Podden Trycksvärta - Avsnitt 17 Utveckla dina sociala medier
Sändes den 26 september 2023
Vill du synas mer i sociala medier? Vad innebär det att ha ett författarkonto och vad kan man posta? Vad ger det i form av gemenskap? Hur mycket tid bör man lägga och vilka sociala medier bör man satsa på? Ja, det finns mycket att fundera över när det gäller sociala medier. Vi tar upp ämnet till diskussion och intervjuar även författaren och ljudboksinläsaren Kristina Dowling som har mycket bra koll när det gäller både bild och film i sociala medier.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Skala upp ditt författande
Transkribering och länkar till avsnitt 17 - Utveckla dina sociala medier
Inledning och presentation
Anna: Hej och välkommen till det sjuttonde avsnittet av podden! Mitt namn är Anna Samuelsson…
Hanna: … och jag heter Hanna Wesslén…
Anna: Vi är spänningsförfattare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: Framförallt tar vi upp ämnen som rör egenutgivning i den här podden, men förstås mycket annat som kretsar runt skrivande. Vad ska vi prata om idag?
Anna: Idag ska vi prata om sociala medier. Det är ju väldigt stort, förstås, rent generellt, men också vad det kan betyda när det gäller att synas som författare.
Hanna: Precis. Och vi ska förstås också dela med oss av våra tankar kring det här och förstås våra bästa tips.
Anna: Ja. Och inte minst har vi ju en intervju att se fram emot idag. Hanna, du har ju intervjuat författaren och ljudboksinläsaren Kristina Dowling som vi tycker är väldigt bra på det här med sociala medier. Det ska bli jätteroligt att höra.
Hanna: Ja absolut! Vi kör igång tycker jag.
Vad har hänt sedan sist?
Event i Tillberga
Hanna: Vad har hänt på din front sedan sist Anna?
Anna: Jag var ju med som författare i Tillberga här utanför Västerås och signerade böcker. Det var andra event runt omkring, med ett lopp, och ansiktsmålning för barn och sånt, så lite runtikring. Så var författarborden en del av det, i biblioteket då.
Hanna: Det låter jättetrevligt! Så det var inomhus alltså, som vi pratade om förra gången, inget regn på dig?
Anna: Haha, nej precis.
Hanna: Träffade du några andra som skriver eller så?
Anna: Ja, vi var ju fem författare på plats, så jag pratade med dem, mest med dem som stod närmast, så det var verkligen jätteroligt. Om allt möjligt då, och de hade också gett ut själva, eller på hybridförlag, så vi hade ju mycket gemensamt bara där.
Hanna: Aha, så roligt! Det är alltid kul att träffa andra som skriver, och särskilt om man har en del liknande erfarenheter och så. Hur har det gått med fackboken då?
Anna: Ja verkligen. Jag har satt manuset nu och tyckte det var dags att skicka till testläsare, så det har jag gjort. Bland annat till dig då haha.
Hanna: Haha, ja! Det är verkligen jätteroligt och jag är SÅ imponerad av dig och den här boken!
Anna: Tack.
Hanna: Det ska bli kul att hålla i den när den är klar!
Anna: Vad har du haft för dig sedan sist då?
Vallentunakalaset
Hanna: Ja, vad har hänt? Jag har varit på Vallentunakalaset med ett bokbord, det var jättetrevligt.
Anna: Åh, berätta mer!
Hanna: Det var en lördag. Det var ett jättebra arrangemang med uppträdanden och torghandel och mycket folk. Smash into pieces var huvudnumret. Så jag träffade en hel del nya läsare och andra som jag känner sen tidigare. Jätteroligt och bra väder dessutom. Jag tror nästan jag brände mig i ansiktet, det kändes så på kvällen. Plus att jag var otroligt trött på kvällen, jag stupade i säng vid niotiden.
Anna: Förstår det! Men vad kul att det gick bra och var så mycket folk. Hur går det med manuset då?
Hanna: Ja, jag arbetar ju vidare med slutredigering, eller korrektur är det väl faktiskt nu och jag har börjat med sättningen. Men sedan förra gången vi spelade in så har det hänt en väldigt hemsk sak, som har påverkat min koncentrationsförmåga ganska mycket.
Anna: Åh, vad tråkigt.
Hanna: Alltså inte så att det egentligen påverkar min vardag jättemycket, eller har påverkat vad jag måste göra på dagarna, utan mer mentalt. Jag har haft svårt att fokusera och få saker gjorda.
Anna: Skrivandet kräver ju verkligen att kunna fokusera.
Ibland tappar man fokus...
Hanna: Ja. Men jag tänker att då måste det få vara så. Ibland händer saker, eller det kan komma perioder, som gör att man inte klarar att vara hundra procent fokuserad och då får man ta det lite lugnare på något sätt.
Anna: Så är det verkligen. Skrivandet är ju inte det som betyder mest här i världen, det finns ju trots allt annat som är viktigt, och det märker man ju mer om något jobbigt eller hemskt händer.
Hanna: Mm, men jag tuffar på med Brickan i spelet och som tur är så hade jag en del luft i planen för när den skulle vara klar. Inte mycket, men tillräckligt för att ändå få den klar i tid till tryckeriet vilket är väldigt snart.
Anna: Vad bra!
Trycktider
Hanna: Eller ja, hoppas jag! När det här avsnittet sänds så är det faktiskt i slutet av veckan som manuset ska iväg till tryckeriet!
Anna: Wow, så häftigt, jag kan inte fatta att det är så nära nu.
