Podden Trycksvärta - Avsnitt 10 Sättning och inlaga
I Podden Trycksvärta avsnitt 10 diskuterar vi sättning och inlaga. Ska du som författare göra det själv eller betala ett proffs? Valet är ditt.
Att sätta inlagan i en bok kan vara tidsödande. Vad kan du tänka på när det gäller marginaler, mellanrum, format och avstavningar? Hör poddens bästa tips kring vad du kan tänka på när det är dags att lägga in texten i ett dokument som kan skickas till tryckeriet. Vi har arbetat med både InDesign och Atticus, men det finns också många andra program på marknaden.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Transkribering och länkar till avsnitt 10 - Inlaga och Sättning
Inledning och presentation
Anna: Hej och välkommen till det tionde avsnittet av podden! Mitt namn är Anna Samuelsson…
Hanna: … och jag heter Hanna Wesslén…
Anna: Vi är spänningsförfattare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på egenutgivning. Vad ska vi prata om idag?
Anna: Idag ska vi prata om inlagan och sättningen.
Hanna: Just det. För utan inlaga blir det ju ingen bok och utan en bra sättning kan intrycket bli… mindre tilltalande.
Anna: Precis. Så det här är ju en väldigt viktig del av skapandet.
Vad har hänt sen sist?
Anna: Vill du börja berätta, Hanna, om vad som hänt hos dig sedan sist?
Hanna: Ja, först och främst så har ju vi två varit på Hornstulls marknad i helgen.
Anna: Just det.
Hanna: Det var såå roligt!
Anna: Håller med!
Hanna: Båda att träffa dig och att träffa och prata med nya läsare. Väldigt lyckad dag tycker jag.
Anna: Ja absolut, vi tänkte spela upp ett litet ljudklipp från helgen sen faktiskt.
Hanna: Sen, utöver det så ska jag nu precis i dagarna lämna in mitt manus till lektören och det känns väldigt skönt att få någon typ av paus i det medan hon arbetar med manuset.
Anna: Det är helt otroligt att du kommit så långt.
Undersökning bland indieförfattare
Hanna: Jag har ju skjutit fram det några gånger, men jag hade en lite aggressiv plan kanske. Sen har jag som vanligt läst mycket och lyssnat på en del poddar kring vad som är på gång och så. En lite rolig sak som jag tänkte nämna är att Alliance of independent authors har gjort en stor undersökning av hur mycket indieförfattare tjänar.
Anna: Aha intressant.
Hanna: Ja. Och det visade sig då att indieförfattarna i undersökningen, det var över 2000 stycken som deltog, och det var sådana som arbetar med författarskapet minst 50% var det som var med. Det visade sig att de har ökat sina inkomster de senaste åren vilket ju går lite stick i stäv med att man ofta hör att författare i allmänhet tjänar allt mindre.
Anna: Ah, kul!
Hanna: Ja. Och dessutom, vad som var intressant var att egenutgivna författare enligt undersökningen tjänar mer än traditionellt utgivna författare i andra undersökningar. Nu får man ju alltid vara lite försiktig med data i sådana här undersökningar och hur man tolkar den och så, men ändå. Det var intressant tyckte jag.
Anna: Ja precis, vi kan ju länka till den undersökningen om någon är intresserad.
Hanna: Det gör vi. Du då, vad har hänt på din front sen sist?
Boksignering på Ica Maxi
Anna: Nu har jag ju haft mina signeringar på ICA Maxi. Det var SÅ roligt, nervöst samtidigt.
Hanna: Ah, berätta mer! Jag har faktiskt också en signering på Ica Maxi i Häggvik inbokad nu i helgen, den 13 maj så jag tar lite tips från dig.
Anna: ”Jag var där i tre timmar, först en torsdag, sedan på lördagen för en annan Ica Maxi-butik. Det är ju mycket folk som rör sig i butiken, inte främst för min skull förstås, även om det hade varit trevligt haha, men ändå.
I början var det lite svårt, för jag har inte varit på en signering i en matbutik förut, svårt att veta vilka man kan prata med, vilka som vill prata med en och om de är intresserade och så vidare. Men nervositeten släppte ganska snart. Jag hade ju min stora roll-up också, så den hjälpte ju säkert till att visa att jag var författare eller vad jag gjorde där över huvud taget.
De som visade något intresse för bokavdelningen eller min bok eller böcker i allmänhet pratade jag med. Det var roligt att prata böcker och läsning och skrivande generellt också, med många som kom fram och bara ville prata. Och ett par stycken var till och med författare själva.
Hanna: Vad kul!
Anna: Så det var roligt att höra dem prata om sina projekt. Det var en väldigt positiv upplevelse tycker jag så det gör jag gärna igen. Och under de här dagarna var det faktiskt väldigt många som ville köpa med sig ett signerat exemplar, så det var jättekul.
Boksignering i Deckarbokhandeln
Hanna: Fantastiskt vad kul och det bådar ju gott inför nästa helg, för min del då. Och så har du ju haft en signering till faktiskt. På Deckarbokhandeln i Stockholm.
Anna: Ja! Vilken supermysig butik det där är. Känslan, böckerna, allting.
Hanna: Jag tycker också den är jättemysig.
Anna: Jag gillar ju verkligen den typen av böcker själv. Det är ett sortiment som ägaren har valt ut själv. Böcker där man listar ut saker, klurar, hittar ledtrådar osv. Ja – lite trevliga deckare och inte de här extremt råa texterna.
Hanna: Ah, just det.
Anna: Tomas som äger butiken och jag satt och pratade massor om deckare när det inte var kunder i butiken. Och han är så kunnig inom det området och brinner ju för det här så det var verkligen kul.
Hanna: Så himla roligt! Hur går det med ljudboken då? Har du hunnit med någonting mellan alla signeringar?
Ljudboksinspelning
Anna: Jag har äntligen spelat in större delen av den och är nöjd med inspelningen. För det är väl det som inte har funkat tidigare. Jag var inte 100% nöjd, och jag vill vara det. Eller i alla fall 98%.
Hanna: Ja det förstår jag.
Anna: Men det har tagit sin tid. Jag har gjort om, gjort om och gjort om en gång till, tills jag nu äntligen blev nöjd.
Hanna: Ja, bra jobbat verkligen! Imponerande att du har hunnit med det ovanpå allt annat som har hänt de senaste veckorna. Förstår att det kan ta sin tid.
