Podden Trycksvärta - Avsnitt 7 Redigera ditt manus
I Podden Trycksvärta avsnitt 7 diskuterar vi hur du kan redigera ditt manus.
Att redigera sitt bokmanus kan vara både tidskrävande och roligt. Som egenutgivare äger du hela redigeringsprocessen, men du behöver inte göra allt själv. Vi diskuterar hur vi arbetar med våra manus delar med oss av våra tips kring redigering.
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länkar.
Transkribering och länkar till avsnitt 7 - Redigera ditt manus
Inledning och presentation
Hanna: Hej och välkommen till avsnitt 7 av podden! Mitt namn är Hanna Wesslén …
Anna: … och jag heter Anna Samuelsson.
Hanna: Vi är spänningsförfattare och detta är Podden Trycksvärta.
Anna: I den här podden tar vi upp ämnen som kretsar kring skrivande, framförallt med fokus på egenutgivning. Vad skulle vi ha pratat om idag?
Hanna: Idag skulle vi ha pratat om mässor.
Anna: Just det… Vi skulle ju till och med ha varit på en. Littfest närmare bestämt. Men jag träffade istället på några elaka förkylningsvirus som satte stopp för de planerna, tråkigt nog. Hade sett fram emot det så mycket.
Hanna: Ja, samma här. Hade varit så roligt att träffas där. Men det kommer nya litteraturfestivaler!
Anna: Ja, det gör det. Vi får satsa på en annan helt enkelt.
Hanna: Ja preics. Jag har faktiskt bokat in mig på en annan sak nu som substitut eller vad man ska säga. Fast det är inte riktigt alls samma sak utan det är en marknad. Hornstulls marknad som har premiär den första april. Så då kommer jag vara där och stå där med mina böcker.
Anna: Vad kul, då får du berätta mer om det nästa gång.
Hanna: Ja det ska jag göra.
Anna: Så vi fick pussla om lite i schemat och idag ska vi istället ta upp redigering.
Hanna: Det är också ett väldigt viktigt ämne. Som egenutgivare så äger man ju hela redigeringsprocessen och det är bara man själv som ansvarar för att det blir en bra redigering. Därmed inte sagt att man ska göra allting helt själv, vi förespråkar verkligen att man tar hjälp. Men vi kör väl en kort tillbakablick på förra avsnittet som vanligt?
Tillbakablick på förra avsnittet
Anna: Ja! Förra gången pratade vi ju om distribution och olika sätt att distribuera sin bok. Vi hade också en spännande intervju med författaren Molly Ericson som nyligen debuterade med sin fantasyroman Kaninhjärta.
Hanna: Och vi har faktiskt fått in en kommentar också på förra veckans avsnitt, från Sten Rosendahl. Tänkte läsa upp den. Han skriver bland annat följande: Det är värt att notera att även om du har Axiell som når absolut flest bibliotek så registreras de inte där automatiskt om ingen har frågat efter dem, så de kommer med i katalogen.
Anna: Mm, just det.
Hanna: Han skriver även om detta med kommissionsavtal med en distributör har man en ”hylla” per titel, dvs ca 40-50 böcker. Om man har en stor upplaga hemma så måste man skicka en låda själv då och då, för att fylla på hyllorna hos distributören. Om du vill ha en hel pall hos tex Stjärndistribution måste du ha ett avtal med månadsavgift. Och man får nog inte får blanda olika titlar på en pall, skriver han. Och det skulle jag säga stämmer bra.
Anna: Mycket bra inspel. Vi har ju det båda två, en större mängd böcker hos Stjärndistribution för att slippa skicka böcker dit. Men då innebär det ju också en kostnad som väl ligger på 128 kr/mån, visst är det något sånt?
Hanna: Ja, jag vill minnas det också.
Anna: Men då är det ju den här pallplatshyran.
Hanna: Precis, så är det. Och det är då han menar att om man har flera böcker så kan man inte blanda dem på en pall utan då blir det flera sådana pallplatshyror.
Anna: Bra tillägg tycker jag.
Tillägg kring packmaterial
Hanna: Vidare skriver han också om förpackningarna, att de mest stöttåliga enligt honom är de i wellpapp och att han köper en sort från Packoplock i 100-pack som passar in på varubrevsmåtten (1-2 böcker), dvs går in i postfack och postlådor.
Anna: Just det. Jag tror jag hittade mina på Kontorsgiganten, 25-pack. Men frakten kostade ju lite, så jag köpte flera såna där buntar samtidigt Varifrån köpte du dina kartonger för fler än en bok?
Hanna: Jag kommer inte ens ihåg vad det hette riktigt. Jag undrar om det inte också var Kontorsgiganten. Finns ju massor av olika att välja på. Men jag köpte då kartonger när jag skulle skicka två böcker och vadderade påsar för en bok.
Anna: Mm.
Tillägg kring Shopify
Hanna: Sten skriver också om Shopify, som vår gäst Molly Ericson berättade om i förra avsnittet, att det är en av få internationella webbshoppar som går att använda med Swish, skriver han. Och han tror att det är en avgift om man vill använda det, utöver månadsavgiften för Shopify, och vidare då att det är svårt att få låga fasta kostnader där om man inte har sin egen webbshop.
Anna: Ah. Jag har ju lite dålig koll på Shopify, mer än det som Molly berättade i förra avsnittet. Har du hunnit sätta dig in mer i det, för du pratade ju om att göra din egen webbshop också?
Hanna: Nej jag har inte hunnit göra det faktiskt. Men det är klart att allt sånt där kostar pengar. Det är ju inte gratis vilken lösning man än väljer. Det kostar ju pengar att ha en websida också. Men jag tänker att det är långsiktigt bra, både att ha en websida och att ha en webshop. Lovar att återkomma när jag har kollat mer på det.
Anna: Ja. Jättekul att ni som lyssnar kommer med de här tilläggen och att vi kunde ta upp det nu. Så tack! Och Stens hela text finns på vår Insta på inlägget om distribution den 14 mars. Så du som lyssnar, fortsätt gärna att kommentera och fråga!
Hanna: Ja, verkligen. Vi lär oss och du som lyssnar får veta mer från andra som lyssnar. Vi vill ju sprida kunskap och inspiration till andra som vill ge ut sina böcker på egen hand, eller med hjälp av förlag eller hybridförlag, eller utgivningstjänst eller vad det nu kan vara.
Anna: Mm. Men då kör vi igång!
Hanna: Det gör vi.
Vad har hänt sen sist?
Hanna: Vill du börja med att berätta om vad som hänt på din front de senaste veckorna Anna?
Anna: Ja, jag har som sagt varit förkyld. Så. Himla. Trist. Och rejält förkyld, så jag har varit sjukskriven från jobbet och sängliggande mestadels. Så något skrivande har det alltså inte blivit, inte heller något arbete med ljudboken. Däremot har jag lyssnat lite på ljudböcker, för jag har inte ens orkat hålla i en bok stundtals.
Hanna: Stackare. Då är ju ljudböcker jättebra.
Anna: Ja verkligen. Sen har jag faktiskt kompletterat min synopsis lite, de här sista dagarna när jag varit frisk. Jag har saknat ett par parallellspår eller hur man ska säga. Saker som händer vid sidan av liksom, även om det har funnits sånt redan.