Hanna: Nej jag vet, det är jättekul. Men även om det inte hade varit så – det är ju viktigt att komma ihåg att inte ta det på för stort allvar. Vad spelar det egentligen för roll om jag blir en vecka sen eller två? Det vore verkligen inte hela världen, det finns viktigare saker som du säger.
Anna: Mm.
Hanna: Men då är det dags för veckans tema.
Anna: Ja.
Utveckla dina sociala medier
Anna: Ja, var ska vi börja? Det här med sociala medier är ju oerhört stort och utbrett, även i författarsammanhang.
Hanna: Absolut
Anna: Enligt Internetstiftelsen använder 83% sociala medier och 63 % använder det dagligen
Hanna: Det är ganska mycket. Och det skulle säkert vara ännu högre siffror om man bara beaktade yngre ålderskategorier tänker jag. Även om det förstås finns många äldre som använder sociala medier också.
Anna: Verkligen. Och jag tillhör nog en av dem som använder sociala medier dagligen, eller åtminstone kollar igenom flödet litegrann då. Jag lägger absolut inte upp något varje dag.
Hanna: Samma här skulle jag säga. Jag kollar nog varje dag men lägger inte in något varje dag.
Anna: Mm. Hur skulle du säga att du använder sociala medier?
Hanna: Ja, just nu är det nog Instagram som jag gillar mest. Jag tycker om formatet och det finns en trevlig gemenskap av skrivande människor där. Jag var väldigt väldigt sen med att börja använda det. Skaffade mitt konto i början av 2022 tror jag och då hade jag det redan från början inriktat på skrivande. Jag har nästan ingen av mina andra vänner och bekanta där, även om det har dykt upp en del förstås.
Anna: Ja, jag gillar också Instagram. Jag var väldigt emot det från början, förmodligen utan anledning, för jag hade inte ens testat. Tror bara att jag använde facebook väldigt mycket då och då kändes det övermäktigt med ytterligare en plattform. Jag orkade bara inte, och sedan att det var så bildfokuserat. Men jag har ju förstått att det passar mig väldigt bra, egentligen. Jag gillar ju bilder i sig.
Hanna: Ja verkligen, du är ju fotograf till och med så det förstår jag. Men om man tänker tillbaka lite då, hur det var i början, när vi började använda Instagram och så kopplat till författarskapet. Hur tyckte du att det var?
Anna: Jag tyckte ju det här med sociala medier var väldigt svårt i början just för mitt författarkonto. Jag har ju använt Facebook förut och även ett konto för mitt fotograferande, men då är det inte jag själv som är i fokus, utan mina foton. Jag har liksom aldrig varit den som lagt ut selfies. Och sedan skulle jag plötsligt lägga ut om författandet, dessutom ett halvår innan boken ens var tryckt.
Hanna: Jag förstår vad du menar där.
Att kalla sig författare
Anna: Det kändes så svårt, och att ens försöka kalla sig författare. Det var jag ju inte, inte då. Jag hade ju inte skrivit en enda bok, bara manuset som skulle bli en bok. Och det var så svårt. Vad hade jag att komma med liksom? Ingenting.
Hanna: Verkligen jantelagen som kommer in där på något sätt.
Anna: Ja, precis. Och jag försökte och försökte, det blev ju allt lättare med tiden, men det är som sagt fortfarande svårt. Men då var det svårt på riktigt. Då var det ju mitt författarskap som skulle stå i centrum och det är klart att man kan fokusera på boken i sig också, men det fanns ju ingen bok då. Men jag försökte ändå med det här att på något vis bygga ett författarskap. Men det är svårt med inlägg ett halvår innan. ”Här skriver jag”, ”här skriver jag”, ”här skriver jag igen”. Alltså – det händer ju inget mer än att man skriver liksom. Och vissa får ju det där att funka ändå, men usch, jag tyckte att det var jobbigt.
Hanna: Haha, förstår det. Det kan ju vara svårt att komma på intressanta saker att lägga ut. Man kanske inte tycker alltid att ens egen dag är så intressant.
Hålla isär privat och professionellt konto
Anna: Nej. Jag har ju inte Insta privat heller, så jag var inte van vid det. Till lite allmänna saker om mig själv har jag ju använt Facebook. Och utöver författarkontot, har jag ett annat Instakonto då till mina foton om friluftsliv, men framförallt mina bilder från grottor och gruvor. Det är så specifikt och det är lättare på något sätt. Det handlar inte om mig.
Hanna: Ja. Och sånt kan ju vara bra att hålla isär när det blir så brett.
Anna: Verkligen. Jag vill ju inte att det ska vara spretigt. För det var ett utav tipsen jag hörde i början. Håll det till bara författandet. Hur tyckte du det var i början med ditt författarkonto när du skapade det?
Hanna: Jag vet inte. Jag tyckte nog lite som du att det var lite svårt. Jag hade inte heller använt Instagram tidigare alls utan enbart hållit mig till Facebook och då inte ens särskilt aktiv på det heller. Lite nytt för mig på något sätt. Nej, jag tyckte nog att det var bra att hålla isär det, för att skilja på det privata och professionella, även om det glider in i varandra lite såklart.
Anna: Håller med. Så Instagram är nog det jag är mest aktiv på, åtminstone professionellt.
Instagram igen
Hanna: Ja, och det var ju faktiskt där vi träffades! Instagram är det jag kollar oftast och jag tycker det är en positiv känsla i skrivgemenskapen där. Det var en positiv överraskning faktiskt, när jag var ny på Instagram eller vad man ska säga. Det var lättare än jag hade trott att få kontakt med andra som skriver. Det var en bra överraskning. Åtminstone i mitt flöde, tycker jag det är roliga och positiva saker som kommer. Jag ignorerar sådant jag inte gillar och det kanske påverkar flödet lite också. Jag brukar försöka lägga ut något ett par eller kanske tre gånger i veckan, men lyckas faktiskt inte alltid med det, det beror lite på. Hur använder du det?
