Efter morgonsidorna fyller jag på med mer kaffe och övergår direkt till att skriva ungefär 1000 ord. Jag planerar i förväg vilket kapitel jag ska arbeta på – antingen i början av veckan eller vid starten av varje manus – så när jag sätter mig för att skriva finns det ingen tvekan om vad som behöver göras.

Ibland använder jag Pomodoro-tekniken för att hålla fokus, även om jag ibland glömmer bort det och bara fortsätter skriva.

Varför är det då viktigt att skriva varje dag? Varför inte hellre arbete i bulk och skriva sex-sju timmar i rad en dag och sedan göra annat i några dagar? Det är naturligtvis olika för olika människor, men för mig fungerar inte detta särskilt bra. Även om jag till viss del kan styra mitt schema och skulle kunna få ihop det rent tidsmässigt, så är det svårt för mig att arbeta fokuserat och kreativt under så långa pass, åtminstone om det gäller ett skönlitterärt manus.

I boken Lev kreativt så förklaras detta fenomen med att man kan tänka att det finns en sak man kan göra för sin kreativitet varje dag. Efter att man har levererat en kreativ output behöver sinnet arbeta med någon annan typ av uppgift. Av den anledningen brukar jag skriva ett eller två kapitel på morgonen.

Därefter gör jag annat, till exempel administration, marknadsföring eller konsultarbete. Sådana uppgifter, som inte kräver samma kreativa fokus kan jag däremot med fördel klumpa ihop och göra i bulk. Till exempel är det effektivt och genomförbarbart att planera en veckas inlägg till sociala medier, eller liknande, i ett svep.