Podden Trycksvärta - Avsnitt 16 skala upp ditt författande

Vill du lägga mer tid på ditt skrivande eller kanske till och med bli heltidsförfattare? Eller vill du ge ut fler böcker på kortare tid än idag? Det här avsnittet är för dig som vill skala upp ditt författande. Vi pratar om vad som krävs och vad som kan vara bra att tänka på; ekonomiskt, socialt och tidsmässigt och delar självklart med oss av våra bästa tips! Vi intervjuar dessutom författaren Sten Rosendahl som berättar om manusskrivande för både film och böcker.

Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.

Förra avsnittet hittar du här: Skapa dina karaktärer.

Omslag avsnitt 16 Podden Trycksvärta

Transkribering och länkar till avsnitt 16 - Skala upp ditt författande

Inledning och presentation

Hanna: Hej och välkommen till avsnitt 16 av podden! Mitt namn är Hanna Wesslén

Anna: … och jag heter Anna Samuelsson.

Hanna: Vi är spänningsförfattare och detta är podden trycksvärta.

Anna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på egenutgivning. Vad ska vi ta upp idag?

Hanna: Idag är det dags för avsnittet om att skala upp sitt författande. Det kan ju innebära både att lägga mer tid på skrivandet men också att lyckas skriva fler böcker på den tiden man har. Vi kommer diskutera hur man kan gå tillväga och vad det innebär.

Anna: Just det. För det är inte ju inte så att man från en dag till en annan kan bestämma sig för att arbeta som författare på heltid. Eller man kan, men det finns ju vissa svårigheter med det.

Hanna: Så är det. Sedan ska vi ju också intervjua författaren Sten Rosendahl idag och han har författandet som sitt huvudsakliga arbete och det ska bli väldigt spännande att höra vad han berättar.

Anna: Ja!

Hanna: Vi kan väl ta en kort tillbakablick på förra avsnittet, som vi brukar göra?

Tillbakablick på förra avsnittet

Anna: Då diskuterade vi ju karaktärer. Vi pratade om hur vi skapar dem och om vanliga misstag.

Hanna: Precis. Karaktärer har ju mål, rädslor, vanföreställningar och styrkor och vi tipsade om att skriva upp det här om varje karaktär i sitt manus. Då blir det lättare att låta dem agera trovärdigt utifrån sin karaktär.

Anna: Och vi pratade också om hjältar och behovet för huvudpersonen att vara en hjälte och vi kom fram till att det varierar lite beroende på genre.

Hanna: Och vi delade också med oss av våra egna favoritkaraktärer. Vi tyckte det var ganska svårt att definiera.

Anna: Ja, det var roligt att prata om karaktärer.

Hanna: Verkligen. Så lyssna gärna om du missat det!

Anna: Ja! Men då kör vi igång!

Hanna: Det gör vi!

Vad har hänt sedan sist?

Slutredigering och marknad

Anna: Hur har du haft det sedan förra avsnittet? Har du blivit kvitt förkylningen?

Hanna: Ja absolut, nu är jag frisk så det känns bra. Själv då?

Anna: Jo jag är också frisk äntligen. Vad har du gjort sen senast då?

Hanna: Det har verkligen varit fullt upp med slutredigeringen. Jag har printat ut manuset i pdf-format från Scrivener, formaterat som en bok, utan att jag har lagt någon tid på det. Det är gjort på några sekunder. Inte den formateringen som ska användas sen, men det hjälper att läsa manuset på det viset.

Anna: Ja, jag förstår.

Hanna: Varje gång man läser i ett annat format så hittar man nya saker. Så det har jag lagt mycket tid på. Ändrat en hel del, mest ordval och sådant, men också mindre detaljer i handlingen och sådär.

Anna: Aha, jag gillar också att läsa på papper.

Hanna: Så det har ju tagit större delen av den skrivtid jag har. Jag har också hunnit läsa en del. Brukar läsa på kvällarna när jag ändå är för trött för att skriva.

Anna: Det är faktiskt rätt bra för att få lite distans också.

Hanna: Vad har jag gjort mer? Sen har jag också börjat förbereda för deltagandet med Sverigeförfattarna på seniormässan. Då ska jag hålla ett kort föredrag om att ge ut sin första bok. Och det kommer massa andra spännande föredrag från de andra också, och skrivcoaching, så jag kan tipsa om att gå dit. Det är mellan 3-5 oktober.

Anna: Så himla kul att du är med!

Hanna: Ja det ska bli jättespännande. Lite nervöst. Du då, vad har hänt hos dig?

Sättning av nytt manus

Anna: Jag har äntligen blivit klar med mitt friluftsmanus, så jag håller på med sättningen nu. Det tar ju sin tid, speciellt med bilder och sånt. Det var ju dessutom över ett år sedan jag arbetade i InDesign senast, så jag har fått öva upp lite igen.

Hanna: Ja, jag förstår det.

Anna: Men framförallt är det här med bilder och text tillsammans lite nytt för mig. Jag kan det utan och innan i Photoshop , men inte riktigt i InDesign än. Det tar lite tid med vissa funktioner och så.

Hanna: Nej, just det, det måste vara en utmaning. Även fast du är väldigt duktig på att lära dig sådana program och kan liknande program.

Anna: Ja. Men det går framåt i alla fall! Sedan ska den ut till några testläsare.

Hanna: Vad spännande. Jättekul med en annan typ av bok, en fackbok.

Anna: Ja, verkligen ett nytt område. Sen kan man tänka sig att man kanske skulle ha ut den till testläsare innan man sätter boken, men jag vill ju ha med hela layouten som ska testläsas, inte bara själva texten, utan bilderna tillsammans med texten, och faktarutor och sådant. Det behövs nog sättas först i det här fallet, till skillnad från skönlitterärt.

Hanna: Jag kan absolut förstå tanken med det. Jag trodde att du skulle skicka ut den innan du hade satt den, men nu när du säger det så kan jag tänka mig att det blir bättre. För i en sån bok så blir ju bilderna och layouten så viktiga.

Kulturdagar

Anna: Ja de är ju det. Och i morgon ska jag faktiskt signera böcker på lokala kulturdagar i Tillberga utanför Västerås, ska bli väldigt roligt. Där har jag inte varit med förut. Det är ju inte bara kring böcker, utan annan kultur också.

Hanna: Vad roligt, kulturdagar! Är det utomhus eller inomhus?

Anna: Det är inomhus hoppas jag haha. Jag har faktiskt inte frågat, men det är biblioteket som håller i det, så jag hoppas det.

Hanna: Ja, om det är biblioteket som håller i det är det säkert inomhus. Det är ju alltid enklare att slippa oroa sig för regn också som det kan vara nu på hösten.

Anna: Ja, det ser jag fram emot. Jag får berätta mer i nästa avsnitt.

Hanna: Det måste du göra.

Hanna: Ska vi dra igång med veckans tema!

Anna: Ja!