Anna: Ja, från början var det min ambition också, att posta regelbundet och hyfsat ofta, men nu blir det ibland en gång i veckan i intensiva perioder. Eller varannan vecka har också hänt. Men jag har egentligen inget problem att skala bort Instagram, jag vill inte ha det som ett krav. Men varannan dag har varit målbilden tidigare. Det har ju inte funkat. Har du någon annan plattform än Instagram som du använder?
Hanna: Ja, jag har facebook också. Har haft det sedan länge privat, men nu sedan i somras har jag en författarsida också. Det har inte hänt så mycket på den än kan man väl säga, men tanken är att jag ska hålla den ungefär lika uppdaterad som Instagram. Några gånger i veckan.
Anna: Aha, jag har också facebook men har inte skaffat någon författarsida än. Men det är jättebra att ha ju.
Hanna: Det är jag nöjd med, jag hade tänkt på det ett tag, att jag borde göra det. Och så kände jag nu inför andra boken så ville jag liksom ta tag i det. Grejen är den att jag lägger inte ut särskilt mycket på den privata sidan. Och då känns det inte så bra att bara lägga ut en massa saker om mina böcker och mitt skrivande. Känns som att vänner och bekanta, de som inte är så intresserade i alla fall, kan tröttna på det och tycka att det blir för mycket kanske. Så det känns bra att separera det nu.
Anna: Just det. Var det lätt att skaffa författarsidan.
Hanna: Jo det tycker jag nog, men jag var tvungen att läsa på lite först faktiskt hur man skulle göra. Man ska alltså INTE skapa en ny profil som jag först trodde. Istället ska man utgå från sitt vanliga konto och skapa en ny sida. Jag hittade lite bra information om det på facebooks hjälpsidor som vi kan länka till.
Anna: Vad bra!
Hanna: Då kan man också välja vilken typ av sida det är och jag valde author, eller författarsida då. Sen ska man fixa lite med den och sen bjuda in sina vänner att besöka sidan. Det sista har jag faktiskt inte gjort än. Haha.
Anna: Varför inte?
Hanna: Äsch, jag vet inte. Ville väl att den skulle vara lite bättre först kanske. Och det är den fortfarande inte. Jag är nog inget vidare på att marknadsföra mig helt enkelt, men försöker bli bättre.
Anna: Haha, nej, vem är det?
Andra sociala medier
Hanna: Använder du något annat än Instagram och Facebook?
Anna: Nej, jag har helt enkelt inte orkat. Du då?
Hanna: Jag använder Goodreads också. Vet inte om det räknas som sociala medier, men jag tänker att det kanske gör det. Tycker mycket om Goodreads men har inte så mycket interaktioner där. Kul att lägga ut och hålla reda på de böcker jag läser och att se vad andra läser.
Anna: Just det ja, där har ju jag också ett konto nu när du säger det. Men där är jag verkligen inte aktiv. Det bara existerar.
Hanna: Jag har länkat min författarblogg till min sida på goodreads, så när jag lägger ut något på författarbloggen på hannawesslen.se så feedar det in på goodreads-sidan.
Anna: Åh, jättebra ju!
Hanna: Det känns som att det här året har varit mycket jobb med att sätta upp och få ordning på sådana här saker. Jag är fortfarande inte klar med allt som jag har tänkt att jag ska göra. Förhoppningsvis kan jag lägga mer fokus på att uppdatera innehåll och göra inlägg under kommande år. Jag tycker egentligen det är kul, har bara inte riktigt hittat ett hållbart sätt att arbeta med det. Något sätt som jag hinner med och har en struktur på.
Anna: Mm, just det. Men det är ju bra att det läggs upp på flera ställen samtidigt, som t.ex. Facebook om man postar något på Instagram.
Pinterest och Twitter (X)
Hanna: Precis, den kopplingen har jag inte fixat än. Sen så har jag ett Pinterest-konto också och någon gång i våras fick jag för mig att jag skulle lägga ut bilder till mina bloggartiklar där också. Tror det blev en bild och sedan tappade jag det. Jag tycker Pinterest kan vara inspirerande men ärligt talat så fattar jag nog inte riktigt hur man ska använda plattformen, skapa inlägg och strukturera saker där. Jag tror det får vara.
Anna: Haha…. Nä, den har jag faktiskt aldrig använt.
Hanna: En plattform som har varit väldigt stor i författarkretsar, åtminstone tidigare är ju Twitter. Använder du det?
Anna: Just det, nej, inte den heller. Jag visste faktiskt inte att det var stort för författare, det var nytt.
Hanna: Jag vet inte om det kanske är mer utländska författare än svenska författare. Det skulle kunna vara så. Jag hade ett konto där för kanske 10 år sen, men har i princip aldrig använt det. Men jag har hört om andra som har använt det och sålt en hel del böcker med hjälp av Twitter. Men sedan det köptes upp av Elon Musk har det väl varit ganska turbulent vad jag förstår och nu finns det inte ens längre. Nu heter det X istället och det är väl lite oklart kanske hur det kommer användas i framtiden.
Anna: Just det. Har du några planer på att finnas på fler plattformar? Till exempel TikTok som jag nämnde innan?
