Podden Trycksvärta - Avsnitt 63
Att Komma igång
Sändes den 29 september 2026
Transkribering och länkar till avsnitt 63 - Att komma igång med skrivandet
Anna: Hej och välkommen till avsnitt 63 av podden. Höstpremiär dessutom. Mitt namn är Anna Samuelsson.
Hanna: Och jag heter Hanna Wesslén.
Anna: Vi är författare och detta är Podden Trycksvärta.
Hanna: Framför allt tar vi upp ämnen som rör indieförfattarskap och egenutgivning i den här podden, men förstås mycket annat som kretsar runt skrivande.
Anna: Ja, och nu är vi tillbaka efter ett ganska långt sommaruppehåll.
Hanna: Ja, det känns faktiskt lite som att börja om. Inte riktigt från noll, men man ska liksom hitta tillbaka till både poddrutinen och samtalet igen.
Anna: Ja, och då tänkte vi också att dagens tema passar ganska bra. Hur man kommer i gång med skrivandet efter ett uppehåll.
För det där känner nog de flesta som skriver igen. Det kan ju vara efter sommaren, efter jul, efter en intensiv period på jobbet eller bara efter några veckor när livet har kommit emellan.
Hanna: Ja precis. Och alltså märkligt nog så kan ju några veckors paus räcka för att ett manus som tidigare kändes helt självklart plötsligt ska kännas lite främmande.
Anna: Så i dag tänkte vi prata om varför det blir så och vad vi själva gör när vi ska hitta tillbaka och några tips för att sänka den här tröskeln som kanske kan finnas.
Vad har hänt sen sist
Hanna: Ja, och för min del passar det här ganska bra just nu eftersom jag hade ett ganska långt uppehåll under sommaren när jag inte skrev alls i princip. Och ja, jag hade lite semester med familjen och var bortrest och sådär, så jag kom helt ur skrivrutinen och var helt borta från sociala medier också faktiskt. Däremot så gjorde jag lite research i Åre och hade väl liksom viss tankeverksamhet kring manuset i alla fall. Så det är ju, det är alltid något. Hur har det varit för dig under sommaren?
Anna: Jag har väl haft en ganska, ja har ju min paus har väl varit lite längre än bara under sommaren.
Just med skrivandet nu. Så jag har väl inte tänkt på skrivande alls i sommar och inte så mycket under våren heller. Det har varit så mycket andra grejer.
Hanna: Mm.
Anna: och lite, kopplat till skrivandet liksom, men inte att skriva.
Så jag har ju också haft en paus.
Hanna: Så ja, men så kan det ju verkligen vara ibland. Och när jag tänker tillbaka på våren så var det ju inte att jag hade väl inte världens bästa skrivrutin då heller egentligen eftersom jag jobbade mycket med ljudböcker, både åt mig själv och andra och sådär.
Så att nu känner jag verkligen att det är en nystart för min del.
Anna: Ja, vad roligt.
Aktuellt för indieförfattare
Anna: Har vi några nyheter då? Det händer ju en del.
Hanna: Ja, och nu har vi ju haft ett långt uppehåll [00:03:00] så det finns väl mycket att ta av där egentligen. Men en av de största nyheterna sedan sist är ju kanske att Bonnier Books har tecknat avtal om att köpa Nextory. Bonnier äger ju redan BookBeat som de flesta vet. Så om den här affären går igenom då, som den inte har gjort än i dagsläget, så kommer två av de stora svenska ljudbokssajterna att finnas inom samma koncern.
Anna: Just det. Och det är förstås intressant även för oss som ger ut själva. För ju färre stora aktörer det finns på distributionssidan, desto mer beroende blir ju förlag och författare av villkoren hos ett ganska litet antal plattformar eller litet antal företag. Bonnier säger ju själva att de ser köpet som ett sätt att kunna konkurrera bättre på en marknad där internationella aktörer blir allt viktigare
Hanna: Ja, och när vi spelar in det här som sagt så är ju affären inte helt klar ännu, utan den måste ju godkännas av Konkurrensverket. Men ja, det blir ju väldigt intressant [00:04:00] tycker jag att se vad det här innebär för BookBeat och Nextory framöver. Om de fortsätter som tydligt separata tjänster och om någonting förändras för förlag och författare som levererar böcker till dem.
Anna: Mm. Sen verkar ju konkurrensen öka från ett annat håll också. Audible som ägs av Amazon och är en av världens största ljudboksaktörer har meddelat att de ska etablera sig ordentligt i Sverige under 2026.
Hanna: Ja, och det här blir ju väldigt intressant eftersom Audible, jag vet inte om jag pratat om det här tidigare, men de har ju traditionellt haft en annan modell än de svenska streamingtjänsterna. Man har liksom i stor utsträckning köpt en bok med en kredit som man får varje månad om man har en sån här prenumeration, snarare än att man får obegränsad lyssning eller ett visst antal timmars lyssning.
Och det,
ja fördelen med det är väl att man får behålla den här boken man har köpt även efter att man har avslutat abonnemanget om jag förstår det [00:05:00] rätt. Men nackdelen blir ju att det blir ju väldigt mycket större tröskel att testa en bok liksom för att om man testar den, då förbrukar man ju hela sin kredit då.
Anna: Ja just det
Hanna: Jag förstår det som, eller jag har hört att de förmodligen kommer fortsätta med den här modellen. Så det blir ju intressant att se hur det kommer funka i Sverige då.
Anna: Ja, det är ju rätt stor skillnad. För oss inneförfattare, det är ju ytterligare en stor plattform, potentiellt positivt då.
Hanna: Mm.
Anna: Både som försäljningskanal och ja men mer konkurrens kan påverka marknaden. Men mycket hänger förstås på vilka svenska böcker de tar in och hur distributionen funkar och ersättningsvillkor och sånt där som man är lite beroende av.
Hanna: Ja, jag har ju inte tidigare haft mina böcker på Audible för jag har väl inte på något sätt, jag har inte prioriterat det, jag inte kanske tyckt att det har varit värt besväret. Men nu kommer ju saken i en helt annan dager och [00:06:00] jag tänker att det är bra att vara så snabb på bollen som möjligt nu när de ska etablera sig i Sverige.
För det skulle ju kunna vara så att det finns färre titlar i början och alltså lite större chans att lyssnare hittar just mina böcker tänker jag.
