Podden Trycksvärta - Avsnitt 18 Arbeta med testläsare
Sändes den 10 oktober 2023
I det här avsnittet diskuterar vi testläsare och testläsning.
Testläsare är för många författare en viktig del för att utveckla manuset. Vad tittar en testläsare på? Vad ska man tänka på när man får hjälp av en testläsare? Och hur hittar man dem? Allt detta och lite till diskuterar vi i avsnittet och vi intervjuar också testläsaren Malin Lindkvist. Thomas Kung delar med sig om sina erfarenheter kring ett testläsningsverktyg.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Utveckla dina sociala medier
Transkribering och länkar till avsnitt 18 - Arbeta med testläsare
Inledning och presentation
Hanna: Hej och välkommen till avsnitt 18 av podden! Mitt namn är Hanna Wesslén…
Anna: … och jag heter Anna Samuelsson.
Hanna: Vi är spänningsförfattare och detta är Podden Trycksvärta.
Anna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på egenutgivning. Vad ska vi ta upp idag?
Hanna: Idag är det dags för avsnittet om testläsning och vi kommer att prata lite om hur man hittar testläsare, vad de kan titta på i manuset och hur dialogen kan se ut och lite kring våra erfarenheter.
Anna: Just det. För testläsning är ju en väldigt viktig del för att kunna slipa på manuset.
Hanna: Så är det. Sedan ska vi ju också intervjua testläsaren Malin Lindkvist idag och det ska bli väldigt spännande att lyssna på hur hon går tillväga när hon testläser manus.
Anna: Ja!
Hanna: Vi kan väl ta en kort tillbakablick på förra avsnittet, som vi brukar göra?
Anna: Mm. Då diskuterade vi ju sociala medier och intervjuade författaren Kristina Dowling.
Hanna: Just det. Vi tog upp lite kring olika sociala medier, vad som kan vara bra att tänka på och hur vi själva tänkte kring olika slags inlägg och poster.
Anna: Ja. För det finns ju både för- och nackdelar med sociala medier och det tar ju tid från skrivandet. Samtidigt är det ju så viktigt att synas som författare och sociala medier är ju helt klart ett bra och enkelt sätt.
Hanna: Verkligen. Det var så roligt att prata med Kristina och höra hennes tips. Så lyssna gärna om du missat det!
Anna: Ja! Men då kör vi igång!
Hanna: Det gör vi!
Vad har hänt sedan sist?
Anna: Hur har du haft det sedan förra avsnittet?
Hanna: Jag har haft det bra men hektiskt! Hur är det med dig?
Anna: Tack, det är bra. Vad har varit mest stressigt för din del? Jag gissar att det är uppföljaren som är boven i dramat?
Hanna: Oj, ja det är väl framför allt att Brickan i spelet har skickats till tryck samtidigt som jag har haft mycket andra åtaganden och flera marknadsaktiviteter.
Anna: Ah.
Hanna: Ja, bland annat så har jag varit på Åre höstmarknad i tre dagar och därefter på Seniormässan med Sverigeförfattarna. Vi hade föreläsningar och coaching och så i en monter. Så det har varit en händelserik period.
Anna: Förstår det! Vill du berätta mer om marknaden också, det var samma dag som bokmässan eller hur?
Hanna: Japp, det var sista helgen i september/första helgen i oktober. Jag stod på marknaden i Björnen, där jag för övrigt tillbringar väldigt mycket tid och har skrivit en hel del, så det var lite lugnare än mitt inne i byn där det var extremt mycket folk.
Anna: Just det.
Hanna: Det var jättetrevligt och relativt tur med vädret även om det kom några regnskurar. Jag hade faktiskt köpt ett sådant här tält, eller tak. Det var tur för annars hade böckerna blivit blöta. Jag hade funderat på att åka till bokmässan som besökare främst, men kände mig nöjd med att ha åkt dit istället. Hade inte överlevt tre dagar bokmässa och sen seniormässa direkt efter, haha.
Anna: Haha, ja det kan ju bli vädligt intensivt.
Hanna: Verkligen. Och hög ljudnivå.
Hannas nya bok
Anna: Och för de som inte hört tidigare poddavsnitt, du måste berätta lite mer om Brickan i spelet, det är så nära nu att den släpps.
Hanna: Ja! Det är alltså en spänningsroman, del 2 i Nepalsviten. Den är skriven så att man ska kunna läsa den fristående också, men det är förstås bättre att läsa dem i ordning som det ofta är. I Brickan i spelet har en forskare i en avlägsen bergsby i Nepal upptäckt ett läkemedel som kommer förändra världen. Upptäckten drar till sig skrupelfria aktörer från olika håll och strax innan offentliggörandet hittas juristen som utformade kontraktet kring medicinens distribution död utanför Stockholm. Huvudkaraktärerna är precis som i förra boken karatemästaren Emelie Ekberg som har spenderat många år i Nepal men nu är tillbaka i Sverige och hennes kompanjon, journalisten Markus Ivarsson. Tillsammans dras de in i utredningen kring den mördade juristen och ganska snart inser de att det verkar finnas kopplingar till det nya läkemedlet och Emelies pappas försvinnande.
Anna: Mm. Kul när den kommer ut. Jag har ju förhandsläst, eller testläst, den, och den är ju spännande hela tiden. Den är verkligen bra.
Hanna: Tack.
Anna: Så jag håller tummarna för att den ska gå bra för den, för det förtjänar den verkligen.
Annas nya bok
Hanna: Tack, kul. Men hur har det gått för dig med friluftsboken? Vi har ju testläst åt varandra, även om vi har fler testläsare också. Men jag har ju gjort klart min testläsning av friluftsboken och den är ju så bra och så otroligt fina bilder. Det var ju verkligen inte mycket kvar att fixa med när jag läste. Även om jag vet hur de där sista detaljerna kan ta tid.
Anna: Jo, tack, den är nu inskickad till tryckeriet, men jag har inte fått slutkorr från dem än, så det tar väl några dagar innan det blir helt godkänt.
Hanna: Du har ju inte berättat så mycket om den boken än här i podden, eller på andra ställen heller, utan den är väl mest benämnd med ”friluftsprojektet”. Vill du berätta lite mer om den nu?
Anna: Ja. Och det har ju inte känts så verkligt förrän nu. Jag skrev den under ganska kort tid. När jag skriver så skriver jag väldigt intensivt och mycket. Alla idéer kom på en gång och jag ville få ner dem. Och nu är det på riktigt. Men för de som känner mig är det ju ingen hemlighet att jag gillar friluftsliv och att vara utomhus med olika aktiviteter, som paddling och en massa annat. Jag älskar ju att resa också, gärna nya platser. Inte så mycket charter, utan annan typ av resande. Och jag tältar gärna under semestrarna, i alla fall om man reser med t.ex. bil, cykel eller packraft, kajak eller liknande. Min rygg klarar inte längre av långa vandringar med tung packning. Men det kan det bli ganska långa tältturer, många veckor i sträck.