Hanna: Ah, då blir man ju lite nyfiken.
Anna: Ja. Det behövdes alltså nåt mer och jag har inte kommit på exakt vad förrän de här idéerna dök upp en kväll. Så då skrev jag ner de där två meningarna. Så får jag ju utveckla dem när jag skriver om dem sedan.
Hanna: Det är så skönt när man får de där idéerna. Verkligen viktigt att skriva ner dem direkt då som du gjorde.
Anna: Ja, det är en sån tillfredsställelse att trycka dit den saknade pusselbiten.
Hanna: Ja, jag förstår vad du menar. Då har det alltså inte hänt så mycket med din egen ljudbok nu, eftersom du varit sjuk?
Nya distributörer
Anna: Nej, verkligen inte. Eller jo, en sak förresten. Jag har faktiskt signerat avtalet med Nextory, så där kommer ljudboken att hamna när den är klar. Jag har ju kontrakt med Storytel sedan innan, där e-boken finns. Och e-boken kommer också upp på Nextory då förstås, inom kort, tillsammans med ljudboken när den är klar.
Hanna: Åh, vad kul!
Anna: Verkligen, så nu finns den snart både där och sedan innan på Storytel.
Hanna: Just det.
Anna: Så, vad har hänt för dig?
Hanna: Ja men lite samma här, jag har hittat ut till lite fler återförsäljare och streamingtjänster. Även en del internationella återförsäljare via Draft2Digital som jag tror vi pratade om i förra avsnittet.
Anna: Aha, så spännande! Du berättade ju lite om dina planer i förra avsnittet också, men kul att du har kommit så långt nu. Var det mycket jobb med det?
Hanna: Det var det verkligen! Dels att bekanta mig med nya plattformar och dels att fylla i all information. De har ju allihopa gjort mycket för att det ska vara så enkelt som möjligt att signa upp men det är fortfarande mycket att sätta sig in i.
Anna: Ja, kan tänka mig det. Vad tog mest tid?
Olika distributionskanaler
Hanna: Det allra värsta var verkligen skatteinformationen som man måste fylla i både för Draft2Digital och Amazon, det är ju amerikanska återförsäljare. Man får ju fylla i sådana här tax forms som krävs för utbetalningarna av royalty och herregud vilket jobb det var. Jag ville verkligen göra rätt och satt och läste dubbelbeskattningsavtal mellan USA och Sverige och gud vet allt.
Anna: Ojdå, det låter inte så enkelt?
Hanna: Nej det var det verkligen inte. Men jag tror och hoppas det blev rätt till slut i alla fall och så får vi hoppas att det så småningom ger något att finnas på de plattformarna.
Anna: Det blev säkert rätt, du är ju så noggrann. Kanske underlättade det ändå med dina universitetsstudier, för jag menar, om de tycker det var svårt som ändå pluggat ekonomi, hade jag, som inte alls ens gillar den biten av företagandet, förmodligen tyckt att det var fruktansvärt svårt.
Hanna: Jo, man får lägga mycket tid på att sätta sig in i det. I just det här fallet kanske juridik hade varit mer användbart än ekonomi. Men hur som helst, nu finns böckerna där så nu kommer miljonerna att välla in. Haha.
Anna: Haha, ja, det vore ju något. Man blir ju så himla rik på att skriva böcker, det vet ju alla.
Hanna: (skratt)
Anna: Men vad säger du, ska vi dra igång med veckans tema!
Hanna: Ja det gör vi.
Redigering av manus
Anna: Idag ska vi alltså prata om den viktiga redigeringen. För när man skrivit klart utkastet är det ju ingen bok, det är ju just bara ett utkast. Jag tänkte faktiskt läsa ett citat från dig, Hanna. Så här låter det: ”Jag vill aldrig mer läsa den här boken”. Jag kände ju samma sak inför min egen bok. Minns du hur tankarna gick då?
Hanna: Ja jag kommer nästan ihåg att jag sa det där. Det var någon gång i oktober-november förra året. Jag var så sjukt trött på mitt eget manus och det kändes som att jag hade läst samma sak hundra gånger. Till slut tyckte jag att det kändes sämre och sämre för jag var så trött på det.
Anna: Ja, känns igen… Men samtidigt tycker ju du om redigeringen, eller hur?
Hanna: Det är lite dubbelt. Å ena sidan så älskar jag redigeringen. Då pratar jag främst om den första vändan och kanske även andra och tredje vändan. Men särskilt den första.
Anna: Mm, när man är lyckligt ovetande om hur mycket som återstår.
Hanna: Nåt sånt. Då är man liksom så glad att vara klar med råmanuset och äntligen få börja förbättra texten. Och det är lite den fasen jag är i nu, med nästa manus och det tycker jag är superkul. Samtidigt så är det långt kvar till deadline och man har alla möjligheter att göra något riktigt bra av det.
Anna: Mm.
Hanna: Det jag däremot inte är så förtjust i är sista vändorna. När deadline närmar sig och det börjar bli skarpt läge. Alla lösa trådar måste vara ihopknutna och den här känslan att snart ska läsare faktiskt läsa det jag har skrivit.
Arbeta mot en deadline
Anna: Ja just det. Du hade ju verkligen en deadline också i och med att du arbetade med lektören.
Hanna: Precis. Jag hade ju datum uppsatta. Det hade säkert gått att ändra, hon är ju väldigt flexibel. Men på något sätt hade vi datum uppsatta och jag hade spikat tryckdatum och så där. Så jag jobbade hela tiden mot den deadlinen och ville inte ändra på den. Där i oktober-november när tryckdatum närmade sig så tyckte jag det kändes bara omöjligt att få ihop det. Samtidigt så visste jag att om jag skjuter fram det så kommer det kännas lika illa längre fram istället.
Anna: Nej, den tjugonde redigeringsvändan är ju inte riktigt lika charmig som den första. (skratt)
Hanna: Exakt. Men vad tycker du om redigeringen då?
Anna: Jag gillar den också mer i början skulle jag säga. För jag var också väldigt trött på mitt manus till Statisterna. Till slut läser man bara vad som borde stå och inte vad som egentligen står och det är så lätt att missa något. Jag tycker man märker mer i början också att det blir bättre. I slutet är det mest sånt där småpill och då är det inte lika tydligt att det har hänt någonting.
Hanna: Det är sant.
Anna: Så det är roligare i början, håller med.
Syftet med redigeringen
Hanna: Så – varför måste man då som författare gå igenom den här fasen, som en del avskyr, andra älskar och vi båda kanske har blandade känslor inför?
Anna: Ja precis. Vi letar ju efter språkliga fel och logiska luckor…
Hanna: Just det. Och om karaktärerna har utvecklats. Om perspektivet är rätt. Om dramaturgin funkar. Dessutom om alla lösa trådar knyts ihop på slutet, om det nu är meningen att de ska göra det. Det kan ju vara en serie och då lämnar man ju en del öppet medvetet.
Anna: Mm. Och man får kontrollera gestaltningen – har man t.ex. bara skrivit ”Det var sommar ute”. Ja, det var det säkert, men hur KÄNNS den?
Hanna: Ja precis. Och se vad som ska vara kvar av texten och vad som ska strykas. För stryker något gör man alltid.
