Podden Trycksvärta - Avsnitt 26 Skriv en fackbok
Sändes den 13 februari 2024
Avsnittet handlar om att skriva fackböcker. Vill du dela med dig av din kunskap om hemmasnickeri, IT eller vandrande pinnar? Då är det kanske en fackbok du ska skriva. Men vad skiljer egentligen fackboksskrivande och skönlitterärt skrivande åt och hur går man tillväga? Vad ska man tänka på när det gäller bilder, papperskvalitet och tryck? Vi berättar om våra egna erfarenheter av att skriva fackböcker och lyssnare delar med sig av sina tankar.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Skrivregler.
Transkribering och länkar till avsnitt 26 - Skriv en fackbok
Inledning och presentation
Anna: Hej och välkommen till det tjugosjätte avsnittet av podden! Mitt namn är Anna Samuelsson…
Hanna: … och jag heter Hanna Wesslén…
Anna: Vi är författare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: Framförallt tar vi upp ämnen som rör indieförfattarskap och egenutgivning i den här podden, men förstås mycket annat som kretsar runt skrivande. Vad ska vi prata om idag, Anna?
Anna: Idag är det dags att prata fackböcker – eller närmare bestämt själva skrivandet av dem.
Hanna: Ja! Du har ju skrivit en fackbok, som vi ska återkomma till, men det finns ju en hel del som skiljer sig mellan det och skönlitterära böcker, eller hur?
Anna: Just det, så det tänkte vi dyka djupare in i, både personliga erfarenheter och lyssnarnas.
Hanna: Precis, det är jätteroligt att ni lyssnare engagerar er och delar med er av era tankar.
Anna: Verkligen.
Vad har hänt sen sist?
Mycket på att-göra-listan
Hanna: Innan vi börjar – hur har du haft det sedan sist?
Anna: Jag har väl kommit ikapp litegrann. Jag har fortfarande väldigt mycket på min att-göra-lista. Det var extra stressigt där ett tag.
Hanna: Skönt att du har börjat komma ikapp lite, vet verkligen hur det känns haha.
Anna: Haha, ja, jag fattar inte att det kan vara så mycket att göra periodvis. Nu har jag ju verkligen försökt bli klar med ljudboken också, även om ljudfilerna inte är färdigredigerade än och jag saknar inläsning av kanske en fjärdedel av boken kanske.
Hanna: Det där är verkligen tidskrävande. Både att läsa in och särskilt redigeringen.
Anna: Ja, extremt. Men jag skulle säga att jag är i princip klar med uppföljaren till Statisterna nu, det saknas några småsaker bara. Jag önskar ändå att jag vore klar för en månad sedan. Det känns som att jag ligger efter min planering hela tiden, trots att jag inte ens har någon planering när det gäller skrivandet.
Hanna: Ja, det är samma här. Fast jag har ju en ganska tydlig plan för året, det är bara att jag inte har ens börjat på den, trots att det redan gått över en månad på 2024.
Anna: Ja. Vad har du hittat på?
Manuset har legat och mognat
Hanna: Alltså, helt ärligt, jag har inte gjort något annat än att sova och jobba. Har knappt lagat mat eller något annat. Bara sovit och jobbat. Inte med skrivande.
Anna: Usch… Jobbigt.
Hanna: Ja, det har varit några lite fullsmockade veckor, men jag visste väl om det i förväg. Egentligen har jag inget emot att jobba mer vissa perioder för att sedan kunna jobba lite mindre i andra perioder. Men nu börjar jag känna mig lite sliten. Och det kliar i fingrarna att färdigställa manuset till sista delen i Nepalsviten.
Anna: Förstår det.
Hanna: Min förhoppning är att det bara ska rassla till nu när jag börjar skriva på den igen. Jag har i princip inte skrivit något alls sen vi spelade in förra avsnittet. Kanske har den legat och mognat lite.
Anna: Ja, hoppas det. Det är väl ändå en fördel, att låta manuset vila lite.
Hanna: Det sägs ju det. Vad säger du, ska vi köra igång?
Anna: Ja, vi gör det.
Skriv en fackbok
Hanna: Då har vi det här med fackböcker. Du har ju skrivit en bok nyligen, och jag är sugen på att skriva en. Vill du berätta lite om din?
Anna: Ja, det är ju min senaste ”Res och tälta med barn – en guide till naturupplevelser i Sverige och Europa” som kom ut nu i november. Jag tycker personligen att ordet ”fackbok” låter rätt torrt och tråkigt och det är ju synd, för det är det ju i verkligheten inte alls. Men det är nog en av anledningarna till att jag kallar den för guidebok.
Hanna: Jag förstår vad du menar. Men fackbok är väl egentligen sådant som inte är skönlitterärt. Det kan vara rena biografier eller rena faktaböcker, kokböcker och till exempel reseböcker.
Vad är en fackbok?
Anna: Precis. Den handlar ju om resor också, så då passar ju ordet guidebok rätt bra. Men visst är det en fackbok också, den handlar ju om området friluftsliv och resande. Vad tycker du om begreppen guidebok respektive fackbok?