Hanna: Ja precis, det kommer jag ihåg från i somras var ni ju ute ganska länge med tält, det är ju superspännande.
Res och tälta med barn
Anna: Så för ett tag sedan tänkte jag att jag måste kombinera det här och skriva en bok. Så titeln blev Res och tälta med barn – naturupplevelser i Sverige och övriga Europa.
Hanna: Jag tycker det är en jättebra titel tycker jag och den passar perfekt med innehållet.
Anna: För vi har varit runt en hel del, och även innan vi fick barn, och innan jag träffade min man också för den delen, i Sverige och Europa och övriga världen. Och när jag var liten var vi också iväg på tältsemestrar. Så det känns som att jag har haft det här i mitt liv hela tiden.
Hanna: Ja och det märks verkligen i boken tycker jag. Bland annat så innehåller den ju väldigt bra tips kring vad man ska tänka på kring värme och kyla vid fjällsemester till exempel och även bra tips på vad man ska tänka på kring bilsemester och camping i Europa. Mycket som inte jag visste om.
Anna: Vad bra. Så nu föll det sig ju väldigt bra, att jag känner att det här är nåt jag kan, och jag har ett förlag, och jag kan skriva en bok.
Fördel med eget förlag
Hanna: Ja det är ju en av de sakerna som verkligen är bra med att ha eget förlag. Att man bestämmer sig för vilket projekt man vill göra och när och sen så kör man. Det är fantastiskt.
Anna: Så det blev den här fackboken, som riktar in sig mot dem som vill ut i naturen, eller har börjat vara ute i naturen och vill vara det mer, och ur ett familjeperspektiv då, med många bra tips om bland annat övernattning i naturen, packning, olika färdsätt, också en hel del förslag på aktiviteter, resmål och roliga, trevliga, fina platser.
Hanna: Mm, tror många kan ha nytta av en sån bok. Jag tyckte själv den var väldigt inspirerande och jag blev sugen på att vara ut och vandra mer. Jag gillar ju också att vara ute i naturen, men jag har nog inte gjort det på samma nivå som du har gjort riktigt. Ska bli kul att se den i tryck sedan.
Anna: Ja det känns kul det här projektet. Det är verkligen något jag brinner för. Men ska vi dra igång med veckans tema!
Hanna: Ja det gör vi!
Testläsning - Att arbeta med testläsare
Anna: Så – det här med testläsning då. Vad tycker du om det,Hanna? Nu har vi ju som sagt båda ägnat oss åt det även precis nyligen också.
Hanna: Jag tycker att det är toppen med testläsare och jag tycker även det är roligt att vara testläsare. Vad tycker du?
Anna: Helt fantastiskt, man kan få så mycket hjälp och får veta så mycket som man inte tänkt på själv. Så jag skulle inte klara mig utan testläsare, speciellt inte på första manuset. Men inte sen heller såklart. Och jag tycker också att det är kul att testläsa åt andra.
Hanna: Nej. Andra ser ju saker ur ett helt annat perspektiv än man själv och om man har flera olika testläsare blir det ju så många olika saker som de noterar som man själv inte skulle ha tänkt på.
Anna: Ja. För det är så mycket som är självklart för en själv, som inte är det för andra förstås. Man tycker att man beskrivit vissa saker så väl, och sedan råkat utelämna information ändå.
Hanna: Ja, eller åt andra hållet, att man har överförklarat och tagit med för mycket.
Anna: Absolut.
Hanna: Så ska vi ju också skilja på testläsare och lektörsläsning. Vi tar väl upp detta med testläsning i det här avsnittet.
Anna: Ja, det gör vi. Sedan kan ju vissa testläsare, som t.ex. Malin som vi intervjuar senare i avsnittet, läsa som en lektör, alltså har den förmågan, och det är ju extremt hjälpsamt.
Hanna: Verkligen.
Lektörsläsning och testläsning
Anna: Du hade ju en lektör till både debutboken Sprickan i fasaden och nu fortsättningen, Brickan i spelet, som kommer ut snart. Vill du berätta lite kort om vad en lektör tittar på?
Hanna: Ja. Rent generellt skulla jag säga att en lektör tittar väldigt mycket bredare på dramaturgi och manusets uppbyggnad än de flesta testläsare gör. Från en lektör får man ofta ett utlåtande på ett antal sidor samt kommentarer direkt i manuset. Lektören belyser manuset ur flera perspektiv och analyserar temat, röd tråd, om inledningen är tillräckligt stark och hur tempot genom boken är och så vidare.
Anna: Ah. Och det är ju bland annat sånt man vill och behöver få veta som en författare
Hanna: Ja. En lektör kommer ju in ganska tidigt i processen, kanske när man har sitt råmanus klart och kanske har redigerat någon gång själv. Efter ett lektörsutlåtande så är det vanligt att en hel del text kommer till, tas bort eller stuvas om och skrivs om.
Anna: Mm, det behövs ju ofta.
Hanna: En testläsare kan ju komma in både tidigt och sent i processen, det beror lite på vad man vill ha ut. Många testläsare har ju inte riktigt den vanan som en utbildad och erfaren lektör har, utan kanske läser mer som ”en vanlig läsare”.
Anna: Just det. Vi kanske kan ta lite fler begrepp när vi ändå håller på. Redaktör och manusutvecklare finns ju också. Vill du fortsätta Hanna?
Manusutvecklare eller lektör
Hanna: Ja, min bild är att många lektörer är ju även manusutvecklare och de två tjänsterna står ofta under samma titel. Jag vet att min lektör även är manusutvecklare till exempel och jag kan inte säga om det verkligen finns någon definitionsskillnad mellan dem. Eller har du någon annan bild?
Anna: Nej, det har jag nog inte.
Hanna: Men det beror ju också på vilken tjänst man beställer. Sedan är det inte ovanligt att en frilansande lektör också har en redaktörstjänst som man kan välja. Redaktörstjänsten brukar kosta lite mer per ord och gå ännu mer in i detaljer, kanske till och med att redaktören går in och gör ändringsförslag i själva manuset och inte bara skriver kommentarer. Sådant kan man förstås oftast komma överens om innan, hur man vill ha det.
Anna: Mm
Hanna: Så om man köper in både lektörstjänst och redaktörstjänst så arbetar man med lektören först för att få det övergripande på plats och rätt struktur på manuset och sedan med redaktören. Sist av allt efter det är det ju en korrekturläsning som behövs. Eller flera snarare.