Skala upp författandet

Anna: Om jag börjar med att fråga dig – skulle du vilja vara heltidsförfattare, Hanna?

Hanna: Oj… Bra fråga. Det låter ju som en väldigt stor dröm tycker jag på ett sätt. Men det beror kanske lite på vad man väger in i det också kanske. Många som är författare på heltid gör ju mycket annat än bara själva skrivandet.

Det är vanligt att man håller föredrag eller kanske kurser till exempel. Jag skulle inte ha något emot en sådan tillvaro. Och framför allt vore det väldigt roligt att ha mer tid för skrivande tycker jag.

Anna: Ja, det förstår jag.

Hanna: Det vore ju jätteroligt att tjäna så mycket på sina böcker så att det räcker som inkomstkälla, även om det är ovanligt i Sverige. Så jag försöker vara realistisk i framtidsplanerna. Det som framför allt skulle locka mig med att vara heltidsförfattare är friheten. Friheten att arbeta när jag vill och var jag vill. Den friheten kan man ha utan att vara just heltidsförfattare och till viss del har jag redan nu mycket av det. Du märker att jag duckar frågan lite kanske?

Anna: Hehe, ja kanske lite.

Hanna: Nej men det är en lite svår fråga att svara på, lite som sagt beroende på vad man väger in i det. Jag skulle gärna ha mer tid för skrivande och jag tror ändå inte jag klarar att sitta och skriva 8 timmar varje dag som många kanske tänker att en författare gör. Jag tror inte att de som är heltidsförfattare gör det heller.

Anna: Det tror inte jag heller.

Andra delar i författarskapet

Hanna: Nej, men det finns ju så många andra delar, som man kanske inte tänker på, som ofta ingår i författaryrket. Marknadsföring på olika sätt, man kanske är ute på signeringar, skriver bloggposter och bygger en läsekrets. Sedan finns det en del administrativa saker som måste hanteras, särskilt om man har eget förlag, med bokföring, försäljning och annat. Så jag tror inte det är några problem att fylla sin tid med de här sakerna, om man har tid.

Anna: Nej, så är det väl.

Hanna: Du då?

Anna: Nja… Det är liksom något som ligger så långt bort att det är onåbart. Nu låter jag lite negativ, men det är ju trots allt sanningen. Jag har ju skojat om det här, när jag blir rik och berömd osv, och det har läsare också gjort, fast där det ligger inget allvar bakom från mitt håll och jag vet ju hur svårt det är. Det är lättare att vara realistisk när man vet hur konkurrensen är än om man bara läser en bok, som läsare och kanske tror att alla författare är heltidsförfattare och tjänar bra med pengar på att sälja böcker.

Hanna: Ja, den frågan har jag fått ganska många gånger från läsare, som jag träffar på marknader och sådär, om jag jobbar heltid med det. Och det är väl i för sig en relevant fråga såklart. Men det många kanske inte tänker på är ju att om man släpper sin första bok, då har man ju nästan inte börjat – när man släpper den boken, då har man jobbat med den rätt länge och inte fått in en enda krona förrän man släpper den och börjar sälja den. Så då är det ju rätt svårt att ha det som heltidssysselsättning om man inte har löst sin försörjning på annat sätt.

Att bli författare

Anna: Men jag vet ju att det inte är så det funkar, man kan inte bara säga att jag vill bli författare och sedan bli det.

Hanna: Det vore ju smidigt!

Anna: Haha, verkligen! Men hur som helst, jag har ju också ett ganska starkt behov, eller intresse, av att analysera saker också, så jag behöver både skapa och analysera i ett jobb. Skapandedelen skulle jag ju absolut få utlopp för, men analytiska delen – nja, jag tror inte att det skulle vara tillräckligt.

Hanna: Nej, okej.

Anna: Man analyserar ju saker där också, men inte på det viset jag behöver. Jag älskar ju att skriva, men det är så mycket annat jag också gillar att göra. Om man bortser från försäljningsdelen skulle jag nog tycka att det var en ganska trevlig sysselsättning att vara heltidsförfattare, ett tag åtminstone. Men inte för alltid. Och jag brinner ju inte för försäljning.

Hanna: Jag tror inte du är ensam om att känna så. Om man tänker bland oss som gillar att skriva. Det finns säkert de som älskar försäljning också. Men av det jag har hört och om jag går till mig själv så förstår jag absolut vad du menar.

Anna: Ja. Men det är kanske därför jag också har andra delar i mitt företag redan nu, som foto och föreläsningar, som jag också tycker är fantastiskt roligt. Och jag behöver variation och jag vill ha kvar mitt jobb som jag har som heltidsjobb också. Så det är svårt.

Skala upp författandet gradvis

Hanna: Ja och det som är bra är att man behöver ju inte bestämma sig på en gång. Det är ju något som man löpande utvärderar såklart. För min del, om jag tänker vad jag vill och vad som är rimligt, är det nog i alla fall ett rimligt mål att de närmaste åren skala upp författandet på olika sätt. Dels vill jag lägga mer tid på det och dels vill jag skriva och bli klar med böcker, snabbare eller vad man ska säga på den tiden som jag har att lägga. Det tror jag också att jag kan när jag har fått in rutinen.

Anna: Ja. För heltidsförfattare är nog långt bort för de allra flesta med författardrömmar, även om det låter krasst.

Andra inkomstkällor

Hanna: Men omöjligt är det förstås inte. Och om man kan tänka sig att ha inkomstkällor även från andra saker än just bokförsäljning så blir det ju väldigt mycket mer nåbart.

Anna: Det blir det absolut. Jag läste lite statistik här i en artikel från Skriva 2018, men den är uppdaterad online 2023. Där är snittlönen på de författare som inte har några andra jobb vid sidan av, 120 000 per år före skatt.

Hanna: Ja, det är ju ganska lågt. Förmodligen lägre än vad många tror och säkert lägre än vad de flesta vill ha också.

Anna: Verkligen. Och ska man då kunna leva på det, ja – då får man nog snåla in på ganska mycket.

Hanna: Ja, om man ska leva på 120000 ja. Det låter ju lite sådär… Då tycker jag undersökningen som alliance of independent authors gjorde tidigare i år var lite mer upplyftande! Men den var ju inte inriktad specifikt på Sverige utan mer globalt och den tog fokus på intäkter, sen finns ju kostnader också om man är indieförfattare. Men ändå. Vi kan länka till den undersökningen igen i avsnittet.

Inkomster från böcker

Anna: Ja, om man är författare på heltid blir ju inkomsten helt beroende på vilka böcker som säljer bra och inte säljer lika bra. Och hur mycket man skriver under just det året.

Hanna: Precis. Och intäkterna från bokförsäljning kan ju bli ganska ojämna under året och genom åren också. Hur mycket man sen får till sitt eget privata konto av de pengarna och när de pengarna kommer varierar ju förstås också med vilken bolagsform man har eller om man rent av har intäkterna som hobbyinkomst. Om man har ett aktiebolag till exempel så tar man ju ut lön och den behöver ju inte vara ojämn mellan månader även om försäljningsintäkterna är det. Men en förutsättning för att kunna ta ut lön är ju förstås att det finns pengar i bolaget.