Anna: Ja, usch, vad hemskt det är när man måste stryka flera kapitel. Jag gjorde det i början av redigeringen, hade ju slitit så med texten och nu skulle den bort.
Hanna: Mm.
Anna: Strök du mycket text och varför fick den i så fall inte vara med?
Hanna: Jag strök otroligt mycket text i Sprickan i fasaden. Och det var nog tur, även om det var jobbigt. Jag hade ju inte arbetat då efter ett synopsis och det blev kapitel som var överflödiga eller där jag hade målat in mig i ett hörn och inte fick ihop det.
Anna: Ah…
Hanna: Jag tror alla som skriver förstår lite vad jag menar med det.
Anna: Ja absolut! Hög igenkänning.
Hanna: Mm.
Anna: Men om vi ska dyka in i redigeringen då, vad är det egentligen man ska göra efter att råmanuset eller första utkastet är klart? Var börjar man?
Hur vi jobbar med redigering
Hanna: Jag kan väl säga lite om hur jag jobbat. Jag trodde nog tidigare att ett bra sätt var att bara starta med att gå igenom texten sida för sida, fixa meningsbyggnad och sådana saker. Men nu skulle jag säga att det är inte det första man bör göra.
Anna: Nej, håller med. Även om jag också gjorde så i början… Det är ju ingen idé att börja peta i detaljerna innan man är säker på att storyn på en övergripande nivå är det man vill ha.
Hanna: Precis. Ett tips, som jag själv tycker är svårt, är ju att först låta manuset vila så länge som möjligt, eller att i alla fall vänta ett tag innan man plockar upp utkastet för redigering. Jag väntar några dagar men mer än så klarar jag inte.
Anna: Samma här. Men man skulle ju vänta flera veckor egentligen, kanske månader. Det är bara så svårt att ha det tålamodet, man vill ju bli klar.
Hanna: Men en bra startpunkt kan ju ändå vara, för min del iallafall, att inta ett fågelperspektiv när man tar upp manuset för redigering. Har berättelsen en tydlig målgrupp och genre, blev det så som jag hade tänkt mig? Finns det ett tema som genomsyrar berättelsen och förmedlas det som jag hade tänkt mig helt enkelt?
Anna: Mm, det är klokt att fundera på!
Hanna: Till exempel som din bok, där man kanske kan säga att temat är det perfekta brottet och hur människor agerar när de tror de har möjlighet att genomföra det perfekta brottet, tänker jag?
Anna: Ja… Och hur man reagerar när man befinner sig i situationer som man inte har valt själv.
Hanna: Precis.
Manusets tema
Anna: Hur skulle du definiera ditt tema i Sprickan i fasaden?
Hanna: Jag skulle nog säga att temat i Sprickan i fasaden skulle jag säga är hur långt människor är beredda att gå för pengar och vad det kan få för konsekvenser.
Anna: Ja, det där hur långt människor är beredda att gå tycker jag är en väldigt träffande beskrivning, de som inte tror lika mycket på godhet och rättvisa som huvudpersonen Emelie gör.
Hanna: Ja precis. Förutom att ha temat klart för mig, innan jag börjar hoppa in i att redigera enskilda stycken så försöker jag också se över om dramaturgin hänger samman på ett övergripande plan och att det finns tydliga vändpunkter i berättelsen. Sådana saker.
Anna: Ja, det är viktigt.
Hanna: Jag har ju för det manuset jag arbetar med nu haft ett synopsis, till skillnad från det förra då, och där har alla kapitel och vändpunkter varit klara i förväg och då blir det här mycket enklare. Men det kan fortfarande vara så märker jag, att vissa scener ändå inte blev exakt de vändpunkter jag tänkte mig och jag har fått stuva om lite i strukturen och hittat en del luckor som gör att man måste ändra och sådär.
Anna: Mm.
Hanna: Ytterligare en sak som jag försöker tänka på är ifall berättelsen och intrigen är spännande. Händer det tillräckligt mycket och sker scenerna som en logisk och direkt följd av tidigare scener? Jag vill inte ha scener i manuset som inte tillför något och jag vill inte heller att det ska saknas scener som borde ha varit med för att föra handlingen vidare.
Att ta bort scener
Anna: Precis, varje scen måste kunna försvaras för att föra handlingen vidare, i princip. Eller alternativt för karaktärsutveckling då. Och man vill ju inte sitta och redigera en scen som sedan tas bort.
Hanna: Nej. Även om det såklart har hänt mig iallafall att jag har gjort det.
Anna: Samma här.
Hanna: Men apropå scenerna då. Det finns ju en risk att det uppstår logiska luckor mellan saker som händer i olika scener. Hittade du några sådana problem eller logiska luckor när du redigerade Statisterna?
Anna: Jag tror jag har förträngt det mesta (skratt). Men det gjorde jag. Ofta handlade det om specifika händelser och förhör, för jag hade flyttat om händelser i texten under skrivandets gång. Så det kunde t.ex. ha varit ett förhör om något där man nämnde en händelse som inte ägt rum än.
Hanna: Ja, det är ju svårt när det man inkluderar en polisutredning, eller annan typ av utredning. Så mycket som måste stämma i tid. Det är det i och för sig i alla böcker, men just utredningar blir ju lite speciellt.
Anna: Mm. Hur var det med den saken i din text? Vill minnas att du gjorde ett insta-inlägg om några av dem.
Hanna: Ja herregud. Jag hade många i Sprickan i fasaden, där jag bara hade kört på och det blev lite fel ibland helt enkelt innan jag redigerade bort det. Jag skrev om och skrev till i omgångar och vid ett tillfälle var det så mycket logiska luckor att jag höll på att ge upp. Inte riktigt men det kändes tungt just då faktiskt.
Lösa trådar
Anna: Ja, jobbig känsla. Hur gjorde du för att komma vidare då?
Hanna: Jag vet inte riktigt… Jag tror att det dels bara var att inte ge upp utan kämpa vidare. Men sen var det till väldigt stor hjälp att skriva upp allt och skriva notera lösningarna på respektive problem så jag försökte gå tillväga på ett strukturerat sätt för att reda ut det. Sen hade jag ju hjälp också förstår av testläsare och lektör.
Anna: Just det. Och du nämnde ju detta med lösa trådar då? Nu skriver vi ju båda på en serie, så det blir ju en annan sak mot fristående romaner.
Hanna:Mm, det blir ju det. Jag har lämnat en del lösa trådar i min bok. Det måste ju finnas något att spinna vidare på till nästa del. Men förhoppningsvis känns det ändå som att det blir ett bra och riktigt avslut i den boken.
Anna: Men det tycker jag att det är! Jag har ju läst den och jag tycker lagom mycket lämnas öppet. Men just den aktuella händelsen, eller vad man ska säga, är ju ändå avslutad även om det finns öppningar att fortsätta med.
Hanna: Vad bra att du tycker det. Hur har du tänkt kring Statisterna, det är också första delen i en trilogi?
Anna: Jag har kanske inte så många lösa trådar i slutet av Statisterna, men jag skulle tro, och har fått höra av läsare, att det kanske främst är karaktärerna som är de lösa trådarna, att man vill veta hur det går för dem.
