Podden Trycksvärta - Avsnitt 1 Egenutgivning
Vad är egenutgivning? Om detta handlar första avsnittet av podden, som sändes 3 januari 2023. Om du hellre läser än lyssnar så finns transkribering, länkar och noteringar från avsnittet nedan. Trailern hittar du här.
Egenutgivning
Start: Inledning och presentation av dagens ämne – vad är egenutgivning och hur pratar man om sig själv som författare.
Vad har hänt sedan sist?
Hanna: Vi kan väl börja med en liten uppdatering. Anna, vad har hänt för dig sedan sist.
Anna: Nu har jag haft tid att läsa lite. Det här känner nog alla som skriver igen, att man tyvärr inte alltid hinner med det.
Hanna: Ja det är sant tyvärr!
Anna: Jag har ju haft så mycket fokus på bokutgivningen med allt vad det innebär, så det är skönt att kunna koppla av med en annan bok. Det har blivit ganska många nu på kort tid, men jag avslutade till exempel Kallmyren av Liza Marklund för inte så länge sedan.
Hanna: Den har jag inte läst. Vad tyckte du om den?
Anna: Jag gillade den väldigt mycket. Hennes språk har förändrats sedan de första böckerna, vilket kanske inte så konstigt. Jag tycker ju om alla hennes böcker och den här var inget undantag. Gillade slutet också, oväntat.
Hanna: Kul. Och så har du haft signering av din bok också? Statisterna.
Anna: Ja, i Sala, på Ewerlöfs bokhandel, den andra signeringen där. Första gången berättade jag också inför en större grupp om skrivandet och om boken så det var jättekul.
Hanna: Vad coolt.
Anna: Det var väldigt trevligt. Många som kom fram och pratade båda gångerna, och också ville ha signerade böcker och jag tyckte det var väldigt kul att prata med alla.
Hanna: Var det nervöst att ha signering?
Anna: Egentligen ser jag mig inte som så extrovert, men i rätt sammanhang kan jag nog vara det. Så jag tyckte faktiskt inte att det var nervöst utan bara roligt.
Just det här med signering generellt kommer vi ju också att ta upp i ett senare avsnitt eller hur?
Hanna: Ja, det tänkte vi göra.
Anna: Hur har de här senaste veckorna varit för dig?
Hanna: Jag vet knappt, jag har inte hunnit känna efter riktigt. Nej men, det har varit roligt och intensivt.
Anna: Förstår det! För nu är ju din bok ute också – Sprickan i fasaden.
Hanna: Precis, den släpptes under december och det har varit mycket att ordna med utskick och annat. Det är jätteroligt att börja få kommentarer från läsare och recensioner. Boken släpptes i mitten av december och jag började skicka ut förhandsbeställningar något innan det, ungefär när vi spelade in trailern.
Anna: Just det
Hanna: Så det har varit spännande och tiden har gått väldigt fort. Nu innan jul så släpptes även e-boken. Ville hinna med det innan jul men det var ju en hel del annat att fixa med inför julen också så jag vet inte om det var så smart tänkt, haha.
Anna: Det är lätt att vara tidsoptimist. Men det är så kul att du redan hunnit med det! Jag såg ju förresten den första instagramrecensionen av boken, där den benämndes som en ”oerhört stark debut”. Det är ju fantastiskt!
Hanna: Jo, jag blev väldigt glad över den förstås.
Anna: Har du fått någon återhämtning alls senaste veckorna?
Hanna: Jag har faktiskt försökt ha lite julledigt med lugn och ro och läsande. Åkt skidor och sånt.
Anna: Så skönt, man behöver lite vila också. Jag brukar säga sådant till andra och så är jag inte så bra på det själv.
Hanna: Det är lätt att det blir så. Men ska vi köra igång med temat för idag?
Anna: Ja det gör vi!
Vad är egenutgivning?
Anna: I det här avsnittet av podden tänkte vi börja med att definiera vad egenutgivning egentligen är.