Anna: Mm,
Hanna: Så vad jag kan se så kan indieförfattare med eget förlag i Sverige inte teckna direktavtal med Audible. Däremot så kan man distribuera till dem via InAudio, alltså tidigare Findaway Voices. Så jag tror att det bör vara det enklaste sättet om man vill få ut sina ljudböcker på Audible.
Anna: Och kostnaden där?
Hanna: InAudio har ingen fast månadsavgift eller avgift för att ladda upp böcker, i alla fall inte för närvarande. Men så tar de ju förstås provision. Men alltså jag tycker det är väldigt fördelaktigt att slippa fasta avgifter.
Anna: Ja, jag håller med
Hanna: Mm. Har vi något annat att ta upp?
Anna: Jag läste i ett författarforum på [00:07:00] nätet om falska mejl från förlag. Det cirkulerar väl med jämna mellanrum och förlagen står alltså inte bakom utskicken av utgivning utomlands som det i det här fallet rörde sig om, utan det var ju bluffmejl. Så det är väl alltid, det är väl en påminnelse att alltid dubbelkolla avsändaradressen om man har fått ett ovanligt bra erbjudande.
Och även avsändaradressen kan ju förfalskas. Så att vara uppmärksam är ju alltid bra och inte lita på allt som skrivs.
Hanna: Nej men precis, absolut. Och om man verkligen tror att det är äkta så kan man ju faktiskt gå via en annan kanal för att söka upp det förlaget då i så
fall. Istället för att bara svara på mejlet om man, om man nu ändå tror att det är faktiskt är äkta. Jag får sådana här mejl varje vecka kan jag säga. Och dagligen så kommer e-mail från folk eller kanske snarare bottar som vill att jag ska skicka böcker till olika platser i USA eller mejl om att någon vill göra en film av mina böcker och så vidare. Alltså dagligen [00:08:00] kommer det sådant och det är ju förstås inte på riktigt. Så ja, kolla avsändaren, tryck inte på länkar, svara inte utan släng och spärra.
Anna: Oj, ja då är du verkligen, då är du verkligen utvald där. Jag får egentligen aldrig något sånt
Hanna: Inte det? Jag tror, jaha vad intressant. Jag trodde det var för att jag hade en Shopify-butik, men okej. Mm
Anna: Nej, ja, det kanske det är att de har snappat upp adressen där, men den har de snappat upp adressen en gång och så då fortsätter det att spridas. Men ja, nej, jag har varit förskonad från det.
Hanna: Hoppas det fortsätter
Anna: ja verkligen. Nej men alltid dubbelkolla adressen
Hanna: Mm, för den är ju oftast, alltså det är ju väl, det är ju ganska, även om den går att förfalska så är den ju ofta, man ser ju ofta direkt att den är helt fel
Anna: Ja, det är en tydlig signal i alla fall. Men då så, då tycker jag att vi kör i gång med avsnittets [00:09:00] tema
Att komma igång med skrivandet
Varför är det så svårt att komma igång?
Hanna: Vi tänkte dela in det här avsnittet i lite olika delar och börja med varför det kan vara så svårt att börja skriva igen efter ett uppehåll.
Anna: Ja, och det första man kanske behöver konstatera är att det faktiskt är ganska logiskt att det tar emot. När man skriver regelbundet har man ju väldigt mycket av berättelsen aktiv i huvudet.
Hanna: Precis, både det och rutinen som man kanske har då. Man
behöver liksom inte tänka efter för att minnas vem som vet vad eller vilken stämning förra scenen slutade i eller vilken liten detalj man planterade tre kapitel tidigare. Det ligger liksom nära till hands hela tiden då
Anna: Mm, men efter ett uppehåll har ju mycket av det där försvunnit ur arbetsminnet. Man kanske minns handlingen, men inte känslan eller stilen i texten eller sättet som någon karaktär pratar på eller så.
Hanna: Man kan ju lätt misstolka den trögheten som man känner då som att man kanske har tappat skrivförmågan eller att liksom [00:10:00] berättelsen inte fungerar längre eller så
Anna: Mm, men att det egentligen handlar, ja, man kommer tillbaka till det här, efter uppehållet att första passet kanske känns tyngre, men det betyder ju inte att man, allt man kunde tidigare är borta
Hanna: Nej verkligen inte. Jag tycker väl egentligen inte att jag har direkt såhär tappat någon kunskap om jag inte skriver på en vecka eller en månad eller två. Så snabbt går liksom inte förfallet.
Anna: Nej, förhoppningsvis inte
Hanna: Nej, men å andra sidan så har man väl inte utvecklats i positiv riktning under den tiden heller om man inte har skrivit. Så att jag tror väl också att man gärna gör den här starten större än den är. Eller för mig kan det vara så i alla fall. Man
tänker att ja men nu måste jag komma i gång på riktigt och plötsligt känns det här första skrivpasset som ett projekt i sig.
Och ja, det blir liksom lättare att ta tag i andra småsaker eller göra inlägg på Instagram eller vad som [00:11:00] helst istället för att köra i gång.
Anna: Mm. När jag har haft en paus tycker jag absolut svåraste, det är att minnas vad jag har skrivit förut. Och jag måste alltid läsa igenom en hel del och då tror jag också att man kommer in i språket automatiskt. Hur tänker du kring det?
Hanna: Ja men kanske lite skillnad för mig. Jag tror nog att problemet för mig är nog mer att jag liksom tappar intresset för manuset och tycker det känns segt att komma i gång. Och jag känner liksom ett motstånd mot ett manus som jag inte har arbetat med på ett tag. Som nu till exempel när jag skulle ta tag i Spegeltjärn som mitt nya manus heter.
Anna: Mm.
Hanna: När jag skulle ta tag i det efter sommaren så kände jag att jag hellre skulle bara börja på ett helt nytt manus. men sen så tvingade jag mig att liksom sitta några skrivpass och nu tycker jag om manuset igen.
Anna: Jag fattar vad du menar. Och då hjälper det nog att göra som du säger ofta. Man tvingar sig ner att sitta en stund, [00:12:00] även om det är en kort stund med manuset då.
Första målet är inte att skriva bra
Hanna: Ja men precis. Så då kommer vi in på något som man kan hålla i åtanke att det här första passet, det behöver kanske inte vara så bra egentligen
Anna: Nej, det är ju inget självändamål att producera en massa första dagen eller att det ska vara det bästa du någonsin har skrivit, utan det är mer ett mål att man ska komma tillbaka till den där storyn som man började på förut
Hanna: Mm. Och ja, det kan ju verkligen vara lättare sagt än gjort. Särskilt om man är van att ha ett visst tempo. Om man liksom normalt skriver tusen ord så kanske tvåhundra ord plötsligt känns som ett misslyckande eller att det, ja men att man har tappat förmågan på något sätt.