Hanna: Jag tycker kanske också att guidebok låter trevligare, fackbok låter lite torrt. Non fiction brukar man ju säga på engelska och det tycker jag är lite mer talande. Sådant som inte är fiction, alltså skönlitteratur. För mig låter fackbok som om det är synonymt med fakta, även om det som sagt rymmer många underkategorier.
Anna: Ja egentligen är väl non fiction ett bättre uttryck, om det inte vore just på engelska.
Hanna: Det är ju ändå ganska stor skillnad på att skriva en fackbok mot att skriva skönlitterärt. Och så beror det förstås på för vilken målgrupp man skriver för tänker jag. Vi kanske främst pratar om fackböcker för vuxna i det här avsnittet, för det är ju en del saker som skiljer sig där också. Men vad tycker du är den största skillnaden mellan att skriva fackbok och skönlitterärt?
Anna: Språket skiljer sig ju ganska mycket. Man gestaltar ju inte alls på samma sätt, eller inte alls, beroende på bok. Sedan är det ju alla bilder, även om en fackbok förstås inte alls måste ha bilder.
Hanna: Nej, precis, det behöver de ju inte ha. Men just i resesammanhang har de ju ofta det.
Anna: Ja. Och jag kan tänka mig även om de handlar om historia eller djur och natur, till exempel, då är det ju väldigt bra med illustrationer och/eller foton för att levandegöra texterna.
Illustrationer och foton
Hanna: Även om man inte har illustrationer eller foton så är det ofta mer layoutat, med rubriker och sådana saker. Foton och illustrationer används ju nästan lite istället för gestaltning.
Anna: Ja, för på något sätt behöver man ju se mycket av det framför sig.
Hanna: Det här med bilder då. Kan du berätta lite mer om hur du gick tillväga för att ha bilder i din bok? Där krävs väl för det första högupplösta bilder.
Anna: Precis. Och man får anpassa bilderna lite efter hur högupplösta de är skulle jag säga.
Hanna: Du kanske kan förklara vad högupplösta bilder är och hur man får tag i sådana samt hur de skiljer sig från icke högupplösta bilder?
Anna: Ja. För det första om man tar fotona själv, skulle jag ställa in högsta kvalitet på kameran, eller mobilen. Helst raw-format för att kunna rädda så mycket information som möjligt i de ljusa och mörka partierna, för sådant klarar inte kameran lika bra som ögat gör, om ljusförhållandena är dåliga. Då kan man redigera fram mycket, eller hur man ska beskriva det. Om man köper en bild är de i princip alltid högupplösta skulle jag säga. Däremot, oavsett om du köper eller tar bilden själv, kanske inte så pass högupplösta att du kan beskära ut en liten liten, del av bilden och dra upp stort över ett helt uppslag. Det är inte alls säkert.
Hanna: Just det. Hur vet man om det går då?
Att tänka på kring illustrationer och foton
Anna: Man får titta i bildens egenskaper och också i ett bildredigeringsprogram. Zooma in och se hur det ser ut. Förr i tiden var det ju en helt annan sak. Vi behöver inte gå jättemånga år tillbaka, men när jag var ung var det inte vanligt att kamerorna hade en sådan superupplösning som idag. Även billiga kameror kan ha bra upplösning, det hade ju inte jag när jag började fota.
Hanna: Just det, det har ju hänt väldigt mycket förstås. Så det var sådana bilder du använde i din bok?
Anna: Ja, det var det. Jag hade däremot foton – ett fåtal kanske, men ändå – som faktiskt inte tåldes att dras upp stort över hela uppslaget, för att de var tagna med mobilkamera. Och när jag tog just de här bilderna hade jag inte planerat att skriva boken. Hade jag vetat det hade jag tagit med en systemkamera istället. Många av bilderna är ju tagna med systemkamera. Sedan var det visserligen en bra mobilkamera, men upplösningen räckte inte till. Så då fick jag flytta om lite med bilder och text, ha några foton lite mindre än jag önskat och ha andra foton större. Det är ju en väldigt kreativ process. Men i mitt fall hade jag ju tagit alla foton själv, med undantag från typ två, så jag hade ju 100% kontroll över bildkvaliteten och vad den klarade av.
Upplösning
Hanna: Just det. Det är nog bra en sådan gång att kunna foto som du kan, man behöver kanske inte vara expert, men ha lite koll på upplösning och sådant. För man måste verkligen tänka på det här med bildkvalitet och upplösningen, hur många pixlar bilden innehåller. Tryckeriet kräver väl en viss upplösning och sedan får man tänka på att färger och sånt. Det kanske inte ser likadant ut i tryck som det gör på skärmen.
Anna: Det gör ju inte det. Det finns ju färgprofiler och annat, man får filer från sitt tryckeri för att det ska bli rätt när man arbetar med InDesign om man gör sättningen. När man ska skicka in filerna så behöver man få de här färgprofilerna från tryckeriet.
Hanna: Ja. Det är viktigt att det blir rätt där. Särskilt när man trycker en upplaga.