Anna: Det har blivit sena kvällar. Man måste tänka på så mycket, förutom det rent tekniska. Jag spelar ju in den på egen hand, hemma. Med en professionell mikrofon och så och brusreducerar alltihop. När jag sitter med mina riktiga datorhörlurar så kan jag inte höra ett enda bakgrundsljud eller missljud.
Hanna: Just det. Och vi har ju märkt att du hör väldigt mycket i de där lurarna i samband med inspelningen av podden. Så det känns ju tryggt. Jag menar, hör du inget med dem så finns det nog inget där.
Anna: Nej, jag tror att man hör det mesta i alla fall och sen tror jag också att många lyssnar med vanliga hörsnäckor.
Hanna: Absolut.
Anna: Och då hör man inte alla missljud heller, men jag tror och hoppas att det inte finns några missljud nu på den här. Men det är så mycket med betoning, röster och tusen andra saker som är så viktigt. Men vi kommer ju ha ett ljudboksavsnitt senare där vi går igenom det här så lyssna gärna på det.
Sena kvällar
Hanna: Ja men precis. Men då har det varit ett antal kvällar nu när du har suttit med ljudboken?
Anna: Ja. Så nu är nästan hela inläst, men inte redigerad och det tar ju längre tid än att läsa in den. Men det här har i alla fall fått gå före skrivandet. Tyvärr. Jag vill ju gärna skriva också, men samtidigt få klart ljudboken innan sommaren.
Hanna: Ja, men jag tror det är rätt att prioritera en sak i taget, tiden är ju verkligen begränsad. Jag tror man får sikta in sig på en grej som man verkligen gör. Annars blir man bara för splittrad tror jag.
Anna: Det är nog så… Men vi måste ju berätta lite mer nu om vår gemensamma söndag på Hornstulls marknad också!
Hanna: Ja! Ska vi köra ljudklippet?
Anna: Ja det gör vi!
Hornstulls marknad
Anna: Nu står vi här på Hornstulls marknad. Vi har precis dragit igång. Det är lite blåsigt, men jättefint väder. Solen skiner.
Hanna: Det är jättekul att vara här, det är verkligen fint och mycket folk i rörelse. Vi har just ställt upp vårt bord och fått det ganska fint. Du hade ju med dig en fin duk där. Jättesnyggt tycker jag. Vi har även satt upp våra roll ups faktiskt. Det är ju lite spännande. Det är första gången jag använder min och det känns ju lite konstigt att se sitt ansikte så där stort, men ja. Man vänjer sig väl – kanske.
Anna: Mm, vi håller tummarna för att det blir en härlig dag här.
Hanna: Ja, verkligen. Så himla kul att stå här tillsammans också.
Anna: Verkligen, jätteroligt!
Förra avsnittet
Hanna: Så lät det ja! Lite blåsigt, men uppehåll. Ja, jättekul dag hur som helst!
Anna: Ja! Jag tänker att vi som vanligt tar en tillbakablick på förra avsnittet?
Hanna: Det gör vi.
Anna: Förra gången pratade vi ju om foton och illustrationer.
Hanna: Ja, och vi diskuterade bland annat hur man får tag i foton och illustrationer till sin bok, om inte annat till framsidan om man nu inte har sånt i själva inlagan.
Anna: Just det. Att man förutom att köpa så kallade stockbilder på någon bildbank helt enkelt kan köpa en bild av en fotograf, eller samarbeta med en illustratör.
Hanna: Ja. Och vi intervjuade också illustratören Anna Lathi och fotografen Michael Skoglund, båda väldigt intressanta att lyssna till.
Anna: Ja, verkligen det tycker jag med. Sedan tog vi upp detta med att först ha en plan för hur man vill att det ska se ut och kolla i förväg om fotot eller illustrationen har tillräckligt hög upplösning, även om det oftast är så nu för tiden.
Hanna: Mm. Vi tog också upp vikten av att be om ett provtryck för att se hur bilderna och illustrationerna blir om man gör det här själv. Det kan skilja sig väldigt mycket mellan skärm och det färdiga trycket om man inte kalibrerat sin skärm.
Anna: Ja, och mellan olika papperstyper. Så lyssna gärna på avsnittet om du missade det!
Hanna: Ja! Ska vi köra igång med veckans tema?
Anna: Det gör vi!
Dagens tema - Inlaga och sättning
Anna: Nu är det alltså dags att ta upp detta med inlaga och sättning.
Hanna: Ja. Vi kan ju börja att förklara ordet, för det är verkligen inte självklart.
Anna: Nej, det är det inte. Jag hade inte hört ordet innan jag började med det här.
Hanna: Nej inte jag heller.
Anna: Sättning är alltså när man placerar ut texten i inlagan, alltså allt som är innanför bokpärmarna.
Hanna: Det är något man kan göra själv eller så kan man låta en professionell designer göra det. Eller säger man designer?
Anna: Jag tror att det är en sättare. Men jag är faktiskt inte säker.
Hanna: Ja, i alla fall en designer eller sättare eller formgivare av något slag. Om man nu gör det själv – då måste man ju välja i vilket program man vill arbeta.
Hur vi resonerade kring att göra inlaga och sättning
Anna: Ska vi kanske börja med att berätta hur vi resonerade när vi valde att göra sättningen till våra debutromaner själva, för det gjorde vi ju båda. Vill du börja?
Hanna: Ja precis. För mig var det dels en kostnadsfråga. Jag hade lagt ut en hel del på boken och att betala för sättningen kanske skulle ha kostat ytterligare, inte vet jag, 5000-6000 kronor ungefär för min bok som var 400 sidor. Jag lägger gärna ut det som krävs för att det ska bli en bra produkt men samtidigt är jag mån om kostnaderna och kalkylen eftersom jag vill bygga en långsiktig och lönsam verksamhet med mitt skrivande.
Anna: Ja, man har ju ändå en budget att hålla sig till.
Hanna: Ja. Och sättningen var ändå en sådan sak som jag kände att det här tror jag att jag kan klara om jag investerar tid i det. Så det var en aspekt definitivt. Det andra är att jag tycker faktiskt att det är en bra chans att arbeta ytterligare med texten. Det blev som en extra korrektur nästan eftersom man upptäcker nya saker under sättningsarbetet.
Anna: Ja det håller jag med om. Verkligen.
Hanna: Hur tänkte du?