Anna: Just det, annars blir det svårt, haha.

Hanna: Ja annars blir det inte alls bra. Men jag tror kanske inte att man ska stirra sig blind på statistik i det här fallet. De flesta som har gett ut en bok vet att det finns snabbare sätt att tjäna pengar. Det är knappast det som är den primära drivkraften. För en del är det nog helt underordnat medan det för andra är absolut önskvärt att bokförsäljnignen ger ett överskott. Det var vi inne lite mer på i avsnittet innan sommaren om vad en bokutgivning kostar.

Anna: Precis, i avsnitt 11 som släpptes i maj.

Tjäna pengar på bokutgivning och gå ner i arbetstid

Hanna: Just det. Men precis som vi sa då så kan det ju vara så att om man tjänar pengar på bokutgivningen så kan det möjliggöra att man skalar upp skrivandet och författandet. Det kan ju vara svårare om man inte tjänar något alls på det. Det kanske blir möjligt att gå ner i tid på sitt dagjobb till exempel om man också har inkomster från böckerna.

Anna: Ja. Och vi återkommer till det lite senare i avsnittet också.

Hanna: Jag kom att i många engelska poddar så har jag hört uttrycket ”the dreaded day job”, som de kallar sina vanliga jobb för. Haha.

Anna: Haha.

Hanna: Ja, vi får ju hoppas att det inte känns så illa för de flesta. Men visst är det så att det blir ganska lite tid kvar att skriva på om man arbetar kanske 40 h i veckan och kanske har andra saker också, familj och sådär.

Anna: Verkligen. Det är ju vissa kvällar och kanske någon helgtid också.

Hanna: Mm. Så det här tidspusslet måste ju bli mycket lättare om man är författare på heltid. Dels styr man sin tid på dagarna själv och dels är det inte lika mycket andra uppgifter som kräver ens tid och uppmärksamhet.

Anna: Ja det finns ju stora fördelar med det här. Man får ägna sig åt precis det man vill göra, om det nu är det här man vill göra då haha.

Hanna: Ja, det är ju en förutsättning.

Anna: Man får en väldigt kreativ tillvaro, får skapa. En väldig frihet skulle jag kunna tänka mig.

En kreativ tillvaro

Hanna: Ja absolut. Och man kan tänka sig att det skulle vara enformigt med arbetsdagar enbart framför datorn, men jag tror inte det. Det är ju så mycket mer som vi nämnde innan. Det är research där man ringer och pratar med sakkunniga, det är mässor, försäljning, kontakt med tryckeri, eventuellt förlag om man nu jobbar mot ett annat förlag och inte har eget.

Anna: Ja. Bokcirklar, författarsamtal. Och egen läsning av andras böcker såklart.

Hanna: Just det, det är en väldigt viktig bit. Man måste absolut läsa för att utvecklas tycker jag, och det behöver man ju göra oavsett om man har skrivit en bok eller tjugo böcker. Även om jag inte har skrivit tjugo böcker än då.

Anna: Verkligen. Och sedan lägger man ju tid på sociala medier, om man väljer att ha det.

Hanna: Mm. Det känns som att det kan vara väldigt varierat ändå att vara heltidsförfattare, eller att skala upp sitt författande till en större del av arbetsdagen.

Anna: Ja. Vi pratade ju om den här friheten nyss. Med den kommer ju också ett väldigt stort ansvar.

Hanna: Ja. Och det kan ju vara både en fördel och en nackdel. Det beror lite på vem man är och hur man ser på det tror jag. Det är ju som i alla egna företag där man är arbetsgivare åt sig själv. Det är liksom ingen annan som berömmer en eller pushar på att man ska bli klar med något.

Anna: Nej.

Skala upp och bli heltidsförfattare?

Hanna: Jag tror att man verkligen måste fundera igenom hur man själv fungerar där. Är det viktigt att man får mycket feedback på arbetet man har gjort och beröm när man lyckas med något, eller om man söker mycket yttre motivation i sitt arbete, då tror i alla fall inte jag att det passar så bra att vara heltidsförfattare.

Anna: Nej, man får ju inte så mycket daglig feedback, och ingen chef som följer upp eller bryr sig.

Hanna: Precis, det är det jag menar. Jag har märkt i yrkeslivet att för vissa är det där väldigt viktigt. Och det tappar man ju om man arbetar ensam. För mig är det ingen stor grej, jag får det mesta av min motivation inifrån, men det är väldigt olika och beror verkligen på hur man fungerar.

Anna: Sen kan man ju förstås få beröm och så som författare, när läsare säger att de gillar ens bok.

Hanna: Ja absolut! Det är ju bland det roligaste som finns tycker jag. Då blir man ju jätteglad. Men jag tror inte att man kan föda sin motivation enbart på att få beröm från läsare. Det blir väldigt farligt på något sätt, att sätta sin tillit till sådana yttre faktorer…

Yttre och inre motivation till skrivandet

Anna: Jag håller med. Det gäller nog väldigt mycket. Man behöver en inre trygghet också.

Hanna: Ja. Om man då inte får något beröm på ett tag, ska man inte kunna klara av att skriva klart då, eller hur blir det då?

Anna: Nej, det skulle ju vara jättejobbigt att behöva sluta om en av böckerna plötsligt bara får ett ljummet mottagande, eller rent av väldigt dåliga recensioner.

Hanna: Jag skulle bli ledsen såklart, men man måste ha en annan drivkraft också än just det här berömmet. Och dessutom, om man har författandet som sin huvudsakliga inkomstkälla, då måste man ju prestera för att kunna tjäna pengar och leva på det man gör. Det finns ju en liten risk i det, att det liksom tar glädjen ur det. Och man måste göra det bra, eller vara omtyckt och sälja böcker – helst både och!

Anna: Ja. Och oavsett om man har detta som heltidssysselsättning eller inte, måste man ju sälja. Och det är inte alldeles enkelt. När man jobbar heltid med det, om man då är egenutgivare, måste man sälja desto mer, och skriva desto mer. En del går ju senare över till förlag av olika anledningar och då kan man ju lägga mer tid på att skriva kanske och mindre på försäljning, men det är nog inte så att man kan sluta marknadsföra sig för den sakens skull.

MArknadsföring för författare

Hanna: Nej, precis, marknadsföring är ju fortfarande viktigt oavsett hur man ger ut böckerna. Ett traditionellt förlag hjälper ju till med distribution och sådana saker, men marknadsföring tror jag inte att man ändå som författare kan släppa. Dessutom så får man ju betydligt mindre andel av intäkterna från sålda böcker om man ges ut traditionellt, så då måste man också sälja väldigt många fler böcker än som egenutgivare för att få samma intäkt från böckerna. Samtidigt har man inte lika mycket kostnader förstås. Men oavsett utgivningsmetod så måste man ju bygga upp det här med författarskapet. Det gör ju inte alltid förlagen, eller sällan som jag har förstått det.