Anna: Absolut. Och när det gäller bildbehandlingen, när man har klart för sig då vilka bilder man ska ha med i boken, om man använder Photoshop går det ju enkelt att se och även förändra för att anpassa. I andra program är jag osäker på hur man gör, men det går ju garanterat att göra i andra än Adobe-sviten också. Det är bara så smidigt om man nu använder InDesign för inlaga och omslag, att även använda Photoshop. Och för min del var det ju just Photoshop som bildbehandlingsprogram som jag kände till och det som jag använder, och även använde till boken Res och tälta med barn.
Hanna: Ja, det är ju väldigt mångsidigt. Men sättningen då, där använde du ju alltså InDesign.
Design av inlaga i fackböcker
Anna: Ja, precis som för Statisterna som var den första jag skrev, men där var det ju bara att lägga in texten. I Res och tälta med barn skulle texten ju ha andra typsnitt för rubriker, formateras så att den följde kanterna på bilden och så, och vid några tillfällen hade jag bildtexten inuti bilden. Så det var ett väldans pusslande. Men kul som sagt, jag gillar ju det här kreativa. Framförallt är InDesign så fritt, man kan ju lägga i princip allting precis på millimetern där man vill. Det är därför jag tycker om det, men det är jättejobbigt att lära sig ibland. Men man kan få det precis som man vill.
Hanna: Lärofasen skrämmer mig lite. Hur gick du tillväga för att lära dig hur man gör i InDesign? Har du gått någon kurs eller kollat på Youtube eller hur har du gjort?
Anna: Första gången jag gjorde omslag fick jag kolla på Youtube på instruktionsvideos och prova mig fram en del, men ja – jag kände till det sedan tidigare, även om jag inte jobbat så mycket i det själv. Men jag har sett andra jobba med det en hel del. Då har jag omedvetet snappat upp en del. Sedan har jag numera också Moderskeppet, som ju är onlinekurser i en massa program, som också som har många bra kurser i det.
Hanna: Aha. Just det jag har också det. Jag ska ta några sådana kurser tänkte jag.
Inlaga till fackböcker i Atticus
Anna: Du gjorde ju inlagan till dina skönlitterära böcker i programmet Atticus. Tror du att en fackbok skulle kunna göras där också, med bilder och så?
Hanna: Ja, jag tror faktiskt att det skulle kunna fungera. Jag tror att det skulle vara enklare, eller kortare uppstartssträcka än att göra dem i InDesign, men det är absolut inte lika flexibelt.
Anna: Så om du skulle skriva en fackbok skulle du kanske fortsätta att använda Atticus?
Hanna: Jag vet inte riktigt. Bra fråga. Jag gillar ju Atticus, så jag skulle nog kunna tänka mig att använda det. Samtidigt så vill jag ju gärna lära mig InDesign också, det är ju ett proffsigt verktyg. Det beror nog lite på om jag kunde få till det så som jag vill i Atticus och hur pass mycket tid jag kunde tänka mig att lägga på det projektet. Jag tror det skulle ta längre tid för mig att få till det i InDesign.
Omslaget till fackböcker
Anna: Vi får se helt enkelt då. Men om vi går in på omslaget då. Hur tycker du att en skönlitterär bok skiljer sig från en fackbok?
Hanna: Jag tänker nog att den kan variera mer. Många skönlitterära romaner, eller främst genrelitteratur kanske, är ju ganska likriktade med färger och typsnitt och så. Men en fackbok kan ju verkligen avvika. Allt från att vara enfärgad med en titel, till att vara väldigt brokig.
Anna: Håller med. Och ofta är det ju något som har med ämnet att göra på framsidan, så att man enkelt ser vad den handlar om. Om det är något man är intresserad av, så fångar boken förmodligen ens blick med en gång, oavsett om det är schackspelande eller virkning.
Titel till fackböcker
Hanna: Mm det är sant. Och titeln är ju ofta längre på en fackbok.
Anna: Precis. Det har vi ju nämnt i något tidigare avsnitt också.
Hanna: Ja. Det är ju inte sällan en undertitel och både titel och undertitel kan ju vara ganska långa. Jag tänker att det är ju viktigt att redan på framsidan berätta om det är en nybörjarbok eller en bok för experter. Jag tror att det är viktigare att titel som bra beskriver vad boken handlar om än att den låter snyggt, som kanske är viktigare i skönlitterära böcker. Helst både och förstås, men när läsare söker efter ett ämne så vill man ju att boken kommer upp som förslag och då krävs ofta en bra och passande titel.
Anna: Mm. Eller vilken typ av till exempel fotografering som boken handlar om. Det räcker inte med titeln ”Ta bättre bilder”, utan då kanske man vill ha underrubriken ”Din guide till gatufotografering i Berlin” eller ”Hur du fotograferar bebisar”. Det är inte nödvändigtvis samma läsarkrets och man vill ju inte att läsaren blir besviken.
Papperskvalitet och tryck till fackböcker
Hanna: Precis. Sedan har vi ju det här med trycket också. Det har ju lite med bilder och så att göra också, men fackböcker kan ju ofta innehålla lite fler bilder och också då ha ett tjockare papper. Hur gjorde du där?