Anna: Ja ungefär likadant. När jag läste om det i början, hur man skulle jobba i InDesign då som jag arbetade med så kändes det helt omöjligt i början för det var så mycket inställningar. Men sedan hittade jag rätt och då gick det ju hyfsat enkelt när man väl hade kommit igång. Det känns spontant enklare med inlaga än omslag till exempel, tycker jag.
Program för sättning av inlagan
Hanna: Ja för mig kändes det absolut så. Jag valde ju att inte göra omslaget själv för jag kände att det fixar inte jag tillräckligt bra, eller det kommer vara svårt för mig. Men inlagan kände jag att: ”Nej, det tror jag att jag kan klara.”
Anna: Överkomligt. Men då kan vi väl gå över till att berätta hur vi själva gjorde och programvaror och så?
Hanna: Det gör vi! Och vi har ju faktiskt gjort på två olika sätt där. Ett vanligt proffsprogram för sättning av inlaga är ju InDesign som säkert många har hört talas om. Det valde du till din första bok medan jag testade en annan väg.
Anna: Precis. För du använde Atticus, eller hur?
Hanna: Exakt. Och det är ett program som jag inte tror lika många har hört talas om, särskilt inte här i Sverige.
Anna: Nej det tror inte jag heller. Jag hade inte hört om det. Du kan väl berätta lite mer om vad det är och hur det funkar?
Vad är Atticus?
Hanna: Absolut. Atticus är ett relativt nytt program, det lanserades 2020 eller 2021. Jag hörde talas om det på en podcast som jag lyssnade på. Kommer inte ihåg om det var The Creative Penn eller om det kanske var Self Publishing Show eller något annat. Det var inte en svensk podd iallafall. Atticus är särskilt framtaget av indieförfattare för indieförfattare, främst i USA då förmodligen. Där, och även i UK, är det som vi har varit inne på tidigare betydligt större, det här med egenutgivning och indieförfattarskap.
Anna: Ja precis.
Hanna: Ja, och när jag hörde talas om programmet så blev jag nyfiken och tog reda på mer om det. Det kan användas både för att skriva manuset, för att sätta inlagan till den tryckta boken och för att göra epub till eboken. Hela tanken är att det ska bli snyggt och proffsigt resultat men samtidigt vara enkelt eftersom de flesta indieförfattare inte samtidigt är professionella designers.
Anna: Det låter ju smart. Kostar det pengar eller var det gratis?
Hanna: Det kostar en slant, men en av de sakerna som tilltalade mig var att det är en engångskostnad och inte en licens med månadskostnad som många andra program. Tror det kostar drygt 140 USD, alltså ungefär 1400-1500 kronor. Sedan har man obegränsad tillgång och får eventuella uppgraderingar gratis som jag förstår det.
Fördelar och nackdelar
Anna: Ok och hur använde du programmet?
Hanna: Jag använde det inte till att skriva manuset i, där använde jag ju Scrivener och jag tyckte att det kändes bättre att fortsätta i Scrivener. Men sen var det väldigt lätt att importera arbetet från Scrivener till Atticus, eller det var via Word kanske, men hur som helst. Det var lätt att få in det jag hade gjort i Scrivener till Atticus när det var dags för sättning. Jag tyckte det var roligt att göra sättningen i Atticus faktiskt. Det gick väldigt lätt och intuitivt att lära sig hur man skulle göra. Plus att det finns bra tutorials. Ganska korta filmer.
Anna: Vad skulle du säga att fördelarna och nackdelarna är?
Hanna: Den stora fördelen är att det är relativt billigt och väldigt enkelt att lära sig, samt att det faktiskt bara med några inställningar och en knapptryckning sätter ihop en väldigt fin inlaga. Nackdelen som kommer med den här enkelheten är förstås att man blir mer begränsad i valmöjligheterna vad gäller format och typsnitt till exempel. Allt finns inte och det går inte att göra vad som helst.
Anna: Nej, det förstås… Men kunde du i princip bara trycka på en knapp och så var din inlaga klar? För jag minns att du jobbade en hel del med det.
Hanna: Nej, i teorin så kanske jag kunde ha gjort det. Men det fanns några saker som gjorde att jag ändå bedömde att jag behövde göra manuella korrigeringar, jag kan komma tillbaka till det lite senare. Och det går alltså inte går att göra direkt i programmet, av enskilda partier eller så. Det tyckte jag var ett stort minus såklart. Det värsta om man skriver på svenska, som jag har gjort, det är att programmet klarar inte svenska avstavningar.
Anna: Ah…
Vad som tog tid
Hanna: Däremot så tar det hand om andra vanliga problem, som ensamrader och liknande, men avstavningarna blev fel ibland. Man kunde välja att ta bort avstavningar helt, men det tyckte jag inte heller blev bra.
Anna: Trist, jag kommer ihåg att du slet en del.
Hanna: Precis, det var det och så var det en annan sak som störde mig och det var att det ganska ofta kunde bli olika antal rader på samma siduppslag, så att den ena sidans text på ett uppslag slutade en rad längre ner än den andra sidans. Jag har sett i andra böcker att det kan vara så ibland, kanske vid kapitelrubriksidor eller något. Men jag ville absolut inte ha det på var och varannan sida så jag fick jobba ganska aktivt med att förhindra det.
Anna: Okej, hur gjorde du då?
Hanna: Alltså jag provade mig fram. Ibland laborerade jag faktiskt med styckena och la till och med in något extra ord här och var. Haha.
Anna: Aha
Hanna: Men det kan man ju bara göra om det är ens eget manus man arbetar med.
Anna: Haha, ja, en liten överraskning från sättaren till författaren annars! ”Jag ändrade slutet här, är det okej?”
Ändringar i Sättningen
Hanna: Ja men precis. Men det var ju inte så att jag gjorde något som jag tyckte blev sämre men jag satt och laborerade lite med radbrytning och så. Men det jag gjorde, som också var det som gjorde att jag blev nöjd med slutresultatet var att jag hade Adobe Pro. Där kunde jag sen ändra en del i den färdiga pdf-filen. Till exempel så tyckte jag att sidnumrena var för små så jag ökade storleken på dem när jag redan hade exporterat till pdf. Det kanske gick att göra direkt i Atticus-programmet men jag kunde verkligen inte hitta det. Dessutom så bestämde jag att all text som såg ut på ett visst sätt skulle flyttas 5 steg uppåt och så vidare. Det var en del såna där småkorrigeringar som jag gjorde direkt i pdf:en.