Anna: Ja, verkligen. men de där tvåhundra orden då, eller kanske femtio ord, kan ju räcka gott och väl första dagen eller första passet. Och sen nästa dag så går det lite lättare och några dagar senare så är man tillbaka igen
Hanna: Ja, alltså jag tycker det hjälper att skilja lite på att [00:13:00] vara liksom ringrostig eller om man faktiskt har ett problem med texten. Och den här ringrostigheten behöver man ju oftast inte liksom analysera sönder. Den går ju över genom att man skriver
Anna: Ja, det gör den ju. Och kanske vara lite försiktig också med att utvärdera sitt skrivande just de första dagarna. För det är inte då man ska avgöra om, ja, kan jag fortsätta skriva eller är boken värd att fortsätta med?
Hanna: Nej men det tror jag är en bra tumregel faktiskt. De första dagarna när jag kom i gång efter sommaren så gick det väldigt mycket långsammare än vanligt ska jag säga.
Och jag tror att det berodde dels på att jag var tvungen att, ja men som du säger, gå tillbaka en del. Inte att jag läste om hela manuset, men jag var liksom tvungen att gå igenom vart jag är på väg och vad bokens tema egentligen är och liksom se till så att jag går åt rätt håll. Och dessutom så kom jag hela tiden på så mycket nya sätt att knyta ihop trådarna och nya idéer. Det kom [00:14:00] karaktärsutveckling och sånt som jag liksom ville få in. Så att det har gått väldigt långsamt vad gäller antal ord, men jag känner mig ändå nöjd med det som har kommit fram på pappret åtminstone.
Anna: Mm. Har du gått tillbaka och redigerat i texten, också?
Hanna: Nej, det skulle jag väl inte säga att jag har gjort. Det kommer som alltid behövas en redigeringsrunda till och det jag oftast behöver jobba på i den, det är ju kanske liksom såhär språkliga justeringar och miljöbeskrivningar och lite sånt.
Anna: Mm.
Hanna: Även till viss del att låta karaktärernas språk och ordval i dialogerna låta mer som dem.
Alltså att liksom finputsa karaktärernas olika röster brukar jag behöva jobba på i efterhand. Så det har jag inte gjort än. Men jag har gått tillbaka och lagt in en hel del planteringar och det känns bra att göra det så snart en idé dyker upp när jag har kommit på att det ska vara på ett visst sätt och hellre än att spara det till redigeringen sen.
Anna: Ja, men det tror jag låter klokt. [00:15:00] Det kan bli väldigt många redigeringsrundor annars.
Hanna: Mm.
Anna: Det här med att sänka kraven förresten, det är ju något man kan göra som vi nämnde. Jag har ju jättesvårt för det själv för jag vill ändå att det ska bli bra när jag skriver. Och jag menar, vissa kapitel behöver ju mer redigering än andra.
Men det är ett tips i alla fall om det funkar för en själv att testa det och sänka kraven. För då får man ju först in rutinen och sen slipar man på meningarna så att de blir som man vill.
Hanna: Ja, definitivt. Så har jag tänkt nu när jag har kommit i gång att jag är nöjd om jag, om jag känner att berättelsen och storyn hänger ihop och går åt rätt håll så är jag nöjd. Sen så vet jag att det finns en del meningar som inte liksom, de kan inte stå kvar så. Men det fixar jag sen.
Att hitta tillbaka till berättelsen
Anna: Ja, och vi pratar ju om det här med att hitta tillbaka till berättelsen också. Och hur gör man då det? För att innan man börjar skriva kan man ju förstås orientera sig [00:16:00] lite. Men frågan är hur mycket?
Hanna: Mm. Ett enkelt sätt är väl att läsa de senaste en eller två scenerna och inte hela manuset, bara liksom så mycket att man kommer tillbaka in i rytmen
Anna: Mm, för att man kan ju inte sådär att man har glömt bort hur man skriver, men att man har, glömt bort lite hur meningarna flyter och vilka ord man kanske, meningsuppbyggnaden och så, att man inte kommer tillbaka till den direkt om man inte… Det är lättare faktiskt om man läser lite.
Hanna: Mm.
Anna: Om man har en synopsis så kan man ju titta på det och fundera över var befinner vi oss i storyn nu och vad är nästa större händelse och så.
Hanna: Absolut. Apropå det där med att känna rytmen i språket så ibland så tycker jag nästan att det hjälper att bara läsa vilken skönlitterär bok som helst som man
tycker om att känna in flowet liksom i den. Inte att man såklart använder någonting. Alltså, det kan ju vara en bok som handlar om vad som helst, men bara känna [00:17:00] liksom rytmen på något sätt kan
Anna: Jag håller med helt och hållet.
Ja
Hanna: Men jag gillar också liksom att man kan ju ställa några enkla frågor. Alltså, vad vill huvudpersonen i den här delen av berättelsen och vad står i vägen? Vad ska liksom förändras i nästa scen? Varje scen behöver ju en framåtrörelse och jag tycker det är lättare att skriva scenen om man har funderat igenom det i förväg.
Anna: Mm. Och man måste inte analysera sönder synopsis man har heller, utan poängen är ju att komma in i manuset mentalt, händelser och ja men det här som vi pratar med stil och rytm och allting.
Hanna: Ja, man kan ju också skriva små anteckningar till sig själv att det här har hänt och det här vet huvudpersonen och det här är nästa problem och sådär. Och bara fem minuter av att skriva ner lite sånt för hand till och med kan ju spara ganska mycket stirrande på skärmen kanske. Sen har ju jag ett ganska stort Excel-dokument för manuset där jag har skrivit upp varje scen och vad som ska [00:18:00] hända. Och innan jag börjar skriva på en scen så går jag alltid igenom det som står där och uppdaterar så att jag vet vad som ska hända. Men ganska ofta måste jag säga att jag kommer på ytterligare trådar att knyta ihop under själva skrivandet och därför kan mina synopsis kan aldrig bli hundra procent klara innan jag skriver.
Det verkar inte gå.
Anna: Nej, jag förstår vad du menar. Det är samma för mig.
Hanna: Mm.
Anna: Helt klart.