Hanna: Ja, det finns nog olika bild av vad det innebär med egenutgivning så vi kan ge vår bild av det. Vad är egenutgivning för dig Anna?
Anna: Det är lite flytande tycker jag, men… det korta svaret är nog att man som författare själv har hand om processen, även om man kan anlita andras tjänster.
Hanna: Jag tänker som du ungefär. Om man googlar egenutgivning så är bland det första som kommer upp olika hybridförlag. Hybridförlag innebär oftast att förlaget står som utgivare och du som författare får en royalty. Så långt är det likadant som ett traditionellt förlag. Men på ett hybridförlag så betalar du som författare för olika tjänster, det kan handla om tryck, lektörsläsning, omslag etc. Det gör du aldrig på ett traditionellt förlag. Som egenutgivare har man gått ytterligare ett steg och då är det som jag ser det ditt eget företag eller du själv som står som utgivare.
Anna: Just det. Även om man kan ta in olika tjänster, eller hur?
Hanna: Precis, du kan betala olika frilansare, till exempel för omslagsdesign, men det är du som ger ut boken och tar hela intäkten från försäljningen. Minus provision till återförsäljare förstås.
Egenutgivare kan ha väldigt olika ambitionsnivå och mål med sin utgivning, allt från att bara ha en bok för den närmsta kretsen till att försörja sig på det. Boktugg har en intressant artikel om olika nivåer av egenutgivning där de definierar fyra olika nivåer som man kan befinna sig på.
Anna: Vi länkar till den artikeln i avsnittets noteringar. Idag ska vi diskutera hur, men även varför, man tar man beslutet att ge ut en bok själv? Vill du berätta varför du valde att själv ha hand om processen, Hanna?
Hanna: Jag började lyssna på skrivpoddar som till exempel The creative penn som fokuserar på egenutgivning och blev väldigt inspirerad av det. Det var samtidigt som jag verkligen tog tag i att skriva en hel bok, i början av 2020. Jag uppfattar det som att egenutgivning har lite högre status i Storbrittannien och i USA än vad det har i Sverige och där är det faktiskt många som försörjer sig på det.
Anna: Spännande med skillnaderna där.
Hanna: Ja, jag upptäckte ganska snart att det fungerar annorlunda med bokutgivning i Sverige men samtidigt så finns det lika mycket möjligheter här, som jag ser det. En av de sakerna som tilltalar mig mest är att själv sitta i förarsätet och få ha kontroll över om och när det ska bli en bok. Och samtidigt som jag verkligen älskar att skriva så tycker jag även att själva utgivningsprocessen är väldigt rolig. Du då Anna?
Anna: Jag tänkte redan från början att det på något vis skulle bli en bok. Sedan ändrade jag mig och tänkte att det verkade rätt jobbigt med egenutgivning. Skickade till några förlag. Ett par hörde av sig med standardrefuseringar, någon hörde inte av sig alls.
Hanna: Ja, för det är ju väldigt svårt att komma in på ett traditionellt förlag. Man brukar ju prata om att det är ett av tusen manus som antas.
Anna: Ja, precis och jag var ganska kräsen med vilka jag skickade till. Jag kände mig mer lockad av att ge ut helt själv än via ett hybridförlag eller en utgivningstjänst, även om det säkert passar väldigt bra för andra. Så jag höll mig till några få traditionella förlag. Hur som helst drog det ut på tiden och jag ville ge ut boken under 2022. Jag funderade igenom det och kom fram till att det borde vara möjligt att ge ut på egen hand. Men visst, det var ganska mycket att tänka på.
Hanna: Ja, det är ju ganska mycket att tänka på, det har nog alla märkt som försökt eller gett ut en bok på egen hand. Men det är inte på något vis omöjligt och det finns många som lyckats väldigt bra. Det finns ju också de som till bok två eller tre fått ett klassiskt förlag att ge ut böckerna istället.
Anna: Ja det är kul!