Anna: Ja, det blir ju lätt så. Och de här förbättringspunkterna som du räknat upp nu, det här kan man ju egentligen inte kräva att ens testläsare ska kunna se, så om vi tänker på vad som är rimligt, vad tycker du är bra feedback från en testläsare?
Hanna: Jag tänker att det beror lite på. Om man frågar en kompis eller släkting som aldrig har varit testläsare tidigare så tänker nog jag att man inte kan förvänta sig så mycket mer än att de läser manuset som om det vore en bok och så ger de kommentarer på om det är något de reagerar på.
Att fokusera på rätt saker i testläsning
Hanna: Det kan som sagt vara väldigt värdefullt men det kan bli lite fel om man ger sitt råmanus till någon som lusläser efter stavfel och detaljer, trots att manuset inte är färdigt för det. Det kan bli en del onödigt jobb för den som läser och även för den som skriver då… om man tar det i fel ordning.
Anna: Ja, det är ju sant. Och jag kommer nog själv att ändra lite på det till nästa gång, i vilken ordning jag ger mitt manus till olika testläsare. För det ger så mycket mer om det blir ”rätt” ordning, att de testläsare som tittar på helheten bör få läsa först, och detaljerna kommer allra sist. Sedan är ju det svårt att veta hur ens testläsare är om man inte arbetat med just de testläsarna innan.
Hanna: Nej det är sant förstås.
Anna: Det här med kritik och beröm då, balansen däremellen?
Beröm och kritik från testläsningen
Hanna: Ja, den är svår. Man vill ju som författare ha både och. Om jag var tvungen att välja mellan att bara få beröm eller kritik av en testläsare så skulle jag nog välja kritik såklart, för att korrigera sådant som inte funkar. Men det är ju både trevligare och även bra om man också får veta vad som är bra. Jag kanske har haft tur med mina testläsare, men jag tycker att de ofta brukar hitta en balans i det där.
Anna: Ja, jag är ju främst ute efter det som behöver ändras, så om någon skulle säga ”Den var väldigt bra och spännande, men du behöver ändra de här hundra eller trehundra sakerna”, ja – det skulle ju ändå vara ett gott betyg tycker jag.
Hanna: Haha, ja absolut, sedan skulle ändringarna vara jobbiga, men det är ju ofta många småsaker framförallt som man själv inte tänkt på. Där tror jag ju att det spelar ganska stor roll vilken erfarenhet och nivå personen som läser är på.
Anna: Absolut!
Hanna: Det är lite av en konst att pinpointa varför ett visst stycke eller del i boken inte riktigt fungerar. Till exempel om tempot är fel, det är inte alla som kan identifiera. En mer ovan läsare kanske känner att ett stycke inte är så engagerande, men kan kanske inte säga varför.
Anna: Så är det nog.
Antal testläsare
Hanna: Om vi går över till antal testläsare då. Hur många hade du till din debutroman Statisterna och hur många har du till den här nya friluftsboken?
Anna: Ja, jag hade fem stycken till Statisterna. Det var lagom tycker jag. Det blev nog samma till friluftsboken, och jag håller mig nog därikring även fortsättningsvis.
Hanna: Just det.
Anna: Du då?
Hanna: Jag tror jag hade fem till den första och till Brickan i spelet hade jag nog också fem. Så det är ungefär samma. Man måste ju ha tid att hantera de kommentarer som kommer in också.
Anna: Just det, det kan faktiskt ta en del tid.
Hanna: Ja, jag tycker det tar mer tid än jag tror oftast. Det har hänt flera gånger att jag tänker att jag kan fixa till kommentarerna från någon del på 1-2 timmar och så tar det 5 timmar. Men jag är oftast glad då, inte för att jag missbedömt tiden, utan för att jag har fått så många bra kommentarer.
Anna: Precis, det är ju jätteviktigt.
Hanna: Det är så snällt när någon har tagit sig den tiden att engagera sig så i manuset.
Olika perspektiv i testläsningen
Anna: Ja absolut. Hur brukar du tänka kring att få till en blandning av olika perspektiv när du väljer testläsare?
Hanna: Ja, delvis får man ju se lite vad man kan hitta för personer, men jag tänker att det är ju bra om personerna som läser är lite olika.
Anna: Verkligen. Både med avseende hur man läser, men förstås också gärna olika ålder och kön och bakgrund.
Hanna: Ja. Det där med hur man läser har jag märkt att man nog får på köpet när man har några olika personer. Efter ett tag märker man att de tittar på olika saker.
Anna: Och det kan ju inte vara så lätt att hitta alltid. Men kanske har man någon i familjen eller vänskapskretsen som man litar på. Eller kanske en författarkollega om man har det. För det är ju också en viktig bit, att man ska lämna ifrån sig något som man skrivit på i kanske två-tre år, eller tio-tjugo år också i en del fall, så då är det ju jätteviktigt att man känner sig trygg med personen.
Hanna: Ja. Det finns ju grupper på Facebook till exempel där författare söker testläsare. Det kan säkert vara en idé att gå via sådana grupper om man inte känner någon som kan passa eller behöver fler. Jag skulle kunna tänka mig det men skulle nog vara lite försiktig och inte skicka iväg till första bästa. Ta reda lite på personen och kanske höra vad mer den har testläst. Åtminstone bilda mig en liten uppfattning om vem det är.
Samarbeta med testläsare
Anna: Ja. För det ska ju fungera med samarbetet också, eller jag ser i alla fall på det på det viset. Jag vill gärna kunna fråga personen, typ vill du utveckla den här kommentaren, jag förstår inte riktigt hur du menar. Eller ställa några frågor efteråt, att ”hängde den här delen ihop tycker du?”. Så ja, det är bra att veta lite om personen.
Hanna: Ja. Samtidigt är det ju svårt att ställa allt för stora krav på tidigare erfarenhet och liknande om det är en person som ska hjälpa till och testläsa helt ideellt eller vad man ska säga.
Anna: Håller med, så är det.
Hanna: Viktigast kanske att det är någon som man känner ett visst förtroende för. Om man har möjlighet så tycker jag även man ska försöka få testläsare som är i rätt målgrupp.
Sociala medier för att hitta testläsare
Anna: Precis. Men om man inte har någon i bekantskapskretsen som vill eller kan läsa, ja, då kan man ju hitta testläsare i sociala medier som du nämnde innan.
Hanna: Ja, och det är ganska många som tycker det är roligt att testläsa så jag skulle ju absolut tro att man hittar åtminstone någon om man söker. Jag har varit testläsare åt personer som jag inte känner som har kontaktat mig. Jag har då gett feedback i form av ett ”utlåtande” och kommentarer i texten. Ofta har personerna haft specifika frågor som de har velat ha svar på och då har jag svarat på dem i utlåtandet, samt kommenterat andra generella delar så som dramaturgi.