Hanna: Haha, nej. Jag skaffade ett TikTok-konto för något år sen för att se vad det var. Men jag stod inte ut att ens titta på saker där, och kom aldrig till att lägga ut något. Kände mig fruktansvärt gammal när jag går in där. Det går bara inte.
Anna: Nej, förstår helt vad du menar haha!
Optimalt - hur vi hade velat använda sociala medier
Hanna: Haha. Men om vi tänker optimalt då – hur hade du velat använda sociala medier?
Anna: Om vi förutsätter att man har oändligt med tid då, så skulle jag vilja uppdatera Instagram varje eller varannan dag. Nu gör jag inte det, dels för tidsbristen då, dels för att jag helt enkelt inte vet vad jag ska lägga upp.
Hanna: Nej, det kan vara svårt. Både med tiden och att komma på bra saker.
Anna: Mm. Och sen postar jag nog inte så mycket för att jag tycker att en del annat, tex skrivandet, är roligare. Delvis också för att jag inte är så mycket för att lägga upp bilder på mig själv och jag önskar att jag var det, men så är det inte. Och det måste man såklart inte göra men det kanske ändå hör till någon gång ibland. Så jag har liksom lite fantasibrist. Samma tekopp i olika vinklar sju dagar i veckan året runt vill ju ingen se.
Hanna: Säg inte det. Haha, nej, lite variation är väl bra. Samtidigt så kommer nog inte alla ihåg om man lägger upp en liknande bild som förra veckan, så länge det inte blir alldeles för mycket.
Posta oftare
Anna: Nej det är sant. Men utöver Instagram då, så skulle jag vilja ha en författarsida på Facebook som jag hade velat uppdatera en till två gånger i veckan, jag skulle vilja använda LinkedIn mera för just skrivandet och posta kanske något inlägg i veckan. Det hade nog varit det optimala om tiden och energin räckt till. Givetvis TikTok också och säg tre filmer i veckan. Det kommer ju aldrig hända för min del, men ändå. Jag har ett TikTok-konto, som jag skapade med ambitionen att kunna lägga ut saker, men det ligger bara och vilar. Jag hade en ambition där, men sedan blev det liksom ingenting.
Hanna: Haha, nej som sagt, TikTok ligger långt bort för mig också. Det tycker jag är ett väldigt svårt medium. Det ger mig absolut ingenting och jag kan bara inte förstå att man gillar det. Men miljoner människor visar ju att jag har fel. Haha.
Anna: Haha, ja uppenbarligen.
Hanna: Ja. Och det finns ju de som har haft stor succé med sina böcker, drivet av TikTok så det är nog endå en av de plattformarna just nu som bidrar mest till bokförsäljning, enligt min ovetenskapliga uppfattning. Om man klarar av att bemästra det.
Anna: Det bygger nog mycket på det. Men samtidigt kanske inte värt att lägga tid på det om man inte gillar det.
Inte lägga tid på det man inte trivs med
Hanna: Nej precis. Det tror inte jag heller. Det tar för mycket energi att tvinga sig till att använda något man inte tycker om eller trivs med. Jag tror inte riktigt på att plåga sig med en plattform som verkligen inte passar en. Som för mig med TikTok, det skulle kosta alldeles för mycket energi tror jag. Jag skulle få lägga allt mitt fokus där. Samtidigt så tar det ju alltid lite tid att lära sig använda en ny plattform så en liten chans måste man ju ge saker.
Anna: Ja. Jag tror också det är det att det är film. Det är mycket svårare än bilder. Det är en väldigt hög tröskel att komma över, åtminstone för min del. Och jag tror att man får lägga en del tid och energi för att få det att bli bra. Instagram är lättare, bara en bild och kanske ett par rader text. Och sen är det klart. Även om det också kan ta tid att komma på inlägg. Vad man ska skriva och sådär.
Hanna: Mm precis. Det kräver en annan typ av redigering, om man inte känner att man kan lägga ut live sådär. Det finns ju vissa som gör det också, men det är långt borta för min del tror jag. Men du nämnde LinkedIn också. Det var lite intressant. Använder du det något i författarskapet?
Anna: Nja, jag la upp om boksläppet där, men bara en gång. Å andra sidan skulle jag vilja använda det mer, men det blir väldigt spretigt då. Jag har ju mitt vanliga jobb också. Och sen fotograferandet. Du då?
Hanna: Nej, jag har ju ett konto, men nej, har nog inte tänkt använda det till författarskapet. Det förknippar jag mer med kontorsjobbs-världen om man får säga så, men kanske borde tänka om lite. Samtidigt så tror jag att jag vill fokusera mest på Instagram och Facebook framöver. Få lite mer flow i att använda de medierna där jag ändå har en närvaro på något sätt.
Anna: Ja, det är viktigt att välja det man trivs med.
Hanna: Precis, det går inte att vara överallt. Vad tycker du är de största fördelarna med sociala medier, i just skrivsammanhang då? Vad har du fått ut av det under tiden du haft ditt författarkonto på Instagram till exempel?
Anna: Jag träffade ju dig där, haha! Det var fantastiskt roligt och har lyft det här skrivintresset till en helt annan nivå än att det bara är kul att skriva. Jag trodde nog inte att jag skulle få skrivvänner, framförallt inte så bra skrivvänner, det hade jag aldrig räknat med.
Hanna: Nej, det håller jag med om och det är verkligen jätteroligt! Och jag hade nog inte heller riktigt trott att det skulle bli så bra. Och det känns som att det hyfsat lätt går att prata med varandra rent generellt på Instagram, det är en vänlig stämning. Man lyfter varandra snarare än att trycka ner och vara bitter, upplever jag iallafall.