Anna: Jag hade 130 g papper i min, vilket jag ju aldrig skulle ha i en roman. För det första skulle romanen bli alldeles för tung och tjock och jobbig att läsa, och sedan också alldeles onödigt dyr. Det finns ju ingen anledning att trycka en roman på annat än sådant papper som man är van att läsa den på.
Hanna: Nej. Men för bilder kan det krävas, så att bilder och texten inte lyser igenom. Man är ju van vid lite lyxigare papper i fackböcker. Kanske ofta också glansigare.
Anna: Ja, det är det ju ofta.
Hanna: På tal om tryck förresten, jag funderar på om det är vanligare med offsettryck i fackböcker än i vanliga romaner, åtminstone om upplagan är densamma?
Anna: Ja, rimligen är det så, utan att ha några belägg för det. Men i och med att bilder blir bättre i offset, och det inte finns någon anledning att trycka en mindre upplaga av skönlitterär bok med endast text, åtminstone inte enligt mig, i offsettryck, borde det vara fler fackboksförfattare, eller förlag, som väljer offset. Man kanske vill ha ett väldigt snyggt tryck, för att boken ska kännas och se lyxigare ut.
Offsettryck
Hanna: Kanske speciellt i såna här större coffe table-böcker kan jag tänka mig, med stora fina bilder som täcker hela sidan. Om jag skrev en fackbok som inte hade så mycket bilder, eller kanske någon illustration eller så, då är det inte säkert att jag skulle välja offset-tryck, det beror lite på.
Anna: Ja, verkligen. Sedan kan ju såna vara väldigt dyra också, för tryckmetoden avspeglar sig ju i priset.
Hanna: Ja, såklart. Det tror jag läsare är vana vid. Du hade ju offsettryck på din. Berätta lite mer om hur det var.
Anna: I det fallet var det inte särskilt stor skillnad i pris och offset var snyggast. Så det fick bli det. Men hade jag bara tryckt kanske 100 ex hade det ju inte gått att göra så. Eller det hade i vart fall inte varit värt det.
Prissättning av fackböcker
Hanna: Nej det förstår jag. Men om vi stannar kvar vid det här med pris lite då. En fackbok har vi ju kommit fram till ofta blir lite dyrare på grund av bättre och tjockare papper, plus fyrfärgstryck. Kanske trådbunden också. Men jag tror väl att läsare ofta är beredda att betala lite mer för en fackbok.
Anna: Det tror jag med. Jag är det i alla fall, även om jag inte vet varför. Kanske för att det inte är något jag läser ut på några kvällar och sedan dröjer det några år innan jag vill läsa om den, utan för att det är en bok som jag ofta tittar i och har mer som en guide, eller slår upp saker i.
Hanna: Ja, jag håller med. Och om jag köper en fackbok av något slag så är det ju ofta att jag är intresserad av just det ämnet. Och då kanske det inte finns jättemånga likadana att välja på. Om det var en roman finns det ju så många andra man kan läsa istället. Om det var en roman som var väldigt dyr kanske jag skulle välja en annan istället. Sen kan det ju också vara en bok som är snygg att ha framme, att man gillar att ha den i bokhyllan eller liggande någonstans.
Format på fackböcker
Anna: Ja då blir det ju som en inredningsdetalj. Men format då? Vad har vi där?
Hanna: Det kan väl variera i för sig. Många fackböcker kan ju vara större.
Anna: Ja. Och kvadratiska eller i A4 eller liknande är ju inte ovanligt för fackböcker.
Hanna: Just det. Och där är ju ytterligare en anledning till att tryckpriset kanske ökar. Men det är lite friare format på fackböcker.
Anna: Ja. Kanske är det för att bilder ibland behöver ta stor plats, eller bara för att det har vissa format av tradition.
Sedan om man själv skriver en fackbok, så kanske man ska fundera ett varv till, åtminstone som indieförfattare, över transport också. Fraktkostnaden lär ju öka tänker jag, om man har en väldigt stor bok, och att man hittar kartonger i så fall som passar om man vill ha en väldigt stor kvadratisk bok till exempel.
Hanna: Ja, det är ju en aspekt att ta hänsyn till, egentligen oavsett boktyp, både hur tung den blir och om den hamnar precis över en viktgräns transportmässigt, men även storleksmässigt.
Språk och text i fackböcker
Anna: Mm. Vi kanske ska ta det med med språk och text också. Förra avsnittet handlade ju om det, om språk och skrivregler.
Hanna: Ja. Och visst skiljer sig fackboksspråk åt jämfört med skönlitterär text, som visserligen också kan skilja sig åt mellan olika böcker förstås.
Anna: Absolut. Vilken skulle du säga är den största skillnaden?
Hanna: Jag tror det beror helt på vilken typ av fackbok man skriver och vilken målgrupp man riktar sig till. Om det är om ekonomi eller juridik så blir språket kanske lite mer sakligt och det kan ju även förekomma en hel del facktermer. Men det beror väldigt mycket på vem man riktar sig till. Vad tycker du?