Uppföljare
Hanna: Den beskrivningen kan jag verkligen hålla med om och tycker det är en bra definierad beskrivning. Själva brottet som boken handlar om känns ju uppklarat men man undrar verkligen hur det går för de olika personerna och känner sig sugen på att läsa vidare om dem.
Anna: För de har ju varit med om ett brott och det kanske är frågan hur de tar sig vidare i livet, vad de tar sig för och så. Vem de vill umgås med och träffar. Men för både gärningspersonerna och de andra karaktärerna också, om de kommer bli insyltade i något mer framöver.
Hanna: Åtminstone vissa av dem känns ju som att det kommer hända mer liknande saker för tänker jag.
Anna: Ja, det blir ju ändå en fortsättning på temat på ett sätt. Minst ett brott per bok. Tänker du att dina är fristående, eller lika fristående i förhållande till varandra?
Hanna: Nja, det finns lite olika grad av hur fristående böckerna är tänker jag. Om man går direkt på den andra delen i Nepalsviten, den som jag jobbar på nu, så kommer det bli en hel det spoilers i den boken kring vad som händer i den första eftersom den bygger vidare på det. Meningen är att man ska kunna läsa del två utan att ha läst del ett, men det är absolut bäst att läsa dem i ordning. Hur tänker du kring det i din trilogi?
Anna: Jag kommer absolut försöka skriva så att det går att läsa dem i ”fel” ordning eller vad man ska säga, men jag tror att man ändå får ut mest av att ta dem i rätt ordning. Saker som hände i Statisterna, alltså första boken, kommer ofrånkomligen att behandlas även i uppföljaren.
Hanna: Mm.
Hur fristående ska en uppföljare vara?
Anna: Men det är saker som man får reda på så tidigt i handlingen i Statisterna, att det inte gör så mycket. Själva upplösningen i Statisterna kommer inte gå att lista ut om man läser bok två. Men jag får verkligen anstränga mig för att pussla ihop det.
Hanna: Ja det förstår jag, det måste vara supersvårt. På det sättet så tror jag att dina blir mer fristående än vad mina kommer vara för jag spoilar nog slutet också. I tvåan så kommer man förstå hur ettan slutade, om man läser dem i fel ordning.
Anna: Jag skulle säga att det är en helt annan sak om man skrivit en kriminalserie, där polis X ska lösa ett nytt brott i varje bok, där enbart polisen och kanske hans eller hennes kollega är desamma från bok till bok, och möjligtvis någon familjemedlem.
Hanna: Ja, precis.
Anna: Flera av mina karaktärer återkommer ju, även utanför polisstationen och det är det som gör det en aning komplicerat. För historien handlar ju även om utförandet av brottet och vilka som är inblandade och blir inblandade, och inte bara själva utredningen.
Hanna: Just det. Då blir det ju en helt annan sak. Och som du säger, det blir ju mycket svårare när man skriver kan jag tänka mig, att få ihop det utan att avslöja för mycket vad som har hänt tidigare.
Anna: Verkligen.
Att skriva ur olika perspektiv
Hanna: Ska vi gå in lite snabbt på perspektiv också?
Anna: Ja, vi har ju i något tidigare avsnitt nämnt att vi båda valt att skriva utifrån tredje persons perspektiv. Sedan har ju jag också korta fragment skrivna utifrån första person, alltså jag-form, men det är ju inte det huvudsakliga. Men perspektiv i det här fallet syftar vi nog mer på berättarröst, vem är det som berättar historien och är det samma genom hela kapitlet?
Hanna: Just det. För beroende på hur man skriver, kan det bli förvirrande om det plötsligt byts mitt i ett kapitel. Det beror ju på hur nära karaktären man skriver, och hur allvetande perspektiv man använder.
Anna: Ja, och jag tänker att ju närmare personen man befinner sig, desto mer förvirrande kan det bli om man byter mitt i. Om man skriver vad någon känner och tänker och plötsligt är det någon annan som känner något i meningen efter.
Hanna: Ja, det är oftast inte så lyckat.
Anna: Jag råkade ut för det själv i min egen text när jag läste den under redigeringen, för då hade jag ett kapitel med Noor och Steffo tror jag det var, som är två av mina karaktärer. Då hade jag bestämt att kapitlet skulle ses ur Steffos ögon, men sedan ändrat mig och börjat skriva om kapitlet utifrån Noors ögon, men tydligen inte skrivit hela, för när jag satt och kontrolläste förändrades det, så att början och slutet var olika berättarröster.
Hanna: Så kan det bli när man bara avslutar mitt i en mening och sen plockar upp det en vecka senare och skriver vidare.
Anna: Ja och så måste det ju ha varit. Det blev ju helt förvirrande. Såna saker fick jag ju justera under redigeringen. Ska kanske tillägga att jag berättar ganska nära mina karaktärer.
Redigera perspektiven
Hanna: Ja precis. Jag var med om att jag tyckte jag hade skrivit ett perspektiv helt ur karaktären Markus synvinkel, men två personer som var helt oberoende av varandra, bland annat du tror jag faktiskt, uppfattade det som att perspektivet hoppade i kapitlet. Då var det lika bra att skriva om det, trots att jag själv tyckte det stämde för det var ju uppenbarligen nånting som inte var riktigt som det skulle.
Anna: Men det kändes som att det flöt på väldigt bra sen när du hade ändrat det.
Hanna: Jo men det blev ju bättre, det tycker jag också. En annan sak som kan vara svårare att upptäcka är ju om man berättar ur en karaktärs perspektiv och så händer något som den inte rimligtvis kan se. Då är det lätt hänt att det blir lite ologiskt ifall man börjar beskriva vad som händer bakom ryggen på den personen.
Anna: Ah!
Hanna: Det där är lite olika, ibland kan det funka, under vissa omständigheter, men man får passa sig för det är lätt hänt att det blir fel. Men hur många perspektiv kan man ha då?
Anna: Ja, säg det. Jag har läst eller bläddrat i böcker med upp till nio berättarröster. Och det kan funka jättebra. Jag tänker att det beror på när i boken man lägger in nya och hur olika varandra de är.
Hanna: Jag håller med, dessutom gillar jag att läsa böcker med flera perspektiv. Jag har hört att på 1800-talet, eller för länge sen, så var det vanligare att skriva utifrån ett allvetande perspektiv och ha en allvetande berättare. Det är inte så himla vanligt idag. Lite intressant.
Anna: Nej, det kanske går mode i sådant också.
Uttveckling av karaktärerna
Hanna: Sen skulle vi ta upp detta med utveckling av karaktärerna.
Anna: Just det, för det måste ju också kollas över i redigeringsfasen.
Hanna: Precis. Man vill ju att karaktärerna ska utvecklas i en bok, förändras på något sätt eller få nya insikter eller liknande. Finns väl några undantag. James Bond utvecklas kanske inte så mycket mellan filmerna, men ändå.
Anna: Haha, kanske inte. Det är en av alla filmkaraktärer som jag har pinsamt dålig koll på. Hur har du tänkt kring dina karaktärer?
Hanna: På något sätt tycker jag det kom lite automatiskt när jag var klar med handlingen i första boken så hade det blivit uppenbart för mig hur karaktärerna hade utvecklats. Det hade jag inte riktigt tänkt ut i förväg innan första boken.
Anna: Nej, just det.