Och om man arbetar med scenplanering då och synopsis och så, så kan det ju räcka med att formulera nästa scen innan man försöker skriva den. Ur vilket perspektiv skriver man eller ur vems, vilken karaktärsperspektiv och vad vill den här personen och vad går fel och var lämnar man scenen och är det någon cliffhanger och sådär.
Och sen kan man förstås brodera ut ytterligare om man tycker att det är givande.
Hanna: Ja, och de där anteckningarna kan man ju lägga in i Scrivener om man arbetar med det programmet och annars kan man ju bara ha dem i Word eller Excel [00:19:00] eller vad som helst. Och som sagt, ibland tycker jag nästan att det kan vara hjälpsamt att faktiskt skriva ner dem för hand precis när man sitter med det för det sätter i gång någonting.
Men det jag har skrivit för hand brukar inte jag kanske spara så himla organiserat sedan.
Anna: Nej.
Hanna: Det är svårare. Ja, men när jag vill komma in i berättelsen igen så går jag ju igenom de här anteckningarna jag har i Excel-dokumentet så kommer jag ganska snabbt in i manuset tycker jag ändå. Hur brukar du göra?
Är det något som du absolut inte gör när du ska starta upp igen?
Anna: Ehh oj. Nej, men jag har nog inte haft några sådana regler utan det är nog mer situation som passat.
Det beror helt på hur lång paus det är och hur långt man kommit i storyn och vad man känner för. Så att jag har nog inte haft så klara regler vad man inte gör när man startar upp. Men jag försöker väl att åtminstone bilda min uppfattning där innan jag börjar skriva.
För det är inte så att jag börjar skriva direkt och vet exakt vad jag ska skriva, så är det ju inte.
Hanna: Nej. Nej, men [00:20:00] det är mycket som spelar in där. Jag tror inte heller på att ha såhär jättestrikta regler. Det är ju lite upp till en själv ändå på något sätt. Men och som du säger, det kan variera från gång till gång också. Men för mig är det nog ändå lite grann en känsla av att om jag sitter en stund, då vill jag ändå känna att det händer någon typ av framåtrörelse, att jag kommer någon vart där.
Annars kan jag bli lite, ja men inte besviken på mig själv, men lite sådär ändå att nej, men nu måste det komma framåt.
Anna: Ja, jag förstår.
Måste man läsa igenom hela manuset?
Hanna: Mm, men vi kan väl komma in lite på det vi nämnde tidigare. Är, är det en bra idé att läsa igenom hela manuset innan man fortsätter ifall det är så att man kommer tillbaka till ett pågående manus efter en lång period av icke-skrivande?
Vad tycker du?
Anna: Jag tror ju att man lätt tänker att man måste få full koll på allting. Men nackdelen är ju att det blir väldigt lång startsträcka och det blir ett väldigt stort [00:21:00] projekt
Hanna: Mm, särskilt om man har kommit en bra bit. Och
Anna: Mm.
Hanna: då kan ju, då kan nästan det här ”jag ska bara läsa igenom först” betyda att det liksom går en vecka utan att man skriver en enda ny mening
Anna: och samtidigt finns det tillfällen när en omläsning förstås är motiverad. Om man haft en väldigt lång paus, jag vet inte säg ett år eller två år. Eller om man är mitt i någonting, ett väldigt komplicerat händelseförlopp med många karaktärer och så, eller om man faktiskt inte minns alls vad man har gjort.
Hanna: Ja, jo men absolut. Det ligger något i det. Det beror väl lite på hur lång pausen har varit kanske och hur mycket man kommer ihåg. Men en mellanväg är väl på något sätt att man kan läsa så mycket som man behöver för att kunna fortsätta,
inte nödvändigtvis är hela manuset. För mig tänker jag att det skulle kunna bli lite ett sätt att liksom prokrastinera skrivandet ytterligare om jag sätter mig och läser.
Men man liksom tror att man [00:22:00] är produktiv för att man sitter och jobbar med manuset, men det går inte framåt. Men det som jag tycker går snabbare eller smidigare är väl att läsa igenom synopsis om man har ett sådant eller som jag gör då att jag går igenom kapitlen i min Excel-fil. Så jag gör nästan det mer att än att läsa igenom skulle jag säga.
För annars, jag är lite rädd att jag fastnar i att peta i texten i något av de första scenerna istället för att liksom skriva vidare och det passar inte mig jättebra tror jag.
Anna: Nej undvika att fastna i redigeringen om jag inte är klar med råmanuset för boken.
Ja, men det är väl smart. Och om man upptäcker saker som man vill ändra under omläsningen så kan man ju skriva upp dem på en separat lista istället för att direkt börja redigera så kommer man ju framåt i skrivandet också.
Hanna: Ja, precis. Och nu när jag tänker på det så tror jag faktiskt inte att jag läste en enda scen innan jag började skriva igen den här gången. Jag tror inte att jag gjorde det
Anna: Du hade väl koll på [00:23:00] dem?
Hanna: Jag vet inte, jag hoppas det. Men jag satt mest med den här Excel-filen och liksom jobbade med den här outline jag hade på ett, ja men på en lite mer övergripande nivå skulle jag säga.
Sen så har jag ju nu löpande gått in i vissa delar av vissa scener för att lägga till planteringar och sånt som jag sa. Men jag har liksom inte gjort någon full omläsning av ett specifikt kapitel vad jag kan komma ihåg. Men det kommer jag ju så klart göra senare i redigeringen. Det är ju ett absolut måste.
Anna: Ja, jag nämnde ju innan att jag ofta måste läsa en hel del om jag haft ett uppehåll för att minnas vad som hänt. Speciellt skulle jag säga när det gäller utredningsarbete i kriminalromaner. När det är bevis och sånt,
då kan det ju ta ett helt skrivpass visserligen att läsa om allting och att man inte skriver förrän kanske dagen därpå.
Men så får det vara ibland tänker jag.
För för min del så är det bättre än att börja skriva och så blir allting fel. Så måste man radera för att man kanske [00:24:00] redan har skrivit i liknande kapitel då eller för att man har tagit fel avtagsväg mot vad man tänkte förra gången. Men just det här med utredningsarbetet och sånt, för det är så mycket detaljer som måste vara på exakt rätt ställen i storyn.
Att det är så känsligt för om det blir fel
Hanna: Ja, absolut. Och som du säger, då är det väl kanske mer, alltså det kanske är ändå bättre att lägga den tiden då än att lägga jättemycket tid efteråt på att behöva radera saker man har skrivit. Det är ju tråkigt.