Anna: Ah! Men skulle du ha gjort det i Atticus även om du inte hade haft tillgång till Adobe Pro tror du?
Avstavningar
Hanna: Det är en bra fråga. Jag vågar inte svara… som jag arbetade nu skulle det inte ha fungerat. Men sen hittade jag lite hacks och sånt på slutet, som jag kom på att man kunde göra. Som kanske inte var meningen att man skulle göra. Så kanske med dem och med vanliga Adobe, gratisversionen, kanske hade gått faktiskt. Så som jag jobbade nu så skulle det inte ha funkat för nu gjorde jag mycket avstavningar i Adobe faktiskt. Som jag sa, det var först när jag hade jobbat igenom hela manuset nästan så kom jag på hur man kan fixa de flesta avstavningarna direkt i programmet genom att liksom skriva in dem manuellt. Det kommer jag ha nytta av nästa bok, men nu så fick jag korrigera det direkt i pdf:en. Det tog sin tid. Det här som jag kom på i efterhand är en work around, det är inte så det är tänkt att man ska göra.
Anna: Kollade du med dem om det här med avstavningarna?
Hanna: Ja det gjorde jag, jag kollade i höstas. Jag har varit i kontakt med dem flera gångar. Deras kundtjänst är jättetrevliga och snabba på att svara. Men då hade de inget datum eller konkreta planer för när de skulle ordna så att programmet kan avstava annat än engelska. Jag kan ju tänka mig att när det väl kommer så kommer svenska säkert inte vara det första språket heller, säkert tyska, franska och spanska och sådana större språk först kan jag tänka mig, men det är bara en gissning från min sida.
Anna: Säkert är det så, inte så högprioriterat.
Slutresultat med Atticus
Hanna: I alla fall, sammanfattningsvis så var det en jätteenkel och smidig process men det tog tid på grund av avstavningarna och för att jag inte ville att texten skulle sluta på olika höjd med olika antal rader.
Anna: Är du nöjd med slutresultatet?
Hanna: Ja men det tycker jag, absolut. Och jag har faktiskt fått komplimanger från en som arbetar professionellt med sättning av inlaga så det kändes bra.
Anna: Vad kul, det är ändå en bekräftelse på att man har gjort rätt. Kommer du använda programmet nästa gång och skulle du rekommendera det till andra?
Hanna: Jag kommer nog definitivt använda det till alla böcker i trilogin som jag arbetar med nu för att de ska se enhetliga ut.
Anna: Just det
Hanna: Sedan får vi se. Jag skulle gärna lära mig inDesign också så kanske kommer jag alternera mellan dem. Det som var väldigt smidigt var ju att göra e-boken, det var verkligen superenkelt så det kommer jag nog fortsätta med oavsett.
Anna: Visst skrev du nåt på bloggen om det också?
Hanna: Ja, jag skrev en bloggartikel med för- och nackdelar samt mina hacks som jag kom på för att få sättningen som jag ville ha den. Så du som är intresserad av att veta mer och läsa för att bilda dig en uppfattning om det är något för dig kan ju titta på den. Jag kan också erbjuda hjälp till dem som vill ha hjälp att få sättningen gjord i Atticus.
Anna: Just det, då får man mejla dig helt enkelt.
Sättning och inlaga i Indesign
Hanna: Precis. Om vi går över till hur du har arbetat då. Du använde ju InDesign?
Anna: Ja, det gjorde jag. Kanske lite för att jag inte kände till så många andra program och jag visste att det var ett som man kunde använda. Det är väldigt mångsidigt, man kan göra precis hur man vill och vad man vill i det programmet.
Hanna: Precis.
Anna: Så jag prenumererade på det i några månader. Det är lätt att halka in på årsprenumerationen för det är den som dyker upp först. Jag vet inte vad det kostar, ett par hundralappar i månaden i alla fall. Så den prenumererade jag på tills sättningen var klar. Den tog förstås inte flera månader att göra, men jag ville inte stressa och de sista språkliga ändringarna gjorde jag ju i InDesign, även om man borde göra sånt innan.
Hanna: Precis och så hade du det till omslaget också, som du gjorde innan va?
Anna: Ja.
Hanna: Så det blev ett tag… Jag håller verkligen med om det med de här sista språkliga ändringarna. Jag upptäckte också en del som jag ändrade i Atticus och inte i Scrivener i själva texten. Så nu har jag nog inte ens sista versionen av manuset i Scrivener. Det är farligt när man knappt vet vilket dokument som är den sista versionen till slut känner jag!
Anna: Haha, ja det är samma sak här. Min sista finns i InDesign. Nu har jag i för sig fått över den till pdf och epub också såklart. Men den ligger i InDesign. Man ser ju inte en del missar heller, förrän texten är satt. Till exempel upprepningar av något ord och sådär.
Hanna: Håller med! Det blir som en viktig genomläsning när texten är satt faktiskt. Hur tycker du det funkade att arbeta i programmet då?
Att arbeta i Indesign
Anna: Det var ju lite klurigt i början. Eller – mer än lite. Jag gjorde ju som du sa även framsidan i InDesign, men det blir ju en annan sak att arbeta med löpande text.
Hanna: Det är klart, det kan jag tänka mig.
Anna: Så jag googlade förstås mycket, som alltid, och skrev ner en massa saker som man bör tänka på i min instruktion till mig själv.
Hanna: Det var himla smart att du gjorde en sån redan från början. Det har du nog mycket nytta av nästa gång tänker jag. För man kan ju glömma en del under tiden.
Nu har vi ju pratat mycket om InDesign och Atticus och vi kan ju nämna att det finns andra program också, så man får kolla upp vad som finns och vad som kan funka för ens egna behov. Jag har ju sett att det finns mallar som man kan använda till Word eller Pages, det finns även ett gratisprogram som heter Scribus har jag hört och något program som heter Affinity som man kan arbeta i. Så det finns en uppsjö att välja på.
Anna: Ja, och man gör ju lite olika, om man nu väljer att göra sättningen själv eller ta in en professionell formgivare.
Göra sättningen själv eller ta hjälp
Hanna: Ja, och där finns ju inget rätt eller fel, det är ju helt beroende på vad man föredrar. En annan fördel, utöver det här med kostnad och att man får en chans att arbeta med texten är att man kan ändra sen om man vill trycka upp en upplaga till, till exempel om den första tar slut.