Hanna: Ja. Och det behöver inte vara antingen eller, utan man kan blanda mellan olika titlar och olika format. Till exempel så ger jag ut den tryckta boken och e-boken själv medan ljudboken ska ges ut av ett större förlag. Men ska vi berätta mer om vad vi har planerat för avsnitt senare i podden?
Anna: Vi kommer i den här podden att ta upp det mesta du behöver veta för att själv kunna ge ut din bok. Varje avsnitt kommer att ha ett tema, och vi kommer ta upp såna saker som omslag, redigering, försäljning …
Hanna: Ja, och tidsplan och budget. Och det vore väldigt roligt om du vill följa oss i den här podden. Kanske har du egna frågor som du vill ha svar på?
Anna: Vi kommer att fokusera på egenutgivning, eller indie, ett begrepp som jag faktiskt inte hade hört innan vi träffades, Hanna.
Hanna: Indieförfattare kommer från engelskans independent author eller indie author. Det förekommer ibland på svenska men är kanske inte ett jättevanligt uttryck. Jag tycker på något sätt att ordet egenutgivare eller egenutgivning har en lite negativ stämpel.
Anna: Ja, det är synd.
Hanna: Dessutom låter inte begreppet så jätteroligt tycker jag, utan det låter bättre med att vara oberoende, därav indieförfattare. Dessutom så är det ju vanligt att man inte gör allt själv så egenutgivare kan vara missvisande. En indieförfattare tar gärna hjälp av andra oberoende frilansare för lektörsläsning, korrektur och omslag om man inte är duktig på det själv.
Anna: Ja, precis som du sa har ju begreppet egenutgivning, åtminstone tidigare, haft lite dåligt rykte. Självklart granskar klassiska förlag sådant som trycks, men i och med att det är en så liten andel manus som blir antagna, finns det ju en stor mängd manus som faktiskt är bra, och till och med väldigt bra, men som ändå inte får plats hos förlagen.
Hanna: Och det finns ju flera fördelar med egenutgivning. Man slipper till exempel vänta på andra hela tiden, som redaktör, omslagsdesigner etcetera, om man inte anlitat egna. Man behöver inte heller vänta på svar från förlag, som i vissa fall kan ta ett halvår och sedan kanske ytterligare ett år innan boken faktiskt blir tryckt. Istället kan man under den tiden fokusera på att göra en så bra produkt som möjligt och trycka boken själv.
Anna: Ja, och man får styra processen precis som man vill, alltifrån datum till typ av omslag, och vilken upplaga man vill ha. Tack vare detta lär man sig också väldigt mycket. Å andra sidan är det ingen som hjälper en och man får själv leta upp och anlita andra för korrektur, omslag och sådant man inte vill eller kan göra själv.
Hanna: Sedan finns det ju det här med kostnad också. Vi kommer senare ha ett avsnitt om budget och sånt. Men det man kan tänka på är att vid egenutgivning får man ju också en större andel av intäkterna själv. OM boken säljer bra tjänar man troligtvis mer än vad motsvarande försäljning skulle ge på traditionellt förlag. Samtidigt tar man den ekonomiska risken om man väljer att trycka upp en hel upplaga och man har kostnader för lektörsläsning och liknande.
Anna: Ja, för vad händer om boken inte säljer så bra?
Hanna: Då kan man ju stå där med hundratals böcker på lager. Så det gäller att fundera igenom vilket upplägg som passar. Jag skulle själv aldrig lägga ut pengar som jag inte har råd att förlora om boken inte säljer, det är ingen bra strategi. I ett sådant läge så tycker jag det är bättre att ta print on demand som är dyrare per bok, det ger lägre marginal men också lägre risk.
Anna: Precis. När det gäller försäljning kan ett förlag hjälpa upp den och som egenutgivare får man inte samma exponering och marknadsföringsfördelar, både medialt, på mässor, exponering och införsäljning till bokhandlare och så vidare. Sådant får man lägga mycket tid på själv. Vi kommer att ha ett helt avsnitt om försäljning och marknadsföring framöver, så missa inte det.