Anna: Aha, det är säkert uppskattat.
Hanna: Jag har haft det som träning lite också och arbetat lite så som jag uppfattar att en lektör arbetar, även om jag inte har någon formell lektörsutbildning. Men det beror lite på hur färdigt manuset är. Som när jag testläste åt dig nu så var ju ditt manus på en mycket mer färdig nivå, sättningen var gjord och allt. Då läser man på ett annat sätt och kommentarerna blir av en annan karaktär.
Anna: Ja. Och så är det en fackbok och det blir ju också annorlunda. Och ofta är det kanske i ett tidigare skede. I fallet med friluftsboken behövde jag ha bilderna på plats, så då blev det ju väldigt sent i processen.
Testläsning av ett redan "satt" manus
Hanna: Det tyckte jag var bra. När jag satt där med boken så kände jag det, att det var bra att du gjorde sättningen innan så att man fick den här känslan för boken som helhet. Det hade varit svårare att få om man bara hade haft textsnuttar, så jag tycker det var bra i det fallet.
Anna: Ja det blir så mycket viktigare med bilder, man måste få en helhet, en upplevelse.
Hanna: Helt rätt, det blir viktigare på ett helt annat sätt.
Anna: Men det här med att hitta testläsare igen. Jag tänker att det nog är ganska vanligt att man delvis engagerar familjemedlemmar som testläsare? Jag har faktiskt aldrig haft en testläsare som jag inte känner eller är bekant med.
Hanna: Det tror jag absolut. Då har man ju en person man förhoppningsvis litar på. Sedan kan ju det här med nära vänner och familj vara svårt på ett annat sätt. För vågar de ge kritik? Eller säger de bara ”Boken är bra, men du behöver ändra på sista meningen”?
Testläsare som vågar ge kritik
Anna: Ja, det är ju det där… Man behöver verkligen testläsare som kan ge kritik, för annars ger det kanske inte så mycket.
Hanna: Precis. Många säger ju att man inte ska fråga sin mamma för då säger hon bara att allt är jättebra, vad duktig du är. Men så är det inte för mig, min mamma ger en hel del kritik när hon läser, haha. Så det är bra.
Anna: Haha, samma med mina föräldrar! Ser de fel, även om det är ett obetydligt stavfel, så hittar de det och kommenterar. Ingen av dem skulle hålla tillbaka med kommentarer i och med att jag ber dem leta efter alla fel de kan hitta. De vet ju att jag vill ha den återkopplingen.
Hanna: Ja, samma här. Man får ju känna sina nära och kära och bedöma om de kan ge kritik Det är ju bra att prata om det innan, att vara tydlig med det, att jag tar inte illa upp, så kommentera gärna allt du hittar, OM det nu är det man vill. Personligen håller jag helt med dig, jag vill ju också det.
Anna: Ja, det är jätteviktigt att det rättas till innan det kommer i tryck, för då är det ju för sent.
Hanna: Man hör ju ibland om dem som tar illa upp för kommentarer, men det har jag svårt att förstå. Om man ber om det så måste man uppskatta de kommentarer man får. Men hur noga man än är så smiter det ju igenom fel. Och det är förstås viktigt att inte beskylla testläsarna, eller sin lektör heller, för den delen. För det är ju ens eget ansvar.
Fel kan slinka igenom trots noggrann testläsning och korrekturläsning
Anna: Ja. Och det finns fel i alla böcker, så är det. Men man kan hitta partier som kanske är dåligt förklarade och även rena grammatiska fel, och det är ju bra att få bort de allra, allra flesta åtminstone, innan de når läsarna.
Hanna: Ja. Som läsare så bryr jag mig inte om jag hittar ett eller två stavfel i en bok. Det gör jag i nästan alla böcker jag läser. Men om det är mycket mer än så och återkommande grammatiska fel eller dåliga meningsbyggnader, då skulle jag nog tycka det drog ner helhetsintrycket av en bok. Har sällan hänt att jag råkar ut för det.
Anna: Håller med. Men som sagt, ansvaret för det ligger ju inte på testläsarna. Det kan ju vara värt att betala en korrekturläsare också.
Hanna: Ja. Precis, en testläsare kostar oftast inte något att anlita, till skillnad från en lektör eller en korrekturläsare. Förhoppningsvis så tycker de att det är roligt att testläsa och man kanske kan nämna dem i tacket efter eller så.
Anna: Mm, och som vi sa innan så kan det kan ju vara bra att ha testläsare som är vana vid en viss typ av manus.
Hanna: Ja, och det kanske inte alltid är så lätt. Men om en testläsare som enbart läser romance, plötsligt ska sätta tänderna i ett skräckmanus, så är det förmodligen svårare att få den typ av feedback som man vill ha.
Anna: Ja. Och om man skriver barnböcker, låt hellre en person som läst barnböcker förut läsa, istället för någon som i hela sitt liv enbart läst fackböcker.
Rätt målgrupp för testläsning
Hanna: Ja exakt. Om man skriver en ungdomsbok så kanske inte ens farmor är rätt som testläsare. För dig med friluftsboken så måste det väl ha varit bäst att hitta personer som är intresserade av friluftsliv antar jag?
Anna: Ja absolut, jag behöver ju tänka på att någon eller några av testläsarna måste vara intresserade av friluftsliv i någon form, eller ha kunskaper om det, om det nu smugit sig in något faktafel eller liknande. Det är en helt ny del av testläsningen.
Hanna: Absolut, det blir ju ytterligare en nivå att tänka på när det gäller fackböcker. Man kan ju också ha testläsare som läser just specifika avsnitt eller kapitel där det behövs en specifik kunskap. Så behöver de inte läsa hela boken.
Anna: Ska vi gå över på tidsaspekten lite. Hur lång tid tar det då att testläsa ett manus? Ja, det beror ju väldigt mycket på både testläsare och manus och allt möjligt annat.
Hanna: Ja, det går verkligen inte att svara på.
Anna: Men jag skulle väl tycka att om det drar ut på tiden över en månad, skulle det kanske bli lite jobbigt, om man nu har tryckdatum och så planerat.
Hanna: Ja, det håller jag med om. Men det beror också lite på. Det bästa är väl att säga när man senast behöver ha kommentarerna.
Anna: Ja. Nu har jag i för sig haft sent i min process och då kan det inte gå en månad. Men tidigare i processen kanske det inte är ett problem. Sedan är ju också frågan vad man kan kräva.
Hanna: Ja haha. Den är svår.
Hur mycket kan man "kräva" av en testläsare?
Anna: Jag skulle nog säga att man inte kan kräva någonting. All feedback är bonus.
Hanna: Jag håller med, precis. De flesta testläsare tar ju inte betalt, eller det är iallafall min uppfattning.