Anna: Just det.

Hanna: Sedan behöver man ju lägga tid på administrativa bitar, saker som har med företagandet att göra. Och det kräver ju andra kunskaper än bara skrivande förstås.

Anna: Ja. Själv tyckte jag att de här bokföringsbitarna var jättesvåra i början, tur att jag kunnat fråga dig om saker ibland.

Hanna: Mm, det är mycket att sätta sig in i. Det är bra att ha kompisar som är bra på andra områden än man själv är. Vi kommer faktiskt ta upp lite om det här i ett avsnitt senare, att starta och driva företag och så.

Skala upp författandet gradvis

Anna: Så är det. Så – förutom skrivande med allt vad det innebär, behöver man ju kunskaper i företagsekonomi och liknande. Det finns ju många bra kurser, både online och på högskolan, men man får vara beredd att lägga en del tid på det här om det är nytt för en. Men troligen har man startat det här företaget innan man skalar upp sitt författande, även om det inte är säkert.

Hanna: Nej, för man kan ju välja att från en dag till en annan börja arbeta halvtid istället för heltid, eller gå upp till halvtid från 0%, utan att ha ägnat sig åt skrivandet så mycket tidigare alls. Men det är nog mer ovanligt.

Anna: Ja, jag tror det också. Och när det gäller utmaningar, skulle jag säga att det är en bransch som kan vara svår att förutse. Vad kommer hända inom AI – kommer det ta över allt skrivande om 20 år? Kommer tryckta böcker att säljas? Kommer det bli en ny lågkonjunktur där konsumenter prioriterar bort böcker? Kommer det bli pappersbrist som driver upp tryckpriserna?

Hanna: Ja, det finns mycket att ta hänsyn till där och mycket som vi inte i dagsläget vet. Det här med AI till exempel, det skulle ju kunna vara ett avsnitt för sig, vi får väl se. Men jag tror ändå på något sätt att det kommer finnas författare om tjugo år också. Det tror jag. Så är det i och för sig i många branscher, men författare är ju generellt inte det mest lukrativa yrket från början, så det finns nog många som skulle kunna få det svårare även vid ganska små svängningar.

Anna: Mm, förmodligen.

Att leva på skrivandet

Hanna: Där kanske vi ska ta upp en annan sak. Många författare, som vi nämnde innan, lever ju inte bara på skrivandet, utan har andra uppdrag vid sidan av, till exempel lektör eller översättare, ljudboksinläsare eller vad det kan vara.

Anna: Ja. Det är väldigt bra att ha flera ben att stå på, att vara lite resilient, så att man kan väga över på det ena benet lite mer under vissa tider. Kanske vara ljudboksinläsare när det efterfrågas mer, eller lektör när sådana tjänster behövs.

Hanna: Verkligen. Det är ju många yrken och tjänster som knyter an till skrivandet. Och om man arbetar med det här så utvecklar man ju den typen av kompetens, eller om man går någon kurs vid sidan av också.

Anna: Ja det ligger nog nära till hands. Men om det här nu är ens livsdröm att bli författare på heltid – det finns inget annat alternativ i hela världen. Hur skulle man kunna börja då?

Hanna: Jag tror ändå på att börja litet faktiskt. Testa att skriva en bok på fritiden, se hur det går och hur den tas emot. Spara pengar under tiden för att ha råd med tryck och utgivning. Eller om man vill bli utgiven på ett traditionellt förlag så kan man ju testa det i för sig.

Men då tappar man själva kontrollen av om och när det blir en bok eftersom det då är upp till andra att besluta. Så om man gillar att ha kontroll över processen och känner sig lite intresserad av affärer och så, så tycker i alla fall jag att det är tilltalande att ha ett eget förlag.

Anna: Ja, det är viktigt. Men det är ju inte gratis att ge ut en bok.

Börja författandet i liten skala

Hanna: Haha, nej verkligen inte. Men alltså, det känns rimligt att börja litet och inte bara säga upp sig från sitt jobb och tro att det ska funka. Såvida man inte är ekonomiskt oberoende då förstås. Om bokförsäljningen går bra – ja, kanske då skala ner sitt heltidsjobb till 80% om man nu har ett annat jobb.

Anna: Ja, och kanske snåla in på saker för att kunna leva det liv man vill – att kunna skriva. Åtminstone vara beredd på att spara in på kanske resor och shopping eller uteluncher eller vad det nu kan vara.

Hanna: Ja definitivt. Jag tycker det är ganska lätt att avstå mycket av sådana saker om man har ett tydligt varför och ett mål i sikte. Det där med sparande tror jag är väldigt viktigt inte bara för att ha råd att investera i den första boken, tryck och sådant.

Anna: Mm.

Hanna: Men även om man vill våga ta steget att skala upp sitt skrivande, om det innebär att skala ner sitt vanliga jobb. Kanske jobba 80 % eller mindre. Då är det dels bra att redan ha minskat sina kostnader så att man redan klarar sig på 80 % av lönen eller vad man nu ska gå ner till. Har man sett till att dra ner sina kostnader till den nivån och dessutom har ett sparkapital, då känns det mycket tryggare och mindre pressat att ta chansen och testa. Skala upp författandet och se vart det kan leda.

Anna: Precis. Men det kanske ändå är vanligast att man släpper en eller flera böcker innan man drar ner på annat jobb.

Släppa många böcker för att kunna skala upp författandet

Hanna: Ja det tror jag också är det vanligaste och kanske det klokaste. Då vet man lite mer vad man kan förvänta sig och så. Så släppa en eller flera böcker innan man skalar upp är säkert bra. Jag har läst på flera ställen, bland annat den här undersökningen från alliance of independent authors tror jag, att de flesta som är författare på heltid och lever på sitt författarskap har skrivit väldigt många böcker. Nu pratar vi inte en eller två utan MÅNGA. Kanske 15-20 böcker iallafall.

Anna: Ja.

Hanna: Och det är ju lätt att förstå varför. En bok kan ju nuförtiden leva väldigt länge. Det är inte bara en upplaga och sen tar den slut utan det finns print on demand, e-böcker och ljudböcker. Inte minst genom streamingtjänsterna så fortsätter man ju att få intäkter från alla sina böcker. Så ju fler böcker desto mer intäkter. Rimligtvis.

Anna: Så måste det ju bli. Och om man ger ut en eller två böcker om året, vilket i och för sig är ett ganska högt tempo tycker jag, så tar det ändå kanske 10 år innan man når dit.

Hanna: Ja absolut. Men man får tänka att det här med skrivande och författarskap är som ett maraton och inte ett sprintlopp liksom. Jag tror det är ett vanligt misstag när man tänker att man ska bli författare. Man tror att det räcker med en eller två böcker. Men det gör det absolut inte.