Hanna: Ja, både vid försäljning och i resten av processen behöver man sätta sig in i hur det fungerar och ha ett visst mått av självdisciplin. Vilka delar i utgivningsprocessen tyckte du var svårast och lättast, Anna?
Anna: Jag är ibland perfektionist så vissa saker tar väldigt lång tid. Det är en helt ny värld med alla sättningstermer. Delvis nya programvaror för omslag och sättning. Svårt att veta var man börjar när det gäller marknadsföringen. Svårt med bokföringen. Lättaste delen var själva skrivandet, även om det var väldigt tufft bitvis.
Hanna: Jag förstår vad du menar. Jag tyckte att det i början var svårt att förstå hela distributionskedjan i Sverige och hur det fungerar här med f-pris och liknande. Sedan tycker jag också att det här med marknadsföring är lite knepigt. Där skulle man säkert ha draghjälp av ett större förlag. Men nu för tiden tror jag att de flesta som vill nå ut med sin bok måste ägna sig åt viss form av marknadsföring, även om man har ett stort förlag i ryggen.
Anna: Ja, som jag har förstått det, är det ju väldigt olika hur mycket förlagen hjälper till med marknadsföringen och även att det förstås kan variera mellan olika författare inom samma förlag. Så oavsett hur man väljer att ge ut sin bok får man vara beredd på att ändå göra en del jobb själv, om man inte är jättekänd.
Hanna: Så är det verkligen. Nu ska vi förflytta oss lite i ämnet om egenutgivning.
Hur pratar man om sig själv som författare?
Anna: I det här avsnittet tänkte vi också nämna lite om hur man pratar om sin bok och om sig själv som författare. Själv tycker jag att det är ovant att benämna sig som författare – det är inte det första jag presenterar mig med, trots att jag är det. Lättare att säga att man skriver böcker. Eller vad säger du, Hanna?
Hanna: Jag håller med. Jag tycker också fortfarande att det är ovant att prata om min bok. När någon frågar vad den handlar om får jag alltid lite blackout och vet inte var jag ska börja. Men det går lite lättare för varje gång.
Anna: Jag förstår känslan. Och jag tror att det här växer fram, för processen är ju för de flesta väldigt lång. Det är inte många som skriver och ger ut en bok under ett halvår, utan det krävs ofta flera år från att idén kommer till dess att man håller boken i handen. I synnerhet om man har ett annat jobb också.
Samtidigt kanske det är svårt att benämna sig som författare innan man håller i själva boken, om det är debutromanen. Jag tyckte inte att jag var någon författare innan boken trycktes. Hur lång var din skriv- och utgivningsprocess?
Hanna: Min process var mellan 2,5 och 3 år, det var ungefär i början av 2020 som idén till handlingen tog form. Det som tog längst tid var själva skrivandet i början. Och så gick det relativt långa perioder i början när jag inte skrev så mycket för att jag inte hann med. Det är senaste året det har gått som snabbast, särskilt senaste halvåret. Då har jag verkligen arbetat fokuserat med redigering och att planera utgivningen. Ändå så blev det ganska stressigt på slutet eftersom jag inte visste riktigt hur lång tid olika moment skulle ta.
Hur var det för dig?
Anna: 3-4 år, men jag skrev på ett annat projekt parallellt i början. Och det var nog framförallt sista året innan den blev klar som jag skrev det mesta och hade högt tempo. Själva utgivningsprocessen var bara några få månader från att jag bestämt mig för att ge ut den på eget förlag.
Hanna: Just det, så det gick ganska snabbt ändå.
Anna: Ja det gjorde det. Sen så jobbade jag väldigt mycket med vissa delar, till exempel omslag. Jag jobbade väldigt intensivt även där.
Hanna: Det kommer jag ihåg.
Anna: Det kan bli lite stressigt, som sagt, när man som debuterande författare inte har koll på precis allt som ska göras i processen.
Hanna: Verkligen, det blir lättare nästa gång.
Anna: Ja, hoppas det.
Hanna: Fördelen med egenutgivningen är ju att själv styra över allt. Vi har ju fått in frågor och kommentarer kring detta också, eller hur?
