Anna: Vad roligt att höra, hon berättade så mycket om sitt skrivande. Många saker jag tänkte på där.

Hanna: Ja, verkligen! Var ska vi börja tycker du?

Anna: Just det där med att skriva i första och andra person tycker jag var spännande. Det är inte enkelt på något vis och man måste verkligen läsa på så det inte bara blir jag, jag jag, eller du gjorde, du tänkte, du sa om man skriver i andra person. Att man bygger upp språket på ett annat sätt. Hur tänker du kring det?

Hanna: Jag håller med och jag har ju läst Pippis senaste bok och man märker att hon har tänkt en hel del på det och jobbat med det så det har hon lyckats bra med. Det är en utmaning som jag nog också vill prova på, åtminstone det här med första person. Även att skriva i presens är något jag inte testat, så presens tredje person skulle också vara något. Känns som att det är lite modernt nu men mitt naturliga val är definitivt tredje person preteritum.

Anna: Samma här, och säkert är det så för de flesta som skriver, speciellt i början. Jag har ju haft korta kapitel med första person, i min första bok, Statisterna. Men det var en annan sak, dels var det väldigt korta kapitel och det är ju enklare än att ha en hel bok i första person. Däremot har jag ju läst ett antal psykologiska thrillers i första person, presens också, och de gillar jag ju väldigt mycket. Det är ju det där att man kommer så nära karaktären. Så jag hade gärna velat prova det.

Sedan var det också det här med vad hon lärt sig, hon nämnde ju planering. Vad man lär sig då från första boken under resans gång. Och nu har hon skrivit väldigt många böcker, det är så imponerande.

Hanna: Verkligen.

Anna: Och det jag tycker också jag lärt mig allra mest under den här tiden med skrivandet, det är planeringen. Man planerar mycket mer hur storyn ska vara uppbyggd, och gör det från början, inte under tiden. Jag tycker dels det blir bättre slutresultat, även om det förstås varierar från person till person hur man föredrar att göra, vissa författare kanske skriver bäst utan att planera, men det blir så mycket enklare och mindre merarbete om man planerar från början.

Hanna: Jag håller med, jag gillar att planera. Även om det är som du säger, det finns ju lite två läger i det där, det finns de som är mer discovery writers som ser vart det tar vägen så att säga och det är ju också absolut en vedertagen metod. Men jag gillar att planera och tycker att det blir lättare i redigeringen och så vidare. Även det här hon var inne på – lite ”vad vill jag säga med berättelsen, vad handlar den egentligen om”. Det är något som jag tänker på mer eller förstår lite bättre nu. Inför den första boken var det mer bara, ”vadå tema eller budskap? Jag har inget budskap, jag vill bara skriva en underhållande bok.” Och det vill jag ju fortfarande men jag tror man ser berättelsen lite mer övergripande nu också.

Anna: Ja, så är det säkert. Och sen det här med marknadsföring känner jag SÅ väl igen mig i. Det är ju inte min favorit heller, men det ingår liksom i författarskapet på något vis. Jag menar, jag vill ju skriva, ja, göra omslag, korrekturläsa, allt det här. Planera en story. Men INTE marknadsföringen. Och det är klart att även om marknader och signeringar är trevliga så är det inte själva marknadsföringsbiten som jag brinner för. Precis som hon säger, det är inte för alla, och all marknadsföring inte är för alla heller. Vissa trivs inte på marknader och signeringar alls, då kanske man kan hålla på med digital marknadsföring som är mer anonym, eller man kan gömma sig mer bakom skärmen. Eller så tycker man att den digitala delen är supersvår och då kan ju marknader och signeringar vara perfekt. Att man får hitta sin egen väg.

Hanna: Ja, precis, jag hade också stor igenkänning i det hon sa där. Tror också som du säger, hitta sin egen väg men sen är det väl lite det, jag tror jag nämnde det i förra avsnittet också att vill man sälja böcker så är det ganska svårt om man inte gör någon form av aktivitet. Om man inte gör någon marknadsföring, varken digital eller fysisk så blir det förra böcker sålda. Så om det är viktigt att sälja böcker så måste man väl göra det, om det inte är så viktigt så kan man ju helt klart välja bort det om man inte brinner för det. Och hon sa ju också det med hemsida, det är ju också en slags marknadsföring, ihop med sociala medier då. Och det är ju något som vi tidigare har slagit ett slag för också – att ha en egen hemsida. Men bra att hon sa även det där med att hålla den uppdaterad. Jag tycker verkligen om att fixa med min hemsida men skulle kunna bli bättre på att uppdatera den. För ett tag sen var jag inne på min sida under ”Aktuellt” och insåg att det var väldigt inaktuellt, det som stod där.

Anna: Haha, kanske enklast att ändra rubriken. Nu blev jag osäker på min egen också på den punkten… Det är inte så att jag uppdaterar ”aktuellt” eller bloggposter så ofta. Det är om det är någon nyhet. E-boken har släppts eller någon ny signering eller marknad. Men det gör jag inte alltid heller. Men det är klart att det är bra att göra.

Hanna: Det beror ju lite på hur man bygger upp sin hemsida också. Om man vet att man inte vill eller kan uppdatera den så ofta så kan man ju bygga den utifrån det, så att det inte känns gammalt. Men om man väljer att ha en flik med ”aktuellt” så är det ju bra att det åtminstone är senaste boken som ligger där. Eller kommande boken, så att det inte är uppenbart tre år gammalt.

Anna: Absolut, jag håller med. Var det något särskilt som du tänkte på som Pippi berättade?

Hanna: Jag tänkte också på det vi redan har varit inne på. Och även det här med att hon brukar spara sådant som inte platsar i en bok till nästa bok. Det är inte så dumt och det kan ju också göra det lättare att skala bort sådant som man gillar men som egentligen inte platsar i storyn. Bra att ha en bank av sådana gamla stycken. Jag har en del i Scrivener, sådant jag har haft idéer kring och klippt bort, men det är inte extremt strukturerat det som jag har där måste jag säga.

Anna: Jag har sparat lite sådana stycken också, som jag klippte bort från första boken och sen använde jag aldrig dem till andra och tredje boken och det är lite tråkigt. Det är ändå formuleringar som jag har tyckt väldigt mycket om, men jag fick aldrig riktigt in dem där och de kommer inte platsa i någon annan bok heller eftersom det är karaktärsspecifikt. Tyvärr. Men jag tror också det är bra att ha, och som du säger så är det inte lika jobbigt att klippa bort om man tänker att ”det här kan jag ha sen istället”.

Hanna: Precis, att man inte slänger det.