Anna: Så är det nog.
Hanna: Det är ju en fördel med testläsare, att de ofta gör detta gratis på sin fritid för att de gillar att läsa och hjälpa till. Det är verkligen fantastiskt. Samtidigt så medför det, tycker jag, att man som författare har väldigt begränsade möjligheter att ställa krav eller deadlines som måste hållas. Det blir svårt. Om man betalar för en tjänst så kan man ju ha helt andra förväntningar. Och då skulle man ju inte heller kanske vara så nöjd om personen läste hela igenom hela boken och bara hade några små kommentarer. Då kan man ställa en helt annan typ av krav.
Anna: Ja.
Hanna: Jag tror att det kan vara något att fundera över om man skriver många böcker. Kan man hitta testläsare som kan fakturera en liten summa för att testläsa så tycker inte jag det vore fel att betala för det. Om det är en bra testläsare. Det är ju en sak att be sina vänner läsa ett eller två manus gratis. Men när man kommer med det femte eller sjätte manuset på relativt kort tid, då kanske de tycker att det börjar bli lite mycket.
Anna: Haha, ja.
Argument mot att använda testläsare
Hanna: Förförra avsnittet så berättade jag ju om en bok jag läste, den här ”Be a writing machine” med tips om hur man blir produktiv som författare. Författaren hade ju massa tips, en del lite ovanliga.
Ett av tipsen var faktiskt att inte använda beta readers eftersom det innebär en risk att bli sinkad. Författaren tyckte att man skulle endast anlita redaktör eller liknande istället. Och om man använder testläsare så ska man se till att betala dem, eftersom man då kan ställa krav kring leveranstider och så.
Anna: Ah
Hanna: Jag har varit väldigt nöjd med mina testläsare. Det kanske är någon som inte har hunnit klart eller så, men då har jag också varit medveten om att personen inte fick särskilt lång tid på sig och vi hade redan från början kommit överens om att personen skulle läsa så långt den hinner.
Anna: Då är det ju inga konstigheter.
Hanna: Nej precis. Men jag förstår på något sätt tanken, särskilt om man som den författaren kan spotta ur sig tio manus om året. Då blir det nog svårt att hitta testläsare som ställer upp på alla dessa manus gratis.
Anna: Ja det är svårt att be om hur mycket som helst. En bok vartannat år är ju en annan sak.
Hanna: Ja, exakt.
Konfidentialitet
Anna: Men en sak man i alla fall kan kräva att testläsarna inte ska dela med sig av manuset till andra eller så, men det är ju rätt givet. Jag tror inte författare brukar ha någon form av kontrakt för testläsare, men det förekommer nog. Jag har ju själv aldrig haft en extern testläsare, men det känns som att man nog litar på varandra åt båda håll liksom.
Hanna: Nej, precis. Jag har aldrig hört talas om ett kontrakt med testläsare. Men visst, man kan ju skriva i mailet att vederbörande inte ska visa manuset för någon eller så.
Anna: Mm
Hanna: Men på något sätt måste man nog bestämma sig för att lita på sina testläsare i det avseendet, om man nu ska få några testläsare. Jag tror dessutom att det ska mycket till att någon ska tycka det är värt att ”sno” någon annans manus eller vad man nu kan vara orolig för. Det tror jag är väldigt ovanligt.
Anna: Det tror jag med.
Hanna: Om man däremot anlitar en lektör eller liknande så kan det väl vara lämpligt med någon form av skriftligt avtal som överenskommelse kring konfidentialitet och att man behåller sina rättigheter, eftersom det är mer av en affärsöverenskommelse.
Anna: Mm.
Hanna: Nu har vi ju båda haft väldigt bra testläsare skulle jag säga. Kan du ge något exempel på feedback som du har fått?
Anna: Jag har fått väldigt detaljerad feedback från framförallt Malin då som vi intervjuar här, att ”Det här är ett ord den här karaktären nog inte skulle använda”. Och det är så himla roligt att hon verkligen sätter sig in i karaktärens huvud och reflekterar över språket.
Hanna: Ja, det är helt otroligt. Hon är väldigt duktig.
En riktigt bra testläsare
Anna: Och förstås att hon då tolkar karaktären utifrån en läsares synvinkel. Jag tolkar ju den utifrån hur jag skapade den. Och om en läsare finner det lite osannolikt att en karaktär skulle använda, eller inte använda, ett visst ord, så ändrar jag nog gärna det. Men jag tänker ju igenom kommentarena förstås. Jag skulle nog säga att jag ändrat utifrån 95% av de kommentarer jag fått, eller ännu mer om man räknar med att jag delvis ändrat.
Hanna: Ja, samma här. Jag ändrar nästan allt som kommenteras, på ett eller annat sätt. Ofta ser jag ju själv att kommentaren är relevant.
Anna: Ja man ser ju hur rätt de har. Sedan har jag förstås haft missar i språk, grammatik och stavning, även om jag anser mig vara språkpolis. Man blir hemmablind. Men med sitt eget manus är man så sjukt trött på sina meningar och stycken att man inte ser felen längre.
Hanna: Ja, så är det ju verkligen.
Anna: Ja. Så sånt har jag ju också fått kommentarer på. Eller vissa stycken som tydligen varit helt obegripliga, även om de för mig är solklara.
Hanna: Haha, ja, lätt att det blir så. Man har ju storyn i bakhuvudet och har haft den där i några år kanske.
Anna: Precis. Då kan man ju inte kräva att andra snappar upp det bakomliggande på en vecka, speciellt inte som det kanske inte ens står beskrivet för att man glömt det.
Om en inte förstår så kommer det vara fler som inte förstår
Hanna: Nej, så är det ju. Men om jag får kommentaren från en testläsare att den inte förstår ett visst stycke, då gör jag alltid något åt det. Om en person inte förstår så kommer det vara flera tänker jag.
Anna: Vad har du fått för typ av kommentarer på dina manus, eller om du har några exempel?
Hanna: Ja, men liknande som du sa. Stavfel och språkfel är ju en sak som jag tycker de flesta jag har fått hjälp av är duktiga på att snappa upp. Men det är som att varje person som läser har åtminstone något den uppmärksammar som ingen annan har sett.
Anna: Ja det håller jag med om.
Hanna: Sen har jag fått kommentarer som varit väldigt bra avseende att någon veckodag har varit fel eller på ett ställe hade jag skrivit fel på hur två personer var släkt med varandra. Även avseende en del meningar som varit lite klumpigt skrivna eller inte flutit så bra. Eller som du var inne på, ibland får jag kommentarer att någon karaktär gör eller säger något som är okaraktäristiskt. Några gånger har jag också fått kommentarer att jag har använt ord, tex ekonomiska termer som inte alla förstår.
Anna: Just det.
