Podden Trycksvärta - Avsnitt 24 Motivation och Drivkrafter
Sändes den 16 januari 2024
Det här avsnittet handlar om motivation och drivkrafter i skrivandet.
Vi diskuterar konsten att hålla skrivmotivationen vid liv, yttre och inre motivation och hur man balanserar dessa i skrivandet. Lyssna för att höra vad som motiverar oss och några av våra lyssnare i skrivandet.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Förra avsnittet hittar du här: Julavslutning.
Transkribering och länkar till avsnitt 24 - Motivation och drivkrafter i skrivandet
Inledning och presentation
Anna: Hej och välkommen till det tjugofjärde avsnittet av podden! Mitt namn är Anna Samuelsson…
Hanna: … och jag heter Hanna Wesslén...
Anna: Vi är författare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: Framförallt tar vi upp ämnen som rör indieförfattarskap och egenutgivning i den här podden, men förstås mycket annat som kretsar runt skrivande. Vad ska vi prata om idag, Anna?
Anna: Idag är det ju faktiskt första avsnittet för i år.
Hanna: Ja, 2024. Gott nytt år på er! Hoppas att du som lyssnar har haft en jättefin jul och nyårsledighet, om du har haft möjlighet att vara ledig.
Anna: Ja.
Hanna: Tycker alltid det är så svårt att lära sig att säga det nya året. Jag hade ju just vant mig vid att skriva och säga 2023.
Dagens tema - Motivation och drivkrafter
Anna: Haha, samma här. Men vi tänkte ju att det är bra att inleda med att diskutera motivation och drivkrafter i skrivandet.
Hanna: Mm. Det är ju något som man kanske har haft tid att reflektera över under jul och nyårshelgen.
Anna: Kanske det. Eller så har man ägnat sig åt helt andra saker.
Hanna: Haha, ja kanske. Men oavsett så är det ju en bra tid att fundera över sådant, så här i början av året, tycker jag.
Anna: Håller med. Så idag kommer vi diskutera vad motivation och drivkrafter betyder för skrivandet och olika typer av motivation.
Hanna: Ja, och så kommer vi förstås att dela våra personliga erfarenheter kring det här med motivation och drivkrafter i skrivandet. Vi har även en del kommentarer från andra som skriver och lyssnare, som vi tänkte läsa upp.
Anna: Precis, det är alltid roligt att höra hur andra tänker, och alltid får man något tips eller idé att ta med sig.
Hanna: Ja verkligen. På något sätt tror jag det är viktigt att hitta sitt varför i skrivandet. Det är inte superlätt alla dagar, att sätta sig vid datorn och skriva massor av ord. Man kan tvivla och fundera på varför man egentligen lägger tid på det här.
Anna: Ja, så har säkert alla som skriver känt någon gång eller många gånger.
Hanna: Men vi kommer ju in lite på strategier för att övervinna hinder och så senare i avsnittet.
Vad har hänt sen sist
Jul och nyår
Hanna: Innan vi kommer in ordentligt på det här med motivation och drivkrafter så måste jag ju få höra. Hur har din jul och nyår varit?
Anna: Åh, den har varit bra, med familj och släkt och vänner. Vi hann till och med åka lite skidor uppe i Dalarna, så det var riktigt vintrigt.
Hanna: Åh vad härligt. Har du hunnit med något skrivande då?
Anna: Jag skrev litegrann, det gjorde jag, så pass att jag bara hade ett kapitel kvar att skriva vid årsskiftet, plus att jag redigerade en del. Det var väldigt skönt att komma så pass långt.
Hanna: Förstår det. Det låter ju jättebra. Och det låter också som om du har kunnat slappna av och vara ledig också och det är ju viktigt.
Anna: Ja. Hur var jul och nyår för din del?
Hanna: Det har varit så härligt, jättehärligt. Jag var i Åre med familjen och åkte skidor varje dag, både längd och utför. Lite snowboard också. Vi firade nyår med några kompisar och så hann jag med en fika tillsammans med en annan författare, Anette Jacobsson, som har skrivit Tvillingblod och det var väldigt trevligt att träffa henne.
Anna: Kul! Hann du med något skrivande också däremellan?
Hanna: Ja, absolut. Jag körde mina morgonpass när alla andra sov. Men jag måste säga att jag kom inte alls så långt som jag trodde att jag skulle göra. Råmanuset till tredje delen i Nepalsviten är inte klart, vilket jag ju planerade att det skulle vara.