Anna: Just det. På Instagram har en författare skrivit så här som svar på poddens inlägg: ”Många tycker att det är svårt att sälja sin egen bok. Även om man kan sälja andra saker, så är det svårt att sälja sig själv, att hävda sig.”
Hanna: Hög igenkänningsfaktor, verkligen. Jag vet inte om jag tycker det är så lätt att sälja andra saker heller men här håller jag verkligen med. För det är ju inte bara en bok, det handlar om ett helt författarskap.
Anna: Så är det ju.
Hanna: Jag tycker det är väldigt svårt att se objektivt på sin egen bok och veta om den är bra eller inte. Jag kan ju känna att jag är nöjd men det är svårt att veta hur den uppfattas av andra.
Tror du att det här är ännu svårare som indieförfattare än för dem som har ett traditionellt förlag?
Anna: Ja, så kan det vara. Har man ett traditionellt förlag så vet man ju att iallafall de tror på boken.
Hanna: Precis, det är väl en av fördelarna med traditionellt förlag. Det är förstås jätteviktigt även som indieförfattare att se till att boken håller en hög kvalitet, både språkmässigt och innehållsmässigt tänker jag.
Anna: Och då hänger det ju mer på en själv. Som indieförfattare med eget förlag måste man vara extra noga att ta in feedback från olika håll. Så det tror jag är jätteviktigt innan man släpper sin bok, att flera andra har läst och lämnat kommentarer.
Hanna: Gärna en professionell lektör eller flera olika testläsare, eller både och. Man kan ju som författare själv bli blind för vissa logiska luckor eller att det saknas någon viktig beståndsdel i manuset.
Anna: Ja, för man har ju också ändrat fram och tillbaka och till slut vet man kanske inte vad man har tagit bort och lagt till och ändrat. Det där är väldigt viktigt. Vidare skriver författaren i inlägget att hon hade tre testläsare som hon verkligen litade på och som hade koll på vad som är bra och dåligt, även om hon själv tycker att hon träffade helt rätt den här gången, i den här boken, och hittade ett bra språk.
Men att det är bra att ha flera personers åsikter i ryggen som gör att du kan sälja din bok.
Hanna: Absolut. Då är det är ju lättare att veta att man har skapat något bra när man säger att man är författare. Sedan så kanske det är orimligt att tro att alla som läser boken ska gilla den. Folk har ju olika smak.
Anna: Så är det ju.
Hanna: För mig räcker det ganska långt att veta att det finns personer, utöver jag själv, som tycker att boken är bra. Jag försöker när jag pratar om den beskriva vad den handlar om och vilken typ av bok det är så att läsare som gillar den typen av böcker ska bli nyfikna.
Anna: Det är bra.
Hanna: Såna som inte gillar spänningsromaner med inslag av action kommer ju förmodligen inte uppskatta min bok till exempel.
Anna: Nej, och alla behöver inte gilla den, och kommer inte gilla den. Det är ju samma med min och alla andra böcker. Men det vore ju tråkigt om ingen tyckte den var bra.
Hanna: Ja, absolut. För det är ju högst individuellt vilka böcker man gillar, så vissa recensenter, eller läsare eller bokbloggare kanske inte alls gillar den, medan andra tycker att den är fantastisk.
Anna: Ja, så kan det absolut vara. Och generellt är ju testläsare väldigt viktigt, inte bara för att förbättra boken, utan också för att faktiskt bekräfta att ”ja – de här kapitlena är verkligen såå bra!” eller ”ta inte bort den här karaktären för han gör hela storyn”.
Hanna: Det är lika viktigt att ta in positiv feedback som konstruktiv feedback. Jag tror att de flesta människor tänker så, mer eller mindre. På något sätt behöver man ju bekräftelse för att veta om man har skapat en bra story, bra gestaltning eller en trevlig bok, för det är ju svårt att avgöra själv.