Programvaror för testläsning
Hanna: Så alla möjliga typer av kommentarer och de flesta är bra och relevanta. Vi kanske ska ta upp lite om programvaror, rent praktiskt hur vi har gjort vid testläsning också.
Anna: Ja
Hanna: Dels finns ju Google Drive som jag har använt, där man kan lägga in kommentarer och så. Man laddar upp ett dokument på Drive och så delar man det med den som ska testläsa. Det funkar bäst om den personen har ett gmail-konto, tycker jag.
Anna: Ja och det funkar likadant med Officekonto om man har det, så kan man dela en Word-fil utan att lägga upp den i Drive. Kanske har Mac något liknande också.
Det är väldigt smidigt och då kan man ju lätt testläsa i mobilen och så också, som man ju alltid har med sig.
Hanna: Ja, men jag tycker det är väldigt svårt att läsa och kommentera i mobilen. Läsa går bra men det går väldigt långsamt för mig att kommentera. Så när jag testläser försöker jag göra det från datorn. Men det jag gillar med Google drive är att kommentarerna dyker upp direkt. Då kan man redigera allt eftersom läsningen pågår så blir det mindre stressigt än att få 300 sidor på en gång.
Anna: Med Google Drive får ju jag mejl när någon har kommenterat, kanske 10 kommentarer samlade i ett mejl och sedan kan man gå in och svara på dem, eller ställa följdfråga eller vad det är. Det är verkligen praktiskt.
Tips från lyssnare
Hanna: Vi har också fått ett tips från en lyssnare om BetaBooks, som man kan använda. Det är Thomas Kung, som heter Thomas.kung.skriver på Instagram som har använt det här programmet.
Anna: Ja, och han skriver också i omdömet att han testat ett annat alternativ tidigare, men att detta är rätt överlägset, så det är ju jättekul att han har hittat det.
Hanna: Mm. Så vi tänkte läsa upp lite av det han har skrivit här om programmet, som alltså är utvecklat just för testläsning. Testläsare heter ju beta reader på engelska ifall det är någon som har missat det.
Tomas beskriver detta som ett verktyg för att göra din bok tillgänglig för utvalda testläsare via e-post, länk eller community. Och att fördelen är att du kan få ett konkret arbetssätt där feedback för varje version samlas, hanteras och åtgärdas innan du lägger upp en reviderad versionen av manuset.
Anna: Ja. Och så kan man lägga upp t.ex. beskrivning av boken och vilken slags återkoppling man önskar. Sedan lägger man in sin text, hela eller i kapitel, och då skriver Thomas att man bör kolla att kursiveringen följer med, vilket den gör om man exporterar från t.ex. RTF.
Hanna: Vad är RTF?
Anna: Det är ett filformat och står för Rich Text Format och filer kan då ha .rtf som suffix istället för .docx eller vad det kan vara.
Betabooks för testläsning
Hanna: Aha okej. Men i alla fall, när du lagt in sin text här, kan man notifiera om nya kapitel, revideringar (nya versioner) av kapitel och frågeformulär. Sedan skriver Thomas att ”Den bästa funktionen här är att visa kapitlet i läsaren. Då ser du precis hur det kommer se ut. En fantastisk funktion är även ”notering” där du själv kan korrekturläsa och ta noteringar. Det här är ju alldeles utmärkt att göra innan du börjar blanda in testläsare.”
Anna: Det är ju faktiskt väldigt smart, om man nu inte testläst själv i ett annat program tidigare. För man vet ju hur det är när man är i slutredigeringen, man orkar ju inte se ett enda ord till av sin text haha.
Hanna: Haha, verkligen! Men jag tycker att jag ser nya saker när jag lägger in texten i sättningsprogrammet, så jag håller verkligen med honom om att det är smart att testläsa själv när texten ser annorlunda ut.
Anna: Ja det är det. Thomas fortsätter här då med att om vi går tillbaka till boken och tittar under ”inbjudningar” så finns det flera sätt att lägga till dina testläsare. Enklast är länken som du kan kopiera. De kommer bli tvungna att skapa ett konto, men att det går väldigt lätt. Sedan finns också ett BetaBooks community där man kan hitta testläsare om man inte har egna, interna, eller ja, kanske inte har tillräckligt många.
Hanna: Ja precis, och så skriver han att ”När väl läsarna har kommit in så kan du spionera litet på dem för att se hur det går. För mig står det alltid att de påbörjat kapitlet, även fast jag vet att de har läst färdigt. Men det viktiga är så klart att få in kommentarerna. Du kan även komplettera med ett frågeformulär som de ska besvara.”
Ett sätt att hålla reda på kommentarer och status
Anna: Ja, och vi ser ju bilder här från programmet också, att där kan man ju se antal kommentarer per version och per kapitel och det ser väldigt överskådligt ut tycker jag.
Hanna: Håller med. Vidare får man ett mejl så fort någon kommenterar (och Thomas noterar att det kan bli litet spammigt), men hur som helst kan man markera vad man tänker göra åt kommentaren. På så vis har man full koll på var i redigeringen man är. Och han poängterar också att man bör ha något som heter Inline comments påslaget, och vi har sett skärmdumpar på detta också, för då ser man var kommentarerna hör hemma.
Anna: Mm, så det gör ju det hela mycket bättre, känns nästan som en förutsättning om jag pratar utifrån mig själv i alla fall.
Hanna: Ja det håller jag med om.
Anna: Så kan vi ju gå vidare till kostnaden också, för en sån finns, om man vill ha tillgång till allt. För gratisversionen tillåter endast 3 testläsare. Och det finns 3 nivåer där den högsta tillåter bl.a. bilder med din text, påminnelser och samarbete med andra författare. Men Thomas skriver att han själv använt medium och att det har fungerat bra för honom och den kostar då 15 USD i månaden, för närvarande.
Hanna: Jag skulle absolut kunna tänka mig att prova för att ha lite bättre koll.
Anna: Ja, precis, det är ju många funktioner som verkar väldigt bra. Vi kanske ska tillägga att vi inte på något vis är sponsrade av BetaBooks, utan bara är ute efter att hitta bra lösningar.
Hanna: Ja. Så – när vi hittar eller tipsas om något så kikar vi mer på det och om det är något som verkar bra, så kan vi ta upp det i podden.
Anna: Så är det.
Printa eller skicka för testläsning digitalt?
Hanna: Och om du som lyssnare har fler tips på programvaror, så hör gärna av dig.
Anna: Ja, absolut!
Hanna: Hur har du gjort när det kommer till testläsning?
Anna: För Statisterna printade jag ut det på papper, dels för att underlätta för vissa testläsare som kanske tycker att det är enklare att läsa på papper eller tycker det är svårt att göra kommentarer i datorn. Men nu till den nya friluftsboken har jag skickat det digitalt, bl.a. för att det är många bilder också. Plus mycket mer miljövänligt såklart. Det blir mycket papper annars.