Anna: Jag tycker att det var bra sammanfattat. Men ja, man tillåter ju inte lika mycket utsvävningar kanske, med gestaltning och sånt, som jag nämnde förut. Om man läser om fakta vill man ju ha just det – och inte en massa vackert språk. Om det nu inte är den typen av bok.
Målgrupp
Hanna: Precis. Men apropå vem man riktar sig till. Jag tror att det är en väldigt viktig sak att bestämma innan man börjar skriva en fackbok. Vem riktar jag mig till? Det styr så mycket annat. Men jag tänker också att det kanske inte är så lätt att hitta sitt ämne, vad man ska skriva om. Har du några tips kring det?
Anna: Det håller jag helt med om. Det styr ju, som du sa nyss, språk, men också upplägg. Framförallt innehåll. Jag menar, en fackbok för barn är ju för det första inte alls lika lång, förmodligen fler och större bilder, och en helt annan typ av innehåll. En fackbok för experter är ju en helt annan grej än en fackbok för en nybörjare.
Hanna: Jag tror inte man vinner på att krångla till språket. Även om man skriver för experter så är det nog bäst att skriva om det avancerade man vill berätta men på ett så enkelt sätt som möjligt, om du förstår vad jag menar.
Att använda facktermer
Anna: Ja. Det här med facktermer och så, jag fick det faktiskt påpekat från mina testläsare, ett par ord där som jag fick förklara i texten. Bland annat ordet absid, alltså den delen av tältet där man inte sover, som för mig är ett ord jag använder ofta, men som inte var självklart för mina testläsare. Och i och med att det ska vara en bok för nybörjare så behöver ju sådana ord förklaras i texten. Så det här med antal facktermer i böcker för nybörjare jämfört med experter kan ju skilja sig ganska mycket.
Hanna: Ja men precis, jag tänkte just säga det. Hade det varit en bok som riktar sig till sådana som är extremt erfarna så hade du ju inte behövt förklara det. Då hade det kanske till och med varit dumt att förklara.
Anna: Nej, man får hitta en bra nivå. Det är därför man har testläsare också för de ser sånt, det är jättebra.
Hanna: Det är sant.
Research till fackböcker
Anna: Men det här med innehåll då… Det brukar ju alltid rådas att ”börja gräva där du står” i skönlitterära sammanhang. Och jag tänker att det är ännu viktigare i fackbokssammanhang.
Hanna: Det tror jag väl också. Även om man skriver om ett ämne man kan bra, så blir det ju säkerligen mycket research ändå. Och om man inte ens kan ämnet från början så blir det ju ännu mer. Men det är klart, helt omöjligt är det inte. Men det blir ju väldigt viktigt att man inte utger sig för att vara expert på något man inte är expert på… Till exempel skulle det bli svårt för mig att skriva en bok om medicinteknik eller något liknande utan att ha utbildning i det.
Anna: Haha ja. För jag tänker att om man inte jobbar, eller har jobbat, med ämnet, eller är expert av annan anledning, så är det kanske svårare att få det trovärdigt, om man nu inte har intervjuat en massa experter. Jag kan ju inte skriva en fackbok i något ämne som jag inte kan något om heller, säg till exempel företagsekonomi. Det är klart att jag kan göra research, men hur ska jag marknadsföra en sådan bok? Jag heter Anna, har inget intresse av företagsekonomi, tycker på sin höjd att det är lite småkul, om jag nu hade tyckt det. Har heller inte haft någon kunskap innan jag började läsa på nätet om det här.”. Det går ju liksom inte.
Marknadsföring av fackböcker
Hanna: Haha, nej, kanske inte om du säljer in det på det sättet. Men du har ju helt rätt, det är inte bara att skriva boken, det handlar ju om att marknadsföra den också. Det står ju ofta lite om författaren i boken, och då skulle man ju kanske hellre köpa en bok av någon som haft ett brinnande intresse av området sedan den var liten, kanske har en relevant examen eller som har jobbat inom området, än någon som bara råkat tycka det är lite kul.
Anna: Ja, verkligen. Så gräv där du står är nog inte alls så tokigt att tänka på i förväg. Och marknadsföringen då förstås – hur ska boken säljas? Varför ska någon köpa boken som just du skrivit?
Hanna: Mm, det låter lite hårt kanske, men det ÄR ju en tuff marknad såklart. Så såna här frågor måste man fundera över innan man skriver. Sedan får det ju inte gå till överdrift och jante tar över. Det är lätt att tänka att man inte kan något, trots att man kanske sitter inne med jättemycket kunskap.
Anna: Ja, precis. Alla ni som lyssnar har säkert massor av saker. Men börja i så fall att skriva om dem och inte om något ämne som är helt nytt för dig, om du inte vill ägna väldigt mycket tid åt research, intervjuer och annat.
Hanna: Jag håller med. Det finns ju i och för sig böcker som riktar sig till nybörjare på olika områden och som är skrivna av någon som själv just har tagit sig förbi nybörjarstadiet. Det kan funka.