Anna: Ah, så kan det ju vara
Ljudboksinspelning
Hanna: Ja. Det berodde dels på att jag prioriterade om lite. Jag höll ju på att spela in ljudbok till Jul på Sägenevik och det tog ju förstås mycket längre tid att redigera än vad jag trodde. Haha. Så jag gjorde klart det först. Det var verkligen jätteroligt att spela in och redigera ljudbok så det kommer jag definitivt göra mer framöver!
Anna: Vad kul att du har genomfört det, att producera ljudböcker måste vi prata mer om vid tillfälle. Och du hade en signering också, eller hur?
Hanna: Ja, jag var på Ica i Åre i början av januari. En väldigt trevlig butik och det var så roligt att vara där. Men jag måste nästan berätta vad som hände på vägen dit. Jag skulle vara där klockan två och det är i centrala Åre, vid stationen. Vi bor i Björnen så det är kanske 6 kilometer, tar väl 10 minuter med bil. Så vi hoppade in i bilen, jag lassade in massa böcker, rollup och ett bord som jag skulle använda. Det var -20 den dagen och gissa vad som händer?
Anna: Bilen startade inte?
Hanna: Nej, den var helt död. Och jag skulle vara där om 20 minuter. Jag övervägde att ringa en taxi, men det bar emot för jag visste att det skulle äta upp stor del av försäljningsvinsten. Så såg jag att det gick en skidbuss om 4 minuter så jag tog alla grejer, bordet och allt och sprang till bussen.
Anna: Herregud, det känns ju inte så lätt med tunga och otympliga grejer liksom, haha.
Hanna: Haha, nej. Tror det såg ganska roligt ut när jag kom springande till skidbussen med ett bord, böcker och roll-up. Men jag hann precis… Eller, chauffören var snäll och väntade in oss.
Boksignering
Anna: Vilken tur, bra prestation att springa med det. Gick det bra på signeringen då?
Hanna: Ja absolut. Det bästa som hände var nästan att en läsare som jag inte känner kom fram och berättade hur mycket han gillade Sprickan i fasaden och att han hade önskat sig Brickan i spelet i julklapp och fått den av sin fru. Då blev jag jätteglad.
Anna: Nämen, så fint! Det är ju jätteroligt med sån återkoppling.
Hanna: Ja, verkligen, det är motiverande. Så nu arbetar jag vidare med råmanuset. Känner mig ganska nöjd när jag tittar igenom vart det är på väg iallafall, även om det är lite försenat eller vad man ska säga.
Anna: Ja, bättre bra än snabbt och slarvigt…
BTJ
Hanna: Precis. Men du har ju inte nämnt en viktig sak som har hänt! Jag såg ju att du fått en recension från BTJ också! Du måste berätta om det.
Anna: Ja, jag tänkte ju att jag skulle skicka in den här friluftsboken till BTJ. Många böcker blir ju som bekant inte recenserade av dem, trots att man skickar in. Det är ju ganska mycket som skickas in så det är väl förståeligt. Min första blev till exempel inte det, men nu tänkte jag att jag chansar igen. Och plötsligt fick jag ett mejl från min distributör och mina händer skakade så jag knappt kunde öppna mejlet.
Hanna: Förstår det, det skulle nog mina göra också. Om det är någon lyssnare som inte vet vad BTJ är så kan vi förtydliga att BTJ är en förkortning för Bibliotekstjänst. Många bibliotek köper in böcker baserat på deras recensioner. De har ett häfte som kommer ut varannan vecka. Som Anna sa, de får in väldigt många böcker så det är inte säkert att man får en recension om man skickar in. Det är inte heller säkert att man får en BRA recension förstås.
Anna: Nej, precis. Och jag brukar ju inte bli så nervös, men det där… Så recensionen kommer i BTJ-häfte nr 2 i år, den här veckan alltså, men den har redan kommit ut digitalt.
Hanna: Det är superspännande. Vill du läsa upp något från den?
BTJ-recensionen
Anna: Ja, det är lektör Helena Sjöblom som skriver att jag, citat ”ger både inspiration och användbara tips till att vara ute i naturen med barn. Vidare skriver hon ”Med tydliga och välskrivna texter går författaren igenom de viktigaste temana för utevistelser och resor. Boken har en tilltalande layout med fina färger och många härliga färgfotografier tagna av författaren själv”.