Hanna: Ja, så är det verkligen.
Anna: Kommer du printa ut framöver, eller hur gör du? Jag vet ju att jag testläst den digitalt i alla fall.
Hanna: Jag tycker det är smidigt att dela i Google eftersom man då ser direkt när någon kommenterar. Det tar ju faktiskt mer tid än man tror att ta hand om alla kommentarer. Jag har ibland printat ut om det är någon speciell testläsare, till exempel min mamma, som tycker det är lite svårt att läsa och kommentera digitalt.
Anna: Då är det ju bästa lösningen för just henne.
Hanna: Ja. Nu senast printade jag ut hela manuset i två ex, ett till mig själv och ett till henne. Men generellt är det digitalt som gäller för mig, det känns smidigare och så är det ju tidskrävande och inte helt gratis att printa 300 sidor i flera exemplar. Skulle kunna överväga att testa BetaBooks också.
Extra frågor till testläsningen
Anna: Ja digitalt är smidigt. En annan sak som jag kom att tänka på nu, jag skickade ju med ett par extra papper till mina testläsare. Dels var det exempelblad med kommentarer, med förslag på vad de kunde leta efter, t.ex. faktafel, eller ”det här stycket är överflödigt”. Det kanske inte är så lätt om man aldrig har testläst förut.
Hanna: Ah, smart!
Anna: Ja, det var väldigt praktiskt. Dels tror jag att det blir tydligt att det är helt ok att ge kritik, dels är det nog lättare att veta vad man ska leta efter om man aldrig testläst förut.
Hanna: Just det, ja, för det är ju inte helt givet vad man ska kolla efter faktiskt.
Anna: Jag hade också 10 frågor när de läst ut boken för att se att de uppfattat handlingen som det var tänkt, t.ex. ”förstod du tidigt att det var han eller hon som låg bakom detta”, ”framgick det varför han eller hon gjorde som hon gjorde?”, ”hur uppfattade du språket?” och så vidare. Då fick jag mer helhetsfeedback, OM den personen inte gett det ändå förstås.
Hanna: Ja, det är ju väldigt tacksamt förstås.
Anna: Har du gett med något liknande?
Hanna: Jag hade tänkt att jag skulle göra det till Brickan i spelet, men inser att jag faktiskt glömde det. Men till nästa gång ska jag göra det.
Anna: Ja det är ett tips faktiskt.
Hanna: Absolut, jättebra.
Anna: Mm. Men nu är det faktiskt dags för det här avsnittets intervju! Jag har ju fått intervjua Malin Lindkvist, som verkligen är skarpögd och ser allt skulle jag säga.
Hanna: Håller med. Så jättekul att vi får ha med henne här i podden.
Intervju med Malin Lindkvist
Lyssna på intervjun i podden (ej transkriberad).
Reflektioner från intervjun
Hanna: Så spännande att lyssna på!
Anna: Ja, och det är så kul, för det här samtalet har ju vi, alltså jag och Malin, inte heller haft förut, om hur hon uppfattar testläsningen. Inte så här på djupet i alla fall.
Hanna: Nä, just det. Och även om du och jag har testläst lite, så har ju Malin har testläst mer än vi båda har gjort, så hon har ju verkligen erfarenhet.
Anna: Ja. Hon är väldigt duktig.
Hanna: Mycket. Vad tog du med dig från intervjun?
Anna: Jag tänkte på det hon sa om tydlighet, att man gärna får vara tydlig med vad man förväntar sig.
Hanna: Just det. Det måste vara jättesvårt som testläsare att veta så det är en bra poäng.
Anna: Mm. Och jag kan absolut tänka mig att det finns författare som är så övertygade om att det inte finns ett enda fel i deras debutroman och att allting är helt perfekt, och sedan blir helt knäckta av x antal kommentarer från olika testläsare.
Hanna: Ja. För det är ju ens manus som man kanske jobbat med i tio år och så kommer någon och kritiserar, eller åtminstone kanske man uppfattar det som kritik.
Anna: Ja…. Och så tänkte jag på det hon sa att man inte ska ställa för detaljerade frågor innan testläsaren har läst, för det kan verkligen färga av sig.
Hanna: Mm. Då är det ju bättre att ställa de frågorna efteråt, som du gjorde för Statisterna till exempel. Om man har ledande frågor så är det ju faktiskt en god idé att vänta tills efteråt med att ställa dem.
Bör man undvika att ställa ledande frågor till testläsarna?
Anna: Ja, för en del frågor vill man ju ändå ställa. Och om man skickar dem efter att testläsningen är klar har man ju inte påverkat testläsarens åsikt genom dem.
Hanna: Precis.
Anna: Var det något särskilt du tänkte på?
Hanna: Ja, jag tänkte på att jag är så imponerad av Malin. Dels för att jag vet hur bra kommentarer hon lämnar och även av hennes sätt att arbeta. Hon är verkligen en professionell testläsare. En sak som jag tänkte på var ju att du frågade vad hon tittar efter. Då sa hon först att hon inte tittar efter något speciellt alls, men sen sa hon direkt att jag kollar efter karaktärernas mål och hon radade också upp andra väldigt viktiga delar. Ungefär sådant som en lektör också kan kolla efter.
Anna: Just det.
Hanna: Jag tänker att hon kanske gör det nästan omedvetet, hon har liksom känslan för sådant och stor erfarenhet så även om hon inte sitter och tänker att hon kollar efter något särskilt så har hon ändå stommen för dramaturgi och sådant, även språkkänslan i ryggmärgen. Eller vad tror du?
Anna: Det tror jag absolut. Och hon har ju läst väldigt mycket i hela sitt liv, så det hjälper säkert. Men framförallt har hon ju talang för det här och det är nog den stora delen.
Hanna: Malin kommer få en hel anstormning av förfrågningar efter det här programmet, hehe.
Anna: Haha ja.
Återkommande kommentarer från testläsningen
Hanna: Jag tänkte på det där hon sa att det ofta är samma typ av kommentar som återkommer, om det är något ord som överanvänds eller något annat ”fel”. Jag har ju också identifierat en del sådant under tiden jag har skrivit och det man blir uppmärksammad på försöker man ju korrigera. Till exempel så har jag när jag har testläst andras manus kommenterat att det är för mycket utropstecken. Det ska man ju vara väldigt sparsam med i en skönlitterär bok.
Anna: Haha, den kommentaren fick faktiskt jag för Statisterna, alltså under testläsningen, så jag raderade en hel hög. Nu är det ju visserligen en del starka känslor i den boken, så det kanske behövs där mer än i vissa andra böcker, men det får ju inte gå till överdrift.