Då kanske man dels vill ändra något litet stavfel som upptäckts i första boken eller skriva i kolofonen att det är andra upplagan istället för första, eller ändra tryckår om det gått en tid. Om man inte har gjort sättningen själv så kan man behöva kontakt den som har gjort sättningen.
Anna: Mm. Och det är ju en kostnadsfråga också. Nu är jag osäker på vad min bok till exempel skulle kosta om någon annan skulle ha satt den, men det skiljer sig säkert mycket. Och det skiljer säkert också hur noga de är med alla detaljer och vad man kan kräva.
Hanna: Säkert. Och det är förstås också en tidsfråga, för det här är inget man gör på en dag skulle jag säga, speciellt inte om man inte kan programmet sedan innan och förmodligen inte ens då. Fast det är klart, hade det varit en bok på engelska, så hade det nog kunnat gå väldigt snabbt att göra sättningen med Atticus, när man inte behövde kämpa med avstavningarna och om man kan acceptera viss begränsning i valmöjligheterna.
Anna: Nej, det kan ju ofta bli tidskrävande, och kanske mer tidskrävande än vad man kanske tänkt sig från början. Men vi tänkte gå igenom några saker punktvis, som hör till sättningen och inlagan, som är speciellt viktiga om man nu väljer att göra den på egen hand.
Hanna: Ja, det gör vi.
Tips till dig som gör sättning och inlaga själv
Rätt mått i grundfilen
Anna: Vi kan ju börja med att ha rätt mått på grundfilen. Jag antar att det funkar likadant i Atticus, Hanna, som det gör i InDesign. Men det mått man kommer överens om med tryckeriet ska man ju utgå ifrån när man skapar sin fil i programmet som man jobbar i.
Hanna: Just det. Ja, det var faktiskt ett annat problem eller vad man ska kalla det. Min bok är Danskt band i måtten 135*210 mm. Det är vad jag förstår ett relativt vanligt mått på Danskt Band i Sverige men utomlands absolut inte vanligt. Det måttet som jag hade valt och beställt omslag till fanns inte bland valen i Atticus!
Anna: Vad gjorde du då då?
Hanna: Jag kollade bland måtten som fanns och då tittade jag på ”international sizes”. Det finns liksom lite olika ”vanliga” mått. Det är sådana mått som finns mycket på Amazon och sådär utomlands, som inte vi tycker är vanliga. Och det var inches först de var specificerade i och det har jag ingen koll på. Men det gick att översätta till centimeter då blev det lite lättare (notering: här menade jag förstås millimeter!).
I alla fall så tittade jag och det närmaste som fanns var 135*215 mm, alltså samma bredd och bara 5 mm skillnad i höjd. Jag chansade på att det borde fungera och kollade med tryckeriet att det gick att lösa och det gjorde det. Enda problemet blev att pdf-filen som jag skickade till tryckeriet hade mått som var lite avvikande. Jag tror att det borde gå att ändra dem i pdf:en men jag lyckades inte göra det. Men tryckeriet kunde göra det.
Marginaler i inlagan
Anna: Just det. Och detta är jätteviktigt, för visst går det kanske att korrigera i efterhand, men det är i vart fall trist att göra om när man väl gjort sättningen om man märker att man har gjort fel.
Hanna: Ja, det hade ju varit hemskt att göra om hela sättningen.
Anna: Vi har ju det här med marginalerna också då. Det ska ju vara luft både uppe, nere, till vänster och höger, och nödvändigtvis inte lika mycket på varje sida. Hur resonerade du när du bestämde dina marginaler?
Hanna: Jag mätte lite på olika böcker och testade vad jag tyckte blev blev snyggt faktiskt. Atticus hade några olika valalternativ här men inte obegränsat med val men ändå tillräckligt många. Hur gjorde du?
Anna: Jag utgick från några böcker i liknande eller samma storlek, och mätte på dem. Sedan la jag till eller drog ifrån beroende på vad jag tyckte såg snyggt ut. I InDesign är det ju helt valfritt med allting, du kan ha 10 centimeters marginal om du vill, eller 1 millimeter. Det är väl också det som gör programmet så komplicerat. Det är verkligen för- och nackdelar.
Hanna: Så är det ju förstås. Jag förstår ju varför professionella designers ofta väljer att arbeta i det när det finns så mycket valmöjligheter.
Anna: Ja. Jag hade ju 210×148 mm som mått på min bok, på själva inlagan alltså. Jag hade då som exempel 20 mm i marginal uppe, 29 mm nere, 28 mm inne och 20 mm på ytterkanterna. Jag tänkte att det var bra att ha lite extra på innerkanten i och med att det alltid försvinner lite vid limningen.
stödlinjer
Hanna: Ja precis. Det där är ju jätteviktigt, att det ska vara olika i ytterkant och innerkant. För annars tror jag, om man missar det och har samma på båda, då hamnar texten väldigt långt in på sidan. Kan bli svår att läsa nästan tror jag, om det är en tjock bok.
Anna: Ja.
Hanna: Så den är jätteviktig. Det där funkade bra tyckte jag. Där behövde jag inte göra några manuella korrigeringar eller något där.
Anna: Det är ju bra! Sedan använde jag någon slags stödlinjer, oklart vad det heter i InDesign, men för att texten skulle hamna i nivå med varandra, så inte raderna diffade mellan höger- och vänstersidan.
Hanna: Ah, nej det är ju inte så snyggt.
Tomma sidor, titelsidor och kolofonsida
Anna: Nä… Sedan har vi det här med titelsida, smutssida, kolofonsida och tomma sidor.
Hanna: Just det, för där är ju lite att tänka på som jag aldrig hade tänkt på innan jag började fundera på sättning. Men titeln finns ju ofta på två olika sidor, en som kan vara mer layoutad eller vad man ska säga. Så har vi också kolofonsidan, som vi tänkte prata mer om i ett senare avsnitt kanske, men alltså den sidan där det står tryckår och sånt där.
Anna: Och smutssidan är alltså den allra första sidan i inbundna böcker, ibland i ett annat slags papper än resten av inlagan. På den trycks ju ingenting.
Hanna: Och att det ofta är en tom sida innan själva texten börjar, så att den börjar på en högersida. Det där var jag lite orolig för, jag bad tryckeriet bekräfta att det såg rätt ut innan tryck, med höger och vänster.