Anna: Absolut
Hanna: Men risken finns ju att personer med mer kunskap i ämnet läser och hittar massa ”fel”, eller vad man ska säga.
Anna: Ja det är ju lätt hänt.
Testläsare som är experter
Hanna: Om man ger sig på något sådant så blir det nog ännu viktigare att hitta testläsare som är experter, som kan få bort de här värsta misstagen.
Anna: Ja precis.
Hanna: Men när man väl har hittat sitt ämne gäller det ju att avgränsa det också. Hur gick du till väga kring det när du skrev Res och tälta?
Anna: Jag tänkte på vad jag själv hade velat veta om jag vore målgruppen. Vad jag kanske inte visste innan jag började resa och tälta med barnen.
Hanna: Det låter klokt. Var det självklart vilka saker som skulle vara med och inte?
Anna: Ja, men ganska ändå. I och med att ämnet är ganska stort, så har jag kanske utelämnat en del saker såklart, som en renodlad friluftsbok skulle ha med. Jag menar, jag har inget stycke om hur man gör upp eld, eller så, men däremot tips på vad man kan äta eller laga över en eld eller friluftskök. Och vad som är bra att ta med sig.
Bred eller smal fackbok
Hanna: Jag tänker att risken kan vara att man blir för bred och får med för mycket.
Anna: Mm, den risken finns. Resande i stort ÄR ju väldigt brett. Jag tror för min del att det var svårare att begränsa bildinnehållet än texten, för jag hade ju ett enormt stort bildbibliotek. Och jag ville ha lagom mycket bilder, det ska ju inte vara en fotobok liksom, utan en bra avvägning mellan text och foton.
Hanna: Mm just det, jag förstår.
Anna: Sedan var det svårt att veta hur mycket och vilka färdsätt jag skulle ha med, för jag ville inte ha en bok som begränsade sig att man ska resa med bil eller tåg som många kanske tänker på. Jag menar, en resa kan lika gärna vara med cykel eller kajak. Så den är ju friluftsinriktad på det viset, jag har till exempel valt bort att skriva om flyg och vad man ska tänka på när man flyger med barn. Dels för att det är så lätt att ta sig ut i Europa utan flyg, men också för att inriktningen ändå är tält och friluftsliv. Och det kanske är vanligare att man reser på annat sätt än flyg om man ska tälta i Europa. Så visst har jag avgränsat mig.
Att aktivt välja bort delar av innehållet
Hanna: Det var ett jättebra exempel på något som du aktivt har valt bort för att det kanske inte passar i just den här boken. Var det någon skillnad i skrivprocessen jämfört med när du skriver skönlitterärt?
Anna: Ja, just det här att jag kunde börja var som helst i boken. Inget kapitel, eller del, bygger ju på något annat. Så jag kunde skriva lite på kapitlet där jag beskrev färdsätt, sedan lite på kapitlet om utrustning. Just det där var faktiskt väldigt skönt, att inget kapitel påverkar ett annat, i vart fall inte särskilt mycket.
Dramaturgi och struktur i fackböcker
Hanna: Det är klart, man har inte den här dramaturgin, och komma ihåg ”vad sa den personen för tre kapitel sedan”. På det viset blir det mindre att hålla reda på. Sedan är det nog lite olika hur man skriver skönlitterärt också. En del skriver nog kapitel lite hipp som happ eller vad man ska säga medan andra följer en mer linjär process. Men det måste ju vara lättare att inte skriva linjärt med en fackbok.
Anna: Ja, just det att det inte påverkar varandra. Väldigt skönt och absolut lättare.
Hanna: Ja det kan jag verkligen tänka mig. Jag har lite problem med tidslinjen i min bok just nu så det vore skönt att slippa, haha.
Anna: Ja du får omvandla den till en fackbok.
Hanna: Jag tänker, om jag ska skriva en fackbok av något slag att jag ska ha strukturen med alla kapitel klar först. Sedan bara fylla på med text under respektive rubrik.
Anna: Ja, det tycker jag är väldigt viktigt. Då vet man också ungefär hur långa kapitlen blir.
Hanna: Antalet ord kan ju skilja sig oerhört beroende på typ av bok förstås. Men jag tänker att man säkert ofta behöver ta bort en del upprepningar och vara noga i redigeringen för att få fram sitt budskap kort och koncist. Men ändå innehållsrikt.
Anna: Ja, det kanske är lättare att sväva ut också om man är van att skriva skönlitterärt, jag gissar att det kan vara så.
Hanna: Var det något i redigeringsprocessen du tänkte på som var annorlunda än när man skriver skönlitterärt?
Skillnad mot skönlitterärt skrivande
Anna: Jag tror det här som jag var inne på tidigare, att jag inte behövde bekymra mig för att om jag ändrar på ett ställe måste jag ändra även efterföljande kapitel. För så är det ju annars om man lägger till en karaktär eller vad det kan vara, det blir ju en jättestor förändring för hela boken. Om jag nu lägger till ett kapitel, så behöver jag ju inte ändra alla efterföljande och tidigare kapitel.