Hanna: Nej, så är det ju. Nu har jag blivit uppmärksammad på att jag i senaste manuset hade för många frågetecken. Det har jag inte tänkt på tidigare. Alltså – inte att jag sätter två frågetecken efter varandra eller något sånt, det skulle jag aldrig göra. Men att jag ibland hade frågetecken efter en intern fundering som en karaktär har, och som egentligen inte är en fråga. Till exempel om någon tänker: ”Tänk om han skulle hitta mig.” Kanske dåligt exempel, men du fattar.
Anna: Aha ja just det. Det är verkligen bra att få kommentarer även på sådant.
Hanna: Ja, och Malin sa mycket annat bra i intervjun också. Till exempel det där att det är smart att inte ta in tio testläsare på samma utkast. Dels är det för mycket att hantera och dels för att det är smartare att sprida ut det och fixa till det som de första testläsarna har påpekat innan man tar in nya.
Anna: Verkligen.
Att orka ta hand om alla kommentarer från testläsningen
Hanna: Jag tror också att det finns någon gräns för hur många testläsare man bör ha. Skulle själv aldrig drömma om att ta in 20 stycken till ett manus. Det blir för många och till sist kan det kanske bli svårt att avgöra vilka kommentarer man ska åtgärda.
Anna: Nej, det skulle mest bli en plåga tror jag. Dessutom att alla tycker olika och det kanske är bra på sitt sätt, men hur ska man då redigera tänker jag?
Hanna: Nej. Sen lyser det igenom det här med att Malin verkligen tycker att det är roligt att läsa manus och att få vara en del av processen, ta del av någon annans värld och påverka. Det tycker jag är utgångspunkten för en bra testläsare, och jag tror det finns andra som känner igen sig i det.
Anna: Verkligen
Hanna: Jag tycker själv så när jag läser andras manus. Men som hon säger, det kan komma en bit där strax efter mitten när det känns lite motigt. Man kanske vill ta en paus och så vidare. Då är det ju väldigt proffsigt att gneta vidare, som med vilket jobb som helst.
Se till att manuset är genomläst innan det skickas för testläsning
Anna: Mm. Det här i slutet av intervjun tycker jag är bra också. Vi har ju pratat om det förut i podden, att man ska gärna lägga ifrån sig manuset ett tag och sedan läsa det igen, för då ser man nya saker. Och först efter det egentligen skicka till testläsare. För man tar ju, som Malin säger, av deras tid och även om testläsaren tycker det är intressant att testläsa kan det ju gärna vara i något sånär bra skick liksom.
Hanna: Verkligen! Lite det vi var inne på tidigare. Det är väldigt onödigt att en testläsare lägger tid på att kommentera meningsbyggnader och stavfel om manuset är i ofärdigt skick.
Anna: Ja.
Hanna: Då blir det så mycket av det man lägger kraft på som sedan försvinner. Det kan man ju undvika genom att i så fall förklara att manuset är väldigt ofärdigt och att man enbart är ute efter åsikter om själva storyn eller liknande.
Anna: Just det. Det kan ju vara så att man bara vill veta om historien hänger ihop och fungerar. Kanske nästan som att få feedback på ett synopsis.
Hanna: Precis. En ovan testläsare har dessutom ingen erfarenhet av att se ett pågående manus. Om man tex tar in någon ganska tidigt. Då kan ju manuset vara lite ofärdigt, kanske sakna det där lilla extra putset. Så om man tar in en testläsare på ett så tidigt stadium för att få lite övergripande feedback på historien tror jag att det bör vara någon med erfarenhet, som kan ge kritik på den nivån.
Anna: Och också att man är tydlig med att det är ett tidigt utkast. Då är det nog lättare att få bra svar och reflektioner från någon som har en viss erfarenhet i alla fall.
Att hämta feedback i ett tidigt skede av manuset
Hanna: Ja det är ju sant. Då kan nog en lektör eller en manusutvecklare passa utmärkt. Och som Malin sa, även om man är på ett tidigt stadium så är ju inte det någon ursäkt för att skicka något som man själv inte ens har tagit sig tiden att läsa igenom. Man måste ju ha respekt för den som tar av sin dyrbara tid för att läsa.
Anna: Absolut. Nu är det dags att avrunda.
Våra bästa tips kring testläsning
Anna: Så – Hanna, vilket är ditt bästa tips kring testläsare och testläsning?
Hanna: För det första skulle jag säga att inte underskatta vikten av att ta in feedback, antingen i form av testläsare eller på annat sätt. Sen skulle jag även säga att planera in ordentligt med tid. Både för att testläsarna ska hinna läsa och även för att man själv ska ha tid att redigera och ändra efter att du har tagit emot kommentarer. Jag tycker ofta som sagt att det tar betydligt mer tid än väntat.
Anna: Just det.
Hanna: Ja. Vad säger du då, vad är ditt bästa tips?
Anna: Jag skulle nog säga att det är ett måste att ha olika typer av testläsare. Välj inte fem klasskamrater i samma ålder som du växt upp med och som du pluggat ihop med. Välj hellre olika åldrar och bakgrund, och gärna med olika kompetens. Vissa är som sagt väldigt bra på grammatik, medan andra ser kanske karaktärernas samspel eller tittar på om replikerna verkar trovärdiga eller den dramaturgiska kurvan.
Hanna: Mm, just det.
Anna: Och ha inte för höga förväntningar på dem. Nu har jag själv haft en väldigt tur med mina testläsare, men det är trots allt inte betalda lektörer eller redaktörer du har att göra med, så om de inte hinner läsa allt, eller läsa i tid – ja, då är det så.
Hanna: Ja så är det verkligen. Personligen försöker jag alltid leverera det jag har lovat även om jag testläser gratis. Men man måste ha respekt för att testläsningen kanske inte kan ligga högst på testläsarnas prioriteringslista när de gör detta på sin fritid.
Anna: Ja det är jätteviktigt.
Nästa avsnitt
Hanna: Ska vi avslöja temat på nästa avsnitt som sänds om två veckor?
Anna: Ja, det gör vi!
Hanna: Då är det dags att prata om praktiska saker att tänka på inför framförallt första boksläppet.
Anna: Just det. Det är ju en hel del att tänka på där, bland annat företagande, ISBN och sånt.
Hanna: Så vi hoppas att du vill följa med oss även då.
Anna: Ja. Och om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor inför nästa avsnitt, skriv då till oss på poddentrycksvarta@gmail.com, eller på Instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Hanna: Hoppas att du som lyssnat har fått med dig många tips kring hur man tänka när det gäller testläsning. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig, Hanna Wesslén…
Anna: och Anna Samuelsson. Vi hörs igen om två veckor. Ha det så bra!