Anna: Ja… Jag missade faktiskt detta i min bok. Jag var fullt medveten om att det skulle vara så, men i andra omgången… För att jag la in det en gång och då gjorde jag rätt och sen så var det något annat tokigt så jag fick lägga in den en gång till, när jag började göra i ordning texten, och då hade jag helt enkelt tänkt fel. Så det här såg jag då när böckerna var tryckta och jag öppnade dem och skulle bläddra i dem. Min första tanke var ”Nej, det här är inte sant”.
Höger- och vänstersidor
Hanna: Ah, det var inte så du ville ha det. Nej jag förstår att det var irriterande. Särskilt när du hade gjort ”rätt” eller vad man ska säga på första. Och sen att det bara var en liten ändring. Men jag tror verkligen inte någon annan än du som tänker på det.
Anna: Ja, nu har jag ju berättat det här för alla.
Hanna: Nu kommer du sälja jättemånga böcker, alla kommer köpa den för att titta efter.
Anna: Ja haha.
Hanna: Det är ju så himla mycket att ta hänsyn till, väldigt lätt att missa några av alla saker.
Anna: Hur som helst är det bra att kolla i valfri bok i bokhyllan och se hur det ser ut, var titelsidorna finns, var kolofonen finns, och sedan också höra med tryckeriet om man är osäker på hur det borde se ut, vilka sidnummer den borde börja på och sådär.
Hanna: Det är bra tips tror jag.
Anna: För att de inte har sidnummer i början.
Typsnitt
Hanna: Ska vi gå vidare till det här med typsnitt då, i inlagan.
Anna: Ja.
Hanna: Jag kan börja, hur det var för mig. I Atticus finns kanske 10-15 olika typsnitt att välja bland, det har väl med licenser att göra och sådär att de inte har fler, och jag tog en av dem som fanns då förstås. Det är inte helt perfekt, men jag tog det som låg närmast det jag egentligen ville ha så jag är nöjd ändå. Hur resonerade du?
Anna: Jag velade fram och tillbaka. Jag hittade en lista på kanske tio typsnitt och testade dem. Sedan fastnade jag för tre stycken, bland annat mitt nuvarande. Det höll först på att bli ett annat som jag egentligen tyckte var snyggare, men där störde jag mig på att versalerna såg för stora ut i förhållande till gemenerna.
Hanna: Ah.
Anna: Det är ju detaljer, och ingen skulle tänka på det. Jag har sett andra böcker som har det här typsnittet, men jag gillade inte att det var så. Ett annat typsnitt hade vissa gemener som jag inte riktigt kunde förlika mig med. Det här är ju verkligen på detaljnivå som sagt och kanske borde man inte hänga upp sig på sånt, men nu gjorde jag det… Om jag ändå har valmöjligheten så kan jag lika gärna ta den chansen att välja och få det precis som jag vill ha det.
Valmöjligheter tar tid
Hanna: Det förstår jag verkligen, det skulle jag också göra. Det hade nog tagit längre tid för mig att välja om jag hade alla de valmöjligheterna. Men jag tror att jag hade valt ett som var liite annorlunda än det det blev. Man vill ju ändå att det ska bli bra och när man börjat se såna där saker som du störde dig på där så är det svårt att inte tänka på dem kanske.
Anna: Ja, det är ju det. Jag har ju inte tänkt på att typsnittet i din bok avviker från andra typsnitt i andra böcker på något vis. Och jag tror inte att man tänker på det som läsare heller om det inte är väldigt konstigt.
Hanna: Nej nej, det här är ju ganska vanligt, eller det finns andra böcker som har det så att det är inget udda typsnitt på det sättet. Men det kanske inte är det jag hade valt som mitt primära val om jag hade haft alla typsnitt att välja bland.
Anna: Nej, och det är ju det som är fördelen med att ge ut själv. Man kan få det precis som man vill. Och med det följer ju nackdelen att man måste göra efterforskningar på egen hand och ta beslut som kanske inte alls spelar roll i slutändan för läsaren.
Hanna: Så är det. De flesta tänker ju inte så ingående på de här detaljerna när man bara läser en bok, då tittar man ju på helheten. Om den ser snygg ut liksom.
Anna: Ja.
Hanna: Det är klart, om den är jättedåligt satt så kan man säkert tänka på det. Men generellt så tror jag inte man reflekterar jättemycket över typsnitt och exakta marginaler hit och dit.
Anna: Nej, jag tror inte det heller.
Sidlayout
Hanna: Sen har vi ju detta med att texten börjar längre ner på sidan vid kapitelbrytningar. Använde du dig av det? Jag kommer inte ihåg.
Anna: Ja, min text börjar kanske en tredjedel ner på sidan vid nytt kapitel. Då är det själva texten, inte kapitelrubriker.
Hanna: Det är nog ungefär samma här. Det känns bra med lite luft där och det är ju väldigt vanligt i böcker att det är så. Där hade inte jag så mycket valmöjlighet utan den börjar ganska långt ner när det är nytt kapitel i Atticus. Jag har för mig att jag faktiskt flyttade upp texten. Eller om det var själva rubriken, några hack sen manuellt, för jag tyckte det var lite snyggare. Men den sitter ganska långt ner.
Anna: Mm. Du har ju såna här små tecken också, vid tidshopp inuti själva kapitlen. Det får du gärna berätta mer om och hur du fick dit dem.
Ornamental breaks
Hanna: Ja dem gillar jag. Det var en fin grej i programmet som jag använde. De här flurparna, eller tecknen då – i programmet kallas de för Ornamental breaks och fanns ett gäng olika sådana tecken eller symboler att välja mellan. Då kunde man välja vilken man ville ha och hur stor den skulle vara. Sedan var det bara att trycka in tecknen där man ville ha dem.
Anna: Aha! Roligt att det fanns inbyggt. Man använder ju ändå de här ibland om man skriver på ett sätt så att det finns tidshopp i kapitel. Sedan har vi ju utelämningspunkterna. Tre punkter på rad. De fick jag rätta till och söka ut alla i texten för att se att de var lite isärdragna och inte lika tätt som tre vanliga punkter. Det sker ju ofta med automatik i Word. Men jag tror att om man skrev dit något i InDesign så kanske inte de skapades automatiskt. Att det var sånt som jag ändrat i efterhand när texten väl låg i InDesign.