Hanna: Nu inför andra och tredje boken så har jag det däremot mer klart för mig i förväg. Jag har försökt portionera ut mina huvudkaraktärers utveckling så att de har lite ”utveckling” kvar för kommande böcker.
Anna: Det är en bra idé. Man vill ju ändå att det händer litegrann i varje bok.
Hanna: Ja absolut. Sen kan man ju gå lite fram och tillbaka i sin utveckling också. Hur har du tänkt?
Planering av karaktärsutveckling
Anna: Jag skulle inte säga att jag har tänkt igenom karaktärernas utvecklingskurva i de böcker jag ännu inte skrivit, utan det brukar ge sig när jag sitter med min synopsis tänker jag. Däremot vill jag gärna ha den klar innan jag börjar skriva, för att kunna lägga in händelser som hjälper karaktären i rätt riktning.
Hanna: Ja men det är ju smart, för att liksom styra handlingen lite utifrån det också. Då kan du ju skapa hinder på vägen för karaktären som hjälper till. Det är ju ofta hindren och inte att allt flyter på, som gör att man utvecklas och lär sig något.
Anna: Just det. Och det är ju svårt att gå in på djupet av det här utan att avslöja hela handlingen i böcker. Men på något vis behöver karaktären utvecklas, helst på flera plan. Man kanske lärt sig något nytt, lärt sig sätta gränser, fått ett nytt mål i livet …
Hanna: Ja. Kanske inser att det förra målet inte var så viktigt eller att det har spelat ut sin roll. Innan jag började studera skrivande och dramaturgi lite mer så reflekterade jag inte så mycket över det här med att karaktärerna utvecklades, alltså som läsare. Men det är nog så att om det saknades skulle man som läsare ändå ha känt att något saknades utan att kunna sätta fingret på vad det var.
Anna: Jag tror det.
Redigering av manus - Gestaltning
Hanna: En annan sak som man hör mycket talas om kring skrivande och redigering är det här med gestaltningen. Det var ett ord som jag i början knappt förstod vad det betydde och det är inte världens lättaste ord att definiera heller. Där har jag en av de sakerna jag alltid måste slipa på i redigeringen och där jag vet att jag kommer fortsätta utvecklas.
Anna: Mm, det är en viktig bit. Innan jag började skriva, visste jag ju inte heller ens vad det var. Jag förstod ju skillnaden mellan att beskriva och gestalta, eller hade förstås sett exempel på det i böcker jag läst, men jag skulle inte kunna förklara skillnaden med ord.
Hanna: Nej, har du några bra exempel på gestaltning?
Anna: Vi kanske skulle läsa ett exempel på gestaltning från våra egna böcker?
Hanna: Det kan vi göra. Vill du börja?
Anna: Jag kollade lite innan avsnittet nu och jag har en mening här till exempel. ”Med ens förvandlades mellangärdet till en torktumlare full av skrot”.
Hanna: Den är talande. Istället för att bara beskriva känslan gestaltar du hur det känns. Man förstår ju verkligen i det här fallet att det inte är en skön känsla!
Anna: Jag hade förstås kunnat skriva att ”Han fick ont i magen”, men gestaltning är ju väldigt viktigt och det säger så mycket mer. Hade du ett exempel där också från din bok?
Hanna: Ja, jag har inte skrivit ner det ordagrant på samma sätt men jag hade något liknande när en person fick en hemsk insikt. Det var något i stil med ”en sten banade sin väg ner genom kroppen”.
Anna: Just det! Den tror jag mig minnas till och med. Den är också talande. Och banade både ett är fint och ovanligt ord.
Språk och grammatik
Hanna: Ja kanske. Det kan ju också handla om miljöer. Jag tror jag skrev något om elkablar som spindelnät över ett torg i Katmandu.
Anna: Ah! Ja. Och så ser det ju verkligen ut i delar av världen, jag har själv sett det i Asien, det är så likt spindelnät man bara kan komma. Möjligen lite mer oorganiserat.
Hanna: Ja, spindelnät kanske är mer symmetriskt.
Anna: Jag tror det.
Hanna: Det är sant. Ett bra tips där, som jag hörde på i veckan tror jag är Skrivarpodden som har en del avsnitt om just gestaltning. Korta och informativa avsnitt så dem kan vi tipsa om faktiskt.
Anna: Just det. Det finns ju en väldigt viktig bit som vi inte har nämnt så mycket om än.
Hanna: Precis – det är ju förstås språket du tänker på tänker jag då! Grammatik och stavning och sådana saker. Det är ju väldigt viktigt, men som vi sa tidigare, kanske inte det första man går in och petar i under redigeringen. Hur har du gjort kring språket?
Anna: Nu är jag väldigt intresserad av både språk och grammatik, och även stavning, så jag har ju kanske kikat på sådant under tiden jag har skrivit också. Det har inte varit några extrema mängder att ändra i och med att jag tycker det är så kul. Men på 80 eller 90 000 ord blir det såklart fel ändå.
Hanna: Ja, det är ju ofrånkomligt. Jag vet ju att du är väldigt duktig på de här bitarna.
Stavningskontroll och språkgranskning
Anna: Det som oftast hänt är att det slunkit in ord som jag råkat stava fel, trots att jag vet hur det stavas, men ibland när man har kommit in i ett flow så vill man bara få ner allt på papper eller i datorn snarare. Och sen har jag läst min egen text så många gånger att jag vetat vad det SKA stå och då blivit helt blind för vad det egentligen står.
Hanna: Ja det känner jag verkligen igen.
Anna: Man kan ju stycken utantill. Sen har jag förstås också kört stavningskontrollen, men jag har haft testläsare som uppmärksammat sånt här. Vissa av dem dessutom väldigt bra på stavning och grammatik.
Hanna: Ja det är ju superviktigt.
Anna: Hur har du gjort?
Hanna: Jag hade en professionell språkgranskare och så gjorde en annan person slutkorrläsning. Och jag själv läste slutkorren förstås. Men man blir ju blind för sina egna fel, det är väl det som är problemet, lite som du var inne på. Det är ju så förargligt om det är något som slinker igenom trots alla ansträngningar. Har du hittat några stavfel eller liknande i din bok efter tryck?
Anna: Ja, eller det var egentligen inte jag som hittade det… Men på ett ställe har jag uppmärksammats på. Under redigeringen har jag ändrat ett verb, tror det var från ”hade gått” till ”gick”, eller vad det var, och nu står det alltså ”hon hade gick” istället.
Hanna: Ah, så otroligt lätt gjort och ja, det spelar ju ingen roll men det är irriterande såklart.
Anna: Ja det är fruktansvärt irriterande. Och på ett ställe står det faktiskt fel namn. Det beror på att jag lät två karaktärer byta namn en bit in i redigeringen och min hjärna ville inte riktigt lära sig det.
Följdfel vid ändringar
Hanna: Ah, ja det är ju precis så såna fel uppstår. Att man ändrar saker någonstans och så är det nåt som blir kvar eller sådär. Till och med i själva sättningen kan det ju vara att man gör någon liten ändring som sen blir konstig på något sätt.
Anna: Ja. Så trots att jag sökte igenom alla kapitel för att rätt namn skulle vara där, har jag någon gång efter det lagt till ett stycke och då hamnade fel namn där. Det är väldigt störande. Har du hittat nåt i din?