Anna: Mm.
Hanna: Även om det också händer ibland.
Gör första steget litet
Hanna: Jag hade nog haft ett mycket större behov av att läsa mer om jag inte hade haft de här kapitelbeskrivningen och det de ändå ganska, de är inte så långa men ändå ganska utförliga vad som händer. Och som jag sa så, det gick väldigt långsamt för mig de första skrivpassen ändå, just för att jag arbetade med scenernas innehåll och sådär. Men jag tänker alltså, hur gör man egentligen då om den här [00:25:00] starten känns särskvår och man hela tiden skjuter upp den? Vad har vi för tips liksom?
Anna: Ja, om själva starten känns tung så tror jag mycket på att göra den väldigt liten
Hanna: Mm. Ja men precis, till exempel att jag ska inte det här jag ska skriva ett kapitel i dag utan mer såhär jag ska öppna Scrivener och läsa sista sidan och skriva ett par meningar.
Anna: Ja precis. Eller jag ska skriva i tio minuter eller hundra ord eller första repliken i nästa scen. Det spelar inte så stor roll tror jag, utan mer att man sätter ett mål som man vet att man kan uppnå och så blir man nöjd med det.
Hanna: Mm, ja men det verkligen just det här känslan av att man ändå har gjort det man tänkte att man ska göra tror jag är ganska viktig faktiskt.
och ja, det kanske känns väldigt basic, men om man tar bort känslan av att man måste prestera ett helt skrivpass innan man ens har börjat så, så tror jag också att det blir lättare.
Anna: och ofta händer det ju det [00:26:00] där då att när man väl sitter där så fortsätter man att skriva. Men även om man inte skulle göra det så har man ändå brutit skrivpausen efter uppehållet
Hanna: Ja men exakt, det är en ganska viktig skillnad att om man skriver hundra ord efter två månaders paus så är det inte liksom bara hundra ord, utan det är ju första dagen tillbaka efter pausen.
Anna: Ja, och man kan också sluta med det. Det går fortfarande ganska bra att skriva. Jag lämnar en liten öppning till nästa pass, kanske mitt i en scen eller med en anteckning om vad man ska göra så man inte glömmer bort det till nästa dag eller nästa vecka. Men det kan hjälpa väldigt mycket. Jag har gjort så ibland att jag stannar mitt i ett kapitel, även om det inte alltid är så jag planerar att göra från början, men jag tycker ofta det är helt, det är ju helt klart lättare att börja skriva mitt i ett stycke än, ja, än på ett helt nytt kapitel.
Hanna: Ja, det håller jag nog med om faktiskt. Och då slipper man den här tomma vita sidan
i början av skrivpasset. Och tidigare [00:27:00] så har jag ofta arbetat med ordmål, alltså att jag vill skriva x antal ord per dag. Och det brukar funka bra för mig när jag är mitt i, inne i någonting. Men de senaste veckorna nu när jag har försökt komma i gång igen så har jag faktiskt gjort lite tvärtom.
Att jag har satt upp vissa tider i min kalender och bestämt att den här tiden så ska jag arbeta med manuset.
Anna: Just det, hur tycker du det funkar?
Hanna: Just nu känns det bättre av någon anledning. Jag tror att det är det också att jag har lagt ner en del tid på research och att, alltså smågrejer som jag behöver kolla upp. Också det här att baka in planteringar och jobba med karaktärsutveckling som jag sa under tiden. Och då blir ju ordantalet lidande eller vad man ska säga.
Till exempel så kanske jag, kanske sitter en halvtimme med strukturen på en scen och sen så skriver jag i en halvtimme. Och då blir det inte så många ord på den timmen. Men jag har ju ändå en stabil helhet då som gör att jag inte måste gå tillbaka och [00:28:00] fixa massa logiska luckor i efterhand.
Förhoppningsvis.
Anna: Nei.
Hanna: Och dessutom så känns det lite mer kravlöst tycker jag att lova sig själv att sitta en viss tid än att sikta på ett visst antal ord. Men jag kan nog tänka mig att gå tillbaka till ett ordmål vid något tillfälle. Vi får se.
Anna: Ja, och det gör ju inget om man varierar det heller.
Hanna: Mm.
Anna: man behöver ju inte lova sig att arbeta på ett visst sätt för all framtid, utan man kan välja det som funkar bäst för närvarande.
men vad tror du om det här med inspiration då? Jag tycker att många frågar om man skriver när man är inspirerad eller hur man annars gör om man inte har någon inspiration.
Rutiner slår inspiration
Hanna: Ja, det är klart att det är jättebra att skriva när man är inspirerad. Problemet är bara att om man bara skriver när man är inspirerad så blir det kanske ingen bok. Eller så tar det tio år att skriva den där boken. Och [00:29:00] det är ju där det här med rutiner kommer in tänker jag. Efter ett uppehåll så kan man ju sitta och vänta på att skrivlusten ska komma tillbaka, men det är liksom inte säkert att den gör det före själva skrivandet.
Anna: Nej och vissa har ju svårare med det.
Man får aldrig någon skrivlust eller inspiration. Eller i alla fall inte så ofta. Om man aldrig får det så kanske man inte ska skriva någon bok.
om den inte kommer tillräckligt ofta då,
så är det klart att det är svårare. Men ibland tycker jag skrivglädjen kanske kommer efter att man börjat skriva.
Så då kan det vara enklare att bestämma en tid än att vänta på att den ska dyka upp.
Hanna: Absolut. Det är ju, jag skulle nog säga, ja men typ som nu när jag börjar skriva efter sommar så kan jag absolut inte säga att jag kände mig jätte, jätteinspirerad att ta tag i det manuset som låg och väntade. Det gjorde jag inte. Men nu känner jag mig betydligt mer inspirerad när jag har varit inne i det här manuset och jobbat med det. Så nu känner jag mig mycket mer inspirerad. Så det är ju ändå [00:30:00] ofta så det är tänker jag. Det behöver ju inte vara så ambitiöst i början. Ett par korta pass i veckan kan ju vara mycket bättre än om man, att man planerar att skriva varje dag och sen så skapar den planen bara dåligt samvete om man kanske inte kan hålla den.
Anna: Mm, och det kan ju hjälpa att återvända till sånt som funkat tidigare. Samma skrivplats där man kanske skriver väldigt bra eller samma tid eller den här koppen kaffe som är jätteviktig när man ska skriva.
eller någon viss låt, nån musik eller tystnad. Sen är det mindre grejer då som talar om att: ”Men nu är det skrivtid”.