Anna: Verkligen, det är ju roligt att det går bra för andra, jag tycker verkligen det. Och just det där att man kan skriva lite till varandra, kommentera. Det är ganska lättsamt.
Hanna: Mm, absolut.
Gemenskap genom sociala medier
Anna: Så det är en gemenskap och det är ganska viktigt. Vi pratade ju i förra avsnittet om att det är rätt ensamt att skriva, så just den här kontakten med andra i samma situation gör mycket.
Hanna: Ja. Och det gäller ju oavsett om man är introvert eller extrovert tror jag. Alla vill ha någon typ av gemenskap ändå. Man ser att det är andra som kämpar med samma sak som man själv gör. Det är inspirerande att höra om vad andra skriver på och hur deras skrivprocesser ser ut.
Anna: Mm. Vad har du fått ut av sociala medier när det gäller ditt skrivande?
Hanna: Ja men hittills, jag håller med dig, är det allra främst just att hitta en skrivande gemenskap och nya vänner. Jag har inte haft någon i min tidigare bekantskapskrets som har skrivit på samma sätt. Förutom det så är kan det ju även vara ett bra sätt att marknadsföra sig. Jag har jag nog nått ut lite som författare på det sättet och ser framför mig att den biten kanske blir ännu mer betydelsefull när man har hållit på ett tag.
Anna: Just det. Det är faktiskt en viktig bit. En av marknadsföringskanalerna.
Hanna: Ja precis. Man kan ju marknadsföra sig både med egna inlägg och så finns det ju annonseringsmöjligheter och liknande som varken du eller jag riktigt har utforskat än. Samtidigt som man kan bygga ett intresse kring sina böcker på annat sätt än genom just annonsering.
Anna: Sedan är det ju inte lätt, för det är ju väldigt många där ute på sociala medier, så visst är det svårt att synas. Men om man inte finns där alls blir det ju ännu svårare, haha.
Författargrupper
Hanna: Haha, ja precis. Absolut, så är det ju. Sen tror jag man får tänka på att de här författargrupperna på facebook och så som jag och många andra är med i – det kanske inte där man ska lägga sitt största fokus på att sälja sin senaste roman. Visst det kan ju finnas människor där som är intresserade av den och klart man måste få berätta om den någon gång, men jag ser författargrupperna främst som ett sätt att träffa likasinnade. Det är inte nödvändigtvis målgruppen för min bok.
Anna: Nej jag håller med. Jag tror inte heller att det är den största målgruppen på något vis. Det är ingen idé att spamma författargrupperna med bilder och reklam för ens egna böcker, särskilt inte om böckerna inte handlar om skrivande. Sen får man förstås posta ett inlägg om sin bok i vissa grupper. Man får väl kolla reglerna i alla fall. Men som du sa så är det nog inte den primära målgruppen. Om vi övergår till nackdelarna, eller problemen med sociala medier. Hur tänker du kring farorna?
Hanna: Åh. Faror låter ju väldigt allvarligt.
Anna: Hahaha
Hanna: Men i och för sig, som tonårsförälder så ser jag ju väldigt många faror. Som jag tror många kan känna igen sig i. Men om vi bortser från det just nu då … En nackdel eller fara som jag kan se är ju att det lätt drar iväg för mycket tid.
Anna: Ja, verkligen! Det kan sluka enormt mycket tid om man sitter och scrollar bara.
Tidskrävande med sociala medier
Hanna: Jag tycker inte att jag är en sådan som ”slösar” massor av tid på sociala medier, om man får säga så. Särskilt inte innan jag skaffade det här författarkontot på Instagram. Då kollade jag bara facebook någon eller några gånger i veckan, kanske fem-tio minuter. Så det har blivit betydligt mer nu än tidigare för min del. Men nu ser jag mer poäng med det på något sätt.
Anna: Mm, men man vill ju inte att det ska stjäla för mycket tid från skrivandet.
Hanna: Nej precis. Det är så lätt, särskilt om man har bara en liten stund, säg en kvart. Att scrolla lite i flödet är enkelt och tar inte så mycket fokus. Att sätta sig och skriva några hundra ord på boken kräver ofta betydligt mer. Särskilt om man bara har den där korta stunden.
Anna: Ja, man måste liksom lära sig att korta ner uppstartssträckan.
Hanna: Ja, för om det blir många sådana där stunder varje dag så kan man ju lätt spendera två-tre timmar på sociala medier. Utan att det har hänt något som påverkar bokförsäljningen eller att man har nått ut till nya läsare.
Anna: Ja, det kan nog hända att man lurar sig och tror att man är mer produktiv än man är. Når ut till fler än man gör, bara genom att scrolla i flödet eller ”lika” något.
Hanna: Det är sant. Ju mer jag tänker på det desto viktigare verkar det att ha en plan för vad man ska använda sociala medier till. Man kanske har en halvtimme om dagen för att nöjesscrolla och kommentera på andras inlägg och så vidare. Kanske ytterligare en stund för att ordna egna inlägg och så.
Att få tiden att räcka till
Anna: Ja precis. I alla fall om man har svårt att få tiden att räcka till, vilket ju verkar vara det vanligaste problemet för oss som skriver och har ett annat jobb.
Hanna: Ja det känns så.
Endast Positiva eller blandade inlägg
Anna: En annan risk är väl att man fastnar i att jämföra sig med andra. Kanske blir lite avundsjuk på andra som postar saker om hur fantastiskt bra det går för dem.
Hanna: Mm, det är nog inte helt ovanligt. Vad kan man göra åt ett sådant problem tror du?