Hanna: Nej, jag har inte gjort det och jag har inte hört om någon som hittat något heller. Men det kan ju också vara att det är folk som har hittat och som inte har velat säga det till mig. Jag tror säkert att det finns något fel. I de flesta böcker jag läser så hittar jag ett eller två stavfel eller liknande, även de som ges ut av stora förlag.
Anna: Ja, samma här. Jag har också alltid hittat nåt stavfel i de jag läst.
Hanna: Tidigare, innan jag själv gav mig på det här, så har jag tyckt att det är konstigt att det blir så, men nu så känner jag en större ödmjukhet inför det. Jag fattar liksom varför det blir så på något sätt.
Anna: Ja det är ju egentligen otroligt att det inte är fler.
Hanna: Precis. Känner du att du har koll på exakt alla regler i svenska språket? Jag inser att jag inte har det, även om jag tycker att jag kan det väldigt bra.
Anna: Grammatiskt kan jag inte minnas om jag faktiskt har varit osäker på något, utan det gäller nog till största delen stavning i så fall.
Särskrivningar
Hanna: Kommer du på något exempel?
Anna: Oftast har det varit om man … nu är jag särskrivningspolis också här. Jag klarar inte av särskrivningar.
Hanna: Det är det värsta som finns.
Anna: Men i vissa fall så har jag varit osäker på om man ska skriva isär eller ihop ord som t.ex. ”iväg” eller ”istället”, för det är sådana ord som jag alltid har skrivit ihop förut. Men ”istället” rekommenderas tydligen att det ska vara särskrivet. Men det kunde också vara om det egentligen heter ”fnös” eller ”fnyste” eller ”lös” eller ”lyste”.
Hanna: Ah, precis sådana saker har jag också suttit och slagit upp.
Anna: Så det är nog egentligen inte vad som är rätt och fel i stavningsväg utan vad som rekommenderas. Sen kan det i och för sig vara uttryck som jag varit lite osäker på. Då har jag främst kontrollerat på ISOF, Institutet för Språk och Fornminnen, och deras Frågelåda online. För det är i 99% av fallen alltid någon som tidigare har undrat samma sak och därmed finns i princip alltid svaret där.
Hanna: Bra tips. Jag gjorde liknande när jag var osäker. Ofta när man googlar på om det ska vara ihop eller isär på till exempel ”istället” så kommer det upp exakt det man undrar.
Anna: Ja det gör det.
Hanna: Man får ju vara lite källkritisk men ofta stämmer det ju.
Anna: Och ofta är bådadera i de flesta fall rätt, men då har jag ändå velat hålla mig till det som är rekommenderat.
Hanna: Mm.
Anna: Sedan har jag också kontrollerat att jag varit konsekvent, till exempel när det gäller ”ner” eller ”ned”. Men om man nu väljer ”ner”, som jag gjorde, då uppkommer andra följdproblem.
Hanna: Med liknande ord då eller?
Ord med olika stavning
Anna: Ja, precis. För ”ner” och ”neråt”, med ”r” kan man ju skriva, medan ”nedanför” vill man ha ett ”d” i. Och hur är det med ”nedåtgående”, för jag kan ju inte skriva neråtgående, eller så kan man det? Men det var så många ord som börjar på ”ner” som sen visade sig inte kunna stavas med r. Och då blev det inkonsekvent när jag nu hade börjat med ner, med r. Så det var många saker som hamnar i gränslandet för om man ha det moderniserade prefixet ”ner” eller inte.
Hanna: Oj, ja, sånt där kan ju bli så himla svårt. Och de detaljerna är säkert inte så många andra som skulle reagera på, men jag håller verkligen med om att det känns ju viktigt att vara konsekvent.
Anna: Och just det, jag har förresten en lista med mina vanligaste ord, för att slippa upprepa dem 500 gånger. Från början hade jag uttrycken ”av och an” och även ”till och från” för många gånger., så det fick jag ta bort en del.
Hanna: Apropå det här med att vara konsekvent – det tog mig säkert två dagar att rensa igenom det färdiga manuset på jakt efter ord och uttryck där jag inte varit konsekvent. Det finns ju så många exempel på vanliga ord som kan skrivas på två olika sätt. Tog otroligt mycket tid för mig på slutet att fixa detta.
Anna: Jag förstår. Hur har du gjort när det gäller det här språkliga? Du pratade ju om en professionell språkgranskare innan.
Hanna: Jag tog hjälp till sista versionen av manuset. Det kändes tryggt, även om det behövde korrläsas igen efter det för jag gjorde en del små ändringar och så. Men jag kände att det passade väldigt bra för mig att göra det.
Att hitta sin författarröst
Anna: Just det, då är det ju nån som verkligen har koll på det och arbetar med det.
Hanna: Absolut, hon gjorde ju en del redigeringar, eller ändringar som jag sen fick godkänna. Det var toppen. Det är ju en sak att få bort eventuella stavfel och grammatiska fel, sen är det en annan sak att ha ett språk som flyter bra, med en bra melodi om man säger så.
Anna: Mm
Hanna: Det är något där man kan fortsätta utvecklas i oändlighet. Det sägs att man som författare lär sig hitta sin röst. Jag vet inte om jag har gjort det riktigt än, det kanske krävs några till böcker för att kunna säga det säkert iallafall. Skulle du säga att du har hittat ”din författarröst”?
Anna: Jag tror nog det. Det hade jag inte i början av utkasten, men jag har skrivit om så pass att jag nog tycker det nu. Men jag tror absolut rösten kommer förändras, eller förbättras så klart, men det är ändå den här typen av språk som var i Statisterna som jag känner mig bekväm med.
Hanna: Mm.
Anna: Men det känns som att en författares röst är så svårdefinierat. Jag antar att det inbegriper meningsuppbyggnad, ordval, korta/långa meningar, betoningar, gestaltning, liknelser – ja, allt?
Hanna: Ja, jag tänker det också. Jag vet ju hur jag är bekväm med att skriva nu, men jag tror för min del att det kommer kännas ännu mer ”självklart” efter ytterligare några böcker.
Anna: Så är det säkert. Sen är det kanske olika i olika genrer, om man först väljer att skriva deckare och sen kanske man har en helt annan typ av röst om man skulle skriva feelgood istället. Det känns som det krävs lite olika röster för det.
Skönlitterära texter
Hanna: Det har du verkligen rätt i. Då kanske man får liksom modifiera eller börja om lite eller vad man ska säga, om man byter från en genre som är så pass annorlunda.
Anna: Jag tror det. Egentligen skulle vi kunna ha ett helt språkavsnitt. Inte för att vi är några språkexperter, men vi har ju båda haft en hel del att rätta och det känns som att många fel är lätta att råka göra i skönlitterära texter. Och man märker dem först när man läser att ”det här ska du tänka på”.
Hanna: Verkligen. Det finns ju en del saker som också är väldigt specifikt för skönlitterära texter och som inte jag var medveten om tidigare i alla fall. Till exempel att man i ännu högre utsträckning skriver siffror med bokstäver i skönlitterära texter, jämfört med i andra typer av texter.
Anna: Ja, det tänkte inte jag heller på förrän jag läste att man ska göra det, vilket känns jättekonstigt. Att skriva typ sextio med bokstäver.