Hanna: Det är ju fantastiskt bra. Hon berömmer både bilderna och layouten och texten. Det där är ju så bra det kan bli nästan tänker jag.
Anna: Ja, jag är jättenöjd. Sedan har hon förstås beskrivit handlingen lite och skrivit mer om boken förstås, men när man citerar är reglerna såna att man inte får återge ett BTJ-citat i sin helhet. Men hon skrev inget negativt, inga förbättringsförslag eller liknande, utan odelat positivt och det kändes väldigt kul. Och boken fick också omdömet ”mycket bra”, alltså en fyra.
Hanna: Det är otroligt bra, jättekul! Och jag förstår varför den fick det också, den är ju väldigt välskriven och snygg med fina bilder. Jätteroligt. Förmodligen hjälper det försäljningen till framför allt bibliotek en hel del.
Anna: Ja, jag har redan märkt att det dragit iväg i försäljningssiffrorna och jag skulle tro att biblioteken är dem som står bakom den största ökningen just den här perioden.
Hanna: Det är väl troligt. Superkul. Du kan ju använda det i marknadsföringssyfte också, det är ju väldigt starkt att ha den med sig.
Anna: Det är roligt, verkligen.
Hanna: Vad säger du ska vi köra igång?
Anna: Ja, vi gör det.
Motivation och drivkrafter i skrivandet
Hanna: Om vi börjar med att dyka in i ämnet så är det väl lämpligt att definiera, vad menar vi egentligen när vi pratar om motivation i skrivandet?
Anna: Ja, det kan säkert vara lite olika hur man tänker på det. Hur tänker du?
Hanna: Jag tänker att för att skriva en bok, om det nu är det vi pratar om, behöver man någon form av gnista, en drivkraft att sätta ord på papper. Den gnistan kan kallas motivation. Och sen kan den komma från olika håll för olika människor.
Anna: Precis. För en del är det drömmen om att bli publicerad, för andra handlar det om att berätta en historia som är viktig för dem personligen. Ibland en kombination såklart.
Hanna: Det intressanta med motivation är ju att den inte bara får oss att börja skriva, utan den hjälper oss också att fortsätta, även när det blir svårt. För det blir det garanterat någon gång under vägen.
Anna: Definitivt, kanske finns det något undantag, men jag tror att de allra, allra flesta någon gång under processen känner att det är motigt eller svårt.
Skrivandets berg-och-dalbana
Hanna: Mm, skrivandet är ju som många säger en bergochdalbana. Men att ha en tydlig förståelse för varför man skriver kan ju hjälpa en att fortsätta, särskilt när man befinner sig i en av dalarna.
Anna: Haha. Ja. Var befinner du dig just nu skulle du säga?
Hanna: Ja, men kanske lite i en dal faktiskt. Jag ligger ju lite efter som jag sa och har väldigt mycket annat jobb just nu. Då är det lite extra motigt att ta sig framåt tycker jag. Och så är jag där i mitten någonstans, inte i början när det är jätteroligt och inte heller i slutet. Så kanske lite av en dal. Du då?
Anna: Jag känner mig nog inte i en dal skulle jag säga. Det har visserligen varit intensivt med en massa annat, men jag känner fortfarande att jag kommer verkligen framåt och jag är så nära målet nu med den här uppföljaren till Statisterna. Någon nerförsbacke är det inte, men plan mark kanske?
Yttre och inre motivation
Hanna: Det låter bra. Om vi kommer in lite på olika typer av drivkrafter då, vi kanske kan börja med att dela in det i yttre och inre motivation?
Anna: Ja, det är ju ett sätt att dela upp det. Inre motivation är ju sådant som kommer inifrån oss själva såklart.
Hanna: Precis, det kan vara att man har en passion för att berätta historier, eller en specifik historia man vill berätta. Det kan också vara ett kreativt behov av att uttrycka sig eller tillfredsställelsen av att skapa något.
Anna: Exakt, att få utlopp för en kreativitet. Sådana här drivkrafter är ju starka och hållbara.
Hanna: Ja, jag tänker att de är rotade i ens personlighet och identitet på något sätt.
Anna: Det är sant, det tror jag med. Om vi tar de externa drivkrafterna då, exempel på sådana.
Hanna: Ja, då handlar det ju mer om saker utanför en själv. Det kan vara målet att bli publicerad, att tjäna pengar på skrivandet, eller att få erkännande och beröm från andra för det man skapat.