Hanna: Sen en annan väldigt viktig sak – marknadsföringen. Har du arbetat annorlunda med marknadsföring av den här boken jämfört med Statisterna? Är det något som är lättare eller svårare skulle du säga?
Anna: Nu hade jag ju turen att få boken recenserad av BTJ, och nu fick den ju ett väldigt bra omdöme, så det har ju verkligen har ökat försäljningen. Och när det gäller själva marknadsföringen, har jag ju också kunnat hänvisa till att den fick det här omdömet och det kan säkert ha hjälpt.
Att hitta återförsäljare till fackböcker
Hanna: Ja, det förstår jag. När man pratar med potentiella återförsäljare så är det klart att man nämner det. Det måste ju öka sannolikheten att de vill chansa och ta in den. Det är superkul att den fick ett sådant fint mottagande.
Anna: Verkligen. Jag försöker ju också hitta helt andra typer av återförsäljare, utöver bokhandlare. För när det gäller skönlitteratur är det väl egentligen bokhandlare och stormarknader som säljer boken. Men det finns ju många fler skulle jag säga, friluftsbutiker och annat i det här fallet som skulle kunna ha boken i sitt sortiment. Däremot för en bok om företagsekonomi, som vi pratade om förut, där kanske det är svårare att ha butiker som återförsäljare, för att det inte finns liksom ekonomibutiker i samma utsträckning.
Hanna: Haha, nej så är det ju, just resor kan ju vara tacksamt på det viset. Men jag tror att det där tankesättet kan man ändå applicera på de flesta områden, kanske till och med på skönlitterärt, att man kan hitta lite oväntade ställen och se om de vill ta in boken.
Anna: Det tror jag, för skönlitterära böcker kanske ändå berör en viss plats eller ett visst ämne. Och då kanske den ändå kan säljas där.
Hanna: Det är nog något man skulle kunna jobba lite mer på.
Anna: Ja, och om man skriver en fackbok för barn skulle man säkert också kunna hitta vissa barnbutiker och annat som kan fungera som återförsäljare. Så, slutsatsen är väl att det har varit mycket enklare för mig med den här boken, delvis för att jag lärt mig sedan Statisterna, delvis tack vare BTJ-recensionen, delvis för att antalet butiker är större inom ämnet friluftsliv.
Nytt marknadsföringsmaterial
Hanna: Ja, det är ju väldigt tacksamt. Jag vet ju också att du har gjort en ny roll up för Res och tälta, eftersom den är så pass annorlunda än Statisterna. Händer det att det är svårt att välja vilken av dina två kategorier du ska trycka på när du är ute och marknadsför? Eller är det enbart en fördel med två olika typer av böcker?
Anna: Nja, jag skulle nog oftast säga, att event utöver marknader, där är det ju rätt tydligt om det är ett event som handlar om friluftsliv så är det tydligt. Men just marknader där det är ganska blandat försöker jag nog ändå att trycka på det skönlitterära, för just guidebokens målgrupp är ändå ganska smal. Dels ska man gärna ha barn i familjen eller släkten att resa och tälta med, dels ska man gilla friluftsliv och/eller resande, dels ska man ha rätt kunskapsnivå.
Hanna: Mm, just det så på en marknad så är det kanske fler som är potentiella läsare till en skönlitterär bok?
Anna: Om man redan är expert eller rest och tältat i flera år, ja, då behöver man inte min bok. Men för nybörjaren inom det här området, som uppfyller de andra kriterierna – ja, de skulle nog uppskatta boken väldigt mycket. Så i och med att målgruppen är smalare är det lättare att använda första roll-upen till Statisterna skulle jag säga.
Hanna: Förstår det. Vi har ju också fått in kommentarer inför det här avsnittet, från lyssnarna.
Lyssnarnas kommentarer
Anna: Ja. En kommentar kommer från Monica Ivesköld, eller milordmonica som hon heter på Instagram, som skriver. Hon är författare till många böcker och bland annat en som faktiskt handlar just om att skriva fackböcker. Hon skriver att ”den största skillnaden mellan skönlitteratur och facklitteratur är hantverket. Skönlitteratur kräver kunskap om dramaturgi, gestaltning, tempus och perspektiv medan facklitteratur kräver gedigen kunskap inom området.”
Hanna: Ja precis, det är ju en väldigt viktig skillnad.
Anna: Och jag tycker att det kan vara svårt med den här gedigna kunskapen. Det är väl jantelagen som kommer in, men det finns alltid någon som kan ämnet bättre än en själv.
Hanna: Ja, så är det ju faktiskt. Det är lite avskräckande förstås. Jag tänker också att det numera är så lätt att hitta kunskap på nätet och på Youtube och för all del i andra böcker. Det krävs en personlig touch på boken, tror jag också, för att läsare ska vilja köpa just den här boken. Såvida man inte har hittat en så smal nisch att det verkligen inte finns så mycket skrivet redan. Så det är ju inte bara att det kan finnas någon som har mer kunskap, det är ju också hur man lägger in sin personliga vinkling på ämnet.