Hanna: Ja, jag tror det är många som har sådana små, jag vet inte om man ska kalla det ritualer, men ja, lite såhär. Sånt som känns bekant på något sätt. Och om man har liksom helt tappat sin gamla rutin så kan det ju vara ett bra tillfälle att fundera på om den faktiskt ens passade in i det liv man har.
Man behöver ju inte återgå till exakt hur man gjorde [00:31:00] före sommaren om det inte funkar eller inte passar.
Anna: Nej, det viktiga är kanske att minska de besluten som man måste ta kring skrivandet. Om man redan vet när man ska skriva, då slipper man ju ja förhandla med sig själv varje dag. Ska jag skriva eller ska jag inte? Om man nu har det problemet att det är svårt att sätta sig ner
Hanna: Ja, och det där, så är det ju för mig lite grann faktiskt. Och jag har samma när det gäller träning till exempel så måste jag bestämma i förväg att ja men de här dagarna så ska jag gå och träna för att om jag lämnar en liten öppning att kanske ska jag göra det där, då kommer jag ju, då kommer jag börja förhandla med mig själv.
Nej, men det passar egentligen inte så bra i dag. Det passar nog bättre imorgon egentligen för att jag har ju lite grejer jag behöver städa upp här hemma
eller något sånt där. Och så lite så med skrivande också skulle jag säga. Och både sakerna är ju sånt som jag verkligen vill göra och tycker om när jag gör det.
Men det finns det där lilla motståndet på något sätt.
Anna: Men din bästa skrivrutin då [00:32:00] skulle du säga att det är att boka upp en tid helt enkelt?
Hanna: Ja, just nu skulle jag nog säga det. Att boka upp en tid och sedan dyka upp den tiden är nog liksom det bästa jag kan göra för att faktiskt få något gjort.
Anna: Ja
Hanna: Hur ser du på det här med skrivrutiner för din del just nu?
Anna: ja, nu har jag personligen inte kommit in och skrivit in alls efter sommaren. Det är mer att det lösa idéer, det är ingenting på papper eller datorn då.
Så jag har mer fokuserat på, jag har ett par föreläsningar som jag ska ha i höst och
det är ju också ett slags skrivande liksom att förbereda dem och lägga upp det.
För det är ju föreläsningar om skrivandet och böckerna då så klart. Så det är ju en slags skapande även om jag har haft sådana föreläsningar förut så gör jag ju om dem efter hand beroende på tema och så. Så att jag skriver, det är mer [00:33:00] sånt nu skulle jag säga. Så att den här skrivrutinen tänker jag att jag får ta tag i, eller ska jag ta tag i stället nästa år?
Hanna: Ja, och det där tror jag ändå är klokt att fokusera. om man inte har obegränsat med tid, vilket man oftast inte har, så är det ju bra tror jag att fokusera på en sak i taget ibland. Om man känner att det är det man hinner med så gör man någonting helhjärtat hellre än att göra två saker halvhjärtat kanske. Och det där som du beskriver är ju också ett sätt att ha kvar skrivandet, även om det är i en annan form. Och vissa perioder kanske man liksom inte får plats med en löpande skrivrutin, men man kanske har andra former av skapande eller att man arbetar med marknadsföring av befintliga böcker eller vad som helst.
Men det kan ju vara ett tips faktiskt om man har en liten paus från skrivandet eller om man inte har någon bra idé just då eller att man, att man gör det i en annan form helt enkelt.
Anna: Ja precis, jag tror att det är ganska bra att göra så.
När man kommer tillbaka och inte gillar texten
Anna: Sen har vi det här problemet då om det skulle vara så att man kommer tillbaks till texten efter en paus och så tänker man: ”Oj, var det verkligen sådär jag skrev?” Så nu vi ska prata lite om det här vad man gör efter en paus om man inte gillar texten som man skrivit eller inte känner igen sig i stilen och inte riktigt tycker om den helt enkelt.
Hanna: Ja, nej men så kan det verkligen vara. Lite som jag var inne på också att jag kände lite så efter sommaren kanske. Och alltså den här distansen gör ju att man ser texten med andra ögon och det kan ju förstås vara bra, men det kan också sätta i gång den här redigeringsreflexen direkt.
Anna: Ja, och om man är mitt i ett första utkast finns ju risken att man börjar om från början istället för att skriva klart och det är kanske lite synd.
Hanna: Ja, alltså en bra fråga som man kan ställa sig är ju liksom att måste det här problemet lösas för att jag ska kunna fortsätta framåt? Och om svaret är nej så kanske man kan bara anteckna problemet och fortsätta.
Anna: Mm. Och om svaret är ja, till exempel att man har [00:35:00] insett att en karaktär måste ha en helt annan roll för att resten ska funka, ja men då kan det förstås vara värt att justera
Hanna: Ja, eller hur? Och man måste ju som sagt inte putsa på formuleringar eller förbättra gamla stycken bara för att de plötsligt liksom, ja, att det är lite dåligt flyt kanske. Det kan man ju göra senare.
Anna: Ja, det kan man ju ta i redigeringssteget. Sen är inte jag något bra exempel på det där själv för jag justerar gärna i texten när jag ser någonting. då blir i och för sig sluttexten mycket renare.
så det finns ju fördelar med det också. Men om jag är inne i ett riktigt bra skrivflow, nej men då håller jag absolut inte på med redigering under tiden.
Däremot kanske passet efter om flowet inte är lika tydligt då
Hanna: Mm, jag tror, ja, jag har märkt det att dina råmanus är ju väldigt liksom rena jämfört med mina tror jag, faktiskt. Men det som hände mig i arbetet med min förra bok var ju att jag liksom skrev jättemycket i slutet på året och sen hade jag ett mindre uppehåll. Och när jag kom tillbaka [00:36:00] för att liksom färdigställa manuset så fanns det strukturella problem som krävde rätt omfattande ändringar. Alltså inte jätteomfattande i textmängd kanske, men i tankeverksamhet och mindre småändringar i många kapitel liksom. Och sånt vill jag ju försöka undvika den här gången för jag tyckte det var jättejobbigt faktiskt.
Anna: Mm.
Hanna: Så det är därför jag låter det gå lite långsammare nu och så ändrar jag sånt löpande och liksom petar in små detaljer eller tar bort detaljer som inte passar i tidigare kapitel.