Hanna: Ah, jag förstår.
Anna: Men, sånt går ju som sagt enkelt att söka ut och ersätta.
Marginaljustering
Hanna: Ja det är ju smidigt. Sen har vi ju det här med marginaljustering också.
Anna: Ja, precis. Man vill ju ofta att texten ska vara rak i både vänster och högerkanten, som det är i väldigt många böcker och även tidningsartiklar.
Hanna: Ja, det ser ju väldigt snyggt ut. I Atticus kunde man enkelt välja, det var en kryssruta tror jag, om man ville ha det eller inte.
Anna: Samma här, I InDesign markerar man hela texten och väljer marginaljustering. Men då ställer man också in värdena för ordmellanrum och teckenmellanrum, vilket jag läste någonstans att standardvärdena inte var optimala. Och hur många procentenheter man skulle öka. Så det fick jag justera.
Hanna: Mycket att tänka på där.
Anna: Ja, det är det. Hade du liknande i ditt program?
Hanna: Nej, det var bara det och sen gick resten automatiskt.
Anna: Skönt att slippa kanske haha!
Hanna: Ja, faktiskt… Sen har vi det här med avstavningar också. Som jag redan har berättat lite om hur det var, för mig då.
Anna: Just det…
Hanna: Ja som jag nämnde innan så avstavar programmet enligt amerikanska regler och det leder relativt ofta till felaktiga avstavningar på svenska. Man kanske tänker att det inte är så farligt men jag provade att läsa och jag skulle definitivt ha reagerat på det och stört mig på det i en bok.
Anna: Ja om det hade varit felaktiga avstavningar, det skulle jag också göra.
Hanna: Först blev jag lite uppgiven och tänkte att det kanske inte fungerar att använda det här programmet ändå. Men jag tyckte det i övrigt var väldigt bra och snyggt resultat så det var då jag bestämde mig för att korrigera manuellt i Adobe Pro när de blivit fel helt enkelt.
Hur funkar det med avstavningar i InDesign?
Avstavningar och olika typer av mellanrum
Anna: Man väljer avstavning i hela dokumentet eller styckevis. Så jag började välja automatisk avstavning för allt. Det funkar ju hyfsat, men ibland blir det tokigt ändå och man måste justera. Framförallt vid längre sammansatta ord skulle jag säga.
Hanna: Ja, det är ju fördelen med ett sådant mer avancerat program – fler valmöjligheter.
Anna: Det funkade bra. Men ibland fick man ju göra för hand och justera ordmellanrum och teckenmellanrum för att få det som man ville.
Jag tänkte förresten att vi skulle ta upp en sån här extremliten detalj som kanske bara finns i InDesign, bara för att visa på hur mycket man kan nörda ner sig i sättningsregler. Det handlar om mellanrum.
Hanna: Aha!
Anna: Det verkar alltså finnas 10 mellanrumstyper i det programmet. Det är helt orimligt många.
Hanna: Oj, vilket jobb att hålla reda på allt det.
Anna: Ja, verkligen. Förutom det vanliga mellanrummet mellan ord, finns något som heter hårfint mellanrum, som man har vid tusental, t.ex. 5 mellanrum 1000 om man ska skriva 5000. Man har det också innan frågetecken och utropstecken. Det här går förstås att söka ut, så man måste inte göra det manuellt.
Hanna: Nej, det hade ju varit väldigt jobbigt!
Anna: Men sedan finns också så kallat tunt blanksteg som jag läste att man bör ha mellan initialer i namn, t.ex. C.G.Bengtsson. Och så finns det en hög andra typer av mellanrum och jag tror inte att en enda människa som inte jobbar med detta skulle reagera, men jag följde de råd jag hittade i alla fall om mellanrum.
Övrigt att tänka på kring sättning och inlaga
Hanna: Det förstår jag. Verkligen en hel vetenskap. Men det måste ju vara samma för dig som för mig, att det kommer gå mycket lättare och snabbare nästa gång? Nu när du väl har lärt dig och dessutom skrivit din manual?
Anna: Ja, jag hoppas verkligen det. Vi kanske kan ta upp några saker som vi själva tänkt på och redigerat bort?
Hanna: Ja, jag funderar på om jag har några fler… I mitt fall så gick det alltså inte att göra någon form av manuella korrigeringar av enstaka partier eller så inne i programmet. Utan valen i Atticus består mer av kryssrutor och rullgardinsmenyer och liknande. Så det jag ändrade manuellt senare handlade som jag sa om att förstora sidnumren, flytta lite texten lite i höjdled på vissa sidor. Även kapitelrubrikerna justerade jag lite i höjdled. Men det gjorde jag sen direkt i pdf:en, inte i programmet.
Ensamrader
Anna: Just det. Ett viktigt tips att kolla efter är ensamrader. Man bör inte ha så kallade ensamrader högst upp på en sida och helst inga halva ord ensamma på en rad.
Hanna: Nej precis, det är ganska viktigt, tycker i alla fall de som har koll på sättning har jag förstått. Jag vet ärligt talat inte om jag hade reagerat på det som läsare innan jag satte mig in i det här. Men jag kände att det här står om överallt och jag vill absolut inte ha det i min bok, för det tror jag det finns folk som reagerar på. Jag kollade igenom hela manuset efter sådana men det hade programmet korrigerat på rätt sätt. Så där behövde jag inte göra något alls, det var väldigt skönt.
Anna: Ja det är ju skönt om programmet sköter det självt. Det gör ju in InDesign utan det får man fixa själv. Det finns lite olika sätt, jag tror att det heter spärrning bland annat. Och ordmellanrum och mellanrum inom ordet så att man kan trycka ihop texten eller dra isär den. Något ord kanske hoppade upp eller så blev det fler rader. Så det var manuellt.
Hanna: Heter det spärra och knipa text kanske?
Anna: Ja det gör det. Man kan komma runt det på olika sätt. Ibland var det jättesvårt för att man ändrade något i slutet av kapitlet och så kanske man hade missat något i början. Och så ändrade man där och då blir det följdfel i hela kapitlet sen. För att man kanske inte ville ha en ensamrad i den meningen, överst på en sida heller. Det är inte bara i slutet av kapitlet. Även ensamrad i slutet på stycket, överst på en sida.
Olika typer av streck
Hanna: Nej, precis det vill man ju inte ha.
Anna: Så det tog lite tid.