Hanna: Ja, precis. Det har man aldrig tänkt på som läsare. Men det är sådana grejer man får lära sig. En sak som jag förresten tycker mycket om att göra är ju att printa ut manuset och läsa på papper. Det ger en annan känsla och man ser texten på ett nytt sätt. Jag printar i flera omgångar och läser och kladdar noteringar på utskrifterna. Gör du något liknande?
Anna: Jag gjorde det vid två tillfällen i slutet bara. Men alla testläsare fick faktiskt texten på papper. För egen del är det är så mycket värt, för man ser den verkligen på ett annat sätt, precis som du säger.
Redigera och läsa högt
Hanna: Ja. Vissa stycken läste jag högt. Egentligen är det säkert bra att läsa hela manuset högt om man orkar. Om man inte kan läsa en mening på ett bra sätt högt så är det förmodligen något som måste ändras.
Anna: Ja så är det nog. Jag gjorde faktiskt likadant bitvis, men helst när jag var ensam hemma. Det känns mest bekvämt, även om det hände att jag satt och mumlade repliker i sovrummet med stängd dörr.
Hanna: Haha.
Anna: Ska vi gå in lite på hur vi sparar ändringarna kom jag att tänka på nu? Det har ju inte bara med redigeringen att göra, men det är ju oftast då man tar bort saker.
Hanna: Just det, då menar du rent tekniskt?
Anna: Precis. För det kan ju vara så att man tre veckor in i redigeringen, efter att ha raderat tio kapitel, inser att ”Oj, det där hade jag nog velat behålla”.
Hanna: Ja, det vore ju trist. Jag skriver ju i Scrivener och där finns det en redigeringsfunktion så att man ser vad som ändrats i redigeringen.
Anna: Det låter praktiskt!
Hanna: Ja, jag tror det, men den har jag ju inte använt den! Det jag däremot gör ibland är att dra ner säkerhetskopior i Word och sparar vid jämna mellanrum. Sen har jag cloud backup på datorn ifall den skulle krascha.
Anna: Det är smart. Om man använder t.ex. OneDrive eller något annat liknande kan man ju enkelt spara versionshistoriken. Själv gör jag inte det, men har säkerhetskopierat versionerna med jämna mellanrum, kanske varje eller varannan vecka, beroende på hur stora förändringar jag gjort.
Hanna: Ja, det är nog bra.
Spara borttagna stycken och versionshistorik
Anna: Då kan jag åtminstone gå tillbaka. Sedan har jag också lyft ur de kapitel jag raderat och lagt i ett särskilt dokument. För vissa av de här, eller åtminstone en del stycken har jag kunnat ta och lägga i något annat kapitel, men omskrivet utifrån rätt karaktär.
Hanna: Ah, smart att återanvända det.
Anna: Ja, för det är vissa stycken som jag känner är väldigt bra rent språkligt och när jag hittar kapitel där de kan passa in kan jag lika gärna ta det jag redan skrivit istället för att skriva nytt.
Hanna: Absolut, eller bara arbeta om lite.
Anna: Ja.
Hanna: Jag har faktiskt gjort likadant med versionerna och sparat flera stycken. Nu när jag tänker på det så hade jag i min Scrivener-fil till Sprickan i fasaden en slaskmapp där det ligger raderade kapitel och stycken. Det är säker en fjärdedels roman som ligger där. Kanske värt att kolla igenom. Kanske är något jag kan plocka upp.
Anna: Haha, ja, efter bok tre kanske du kan ta resterna och göra om serien till en… vad heter det? Tetralogi tror jag.
Hanna: Haha, ja, det kanske går jättesnabbt att skriva fjärde boken!
Anna: Ja, allt är klart redan.
Hanna: Förresten, det här med LIX borde vi också ta upp.
Anna: Absolut.
Hanna: Det är ju ett läsbarhetsindex, som har ett bra tag på nacken nu. LIX används för att beräkna hur lättläst eller svårläst en text är genom att se hur många ord en genomsnittsmening innehåller och hur hög andel ord med fler än sex bokstäver som texten har.
Anna: Just det.
Hanna: Och då får man ut ett värde, där under 25-30 brukar vara barnböcker och över 60 är typ avhandlingar kanske.
Lix-analys
Anna: Så är det så det kanske man ska låta bli. Skönlitteratur brukar ligga mellan 30 och 40, men det kan förstås variera. Och vissa websidor som kan göra en sån här LIX-analys kan också ge information om vilka dina vanligaste ord är. Om till exempel ”suckade” kommer på tjugonde plats kanske man ska låta dina karaktärer göra något annat när de är nedstämda eller irriterade.
Hanna: Ja, för det är ju väldigt lätt att råka överanvända ord, som vi pratade lite om innan.
Anna: Verkligen.
Hanna: Sen har vi ju det här med att ta hjälp av andra. Du nämnde ju testläsare tidigare.
Anna: Mm.
Hanna: När man ska redigera, eller har redigerat, eller i vilket skede man nu väljer att ta in någon. Men förr eller senare så behöver man ju testläsare eller lektör eller liknande.
Anna: Ja, det gör man.
Hanna: Och vi kommer ju ha ett testläsningsavsnitt senare. Men vi kan ju nämna lite hur vi gått tillväga.
Anna: Ja. För du hade ju både testläsare och lektör. Hur många testläsare hade du?
Hanna: Fem testläsare hade jag.
Anna: Vem av dem läste först? Eller var det parallellt?
Hanna: Det var först en testläsare, sedan lektör och sedan fler testläsare. Tycker det fungerade bra och jag kommer nog göra ungefär likadant för bok två. Har bokat lektörsläsning i slutet av april så det börjar dra ihop sig litegrann. Lite smått stressad.
Anna: Haha, ingen press här liksom! Men du har ju å andra sidan ett utkast.
Utkast till lekör och testläsare
Hanna: Ja absolut, men det är inte färdigt att skicka iväg och jag känner ändå att jag vill att det utkastet ska vara i bättre skick än det förra manuset var när jag skickade. Då var det ju förstå gången jag skrev en hel bok färdigt. Jag har ju ändå lärt mig en del sen dess så nu vill jag att det är i bättre skick den här gången.
Anna: Ja, man får väl ut mer av det om det är i bättre skick från början?
Hanna: Absolut. Visst hade du också testläsare?
Anna: Mm, jag hade också fem stycken, ganska olika skulle jag säga. Någon var väldigt inriktad på det grammatiska, någon annan kunde kommentera rena faktafel, en tredje om ett ord i en replik inte passade in i den karaktärens vokabulär. Fantastiskt. Så mina testläsare hjälpte mig jättemycket.
Hanna: Kul! Bra att ha lite varierande också, vad läsarna fokuserar på. Det kanske är mindre viktigt att kommentera små stavfel i en första genomläsning när man mer vill veta om berättelsen håller ihop.
Anna: Ja. Däremot kan det vara ofrånkomligt att kommentera såna saker för vissa, det tycker jag själv också. Stavfel liksom sticker i ögonen för mig. Så jag förstår om det är så för andra också.
Hanna: Det känner jag också. De gånger jag har testläst så har jag kommenterat såna saker när jag har sett det, men jag har också försökt att även lyfta blicken och titta på dramaturgin och större frågor. Hur gjorde du, skickade du med frågebatteri eller så till dina testläsare? Eller gav du dem manuset bara?