Anna: Ja, det är ganska mänskligt att behöva den återkopplingen, antingen från testläsare eller recensenter. Jag var själv nervös när min bok skulle släppas och skickas ut till läsare och bokbloggare. Och då hade jag ändå haft fem testläsare.
Hanna: Jag var också jättenervös! Man hoppas ju att boken får ett varmt mottagande, men det är ju inte självklart.
Anna: Nej.
Hanna: Nu tycker jag det har släppt lite, när man har fått positiv respons från flera håll så blir det lättare att ta eventuella negativa kommentarer senare.
Anna: Ja, och jag tror man måste vara beredd på det som författare.
Vi kanske ska berätta att vi faktiskt kommer att ägna ett helt avsnitt åt testläsare och testläsning senare.
Hanna: Ja precis. Förresten, nu när det precis har blivit nytt år så kanske det är många som funderar över vad man har för planer för 2023. Jag har hunnit läsa lite artiklar nu under julen om egenutgivning och reflektera över mina egna planer för 2023.
Anna: Vad spännande.
Hanna: Jag tänkte att vi skulle dela med oss lite av våra planer. Jag läste en väldigt bra artikel från the Alliance of independent authors, en branchorganisation för indieförfattare som ofta har analyser och liknande.
Det var en artikel om nyheter för indieförfattare under året och så var det ett poddavsnitt om hur man som författare kan eller bör planera inför året som kommer.
Anna: Vi kan väl länka till även den artikeln här i avsnittets noteringar.
Hanna: Absolut. Jag tänkte på vad jag själv har för målsättningar med mitt skrivande under 2023.
Anna: Berätta!
Hanna: Jo, det är väl framför allt att släppa uppföljaren till Sprickan i fasaden, någon gång under hösten hoppas jag. Sedan vill jag också nå ut till fler plattformar och läsare med den befintliga boken förstås.
Anna: Det är ju verkligen en utmaning – att nå ut.
Hanna: Ja, absolut. Och så har jag en hel del bloggposter i utkastformat som jag vill få klart.
Anna: Just det, som handlar just om egenutgivning, visst är det så?
Hanna: Det stämmer, tänkte dela med mig av en del lärdomar från redigeringen och sättningen av inlaga och så. Sedan så har jag en del andra planer kopplat till bokutgivning som jag vill komma igång med under året men jag får återkomma kring det lite senare. Du då, vad har du tänkt ska hända under 2023.
Anna: Oj .Ja, jag har ju planer att bli klar med min e-bok i början av året och sedan ljudboken efter det.
Hanna: Det låter ju väldigt roligt och inspirerande. Det är nog många som gärna hör mer om hur det har gått senare.
Anna: Ja, det ser jag fram emot. Och vi kommer ju faktiskt ha separata avsnitt senare om hur man gör både e-bok och ljudbok.
Hanna: Precis.
Anna: Jag hade från början förhoppningen att bli klar med del två i bokserien till hösten, men det känns som ett omöjligt uppdrag. Man vet ju hur lång tid allting tar.
Hanna: Så är det verkligen. Vi får väl se hur det går med min plan kring det, haha.
Anna: Ska vi berätta vad som händer om ett par veckor?
Hanna: Ja – då kommer vi att gå djupare in i skrivprocessen. Den är ju ganska ensam ibland, speciellt som egenutgivare och ännu mer som debutant innan man har hunnit skaffa sig skrivvänner.
Anna: Så är det verkligen!
Hanna: Mm. Så vi hoppas att du vill följa med oss då. Om du som lyssnar har några frågor om dagens avsnitt eller frågor om skrivprocessen som du vill att vi tar upp, så mejla oss på Podden Trycksvärta, eller skicka meddelande på Instagram, där du hittar oss under namnet poddentrycksvarta.
Anna: Just det. Och du är såklart anonym, vi läser inte upp ditt namn om du inte uttryckligen säger att det är ok. Med det här vill vi tacka för att du lyssnade på oss i podden Trycksvärta, med mig Anna Samuelsson …
Hanna: Och mig Hanna Wesslén.
Anna: Ha ett par härliga januariveckor nu!