Anna: Precis, och samtidigt så vill man ju hålla en bra kvalitet också.

Kvalitet är bättre än kvantitet

Hanna: Det är klart att kvalitet är viktigare än kvantitet när det gäller att skriva böcker. Det är ingen idé att ha tjugo böcker ute om läsare aldrig vill läsa mer än en av ens böcker för att det är så dålig kvalitet. Haha.

Anna: Haha, nej det låter inte som en bra strategi – att spotta ur sig dåliga böcker.

Hanna: Nej – verkligen inte. Det känns inte som en bra strategi. Men det finns ändå ett korn där som jag vill plocka upp. Jag läste faktiskt en bok för några veckor sen, av ML Ronn som har skrivit över 40 böcker medan han har ett annat heltidsjobb och familj.

Anna: Wow.

Hanna: Ja. Då kan man ju fundera hur han har lyckats med det. Boken heter något i stil med Be a writing machine och ingår i en serie böcker som han kallar Author level up. Passande namn.

Anna: Verkligen.

Hanna: I alla fall så var det en hel del intressanta och lite originella tips i den boken. Delvis sånt som går lite mot det man har hört tidigare faktiskt. Men det gick ut lite på hur man kan skala upp sin effektivitet som författare. Om man nu får kalla det så. Det låter kanske lite…maskinellt. Jag tänker testa några av idéerna för jag skulle gärna släppa flera böcker varje år, även om jag absolut inte kommer komma upp i de nivåerna som han var uppe i för något år hade han släppt över tio böcker och det kommer jag ju aldrig göra.

Tips för att bli effektivare och skala upp författandet

Anna: Vad var det för tips då?

Hanna: Ett av tipsen som jag ska börja testa nu var att även ha Scrivener i mobilen och ha den synkad med Scrivener-prjekten på datorn, för det har inte jag sedan tidigare. Han hade genom att ha det adderat flera hundra ord per dag utan att minska det han skrev på datorn. Men då kan man utnyttja sådan här dötid när man sitter och väntar på saker och så.

Anna: Haha, jag använder nog själv redan den tiden till att skriva!

Hanna: Ja, det är bra jobbat. Jag skulle kunna göra det mer känner jag, och jag skulle göra det mer om jag hade den synkningen. Du kanske har det?

Anna: Nej jag skriver faktiskt i one note och flyttar över det till datorn. Men då vet jag ju vilka kapitel det är som jag behöver skriva. Så det är inte att jag ser hela manuset. Men det är jättebra att ta tillvara på tiden när man sitter och väntar på bussen.

Hanna: Ja, det är superbra att du gör det, jag tror att jag skulle kunna bli bättre på det faktiskt. Så det var en sak som jag tyckte lät som ett jättebra tips för att skala upp om man inte redan gör det, som du.

Sen en annan sak som jag faktiskt ska testa är att skriva ”rena” första utkast. Det är lite främmande för mig. Men den författaren tycker inte så mycket om redigeringsfasen utan har utarbetat en teknik att skriva så snygga och rena första utkast som möjligt. Skala ner redigeringsprocessen.

Anna: Ah.

Skriva snygga utkast

Hanna: Det här blir väldigt spännande för mig eftersom jag är van att fulskriva första utkastet. Jag lämnar stora delar av miljöbeskrivning och annat till senare. Jag brukar även skriva inom parentes (SÄTT IN NAMN PÅ DET HÄR SENARE). Och det fördömde han totalt i form av effektivitet.

Anna: Haha

Hanna: Det är ju inte alls säkert att det tipset funkar bra för mig, jag gillar ju på ett sätt redigeringen. Och jag har tänkt så här att jag fulskriver så jag får ur mig det första utkastet snabbt, och så jobbar jag med det senare. Så har jag tänkt. Men det blir ändå intressant att testa och se. Så nästa bok ska det inte bli ett dåligt första utkast, utan ett bra första utkast. Det kommer ta längre tid, men vem vet – kanske kortare tid totalt.

Anna: Ja, men jag tror att den delen kommer lite naturligt också. Man blir bättre och bättre på att få ner texten i den form den ska vara efter slutredigeringen. Kanske inte det här att du lämnar miljöbeskrivningar, men språkligt är texten bättre ju mer man skriver. Så den delen av redigeringen kan man nog minska ner på.

Hanna: Så är det nog. Jag tyckte mig märka det redan nu på andra boken, att det är bättre språk från början, även om det fortfarande måste redigeras.

Anna: Håller med.

Att inte skriva synopsis

Hanna: Sen ett tredje tips från den boken som jag bara inte kan tänka mig att testa just nu är att INTE skriva outline eller synopsis. Där går ändå gränsen för mig just nu. Jag tyckte det var så skönt att ha en outline i excel när jag skrev Brickan i spelet. Så jag tror inte det tipset är för mig riktigt.

Anna: Jaha, så intressant. Det känns som att han kanske ändå har en synopsis i huvudet då, för annars kan man ju spåra iväg helt åt fel håll och då tar det plötsligt jättelång tid att få ordning på manuset, och man måste radera hela kapitel och skriva nya. Det känns lite tidsödande. Men uppenbarligen fungerar det för vissa.

Hanna: Haha, ja. Men det var ju lite det jag tyckte i min första bok var ett misstag eller vad man ska kalla det, att jag inte hade en tydlig synopsis och jag fick ta bort stora delar av manuset och skriva om och det är ju det jag vill undvika. Men han menade ju att han kanske skriver om och raderar ibland och då är det kanske max 1000 ord och sen vet han att han är på rätt spår igen.

Men jag tror som du att kanske om man är väldigt rutinerad och vet var man är på väg intuitivt. Men jag tror inte jag kommer testa det här nu i alla fall. Jag är rätt säker på att det kommer ta längre tid för mig då just för att jag kommer behöva skriva om för mycket.

Strunta i vissa skrivtips

Anna: Och jag hade ju själv ingen synopsis för min första bok och det gick ju bra ändå, även om jag fick ta bort och skriva om några kapitel. Så för egen del sparar jag tid på att skriva en synopsis.

Hanna: Samma här.

Anna: Förutom att skriva många böcker då, vad tror du är viktigt om man vill lyckas skala upp sitt författande?

Hanna: Ja, förutom att skriva många böcker känns det ju som att marknadsföra sig också. Presentera sig som författare, prata om boken eller böckerna mycket. Vara ute mycket på marknader och signeringar och sådär.

Anna: Mm. Och se om man kan få ut den utomlands genom en agent. För dit kan man ju som egenutgivare också skicka sitt manus, inte bara till förlag. Eller kanske har man andra kontakter som kanske kan översätta boken, om man inte gör det själv, men då krävs det ju nästan att man har språket som modersmål eller får någon slags hjälp. Och då kan man ju få ut den som e-bok åtminstone utomlands.