Anna: Ja precis. Så både personligt samtidigt som man kan skriva om ämnet. Sedan kanske inte alla kan alla steg. Jag menar, utöver kunskapen inom området måste man ju också kunna skriva om det, förklara pedagogiskt.
Hanna: Ja, och inte minst vilja göra det.
Anna: Absolut. Annars skiner det nog igenom, och framförallt blir det knappast någon bok.
Indieförfattare och fackböcker
Hanna: Sedan, som indieförfattare, behöver man vara beredd att ta tag i alla delar av bokutgivningen på egen hand. Och det är ju inte alla som varken vill eller kan det, för det är ett hårt arbete som kräver mycket struktur och planering, även om det finns hjälp att få om man inte vill göra allt själv.
Anna: Ja. Så även om det finns många som kan väldigt mycket om saker, så betyder det inte att det automatiskt blir böcker om ämnet.
Hanna: Nej, just det. Ett grepp kan ju vara ett samarbete mellan en författare och en expert inom något ämne, som skriver en bok tillsammans. Sedan tänkte jag på det som Monica skrev om dramaturgi och så vidare – ja, det behöver man ju inte kunna vid fackboksskrivande. Men som sagt ett sätt att strukturera och vara pedagogisk, bygga upp allt i innehållet på ett bra sätt behöver man ju.
Anna: Ja. Sedan skriver Monica också att ”Båda skrivtyperna kräver noggrann planering. Själv använder jag ett projektverktyg som är gratis. På så sätt ser jag hur mycket tid jag lägger på arbetet. Givetvis planerar jag noga i min kalender.”
Har du använt något sådant? Du nämnde det väl under NaNoWriMo i alla fall, att du kunde se tider och sånt?
Hanna: Ja, på NaNoWriMo-sidan går det att registrera sina skrivpass. Jag tycker det är motiverande. Och både Scrivener och Atticus har funktioner att man lägger in skrivmål, antal ord och liknande. Jag är nog ändå ganska förtjust i att OCKSÅ ha en plan i Excel.
Projektplanering
Anna: Ja, det kan ju vara ett väldigt bra verktyg. Det finns ju många projektsystem, varav många kostar pengar förstås, med de kan också vara ganska omfattande. Men ett enkelt projektsystem som kanske bara mäter tid och liknande, behöver det ju inte kosta något.
Hanna: Nej, så det är ju ett bra tips om man vill strukturera upp sitt skrivande. Jag tyckte att det hjälpte till att registrera ord, och framförallt var det väldigt roligt när jag skrev på tredje delen av Nepalsviten i november, när jag började med den.
Anna: Det förstår jag.
Hanna: Vad säger du, det är väl dags att runda av nu?
Våra bästa tips
Hanna: Vad är ditt bästa tips kring fackboksskrivande?
Anna: Vi var ju lite inne på detta innan, men jag skulle nog säga det här med synopsis. Fundera igenom vad du vill ha med och vad du inte behöver ha med. Du måste nog fundera både utifrån dig själv, dina kunskaper och den potentiella läsaren. Och strukturera upp i kapitel eller delar, eller på något annat sätt i förväg. Det är jätteviktigt. Annars är det så lätt att det blir rörigt.
Hanna: Ja det är jättebra.
Anna: Vad tänker du är viktigt att komma ihåg när det gäller att skriva fackböcker?
Hanna: Jag tänker nog att man ska fundera över vad man kan lägga in som gör att rätt läsare blir intresserad av just den här boken. Hur man kan göra sin egen vinkling på ett ämne där det säkert finns mycket skrivet redan. Något som gör att den är värd att köpa och läsa, hellre än att bara läsa lite om ämnet på nätet. Samtidigt får man ju inte fastna i det så mycket att det inte blir någon bok. Men jag tänker, om jag skriver en fackbok så tänker jag nog börja med baksidestexten, eller själva säljpitchen. Varför ska någon läsa den här boken?
Anna: Det tror jag också är väldigt klokt, just den här personliga vinkeln. För de allra flesta skulle nog kunna lägga till en sådan till en bok, det gäller bara att fundera ut på vilket sätt.
Nästa avsnitt
Anna: Vi kanske ska berätta om nästa avsnitt?
Hanna: Ja, det gör vi!
Anna: Då ska vi prata om olika programvaror som vi använder framförallt när vi skriver och hur man som författare kan dra nytta av de funktioner som finns i de här programmen.
Hanna: Ja! För det finns ju olika skrivprogram och även program för att göra inlaga och omslag och vi har själva våra favoriter.
Anna: Vi har ju det. Du som lyssnar får gärna höra av dig om dina tankar och erfarenheter när det gäller det här ämnet.
Hanna: Ja, det skulle vara väldigt intressant att höra! Och om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor, skriv då till oss på poddentrycksvarta@gmail.com, eller på instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Precis! Hoppas att du som lyssnat har fått med dig lite tips kring att skriva fackbok, och kanske börjat fundera över vad du själv skulle vilja skriva om, ifall du inte redan har gjort det. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig, Anna Samuelsson…
Hanna: och mig Hanna Wesslén. Vi hörs igen om två veckor. Ha det fint till dess!