Hanna: Ja det förstår jag.
Anna: Och sen är det det här med och se till att det ska vara bindestreck där det ska vara avstavning och att det är det längre tankstrecket vid repliker. Det där är lätt att missa, tyckte jag. Det är så många bindestreck.
Hanna: Verkligen, om man använder bindestreck som anföringstecken.
Anna: Och att se till att använda fyrkantsblanksteg som indrag vid varje nytt stycke.
Hanna: Kan du berätta mer om vad det är för dem som inte vet?
Anna: Ja, vid varje nytt stycke ska man ju göra någon form av indrag och innan jag började skriva på den här boken har jag använt tre mellanslag, men det kan tydligen bli tokigt om man för över texten från Word till InDesign läste jag, så man bör använda det som heter indrag redan i ordbehandlaren, om man nu använder Word. Men sedan finns det något som heter fyrkantsblanksteg i InDesign – gissningsvis för att det är kvadratiskt, men det är bara en gissning. Men då kan man skriva in punktstorleken där och så räknar den själv ut hur långt indraget ska vara så det passar just ens egen text.
Hanna: Okej, vad smart.
Storlek på text och sidnummer
Anna: Ja! Och att se över textstorleken. Oftast vill man ju ha en större storlek på texten i eventuella kapitelrubriker och kanske en mindre storlek på texten på kolofonsidan. Och att kursiveringar, om man nu har sådana, följt med till programmet som man gör sättningen i, för det är inte helt givet.
Hanna: Ja, så är det ju. Jag har också hört att det blir problem med sånt ibland. Vi borde kanske säga något om sidnumrering också.
Anna: Absolut! Hur gick tankarna hos dig?
Hanna: Jag valde att sätta sidnummer i mitten längst ner. Du då?
Anna: Jag hade också sidnummer längst ner, centrerat. Det känns som att det ändå är standard. Jag läste något om att utelämna sidnumrering också på sista sidan i varje kapitel. Jag vet inte var jag läste det här. Men jag kollade i böcker i min bokhylla och där hade de allra flesta sidnummer på alla sidor, oavsett om det var sista sidan på kapitlet eller inte. Så det rådet struntade jag i. Kanske tog jag däremot bort sidnumret på absolut sista textsidan i sista kapitlet, minns inte riktigt.
Hanna: Jag kommer ihåg att vi höll på och pratade om det där och att jag också letade i min bokhylla. Och vi noterade att de flesta böcker har faktiskt sidnummer även på sista sidan i kapitlet. Men jag har också för mig att sista sidan i sista kapitlet – där tror jag att jag tog jag bort det. Och så tyckte jag det var på de flesta böcker vi tittade på. Så det verkar vara lite olika hur man gör kan man väl säga.
Anna: Verkligen.
Hanna: Just det, sen ska vi nämna att man bör ju ta bort sidnumreringen på till exempel kolofonsidan och titelsidorna.
Jämföra med sättning och inlaga i andra böcker
Anna: Just det, för det kanske inte ser så snyggt ut. Även här är det ju bra att jämföra med böcker i bokhyllan hemma och se hur andra har gjort och vad man själv tycker blir snyggt.
Hanna: Ja, det är absolut bra att göra.
Anna: Men nu är det snart dags att runda av.
Hanna: Ja, det är det.
Avslutande tips
Anna: Vad är ditt bästa tips när det gäller inlagan, Hanna?
Hanna: Det är nog att överväga om man helst lägger av sin tid för att lära sig göra det här själv eller om man hellre spar sin egen tid och betalar någon. Oavsett så tycker jag att man ska se det som en viktig del för att få fram en snygg produkt och inte hafsa igenom det eller underskatta arbetet.
Anna: Mycket klokt. Det syns ju om det är dåligt eller slarvigt gjort. Och jag tror också det är värt att lägga några extra timmar på jobbet, eller extra dagar snarare än timmar. Eller leja bort det till någon som kan arbetet.
Hanna: Ja. Vad är ditt bästa tips?
Anna: Det är nog att lära sig programmet i tid, om det är ett mer komplicerat program som InDesign till exempel. Då kan man inte sätta sig kvällen innan om man aldrig har arbetat i det förut. Om man nu vill göra sättningen på egen hand och har en deadline – då är det inte kul att sitta hela nätterna och slita med hur man gör indrag eller hur man justerar marginalerna på alla sidor samtidigt. Plus att justera sin egen text då.
Avslutning
Hanna: Nej verkligen inte. Det låter som en mardröm.
Anna: Och ett annat tips är att arbeta med styckeformat om man arbetar i InDesign, det är ovärderligt. Vi tog ju inte upp det i själva avsnittet nu, men det går ju att googla sig till precis hur man gör och så. Det funkar lite som i Word där man kan ändra format på en större del, eller hela, texten samtidigt, istället för att ändra enskilda ord eller meningar. Sparar enormt mycket tid om man plötsligt kommer på att man till exempel vill ha ett annat typsnitt på alla rubriker.
Hanna: Ah det är ju ett jättebra tips.
Anna: Och om du som lyssnar har idéer och tankar kring detta med inlaga och sättning, så hör gärna av dig! Så tar vi upp det i nästa avsnitt.
Hanna: Ja! Och med det så är det här avsnittet nästan slut för den här gången.
Nästa avsnitt
Anna: Vi kanske ska berätta vad vi ska prata om nästa gång?
Hanna: Ja, det gör vi!
Anna: Nästa gång ska vi diskutera vad en bokutgivning kostar. För det är ju inte gratis att ge ut en bok.
Hanna: Så är det. Ingenting är gratis.
Anna: Nej precis. Och vi har ju faktiskt en gäst till nästa gång. Det är författaren Kristina Svensson som vi ska intervjua.
Hanna: Ja det ser jag verkligen fram emot.
Anna: Ja det ska bli väldigt roligt. Så lyssna gärna på även nästa avsnitt.
Hanna: Om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor, skriv då till oss på Podden Trycksvärta, eller på instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Just det.
Hanna: Vi har ju förresten ett nyhetsbrev också som du gärna får prenumerera på! Då får du också våra 30 bästa skrivtips och 5 skrivövningar som vi har satt ihop. Och prenumererar gör du enklast genom att trycka på länken på någon av våra hemsidor eller poddens hemsida på Podbean.
Upptäck mer från Den svenska indieförfattaren
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.