, eller vad man ska säga, kommer många läsare eller lyssnare säkert lägga ifrån sig boken.
Mindre roligt kanske om man har tryckt upp en stor upplaga, om ingen vill läsa den.
Många kanske tycker om att du har brutit mot vissa skrivregler, att det är originellt och så vidare, men vissa andra, som jag, kanske kommer att sluta läsa om det är saker som jag inte tycker att man får bryta mot. Blandar du ihop ”de” och ”dem” kommer förmodligen ingen att tycka att det är originellt eller bra. Så – använd språket som du vill, men fundera på om det är värt att bryta för mycket mot reglerna och välj noga vilka regler du i så fall vill bryta mot.
Hanna: Det är väldigt bra, att tänka både på syftet och vilka eventuella konsekvenser det kan få och om det är värt det.
Anna: Ja. För oavsett om man trycker upplaga eller kör print on demand ska man ju faktiskt sälja de här böckerna som man skriver.
Hanna: Så är det ju.
Nästa avsnitt
Hanna: Ska vi avslöja temat på nästa avsnitt som sänds om två veckor?
Anna: Ja, det gör vi! Då ska vi prata om att skriva fackbok.
Hanna: Ja, det blir jättespännande. Du har ju just skrivit en sådan och jag är intresserad av det.
Anna: Ja, precis. Det blir ju böcker efter Nepalsviten också.
Hanna: Ja, precis vi får se. Det kanske är en sådan sak som jag skulle kunna göra parallellt med en skönlitterär bok tänker jag, det är så pass olika.
Anna: Ja, det ska bli kul att prata om
Hanna: Hoppas att du som lyssnat har fått med dig många tips kring vad man kan tänka på vad gäller skrivregler och hur man kan bryta mot dem. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig, Hanna Wesslén…
Anna: och Anna Samuelsson. Vi hörs igen om två veckor. Ha det så bra!