Pausen kan faktiskt vara en fördel
Anna: Mm, det kan ju vara en bra idé om man inte vill ha för omfattande redigeringar.
Men i det fallet låter det nästan som att det var positivt att du hade den där lilla pausen så att du fick upp ögonen för de här problemen
Hanna: Precis, det tror jag. Vi har ju pratat mycket om nackdelarna med uppehåll eller att det kan vara svårt och sådär. Men det finns ju också en stor fördel, nämligen just den här distansen
Anna: Ja, det var, det är så jag tänker också. När man är mitt in i [00:37:00] ett manus så kan man bli väldigt hemmablind. Man har tänkt på samma problem så länge att man inte ser någon annan lösning
Hanna: Ja exakt och efter en paus då så kan det ju plötsligt bli uppenbart att någon scen måste bort eller att två karaktärer faktiskt fyller samma funktion eller att ja men berättelsen kanske måste börja någon annanstans. Det kan ju vara vad som helst som man helt plötsligt upptäcker som man kanske inte skulle ha upptäckt när man var mitt inne i ett manus. För min del så handlar det ofta om att jag ser samband som jag inte sett tidigare. Och ibland så hittar jag ju som sagt då även logiska luckor eller liksom motsägelser som jag inte har tänkt på.
Anna: Och sen det här med fördel också av pausen. För ibland kommer ju idéerna när man inte skriver under promenader eller om man är ute och reser eller om hjärnan har fått jobba lite grann i bakgrunden. Så är det ju oftast för mig.
Hanna: Ja, så är det nog för mig också egentligen tror jag. Även om jag också får väldigt mycket, lite både och. Jag får också väldigt mycket idéer just när [00:38:00] jag skriver faktiskt.
Anna: Ja.
Hanna: Det finns en liten fälla här tror jag som jag var inne på tidigare. Alltså när man har varit borta ett tag så kan ju allting nytt kännas mer spännande än det man redan har.
Anna: Mm, precis. Och om det är så kanske man inte ska kasta om hela berättelsen första dagen tillbaka, utan skriv ner den nya idén och så får man låta den ligga lite grann. Och känns den fortfarande lika bra så kan man titta närmare på den.
Hanna: Ja, alltså för mig handlar det ofta om en helt ny serie och inte bara en ny idé för manuset.
Anna: Jag förstår. Ja men då kanske man måste avvakta lite eller?
Hanna: Ja jag tror det. Jag har tvingat mig själv att inte byta manus nu mitt i. Det är så lockande, men sen vet jag ju att samma sak kommer hända igen.
Så att jag har istället gjort egna projekt i Scrivener för de här framtida böckerna. Och ibland nu när jag har lite tid över eller så, så ägnar jag mig åt att fylla [00:39:00] på i de där projekten och det blir mer som en väldigt kul grej då. Men du syftade kanske främst på liksom nya idéer till det befintliga manuset?
Anna: Ja, men det gjorde jag nog. Jag tycker att i det stadiet då, om man nu fått en massa nya idéer, att det faktiskt, det kan vara svårt att avgöra om den här idén faktiskt förbättrar berättelsen eller om det bara är lite en ny rolig idé som inte alls förbättrar berättelsen.
Och det vet man lite grann när man börjar skriva eller funderar ett varv till.
Och om man fått en massa sådana nya idéer under pausen så är det nog bra att strukturera upp lite innan man sätter sig och skriver för annars kan det bli väldigt spretigt. Och man kanske lägger onödig tid på att skriva sånt som bara måste raderas efteråt.
Hanna: Ja, det är klart. Men jag tycker ändå ofta eller ganska ofta att sådana här nya idéer ändå är värda att fånga upp. Oftast tycker jag de kan göra manuset mer intressant faktiskt. Och det kan ju vara bra att få in lite nya idéer om man liksom kanske har [00:40:00] kört fast lite eller så.
När uppehållet egentligen beror på att man kört fast
Anna: Ja, det finns ju förstås uppehåll som inte beror på sommar eller semester eller jul eller så, utan man slutar skriva för att det tar emot och sen går tiden
Hanna: Ja men exakt, man har kört fast och då kanske, då kanske inte rätt lösning är att bara säga åt sig själv att vara mer disciplinerad. Det kanske inte är så lätt alltid i alla fall.
Anna: Nej, utan man bör nog fråga sig i så fall: Är det roligt längre att skriva? Och är det inte det? När slutade det vara roligt och varför? Och vad är det som inte är roligt? Är det hela projektet eller är det just den här scenen eller karaktären?
Hanna: Precis och ja ibland så är det ju verkligen så att man vet inte vad som ska hända här näst och därför så tar det stopp och så blir det inget kul på något sätt. Och det kanske, ja man kanske har skrivit in sig i ett hörn på något sätt.
Anna: Ja, och då kanske vägen tillbaks inte är att pressa fram 500 ord utan att lösa just det där problemet först.
Hanna: Ja, det tror jag också. Sen får man ju vara lite vaksam att man inte liksom [00:41:00] känner att man måste lösa allt först innan man börja skriva. Det kan ju bli bara att man prokrastinerar då och försöker fundera ut för många detaljer som inte behöver vara på plats än.
Anna: Ja, absolut
Hanna: Men ofta är det väl ändå så att det är klart att det kan hända att man verkligen bestämmer sig för att nej men jag ska överge det här manuset.
Det är inte värt att fortsätta. Men ofta tror jag ändå att det är så att det är värt att fortsätta om man har kommit en bra bit och ändå har en bra idé till en story så tror jag att det ofta är värt att liksom jobba sig igenom de där problemen.
Anna: Det tror jag med. Det kanske räcker att hitta bokens eller ja nästa möjliga scen, men inte hela lösningen på boken just där och då
Hanna: Precis. du varit med om att du liksom har kört fast i själva berättelsen på det viset?
Anna: Det är nog inte det här med att köra fast. Det brukar jag inte känna även om det kan hända. Men då beror det inte, det är inte skrivmässigt då, utan för att det, och det är inte för att det inte är roligt för det här, utan det är mer att det är en idé som [00:42:00] jag inte vet hur jag ska lösa.
Inte formuleringsmässigt, utan till exempel i mina spänningsromaner så har jag fokuserat mycket på det här perfekta brottet att inte lämna spår efter sig.
Och om det finns ett moment i brottet eller en detalj som faktiskt lämnar spår efter sig, ja då måste jag ibland ta en paus för att räkna ut hur man ska gå till väga för att komma runt det problemet.