Översättning för att skala upp författandet

Hanna: Ja det där beror ju lite på hur man vill göra. Ett bekvämt sätt att få ut en bok utomlands skulle ju vara att lyckas skaffa en agent som säljer in boken till något utländskt förlag. Precis som du säger uppfattar jag det också som att det går inte att skicka sitt manus direkt till traditionella förlag utomlands, utan då måste man först ha en agent och så är agenten liksom en mellanhand som tar kontakt med förlag och försöker sälja in boken. Så där har vi ytterligare en mellanhand som ska ha en procentandel av försäljningen.

Anna: Så är det ju. Samtidigt så känns det andra alternativet väldigt svårt, särskilt om man är ny i branschen.

Hanna: Jag tror det. Det kan nog vara ett sätt att testa. Ett annat sätt är ju som du säger att lösa översättningen själv. Inte att man gör hela jobbet själv, men håller i processen och betalar en översättare. Sedan är det rätt lätt att få ut den som e-bok på Amazon, Draft2Digital, Kobo och andra aktörer. Även som print on demand tryckt bok verkar enkelt, även om jag inte har gjort en sådan själv. Så att lösa distributionen är ju en sak. Men sedan ska man ju på något sätt driva efterfrågan av boken där också. Det är nog det som är utmaningen.

Anna: Håller med, och jag tror att det är ännu svårare än i Sverige.

Lättare eller svårare utomlands?

Hanna: Det tror jag också, delvis i alla fall. Det är ju otroligt mycket fler potentiella läsare, men också väldigt hög konkurrens. Men det här med att översätta sina böcker är något som jag tycker är ett intressant spår i syfte att skala upp sitt författarskap. Främst till engelska förstås, eftersom det är ett språk jag kan. Inte så bra att jag kan göra översättningen helt själv förstås, men tillräckligt bra för att kunna bygga ett författarskap i form av nyhetsbrev, bloggposter och sociala media. Det vore ännu svårare med ett språk som man inte alls behärskar.

Anna: Mm, är den här engelska översättningen något som du tror att du kommer göra snart?

Hanna: Nja, det vet jag inte om jag skulle säga. Det tar ju tid från skrivandet att jobba med det, och jag vill bli klar med trilogin först. Men jag tycker det är en intressant idé som jag vill testa. Och då kan man testa allt det här med amazon ads och sånt som man hör om. Men jag tror det tar mycket tid.

Anna: Ja, det tror jag också. Har du några andra tankar om vad man kan göra om man håller på och skala upp sitt författarskap?

Hitta inspiration till skrivandet

Hanna: En annan sak som blir viktig tänker jag, om man ägnar allt mer tid åt skrivande är det här med att hitta inspiration. Om man tänker sig att man bara sitter hemma och skriver och inte gör något annat så kanske idéerna och inspirationen tar slut till slut. Så det är nog viktigt att man fyller på sin tid med inspiration av olika slag. Förutom att läsa, måste man ju ut, prata med andra, läsa faktaböcker eller göra research online. Men se andra miljöer, kanske åka någonstans eller så.

Anna: Ja, inspiration är ju jätteviktigt. Även om skrivandet kommer inifrån, baseras ju ofta fantasin på minnen som man samlat på sig genom åren.

Hanna: Ja.

Anna: Sedan måste man förstås nätverka, det här fina ordet som är så svårt i verkligheten.

Hanna: Mm, jag får nästan lite ångest av det ordet. Men kontakter är inte fel att ha. Journalister, bokhandlare, kanske en polis som man kan fråga hur saker går till när man skriver deckare. Alla människor man lär känna är ju en fördel.

Anna: Ja, och det här är så svårt. Och när boken väl är skriven kan man ju skicka pressmeddelanden, kontakta radio och TV, även om det förstås är svårare att nå ut för en debutant på eget förlag.

Viktigt att synas för att kunna skala upp författandet

Hanna: Så är det. Summa summarum behöver man ju synas, och då synas som författare. Och om det är ens dröm att någon gång ge ut en bok, så skulle jag nog säga att det kommer att hända om man arbetar för det.

Anna: Mm. Antingen kan man ju spara ihop till produktionen, om man har möjlighet, eller så är ju alternativet e-bok som i princip inte behöver kosta något alls, eller i alla fall väldigt lite. Då kan man nå ut och kanske tjäna lite på det för att sedan kunna trycka nästa bok. Sedan ska vi väl tillägga att e-böcker ofta inte är det som man tjänar mest pengar på. Men alternativet att ge ut sin bok den vägen finns ju.

Hanna: Ja. Det är så roligt, e-böcker är ju verkligen inte det man tjänar mest pengar på i Sverige men utomlands är det ju tvärtom. Jag har så svårt att förstå varför det har blivit så. Sedan har vi väl inte nämnt detta med skrivarkurser heller. Det är nog där man ska börja kanske, åtminstone om man inte skrivit så mycket tidigare. Å andra sidan, nu pratar vi om att skala upp sitt författande. Det kanske är så att bli författare är inte en livsdröm som man bara får över natten, utan ofta baserat på att man skrivit en hel del under livet tidigare.

Anna: Ja, jag tror det. Man måste ju lära sig skrivhantverket. Sedan om man gör det genom att läsa bloggar och lyssna på poddar, eller genom onlinekurser eller fysiska kurser – ja, man får väl göra det som passar en bäst. Men fördelen med kurser är ju att man kan få respons på sin text där och det behöver man ju oftast för att kunna utvecklas.

Att skriva en bra bok

Hanna: Mm. För det handlar ju också i grund och botten om att man måste skriva en bra bok. Och sedan flera bra böcker. Annars köper ingen den, eller i alla fall sprids det inte vidare att den är bra. Och om den första boken man läser av en författare inte är bra så kommer man troligtvis inte köpa ytterligare böcker av den författaren.

Anna: Så är det verkligen. Det är ju egentligen en grundsten i det här, att boken måste vara bra.

Hanna: Så är det. Det är ju båda självklart och jag tror det kan vara lite skrämmande också. Man kan fastna i det litegran också. Att man skruvar och pillar på sitt manus i åratal och aldrig blir klar för att man söker det här perfekta manuset. Det bästa sättet tror jag att bli riktigt bra och även att tjäna pengar på bokutgivning är ju att färdigställa och ge ut många böcker. Därmed inte sagt att man ska kasta ut skräp som inte är genomarbetat, men samtidigt gäller det att våga färdigställa och gå på nästa projekt. Annars blir det aldrig något.

Anna: Sant! Men – nu ska vi gå vidare till veckans intervju! Jag har ju intervjuat författaren Sten Rosendahl.

Hanna: Just det. Så spännande. Han är ju väldigt kunnig också och har väldigt god insikt i bokutgivningens olika delar.

Anna: Ja

Intervju med Sten Rosendahl

LYSSNA PÅ AVSNITTET

rEFLEKTIONER FRÅN INTERVJUN

Hanna: Wow, så intressant att höra. Inspirerande, Sten ligger ju lite före oss i författarskapet.