Frågor till testläsare
Anna: Jag skickade faktiskt med frågor. En A4 ungefär med tio femton frågor och några frågor efter att de hade läst boken också för att kolla att de förstod den på rätt sätt, eller på det sätt som jag hade hoppats på. Vissa händelser och sådär.
Hanna: Aha, du skickade dem senare så att det inte skulle vara en spoiler på handlingen?
Anna: Ja, eller så la jag dem sist i manuset.
Hanna: Det var ju supersmart. Det är en sak som jag också ska göra den här gången tror jag.
Anna: Ja, vi ska ju gå igenom det mycket mer i detalj senare under testläsningsavsnittet.
Hanna: Vi har ju fått in ett bra tips i en kommentar inför avsnittet på Instagram också.
Anna: Ja, så är det, från CCSkrivare.
TipsKommentar på Instagram
Hanna: Och kommentaren lyder som följer: En av de viktigaste redigeringsdelarna för mig är att låta manuset vila två månader mellan klart råmanus och redigeringsstart.
Anna: Just det, vi nämnde ju lite om det innan. Att låta det vänta två månader är verkligen bra självdisciplin.
Hanna: Ja, det är imponerande tycker jag. Det är väldigt bra om man klarar av det. Man ser ju på det med helt andra ögon då. Själv har jag som jag sa tidigare jättesvårt att vänta så länge, men jag förstår verkligen poängen och kanske ska försöka ta till mig lite av det.
Anna: Ja, jag med… Hon har ju så rätt i det. Du som lyssnar, prova gärna det här. Jag ska försöka prova också, sen tror jag inte jag klarar två månader. Fast man märker att ju längre tid det går desto bättre är det.
Hanna: Tricket är då kanske att man har annat i pipen och arbetar med annat under de här två månaderna. Bra tips. Sen så fortsätter CCSkrivare så här: Tidigare än så kan inte jag läsa texten neutralt och se vad som behöver ändras. Sen läser jag det högt från pappersutskrift. Lyssnar på ”melodin” och ändrar det som ”skaver”.
Anna: Just det, det är som hon skriver, det blir väldigt annorlunda att läsa från papper.
Hanna: Det är väldigt bra tips, tack så jättemycket för att du delade med dig!
Anna: Ja, jättekul att höra hur du som lyssnar arbetar och vad du har för tips om såna här saker så fortsätt jättegärna att kommentera, vi är väldigt glada för det.
Hanna: Verkligen, så fortsätt kommentera och skriv! Och nu börjar vi närma oss slutet av avsnittet eller hur.
Anna: Ja.
Tips till att redigera ditt manus
Anna: Vad är ditt bästa tips när det gäller redigering då, Hanna?
Hanna: Om man inte har redigerat ett manus tidigare så förbered dig på att det tar mycket mer tid än förväntat. Sen tycker jag också att det har varit till stor hjälp att läsa några böcker om redigering och söka efter redigeringstips online.
Anna: Mm
Hanna: Så att man har ett hum om vad det är man ska göra istället för att bara hoppa rakt in och börja justera ord, som jag trodde från början att man skulle göra.
Anna: Det låter väldigt klokt. För det är inte helt givet att först se till helheten, när man inte vet vilken helhet man ska leta efter.
Hanna: Nej. En annan sak som jag tycker är bra är att låta någon annan läsa innan man har redigerat allt för mycket. Även om man kanske vill göra lite fint innan nån annan läser. Annars kanske man tar bort och skriver ”fel” ställen. I alla fall så tycker jag själv det kan vara svårt att veta hur ett stycke framstår för en läsare. Man blir så blind för sin egen text. Särskilt då om man inte har väntat så länge emellan.
Anna: Det är bra. Och samtidigt så svårt att veta i vilket skede det är dags att ta in någon.
Hanna: Ja, och jag har i alla fall inte tagit in någon redan på råmanus-stadiet. Jag vill ändå gå igenom det en gång själv först iallfall så att det inte är allt för dåligt. Vad har du skrivit upp här som du tycker är värt att tipsa om?
Fler redigeringstips...
Anna: Ja, att om du planerar att skriva mer än en bok, notera då de ord och uttryck som du märkt att du använder för ofta, i ett separat dokument. Om du noterat dem blir du troligen mer uppmärksam på dem nästa gång du är på väg att använda just något av de specifika orden och kanske kan skriva ett annat ord direkt istället.
Hanna: Det är smart.
Anna: Då blir det ju mindre jobb i redigeringsläget och färre ord att ändra. Men sök förstås ändå igenom manuset på dem nästa gång du skriver.
Hanna: Jättebra tips. Jag har delvis gjort det. Kunde nog ha varit ännu mer strukturerad.
Anna: Får bli till nästa bok kanske. Och synonymordlistan både i Word och online, glöm inte dem. De är verkligen toppen.
Hanna: Ja, där har jag fått mycket hjälp. Ibland är det liksom tomt i huvudet när jag söker efter synonymer och då går det snabbare att kolla upp.
Anna: Mm. Men då kanske vi ska sammanfatta lite nu då?
Hanna: Ja.
Anna: En text behöver ju redigeras med avseende på bland annat logiska luckor, språk, karaktärernas utvecklingskurvor, perspektiv och berättarröster, dramaturgi, gestaltning och om lösa trådar knyts ihop, fick jag med allt vi nämnt nu tro?
Hanna: Jag tror det!
Anna: Sedan har vi ju det här med att ett par ögon inte räcker för att hitta brister i texten.
Hanna: Precis. Ta hjälp! Som författare vet man redan för mycket om sin text och det skapar ofta problem. Det finns testläsare där ute som gärna läser andras texter. Det finns såklart också lektörer och manusutvecklare. Man behöver andra ögon på sitt manus.
Avslutning och nästa avsnitt
Anna: Ja, verkligen. Och glöm inte att det finns mycket hjälp att få online, som ISOF Frågelådan, LIX och, som vi redan nämnt, synonym-ordlistor, och vanliga ordlistor förstår.
Hanna: Just det, för man har förmodligen inte alla kunskaper själv.
Anna: Så är det.
Hanna: Vi kanske ska berätta vad vi ska prata om nästa gång?
Anna: Ja, det gör vi!
Hanna: Nästa gång tänkte vi prata om boktitlar och kapitelrubriker!
Anna: Ja, det ska bli spännande. Det är ju ett väldigt viktigt ämne, för titeln ihop med framsidan är ju det man oftast ser först.
Hanna: Så det ser vi fram emot att diskutera! Särskilt jag, för jag funderar fortfarande på titel till min nästa bok.
Anna: Om du undrar över något som vi pratade om idag, eller kanske har frågor inför avsnittet om boktitlar, skriv då till oss på poddentrycksvarta@gmail.com, eller på instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Hanna: Och du är anonym om du inte uttryckligen säger att det är ok att vi läser upp ditt namn. Och hoppas nu att du som lyssnat har fått med dig många tips kring redigering av ditt manus. Detta är podden Trycksvärta med mig, Hanna Wesslén…
Anna: och Anna Samuelsson. Vi hörs igen om två veckor. Ha det fint till dess!
Upptäck mer från Den svenska indieförfattaren
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.