Så jag kanske måste kolla upp något tekniskt och så göra mer research, men inte skrivmässigt.
Hanna: Mm. Ja men jag fattar precis vad du menar. Och sådär är det för mig också ibland, även om just det här med det perfekta brottet ställer ju verkligen krav på, på tillvägagångssätt där.
Anna: Ja, är höga krav.
Hanna: ja, precis. Men ja, jag brukar nog inte ändå låta det gå så långt att jag slutar skriva en längre tid på grund av ett sådant problem, utan jag brukar försöka lösa det igenom att, som du säger, kanske ta ett steg tillbaka och fundera.
Man kanske måste ta någon eller några [00:43:00] dagars paus och fundera. Men om jag inte kan komma på en lösning ändå så skriver jag upp det som en to do och försöker jobba vidare. Så har jag nog gjort
Och hittills så har det alltid dykt upp en lösning sedan under processen, bara att jag inte kan se den från början.
Så man, ibland får man bara lita lite på processen helt enkelt.
Anna: Ja, det tror jag med
Saker att testa
Hanna: Om vi ska samla ihop det här till några konkreta saker då som man kan göra redan i dag. Så vad säger du? Ska vi börja med kanske något enkelt?
Anna: Ja, men då tänker jag öppna manuset och läs de två senaste scenerna
Hanna: Ja och sen efter det då så kan man väl tänka sig att man skriver tre meningar om vad som ska hända härnäst. Se om det lossnar
Anna: Mm och kanske sätt en timer på tio minuter och skriv utan att redigera någonting.
Hanna: . det är också ett bra tips. Brukar faktiskt, man brukar nästan komma längre än man tror på en sådan kort sprint.
Anna: Verkligen
Hanna: [00:44:00] Ja, och sen om det är så att man är i en scen som känns väldigt svår så kan man ju bara skriva såhär. Antingen så skriver man bara dialogen i den scenen eller bara miljön eller något som liksom får scenen att börja finnas eller vad man ska säga.
Anna: Mm, det har jag faktiskt använt mig av.
Hanna: Mm?
Anna: Utelämnat dialogen
Hanna: Ja just det, du har
hoppat över den?
Anna: Ja, tagit den senare.
Hanna: Men det är ju toppen. Antingen det eller tvärtom om man tycker att dialogen är lättaste liksom.
Anna: Ja, sen kan man nog bestämma redan innan man, innan man slutar när nästa skrivpass ska vara. Det kan vara bra.
Hanna: Det tror jag också. Och jag brukar faktiskt också dels bestämma när det ska vara, men jag brukar också bestämma lite vad jag ska göra då så att säga.
Och sen som vi var inne på det här med att hålla låga mål första perioden, första veckan, liksom hellre ett eller två korta pass än en jätteambitiös plan som spricker efter ett par dagar.
För [00:45:00] då det är lite demotiverande.
Anna: Ja, men då går luften ur en lite kanske.
Och sen så tänker jag också man försöker inte mäta de första dagarna mot sin bästa skrivperiod när man skrev kanske tre kapitel på en timme, utan ser det lite som att man försöker få tillbaka kontinuiteten bara.
Våra bästa tips
Hanna: Då hade vi lite små korta tips där, men vi kan väl som vanligt ändå samla ihop och säga våra bästa tips på temat. Vill du börja?
Anna: Ja, jag menar jag tänker att det är nyttigt med pauser ibland, men att det så klart också är väldigt individuellt och att man ska tillåta sig att ta sådant om man behöver det.
Men att för sin egen skull, det här vi pratade om, försök att sätta ett startdatum gärna redan när man inleder pausen.
Om det är så att man vet att man bara skjuter på det här med skrivandet.
För det kan ju vara så att skrivandet inte känns rätt och då ska man förstås låta bli [00:46:00] att skriva. Men om man skjuter upp det gång på gång på gång just för att pausen är för lång, då är det nog bra att ha den självinsikten att sätta ett datum då. Så kanske man kan använda självinsikten till något bra där och lägga upp pauserna på ett bra sätt.
Hanna: Ja men det är ett väldigt bra tips att man ja tillåter sig pauser men ändå har någon typ av disciplin om man känner att man behöver det för att komma vidare.
Anna: Ja, vad säger du då?
Hanna: Ja, men mitt bästa tips är nog ändå att, ja, som funkar för mig då att inte gå tillbaka för mycket i det som redan är skrivet, om det är något skrivet sedan tidigare då. Ja, jag tycker att det är lättast att komma i gång om man bara bestämmer sig för ett kort skrivpass, hur motigt det än känns. Och sen så sitter man det passet och gör sitt bästa för att få ner några meningar eller stycken. Och det är liksom viktigare tycker jag då att komma framåt än att det blir bra i ett sådant läge. Och sen när man väl är i gång och får ner ord på papperet så blir det både [00:47:00] lättare och roligare att fortsätta med själva historien. Och då kan man ju senare gå tillbaka och redigera om det behövs, vilket det oftast gör.
Anna: Mm, så att helt enkelt tvinga sig själv till ett skrivpass för att komma i gång.
Hanna: Ja, något åt det hållet. Att man bokar in det som en mötestid i kalendern och möten dyker man ju upp till.
Anna: Ja, helst.
Nästa avsnitt
I nästa avsnitt tänkte vi prata om AI, ständigt aktuellt ämne och hur man kan faktiskt ta hjälp av det vid vissa delar som ligger i utkanten av författarskapet. Som till exempel att analysera sin författarhemsida om man har en sådan.
Hanna: Ja, det ska bli intressant för du har ju faktiskt gjort om din hemsida rejält med hjälp av AI.
Anna: Ja, det har jag. Och du har ju också haft nytta av AI på andra sätt
Hanna: Absolut. Så det ska vi prata om. Och om du undrar över [00:48:00] något som vi pratar om i dag eller kanske har frågor, skriv då till oss på Podden Trycksvärta eller följ oss gärna på Instagram där vi också heter poddentrycksvarta.
Anna: Just det. Hoppas att du som lyssnat har fått med dig lite inspiration att komma i gång med skrivandet om du behöver det och haft ett uppehåll. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig Anna Samuelsson.
Hanna: Och mig, Hanna Wesslén. Vi hörs igen om tre veckor. Ha det fint till dess.
Upptäck mer från Den svenska indieförfattaren
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.