Anna: Ja, jättekul att prata med honom. Mycket intressant som han nämnde där. Kul också att han har skrivit för film och att det finns många likheter där.

Hanna: Ja, det var roligt att höra. Jag tror också det finns många likheter, men också många skillnader.

Anna: Det är säkert lika roligt som att skriva skönlitterärt. Nu har jag ju aldrig testat att skriva filmmanus, men har arbetat en del med själva bilddelen av film, alltså gjort film men bara med bakgrundsmusik. Och även ett par filmade intervjuer. Och visst, man bygger ju upp en story där också. Sedan är det förstås mer att tänka på när det gäller repliker och så i ett riktigt filmmanus, det som Sten har gjort här, med så många fler delar att tänka på.

Hanna: Ja, det måste det ju vara. Och att det är ett lite annat sätt att skriva för att man oftast inte har den här bakgrundsrösten som kan gestalta. Mest repliker och hur karaktären synligt agerar. Men att dramaturgin som han säger fortfarande följer samma kurva, eller har likheter.

Anna: Mm

Hanna: Jag tänkte på det han sa att i och med att han är egenutgivare, att han kan bestämma hur mycket och när han ska skriva. Och det var väl lite det vi pratade om innan också, att ha den här friheten. Om man vill ge ut en bok vartannat år så gör man det, om man vill ge ut fyra, och klarar av det, så gör man det. Man bestämmer själv.

aTT FÅ BESTÄMMA OM BOKUTGIVNINGEN SJÄLV

Anna: Ja, det är härligt. Och det här att kunna bestämma VAR man ska skriva också som Sten sa. Det finns ju till exempel många vistelsestipendier inom författarvärlden, eller kulturområdet generellt kanske, så även när det gäller konstnärer. Men att man kan få åka iväg ett par veckor eller månader och skriva någon annanstans, i en stuga eller så. Jag tror att det här miljöombytet är jättevärdefullt.

Hanna: Det tror jag också. Säkert.

Anna: Du har ju skrivit i Åre och så när du varit där, eller hur?

Hanna: Ja, det stämmer.

Anna: Hur tycker du det har varit? Och har manuset fått andra vändningar då än vad du tror att de skulle fått hemma?

Hanna: Vilken intressant fråga. Det är svårt att säga, inte omöjligt. Man tar ju intryck av den miljö man befinner sig i. Sen så finns det ingen del i Nepalsviten som utspelar sig i eller runt Åre, men det kan ju har påverkat ändå på något sätt. Framför allt så är det en väldigt inspirerande miljö att skriva i och det kommer nästan garanterat bli en bok framöver som utspelar sig där också.

Anna: Ja, vad roligt!

Hanna: Jag tror att det är nyttigt att byta miljö ibland, för att hämta ny inspiration och se något annat. Det är lätt att tro att man bara kan sitta på sin vanliga plats och skriva, men så är det inte, det är en vanesak. Vad tar du med dig från intervjun?

Anna: Jag känner igen mig i det Sten sa att man sätter press på sig själv när man ger ut boken på egen hand, att nu måste det verkligen bli bra. Att man kan ta hjälp av andra, men man måste driva det och då ska det minsann bli riktigt bra!

äNNU VIKTIGARE MED EN BRA PRODUKTION NÄR MAN GER UT PÅ EGET FÖRLAG

Hanna: Ja, håller med. På ett sätt blir det ännu viktigare för då finns det liksom ingen annan att falla tillbaka på om något inte är bra. Jag kan också känna igen mig i det också.

Anna: Mm. Och att det här att han saknar skrivandet när han inte skriver. Det kan jag också identifiera mig med. Det är inte så att jag har tråkigt när jag gör annat än att skriva, för det är väldigt mycket annat som jag också gillar. Men själva skapandedelen. Skrivande är en viktig del där, men för mig är det även fotografering, målande, hantverk och lite annat. Så det är liksom inte 100% skrivande. Vad säger du om det, saknar du skrivandet när du inte skriver?

Hanna: Ja absolut. Om det är en helg eller några dagar när jag inte kan skriva så saknar jag det. Blir lite irriterad nästan över förlorad skrivtid, haha.

Anna: Var det något särskilt du tog med dig utöver det vi har pratat om?

Hanna: Jag tänkte på det han sa, att han inte har haft någon rädsla för att lära sig nya saker. Liksom lära sig alla stegen i utgivningsprocessen och i hur man skapar en bra bok. Han sa också att han är snabb på att testa och ta till sig nya saker och även har varit det tidigare i sitt yrkesliv. Det där tror jag är jätteviktigt.

Anna: Ja, att ha en vilja och förmåga att lära sig.

Hanna:, Ja, och inte vara rätt att ge sig ut på lite okänd mark. Som det ju för de flesta ändå är att ge ut en bok. Att bli författare helt plötsligt efter att ha arbetat med något helt annat kanske.

Anna: Mm.

vÅGA TA CHANSER FÖR ATT SKALA UPP FÖRFATTANDET

Hanna: Det hänger ju också lite samman med att våga ta chanser som kanske dyker upp och som inte är det självklara valet. Som han då tog chansen att inte gå på ett nytt jobb utan att satsa på författarskapet istället, för att det var något han verkligen ville göra. Han gjorde en plan för hur det kunde fungera. Jag tror det är många som inte ens hade tänkt tanken att sluta på sitt vanliga arbete innan 65 eller vad pensionsåldern nu är normalt. Det är bra att tänka lite utanför boxen, det här slitna uttrycket.

Anna: Absolut.

Hanna: Sedan kanske det inte är möjligt för alla, men det vet man faktiskt inte om man inte på allvar har räknat på det och vilka eventuella uppoffringar man är beredd att göra.

Anna: Mm

Hanna: Sen tyckte jag det var intressant också det här med att han ser till att omge sig med bra personer som kan hjälpa honom. Han har en redaktör som han verkar trivas bra med och kombinerar det med olika testläsare. Det tror jag är ett vinnande koncept.

Anna: Jag tror att det är jätteviktigt att hitta en gemenskap inom det man är intresserad av, särskilt om man skriver på heltid, men även annars. Och att vara engagerad i skrivcommunityn är nog också ett bra sätt att inte känna sig ensam i skrivandet.

äR DET ENSAMT ATT VARA FÖRFATTARE?

Hanna: Precis. Själva skrivandet i sig är ju en ensam syssla. Man är oftast själv när man skriver.

Jag har lite svårt att se att en person som inte gillar att vara själv kan trivas som heltidsförfattare. Jag har faktiskt fått frågan om jag inte tycker att det är ensamt att sitta och skriva så mycket.

Anna: Hehe, vad svarar du på det då?

Hanna: Eh, nej! Jag tycker det är lyxigt att få tillbringa tid med mina karaktärer, i en värld som jag själv får bygga. Så för mig känns det inte alls ensamt. Vad tycker du?

Anna: Men jag håller med, det är lyxigt att få skrivtid.