Anna: Oj. Se till sig själv. Hur mycket postar man själv som är negativt eller om man mår dåligt eller vad det kan vara? Det finns ju förstås de som gör det, och då blir det ju en mer balanserad, eller verklig bild, vilket jag själv ibland uppskattar att det är. Det blir mer människa bakom kontot då. Men själv postar jag ju inte så mycket negativt, det är nog nästan bara bra saker, och då är det säkert likadant för de allra flesta andra. Så man måste nog tänka på att det är högst troligt att de allra flesta inte visar en verklig bild. Och då jämför man sig bara med andras bra sidor, för det är bara det man kanske gör själv.
Hanna: Ja, det är verkligen helt sant. Det där vet nog alla, men det är ändå svårt att tänka på det, eller ta till sig det och tänka på att ”Det här är inte hela bilden”. Jag tror precis som du att det är viktigt att veta hur man själv reagerar på sådant. Jag tycker inte själv att jag har jättestora problem med det där. Klart att jag inte är helt befriad från att jämföra mig med andra, det är klart man gör det, men jag har aldrig varit någon tävlingsmänniska. Jag tävlar i så fall mer mot mig själv tror jag.
Jämföra sig med andra
Anna: Ja, själv har jag heller inga problem med det. Sen så är jag en extrem tävlingsmänniska, typ om man ska springa ett lopp eller sådär. Men det är en annan sak med författandet. Jag ser inte det här som en tävling. Utan jag skrivandet som en rolig sysselsättning. Så det kanske beror på hur man ser på skrivandet och grundinställningen där.
Hanna: En sak att komma ihåg om man drabbas av någon form av jämförelsejuka är ju att det går inte sämre för mig för att det går bra för dig eller tvärtom. Det fungerar inte så. Det är mycket bättre att glädjas åt andras framgång, både för att det är trevligt och för att man mår bättre av det än av att vara missunnsam mot andra som det går bra för.
Anna: Håller verkligen med. Tycker det är superkul när någon ska ha signering eller får ett bokkontrakt eller blir nominerad eller vad det nu kan vara.
Hanna: Absolut! Det är väldigt roligt. Men visst, klart man måste få ha sämre dagar när man kanske tvivlar på sig själv eller vad det kan vara. Men inte fastna i det. Jag tror inte heller riktigt på att bedriva någon form av klagokampanj på sociala medier om hur orättvist det är eller hur otur man har. Även om det är trevligt om man kan ge en balanserad bild av verkligheten, som du sa. Men det är en fin balansgång.
Anna: Ja. För som sagt så kan det ju vara bra att dela både sådant som går bra och sådant som går mindre bra. Men det är mycket inställningsfråga, hur man skriver det.
Att äga sin egen plattform
Hanna: Definitivt, så är det. En helt annan sak som jag tror är viktigt att tänka på när det gäller sociala medier är ju att man faktiskt inte äger sin plattform själv.
Anna: Nej just det, man har ett konto bara.
Hanna: Ja, och det kontot kan ju i värsta fall bli spärrat, kapat, blockat eller vad som helst. Helt plötsligt så kan man faktiskt bli av med det man har byggt upp där.
Anna: Ja, det kanske inte är jättevanligt men det händer ju att folk blir av med det och inte får tillbaka det. Det har hänt flera i mitt instagramflöde, har jag sett.
Hanna: Precis. Det är ju supertråkigt om det händer. Man kanske ser det som en viktig marknadsföringskanal och plöjer ner jättemycket tid och kraft. Och även om man inte blir av med sitt konto så kan ju saker förändras också.
Anna: Ja. Det är nog bra att sprida sin energi eller kraft lite vad gäller det där.
Hanna: Det har ju ändrat sig rätt mycket de senaste kanske fem åren. Nuförtiden är det inte säkert att jättemånga ser ens inlägg på vissa plattformar även om man har jättemånga följare. Det är styrt av algoritmer och de kan ändras. Och i allt högre utsträckning premieras betalda inlägg är min känsla, alltså reklam. Så det är lite vanskligt. Bra att fundera över om man även ska ha en egen plattform som man kontrollerar. En hemsida eller epostlista eller både och.
E-postlistor
Anna: Ja mejllista är ju superbra.
Hanna: Jag skulle ju mycket hellre ha 100 personer på min epostlista än 1000 följare på ett konto på sociala medier om jag säger så. Man vet ju aldrig heller vad som händer med de olika medierna. Kommer vi fortfarande hänga på Instagram om tio år? Det vet jag inte.
Anna: Nej.
Hanna: Det är svårt att veta. Är det inte Instagram så är det något annat förstås, jag tror inte att sociala medier kommer försvinna såklart.
Anna: Precis, det är ju ett bra sätt att få kontakter och som vi har varit inne på, att hitta ett skrivande sammanhang, vilket medie det än är.
Hanna: Absolut.
Anna: Men vilka sociala medier tror du man borde satsa på då?
Hanna: Jag har ingen aning och därför tänker jag att man ska satsa på det som känns enklast och roligast.
Anna: Ja så gör nog jag också. Man måste välja det som passar en själv bäst. Då blir det bäst innehåll. Men hur tänker du kring innehåll förresten? Vad lägger du ut?
Hanna: Ja du, jag försöker lägga ut sådant som är aktuellt kring mina böcker och händelser. En del kring skrivprocessen lägger jag ut också, men jag skulle vilja lägga ut mer om det. Brukar också lägga ut om jag har en ny bloggpost, men det har blivit lite för lite av det också. Sen försöker jag tänka på sådant som jag själv tycker är intressant att se från andra som skriver. Men jag känner mig verkligen inte som någon expert…
Anna: Haha, inte jag heller…
Att hitta på inlägg
Hanna: Det är ju därför vi tycker att det blir så intressant nu att ha med Kristina Dowling, det känns ju som att hon är väldigt bra på att hitta intressanta inlägg och roliga inlägg dessutom.
Anna: Ja verkligen.
Hanna: Det här med Reels är ju ganska stort på Instagram. Vi har ju gjort någon sådan tillsammans men för mig känns det rätt svårt.
Anna: Det tar ju en del tid och kraft minst sagt.
Hanna: Särskilt när man inte är van förstås. Då kommer vi tillbaka lite till det här med vad man gillar. Även om jag skulle vilja lägga ut fler reels, eftersom de premieras i algoritmerna har jag hört och verkar populära, så tar det mig för mycket kraft att arbeta med.
Anna: Skulle ju säkert gå snabbare om man var van i och för sig.
Hanna: Ja, jag VET. Får se, kanske blir det mer framöver.
Anna: Har du en bra struktur i hur du lägger ut inlägg, när och så?
Hanna: Nej. Det kan jag inte säga. Jag har satt upp ett försök till plan några gånger men misslyckats med att hålla den för det har kommit annat emellan. Men jag har inte gett upp än. Hur är det för dig?
Planera sina inlägg på sociala medier
Anna: Nej, jag hade en plan på en vecka, en gång, men den höll jag bara halvt. Jag tror inte att jag vill ha någon plan i dagsläget. Då skapar jag för mycket press på mig på sociala medier. Det vill jag heller inte ha. Jag har sagt det förut, med för mycket press och stress. Jag vill ha det för att det är roligt. Går det bra så är det jätteroligt, men jag kan inte lägga varje vaken sekund, där jag inte skriver, på sociala medier för att nå ut. Det går inte. Det är inte hållbart, och jag vill att det ska vara hållbart för att det ska hålla i längden.
Hanna: Det låter väldigt klokt.
Anna: Det måste vara roligt. Jag tycker skrivandet är roligare än sociala medier.
Hanna: Det låter klokt, man får inte tappa bort varför man gör det här. Men för att hoppa till en helt annan sak. Det här med reklam. Något jag också vill testa är ju det här med reklam, alltså betald reklam, i Metas plattformar. Har ingen aning om det ger något, men det vore intressant att testa. Får se om jag hinner det nu till lanseringen av Brickan i spelet.
Anna: Ja, jättekul. Jag ska fundera på om det är något för det här friluftsprojektet som kommer nu. Det är ju en typ av fackbok så där tror jag det är lättare att rikta in sig på vissa målgrupper. Men du får berätta hur det gick för dig, om du testar.
Intervju med Kristina Dowling
Lyssna på intervjun i podden (ej transkriberad).
Reflektioner från intervjun
Hanna: Det var väldigt roligt att prata med Kristina! Hon har en smittsam energi.
Anna: Ja, det lyser igenom på hennes filmer också tycker jag. Det är så coolt.
Hanna: Absolut, jag tänkte också på det. Det syns att hon tycker det är roligt och där har vi nog en ganska viktig aspekt.
Anna: Verkligen. Det är en sån egenskap jag önskar att jag hade också på sociala medier haha.
Hanna: Ja, samma här, det vore bra att ha. Är det något särskilt du tar med dig från intervjun?
Anna: Det var nog bland annat det här att man får ut vad man stoppar in. Det tar så mycket tid, men man får mycket tillbaka och kan bygga ett författarskap där. Och att hon pratade om den här gemenskapen, med författare, lektörer och bokbloggare, den är verkligen härlig.
Hanna: Ja, det är den verkligen, där tycker hon samma som vi var inne på. Det är en stor grupp av människor som älskar böcker på olika sätt, för en del är det mer skrivande, för andra mer läsande, men såna som älskar böcker.
Inställningen kring vem som är en författare
Anna: Ja, det är fantastiskt. Och sen den här härliga inställningen, som i och för sig inte har med sociala medier att göra, men att man är författare i själen, det har inget med antal böcker att göra. Att man ändå vågar kalla sig författare innan man släppt sin första bok, eller fått den utgiven eller vad det kan vara. Det är så skön inställning och jag håller egentligen med henne, men det är verkligen inte alla som tycker så. Då har jag nog blivit smittad lite av det. Att man är minsann inte författare innan man har gett ut en eller två böcker, som många tycker.
Hanna: Precis, många ganska stränga kommentarer kring sånt där tycker jag.
Anna: Ja det är ju det. Men jag gillar verkligen inställningen. Man är författare för att man skriver. Det är samma med konstnär också, man kanske inte har haft någon konstutställning, men man kan vara lika mycket konstnär för det. Däremot skulle jag nog göra skillnad på att vara författare och att jobba som författare, för i det sistnämnda kan jag tycka att det ligger lite mer business i.
Hanna: Ja, det håller jag med.
Anna: Du då, vad tog du med dig?
Planera inlägg på sociala medier och anstränga sig lite...
Hanna: Jag tyckte att Kristina sa så många kloka och bra saker. Till exempel det här med att hon planerar sina inlägg noggrant och försöker hitta en bra balans i dem. Hon har ett antal inlägg på lager liksom. Och så sa hon det här som är viktigt att tänka på, att hon faktiskt har arbetat ganska hårt och strukturerat för att lyckas bra. Det är inget som bara händer, utan man måste ändå anstränga sig lite. Även om man har lätt för det så tar det tid. Dessutom att hon nämnde att det är viktigt att också engagera sig i andras inlägg. Inte bara mata ut sina egna och strunta i andras. Det känns ju också som en bra och viktig del.
Anna: Definitivt.
Hanna: Sen också det här som vi var inne på att man ska hitta sin grej och fokusera på den. Det tror jag också är smart. Inte pressa sig att använda en viss plattform eller typ av inlägg, till exempel film, om man har provat och verkligen inte gillar det.
Anna: Nej, då blir det nog inget vidare. Eller tar mer än det ger.
Boktrailer
Hanna: Samtidigt så blev jag väldigt sugen på det här att göra en boktrailer i Canva som hon nämnde. Det vore ju toppen om jag kunde få ihop det till kommande boken. Men ska inte lova för mycket här.
Anna: Ja det är ju superbra i så fall. Canva är ju väldigt bra! Jag har faktiskt bara använt det till bilder hittills.
Hanna: Samma här. Nu när vi pratade om det inser jag att jag har nog sett att det går att göra filmer, men har aldrig varit inne och utforskat. Det var intressant eftersom det brukar vara ganska användarvänligt för bilder, så tänker jag att det kan vara det för film också.
Anna: Absolut.
Hanna: Sen tyckte jag det var intressant också, det hon nämnde att hon skulle vilja hjälpa andra författare med marknadsföring. Det tror jag det finns en marknad för. Det är nog fler än vi som tycker det är lite klurigt att marknadsföra sig som författare och nå ut.
Anna: Det tror jag också.
Våra bästa tips
Anna: Vad är ditt bästa tips när det gäller sociala medier, Hanna?
Hanna: Mitt bästa tips är nog – bygg inte hela din verksamhet på en plattform du inte äger. Sociala medier kan vara ett jättebra sätt att träffa likasinnade, bygga ett nätverk och även med hitta nya läsare eller kunder, om man till exempel erbjuder tjänster relaterat till skrivandet. Men plattformar förändras, algoritmer förändras, du kan förlora ditt konto och alla dina följare. Så att se till att ha en egen plattform också, ifall du har en verksamhet.
Anna: Ah, och med egen plattform menar du typ en hemsida här?
Hanna: Ja, ett ställe som man själv äger och har kontrollen över, en hemsida eller e-postlista eller liknande. Du har inte kontroll över dina sidor på sociala medier på samma sätt.
Anna: Så är det. Då kanske vi också kan tipsa om att ha två-faktors-autentisering. Så det är mindre risk att bli kapad i alla fall.
Hanna: Det tror jag också är en bra idé. Vad är ditt bästa tips då?
Lägg inte mer tid än du har
Anna: Lägg inte mer tid än du har. Det är så himla lätt att fastna. Jag tror det är viktigare att få två timmars skrivtid än att ägna två timmar åt det perfekt inlägget som tar folk en halv sekund att skrolla förbi. Kanske inte ska lägga timmar på att fotografera den här tekoppen. Jag fotograferar också tekoppar ibland, men då kanske det inte ska ta två timmar. Då är det kanske bättre att lägga två timmar på en film eller något. Men visst – om man är superduktig på det här med sociala medier och skaffar sig 10 000 följare, eller 2000 följare är också jättebra. Ja, då har man nog också många i följarskaran som vill läsa ens bok. Och då är det kanske värt det.
Hanna: Ja precis, kanske framför allt att hålla lite koll på hur mycket tid man lägger kanske.
Anna: Ja verkligen. Det är väldigt få författare som kommer upp i höga följarskaror. Det är ju inga influencer-nivåer som inom mode normalt sett liksom. Författarvärlden är inte lika stor. Så – mitt tips är alltså att inte fastna. Kommer du inte fram till vad du ska lägga ut – strunta i det då. Världen går ju inte under för det.
Hanna: Väldigt klokt och nog många som fastnar där.
Anna: Ja – så mindre press på sig själv helt enkelt, även om det är svårt.
Hanna: Just det. Och med det så är det här avsnittet nästan slut för den här gången.
Nästa avsnitt
Anna: Vi kanske ska berätta vad vi ska prata om nästa gång?
Hanna: Ja, det gör vi!
Anna: Nästa gång är det dags för ett testläsningsavsnitt. Det här är ju väldigt intressant tycker jag, för testläsare är ju väldigt olika och man kan få så många olika synpunkter och det är fantastiskt roligt, för att det ju ofta är saker som man inte alls tänkt på själv.
Hanna: Just det. Ett stycke kan ju tolkas helt olika beroende på vem som läser. Det har man ju märkt.
Anna: Mm. Och då ska vi också intervjua testläsaren Malin Lindkvist, som faktiskt har testläst båda våra manus bland annat, och andras också. Och hon har ju en hökblick som jag aldrig sett hos någon annan testläsare.
Hanna: Ja, det blir väldigt spännande att höra vad hon har att berätta om detta. Och om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor, skriv då till oss på Podden Trycksvärta, eller på instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Ja! Och vi har ju förresten ett nyhetsbrev också som du gärna får prenumerera på!
Hanna: Då får du också våra 30 bästa skrivtips och 5 skrivövningar. Och prenumererar gör du enklast genom att trycka på länken på någon av våra hemsidor eller poddens hemsida på Podbean.
Anna: Precis! Hoppas att du som lyssnat har fått med dig många tankar kring det här med sociala medier. Du har lyssnat på Podden Trycksvärta med mig, Anna Samuelsson…
Hanna: och mig Hanna Wesslén. Vi hörs igen om två veckor. Ha det fint till dess!