Anna: Ja, och även de externa drivkrafterna kan ju vara viktiga och väldigt motiverande för vissa författare.
Hanna: Absolut. Det finns inget rätt och fel i var man hämtar sin motivation. Ofta är det väl en kombination av yttre och inre drivkrafter som får en att hålla motivationen uppe tänker jag.
Anna: Mm, åtminstone inte bara yttre för då kan det nog vara svårt.
Hanna: Absolut, för de ligger liksom utanför ens egen kontroll. Så om man inte redan har funderat över det här så är det inte fel att identifiera sina egna drivkrafter, för att ha något att gå tillbaka till när det blir segt i skrivandet. När man vill ge upp.
Drivkrafter i skrivandet
Anna: Vad skulle du säga är dina viktigaste drivkrafter som motiverar dig i skrivandet då?
Hanna: Haha, ja men jag har ju såklart funderat över det. Och det grundläggande för mig tror jag är att jag tycker det är väldigt roligt att skapa, att få ner mina idéer i textform. Annars flyger det bara runt massa trådar och lösa idéer till historier och berättelser i huvudet. Det är så tillfredställande och se hur de här trådarna binds ihop och blir något sammanhängande och större. På något sätt så är skrivandet också mitt sätt att hantera och förstå världen. Om jag vill veta vad jag tycker kring något ämne så skriver jag om det och sådär.
Anna: Det låter som inre drivkrafter alltså?
Viktigt med inre drivkrafter
Hanna: Ja absolut. Det är det viktigaste för mig, jag tror det är farligt att bara ha yttre drivkrafter, som att få beröm och sådant. Det är roligt men driver inte mig i längden. Men jag blir förstås väldigt glad när en läsare berättar att den gillar det jag har skrivit. Och jag vill även tjäna pengar på mitt skrivande, det är en förutsättning för att jag ska kunna lägga så mycket tid som möjligt på det, och det är ju en form av yttre drivkraft. Hur är det för dig då?
Anna: Samma för mig, jag har älskat att skriva sedan jag var liten, men det har varierat VAD jag skriver. Jag älskar att skapa generellt, måla och allting. Hantverk. Jag tycker det är jätteroligt att skapa. Jag tror precis som du, att avsaknad av en yttre drivkraft kanske är lättare, eller att den kommer och går lite. Men då finns alltid den inre alltid kvar, att man skriver för att man gillar att skriva. Om den inre inte skulle finnas, eller försvinna en längre tid, kan det nog vara svårare att hålla uppe den yttre, för det är ju så otroligt svårt att både tjäna pengar på skrivandet och bli berömd, eller vad det kan vara. Ett erkännande har ju i och för sig många nivåer, men om man siktar väldigt högt kan det vara svårt att nå.
Hanna: Precis. Man kan kanske inte heller till 100% påverka om man når det här målet och det är lättare att bli besviken då tror jag.
Att upprätthålla motivation över tid
Anna: Det tror jag med. Det här med att upprätthålla motivationen över tid då? Det är väl ofta det som kan vara svårt. Att ha motivation en stund är inte så svårt. 5 minuter eller så.
Hanna: Haha, nej precis, det är lätt att påbörja saker. Men utöver att veta sina drivkrafter kan ju en strategi för att hålla motivationen vid liv vara att sätta upp mål. Det tycker jag är bra.
Anna: Mm.
Hanna: Det kan ju vara stora mål som att skriva klart ett manus, eller delmål som att skriva ett visst kapitel eller ett visst antal ord per dag. Jag tycker ju att det är motiverande att anteckna antalet ord per dag och följa upp.
Anna: Jag kan tänka mig det. Jag har inte testat det själv. Och samtidigt gäller det ju att sätta upp realistiska mål.
Hanna: Ja, där är jag ganska dålig faktiskt. Jag gick ju tillbaka och kollade på mina mål från förra året och förra året lyckades förra året sätta upp realistiska mål för året som helhet, men när jag sätter upp delmål är jag ofta alldeles för ambitiös. Det är bara att titta på hur jag ligger till just nu. Nu ligger jag efter och då blir jag lite demotiverad. Så det är viktigt, att lära sig sätta upp realistiska mål.
Anna: Ja, det är ju märkligt att man aldrig lär sig att räkna in oförutsedda händelser i planen. Även om inte jag räknar kapitel och sådär så har jag ofta en plan för när böckerna ska vara släppta. Jag är också en obotlig tidsoptimist där.
Hanna: Skönt att höra.
Skrivrutiner
Anna: Men det här med att hålla motivationen vid liv – en strategi kan ju faktiskt vara rutiner. Att ha en skrivrutin.
Hanna: Det håller jag verkligen med om. Har du det?
Anna: Nej haha! Det har jag inte. Sen kanske inte jag har några problem med motivation eller känner att den brister, men det behövs säkert en skrivrutin ändå. Då hade det kanske blivit mer skrivet. Jag vet att du skriver ju på mornarna vet jag och det är ju en väldigt bra idé. Den tiden på dygnet, men även sent på kvällen skriver jag också väldigt bra. Det är tyst och lugnt och jag kanske har fått idéer under natten, eller under dagen. Men ofta är det annat som behöver göras. Så jag skriver när det finns tid.
Hanna: Just det. Ibland är det ju så man måste göra, särskilt under vissa perioder. Om man har småbarn eller så.
Anna: Verkligen. Om vi tar det här med hinder, vad ser du för hinder för att orka och kunna skriva?
Blockering och idétorka
Hanna: Ett hinder som jag tänker för vissa är kanske det här med blockering och idétorka och att det kan vara vanligt, i alla fall periodvis. Det skrivs en del om det i sociala medier om det.
Anna: Mm.
Hanna: Jag själv har inte känt av så mycket av just det hindret. Sedan finns ju det här med tidsbrist. De flesta har ju annat i sitt liv och speciellt när man är i början av sin författarkarriär, har man förmodligen ett annat jobb vid sidan av.
Anna: Ja, och det är ju inte säkert att man nånsin kan gå ner i arbetstid från sitt andra jobb, om det nu är ens målsättning.
Hanna: Nej, precis.
Anna: Och det finns ju en massa andra åtaganden och intressen som också tar tid förstås och är viktigt. Familj såklart, men även andra intressen, styrelseuppdrag, frivillighetsarbete och vad det kan vara. Man vill ju hinna träffa släkt och vänner också. Och helst sova också.
Sömn
Hanna: Haha, ja, verkligen. Sova är viktigt och det är ibland en sådan sak som man tenderar att skära ner på om tiden tryter. Jag försöker att inte göra det, mår så dåligt av det.
Anna: Jag håller med. Jag försöker att sova ordentligt. Men det är svårt att låta bli när de bra idéerna ibland kommer sent på kvällen. Sedan det här med hinder, då tänker jag också på det här med utbrändhet eller andra symptom för vissa. Eller för andra kanske det är sjukdomar, som gör att man kanske inte har så mycket ork.
Hanna: Ja, då är det svårt att kunna skriva så mycket som man vill. Såklart. En annan sak, som verkligen dödar kreativiteten för mig i alla fall, är att ha ett allt för fullt schema. Särskilt för mycket möten som drar energi för min del, och allmänt för mycket att göra. Under perioder i mitt liv har jag haft så mycket inpressat i schemat varje dag att jag har varit som en disktrasa när jag kommer hem. Under sådana perioder är jag inte så kreativ. Det är som att hjärnan stänger ner och det blir inget kvar att skapa av.
Utrymme för kreativitet
Anna: Jag förstår vad du menar. Utrymme för kreativitet är viktigt.
Hanna: Ja.
Anna: Vi kanske kan fortsätta med strategier för att övervinna hinder. Vad säger du där?
Hanna: Mm.
Anna: Vissa hinder är ju lättare än andra skulle jag säga.
Hanna: Ja. Blockering och idétorka går ju att råda bot på med rätt enkla medel skulle jag ändå våga påstå. Åtminstone för många av oss.
Anna: Mm. Skrivövningar, kontakta en skrivcoach. Kanske skriva på något annat ett tag.
Hanna: Även att besöka nya miljöer, göra något man vanligen inte gör kan fylla på kreativiteten. Gå på ett museum eller något. Just det här med idétorka har inte varit några problem för mig de senaste åren. Jag har snarare för mycket idéer och för lite tid skulle jag säga.
Anna: Haha, samma här.
Motivation från Sociala medier och skrivvänner
Hanna: Apropå strategier. Jag tycker förresten att Instagram motiverar väldigt mycket.
Anna: Håller helt med. Det är en så bra stämning där. Det är väl en generationsfråga att ha sina vänner på sociala medier, men mina skrivvänner har jag ju faktiskt där, de flesta som jag aldrig träffat i verkligheten. Sedan har jag ju fått, vad ska man säga, riktiga vänner därigenom också, som dig till exempel. Och det är fantastiskt roligt.
Hanna: Verkligen! Det är en jätteviktig del för mig i den långsiktiga motivationen. Att ha andra likasinnade att prata med.
Anna: Mm. Och för att förtydliga – ja, man kan absolut ha riktiga vänner som man aldrig träffat också. Jag har väl det också, men vänner som man blivit ännu bättre vän med efter att man träffat dem. Och att träffa likasinnade motiverar ju och pushar på, både när man ser att andra lyckas bra och om man själv får en bra recension till exempel. Och att det helt enkelt är en trivsam stämning.
Hanna: Ja, jag håller med.
Rutiner för att upprätthålla skrivandet
Anna: Vad har du för vanor och rutiner som du tycker underlättar motivationen?
Hanna: Ja, men vi pratade ju om det här med rutiner. Jag går upp väldigt tidigt på morgonen och skriver. Jag är lite morgonmänniska. Om jag inte skriver på morgonen är det inte säkert att det blir något under dagen. Du då?
Anna: Nya miljöer motiverar mig. Då får jag snabbt en massa nya idéer också.
Hanna: Ja! Jag får även nya idéer av att läsa fackböcker och göra research om ett ämne. Ofta kan jag komma på en ny vinkling på en historia eller komma på en sidohistoria i samband med att jag gör efterforskningar om något. Det är verkligen ett bra sätt att fylla på kreativiteten för min del iallafall.
Anna: Absolut.
Hanna: Vi tänkte också ge lite verktyg till dig som skriver och tycker att det känns motigt ibland.
Anna: Just det. Vi kan ju börja med skrivövningar. Det är ett väldigt bra sätt att komma igång och det finns hundratals såna, till exempel välja ut en bok som du har läst och kommer ihåg och sedan skriva ett alternativt sista kapitel till den, såsom du vill att den ska sluta. Eller som du absolut inte vill att den ska sluta.
Hanna: Ja den är bra. Det har jag aldrig gjort faktiskt, men det kanske skulle vara kul. Eller göra det lika enkelt kanske ta ett föremål från skrivbordet och beskriva det med alla sinnen, bara komma igång.
Anna: Det är en bra övning! Kanske inte smak då haha, såvida det inte är något ätbart.
Hanna: Man kan ju tugga lite på det, se vad det smakar, haha. Nej, man kanske ska låta bli det.
Skrivpoddar och böcker
Anna: Sedan tycker jag ju själv att poddar är väldigt bra, det hjälpte mig mycket i början.
Hanna: Ja absolut, jag älskar att lyssna på skrivpoddar, det finns ju väldigt många. Inte bara den här. Men där får man lite sällskap, tips och en del nya tankar. Det kan hjälpa mycket.
Anna: Mm
Hanna: Det finns ju böcker också. Har du någon favorit att tipsa om?
Anna: Kristina Ohlsons Skrivboken tyckte jag var väldigt bra. Den låg på en lagom nivå och var dessutom trevlig att läsa. Du då?
Hanna: Jag gillar ju att läsa alla möjliga typer av skrivböcker. En bok som jag läste i somras och som jag kommer ihåg var väldigt motiverande var Stephen Pressfields bok ”The war of art – Break Through the Blocks and Win Your Inner Creative Battles”. Kände mig väldigt motiverad att jobba på när jag läste den. En annan som jag verkligen rekommenderar är ”The successful author mindset” av Joanna Penn. Tyvärr, jag tror inte att någon av dem finns översatta, men de är väldigt bra i alla fall.
Anna: Mm. Vilka verktyg skulle du rekommendera utöver det vi har sagt nu?
Verktyg för att upprätthålla motivationen
Hanna: Det är ju alltid roligt att lära sig något nytt och utvecklas så jag skulle nog säga att gå en kurs, digitalt eller på riktigt. Det kan också kan fungera bra för att behålla motivationen, eller få mer motivation.
Anna: Det tror jag du har helt rätt i. Både för att få träffa andra och för att få verktyg.
Hanna: Precis. Ifall man motiveras av att se antalet ord man har skrivit så finns det ju bra verktyg för det. Dels kan man ju bara skriva upp det själv i excel. Det finns till exempel en sådan funktion i Scrivener, som jag inte har använt, men det finns. Och så finns det en bra sådan på NaNoWriMos hemsida. Den tycker jag är motiverande.
Vi har ju fått lite kommentarer från lyssnare också. Ska vi gå in lite på vad de har sagt kring drivkrafter och motivation?
Läsarnas kommentarer kring motivation och drivkrafter
Anna: Ja, det var jättekul att många hörde av sig. Först tänkte jag läsa upp några rader från författaren Beatrice Samuelsson som skrivit Doften av kardemumma. Det är alltså ingen släkting till mig, så vitt jag vet, vi råkar bara dela efternamn. Men hon skriver ”Jag blir oerhört motiverad av att sträva mot ett mål, då det gäller skrivandet handlar det främst om att sträva mot en färdig bok. Att få bygga något från grunden; med hjälp av fantasi och inlevelseförmåga och ord är det bästa som finns.”
Hanna: Intressant, det låter väldigt bekant för mig. Jag håller med om båda de sakerna hon tar upp faktiskt. Absolut.
Anna: Mm. Jag gillar verkligen också att sträva mot ett mål, att få slutföra en uppgift. Det är väldigt tillfredsställande att arbeta i projektform eller vad man ska kalla det här skrivandet.
Hanna: Håller med. Det är jätteroligt att få påbörja ett projekt, men också väldigt skönt att få avsluta ett projekt. Jag gillar att det finns en början och ett slut, en process. Men jag tycker det är som jobbigast precis innan man avslutar, när allt ska gå ihop. Då får jag lite panik.
Anna: Mm. Där är uppförsbacken väldigt brant.
att få använda sin kreativitet
Hanna: Sedan har vi en kommentar från en kvinna med instagramnamnet ”ingen_forfattarinna”, som skriver att ”Skrivandet drivs av lusten att skapa och använda min fantasi och kreativitet. Tidigare har jag haft en rastlöshet i mig som jag inte vetat hur jag ska hantera. När jag började skriva förstod jag att rastlösheten berodde på en inneboende kreativitet som jag inte fick utlopp för.”
Anna: Ah! Ja. Och det kan ju vara jättesvårt att veta vad en sån rastlösthet beror på. I det här fallet hittade hon den ju. Men det är kanske inte så självklart.
Hanna: Nej precis, jätteskönt att hitta vad det berodde på. Jag tror att det inte är helt ovanligt att man känner så.
Anna: Har du också känt den här rastlösheten?
Hanna: Jag är nog ingen rastlös person… Jag har ganska lätt att komma till ro. Men jag kan också känna mig missnöjd eller vad man ska säga om jag inte får skapa något, jag trivs inte då. Du då?
Anna: Jag behöver också få skapa. Svårdefinierad känsla. Kanske frustration att inte få utlopp för skapandet? Eller brist på tillfredsställelse för att man inte hittat sin grej.
Hanna: Mm, precis.
Anna: Sedan har Molly Ericson delat med sig av sina tankar också, som är författare till boken Kaninhjärta och som vi intervjuade i det sjätte avsnittet av podden. Hon skriver att ”För mig har skrivandet många funktioner och anledningar. Verklighetsflykt, det är roligt, ibland på ett nästan beroendeframkallande sätt. Och ett sätt att processa känslor och upplevelser.”
Hanna: Håller helt med där också. Det är härligt att få den där känslan av flow, när man är helt inne i skrivande, då glömmer man allt annat en stund.
Anna: Ja, det är härligt.
Glädje i berättandet
Hanna: Så har vi också ”Ragnhild skrivare”, som hon kallar sig på instagram. Hon har gett ut ”Sagan om Seiri” och hon skriver ”Min drivkraft är berättandets lust och glädje. Till att börja med skrev jag för att det roade mig och för att olika scener dök upp i min fantasi. Sedan flätade jag ihop allt till en sådan bok som jag själv skulle vilja läsa. Att den blev utgiven var en bonus men också en sporre, så nu vänder jag mig till alla som vill läsa om starka kvinnor i medeltidsmiljö. Jag har fler utgivningar på gång med samma tema.” skriver hon också.
Anna: Det känns som att det här med nöjet återkommer där, från det Molly skrev. Att Ragnhild också betonar att det är roligt att skriva. Och det är nog väldigt viktigt.
Hanna: Håller med, det är grundläggande. Det återkommer faktiskt i alla de här kommentarerna. Kanske inte så förvånande. Det är nog där det måste börja.
Anna: Ja absolut. Och sen det här med att ge ut boken skriver hon också är en sporre. Och det är ju väldigt kul att få se sin bok utgiven, eller i butiker, eller att hålla i den.
Hanna: Precis. Det är en rolig känsla att andra läser det man har skrivit, och i bästa fall tycker om det. Men någonstans vill man hellre det, än att man har skrivit en hel bok som ligger och inte blir läst någonstans i en dator.
Anna: Och det är något fysiskt, eller det kan ju vara en ljudbok eller så också, men det är liksom en färdig produkt. Det är jättekul
Hanna: Ska vi runda av med de orden?
Anna: Ja vi gör det.
Våra bästa tips kring motivation och drivkrafter i skrivandet
Hanna: Vad är ditt bästa tips kring motivation och drivkrafter i skrivandet då?
Anna: Oj… Ja, vi pratade ju om det här tidigare i avsnittet, och jag vet inte om man kan leta efter motivation och drivkrafter om det inte finns där från början, den inre motivationen i alla fall. Det är klart att man kan öka och minska den, och kanske kompensera med yttre motivation och så vidare. Ibland är den naturligt lägre.
När drivkrafterna är lite låga så kanske man kan göra något annat ett tag. Om man inte lyckas öka drivkrafterna med till exempel skrivövningar eller vad det kan vara. Om det nu är en dag eller vecka eller månad – det kanske inte är hela världen om man inte skriver. Om man inte får fram några ord. Jag tror inte på att tvinga fram ett skapande. Det måste vara kul, det måste finnas där. Någon form av drivkraft för att skapa. För egen del, om motivationen inte skulle finnas just den veckan, vilket är väldigt sällsynt eftersom jag har den alltid. Då kan jag alltid låta skrivandet vara och syssla med något av mina andra intressen och tycka det är helt okej. Jag vet att skrivandet kommer tillbaka. Jag tror att man inte ska tycka det är farligt om motivationen är borta en vecka. Den kommer säkert tillbaka om det är det här man tycker är roligt.
Hanna: Det var klokt sagt. Jag tolkar det som att låta obefintlig motivation vara obefintlig en tid, om den nu är det.
Anna: Ja, precis. Idétorka går att råda bot på, men en vilja att skriva måste finnas för att kunna skriva. Vad är ditt bästa tips?
Hitta den inre motivationen
Hanna: Jag tänkte nog säga det vi var inne på tidigare. Hitta ens inre varför. Det kommer guida dig i hur man förhåller dig till olika saker. Det ska helst vara något som du kontrollerar själv. Om det enbart hänger på yttre faktorer som man inte har kontroll över så är risken för besvikelser väldigt stor tror jag. Så om man inte har den här inre motivationen kanske man måste avvakta en stund helt enkelt.
Anna: Ja. Man ska skriva för sin egen skull och sedan kanske det följer en massa roliga saker på det. Men det är lätt att bli besviken om man vill bli nästa världskändis inom litteratur och få Nobelpriset. Det kan faktiskt vara svårt att sälja hundra böcker också, beroende på omständigheterna. Sikta högt kan man ju göra såklart, men det kanske inte ska vara drivkraften, precis som du har nämnt.
Nästa avsnitt
Anna: Vi kanske ska berätta om nästa avsnitt?
Hanna: Ja, det gör vi!
Anna: Då är det dags för att prata om skrivregler och hur vi bryter mot dem.
Hanna: Ja! Det blir roligt!
Anna: Absolut! Du som lyssnar får gärna höra av dig och berätta om det är några skrivregler som du har svårt för eller om det är något du tycker är extra viktigt att inte bryta mot.
Hanna: Ja, det skulle vara väldigt intressant att höra! Och om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor eller kommentarer, skriv då till oss på Podden Trycksvärta, eller på Instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Precis. Hoppas att du som lyssnat har fått med dig lite tips kring motivation och drivkrafter i skrivandet, eller börjat fundera över din egen motivation och drivkraft. Du har lyssnat på Podden Trycksvärta med mig, Anna Samuelsson…
Hanna: och mig Hanna Wesslén. Vi hörs igen om två veckor. Ha det så fint till dess!
Upptäck mer från Den svenska indieförfattaren
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.