Hanna: Apropå skrivtid så tog ju Sten också upp det här som vi var inne på lite tidigare. Det är svårt att sitta och skriva en hel arbetsdag. Tiden går åt till annat också. Han sa att han inte förstod hur han hann med att jobba tidigare. Jag kan verkligen förstå vad han menar där.

Anna: Ja, verkligen. Jag skulle också kunna ägna flera dagar i veckan åt det här. Nu blir det ju på kvällarna istället och tiden räcker inte riktigt ändå. Så då blir det ett lägre tempo än jag skulle föredra.

Hanna: Mm. Eller ett högre tempo i livet, mindre sömn. Så om man skriver på heltid hinner man förstås med mer skrivande, men inte kanske åtta gånger mer än tidigare, om man tidigare kanske skrev en timme per dag. Jag har haft en del heldagar när jag har skrivit, ungefär som en arbetsdag. De dagarna har faktiskt ofta, eller ibland, slutat med att jag har blivit lite besviken på mig själv för att jag inte har hunnit lika mycket som jag trodde. Det är ju synd.

Anna: Förstår vad du menar.

vAD HINNER MAN MED PÅ EN DAG?

Hanna: Vet inte varför det blir så riktigt men ofta så tänker man att man har så mycket tid att man försöker trycka in annat också. Jag har säkert slösat mer tid på sociala medier än vanligt sådana dagar. Eller fastnat i att städa huset också eller något sånt.

Anna: Ja det är lätt hänt.

Hanna: Ja, det är lite det jag tror och menar. Jag tror det är svårt för hjärnan att sitta och skriva i åtta timmar, jag tror inte jag skulle klara det.

Anna: Inte jag heller.

Hanna: En sak till som jag tar med mig, som jag kanske inte riktigt har tänkt på, men som låter klokt är det här med att frilansa vid sidan om. Sten sa att det kanske inte alltid är det bästa att frilansa med saker som är kopplat till skrivandet. Man kanske liksom bränner ut sig lite om man dels skriver på halvtid och ägnar den andra halvtiden åt lektörsuppdrag eller spökskrivande annat liknande. Det kan ju vara så att det är bättre att göra något helt annat den andra tiden. Det är något jag kommer fundera på, jag har inte riktigt tänkt på det.

Anna: Ja, väldigt klokt. Man kan väl sammanfatta det med att man, om man skalar upp sitt författande, får vara beredd på att göra annat vid sidan av. Och att lägga ner den tid som krävs för att få en bra produkt.

sTENS BÖCKER OM KLIMATFÖRÄNDRINGAR

Hanna: Mm. Håller med. Jag blev intresserad av att läsa Stens böcker också. Intressant att han skriver om klimatförändringar, fast i romanform.

Anna: Verkligen! Det är få som gör, såvitt jag vet i alla fall. Och det är konstigt, nu när ämnet faktiskt är stort som det är, och av en anledning. Och av en anledning såklart.

Hanna: Ja. Det är viktigt att det lyfts fram. Kanske blir fler intresserade också av klimatfrågor när det skrivs i skönlitterär form än i faktaform. Framtidsvisionen, vad som kommer hända om något inte ändras och sådär.

Anna: Man får hoppas det. Ja. Det här var en intervju med många tankar och goda tips. Nu är det dags att avrunda.

Våra bästa tips

Anna: Så – Hanna, vilket är ditt bästa tips kring att skala upp författandet?

Hanna: Mitt bästa tips är nog dels att fundera igenom vilken nivå man skulle vilja lägga sig på. Vill man skriva på heltid och inte ha något annat vid sidan om, eller skulle det vara idealt att arbeta 50% med något annat och skriva på halvtid?

Sen får man ju vara lite kreativ och se hur det skulle kunna gå att lösa. Sedan ta det steg för steg. Skala upp lite i taget och se till att ha den ekonomiska biten ordnad på något sätt. Det är troligt att det tar tid att bygga upp inkomsterna från bokutgivning.

Anna: Ja det låter klokt. Då hinner man lära sig mer och också förstå vad författandet innebär, på gott och ont.

Hanna: Precis. Vad säger du då, vad är ditt bästa tips?

Anna: Att bygga upp verksamheten kring flera delar tror jag. Jag har ju, som jag nämnde innan, även bland annat fotografering i min enskilda firma. Och du har ju också fler delar i ditt bolag. Och att det då inte måste vara kreativa sysselsättningar heller, utan det kan vara vad som helst som man är bra på eller kan arbeta med.

Hanna: Mm, det är jättabra tips och väldigt viktigt tror jag.

Anna: Får jag ta ett tips till haha?

Hanna: Haha, ja, kör på!

tRÄNA PÅ ATT MARKNADSFÖRA SIG SOM FÖRFATTARE

Anna: Det här var ju egentligen en grej som du tog upp tidigare, men jag tyckte det var så bra. Att träna på att marknadsföra sig. Det är jätteviktigt. Annars riskerar du att inte sälja en enda bok som egenutgivare, för att ingen vet att boken finns. Utan sociala medier, signeringar, kontakt med bokhandlare, pressmeddelanden, utan bokrecensioner, utan att prata med andra människor att du skriver – vem ska då köpa boken?

Hanna: Helt sant. Det tror jag också är superviktigt. Så – försök ta kontakt, försök prata med andra. Det kan ju vara svårt, särskilt om man är just i början. Men då kan man till och med, om det verkligen känns svårt, ha ett lite anonymt konto på Instragram för att liksom komma in lite i skrivcommunityn.

Anna: Ja. Och presentera dig som författare!

Hanna: Absolut! Det är väldigt svårt i början men blir lättare med tiden.

Nästa avsnitt

Hanna: Ska vi avslöja temat på nästa avsnitt som sänds om två veckor?

Anna: Ja, det gör vi!

Hanna: Då är det dags att prata om det här med sociala medier. Vi kommer även ha en spännande intervju med författaren och ljudboksinläsaren Kristina Dowling, som vi tycker är väldigt bra på det här med sociala medier.

Anna: Just det, det ska bli jätteroligt. Ingen har väl kunnat undgå hur stort sociala medier är i dagsläget och det finns inga tecken på att det kommer minska heller.

Hanna: Nej. Och det ÄR väldigt bra till väldigt mycket, bland annat marknadsföring eller träffa skrivvänner som vi var inne på. Men visst finns det saker att fundera på kring användandet av sociala medier.

Anna: Det gör det. Och om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor inför avsnittet om sociala medier nästa gång, skriv då till oss på poddentrycksvarta@gmail.com, eller på instagram där vi också heter poddentrycksvarta.

Hanna: Hoppas att du som lyssnat har fått med dig många tips kring hur man tänka när det gäller att skala upp sitt författande. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig, Hanna Wesslén…

Anna: och mig Anna Samuelsson. Vi hörs igen om två veckor. Ha det så bra!

Omslag avsnitt 16 Podden Trycksvärta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *