Podden Trycksvärta - Avsnitt 56
Varför egenutgivning?
Sändes den 27 januari 2026
Lyssna nedan eller där du vanligtvis lyssnar på poddar. Om du hellre läser än lyssnar så hittar du transkribering av avsnittet nedan, tillsammans med noteringar och länka
Transkribering och länkar till avsnitt 56 - Varför egenutgivning?
Hanna: Hej och välkommen till avsnitt 56 av podden! Mitt namn är Hanna Wesslén och du lyssnar på Podden Trycksvärta.
Idag är det säsongsstart, det är januari 2026 och jag hoppas att ni har haft en riktigt härlig julledighet.
Och ja, det här är ett soloavsnitt med mig eftersom Anna fick förhinder. Det är ju ganska precis tre år sedan vi drog igång podden men det här är faktiskt det allra första soloavsnittet, så vi får se hur det går.
Temat för dagens avsnitt är ”Varför egenutgivning?” och i det så tänkte jag berätta lite mer om min väg till att starta eget förlag och bli en indieförfattare. I det allra första avsnittet som sändes för 3 år sedan så pratade vi ju om vad egenutgivning är för något. Jag har faktiskt inte lyssnat på det avsnittet sedan dess, det kanske vore intressant att se om man har ändrat uppfattning i någon fråga, det är inte omöjligt. Men jag har i alla fall för mig att vi pratade en del om fördelar och nackdelar med egenutgivning i det. Och det gjorde vi även i avsnitt 33 där vi diskuterade olika utgivningssätt.
Förra avsnittet
En liten återblick som vanligt också. I förra avsnittet, som sändes i december, så hade vi temat Framtidsdrömmar och planer. Då delade Anna och jag lite om våra tankar inför framtiden, framför allt inför 2026 skulle jag säga, och vi hade även andra författare som delade sina framtidsdrömmar och planer. Så lyssna gärna på det om du missade det.
Vad har hänt sen sist?
Innan vi kör igång så brukar ju Anna och jag fråga varandra vad som har hänt sen sist, så jag får väl fråga mig själv det. Hur har jag haft det?
Ja, det har ju varit julledighet, jul och nyår och jag har haft det toppen. Faktiskt varit helt ledig även från skrivandet en stund, vilket jag sällan är. Jag var i Åre i några veckor med familjen och åkte skidor vilket ni som lyssnar ofta vet att jag älskar. Det var minst sagt varierande väder, allt från regn och plus 4 grader till snöstorm och som kallast var det -22 grader, så en väldigt stor spännvidd vad gäller väder. Jag har läst en del och sett över mina mål för 2026.
I början av januari så gjorde jag en liten trendspaning inför 2026 och vad som händer i indieförfattarvärlden som jag ser. Det handlar bland annat om direktförsäljning, premiumprodukter och självklart om AI. Jag skrev en bloggpost om det, och lägger in en länk i avsnittets noteringar för den som är intresserad, tänkte inte gå in närmare på de delarna just nu.
Sen har jag också arbetat med uppföljaren till Fjälldimma och den här gången så är jag väldigt noga med att planera innan jag börjar skriva. När jag skrev Fjälldimma så började jag under NaNoWriMo 2024, alltså den skrivutmaningen som hölls i november. Och jag tror så här i efterhand att skrivprocessen för den boken hade blivit smidigare om jag hade lagt mer tid på outline och planering innan jag kastade mig in i skrivutmaningen. Men det var väl det att det var 1 november och jag tyckte väl att jag hade planerat tillräckligt, även om jag egentligen visste att storyn inte var helt färdig när jag började.
Så jag tänkte jag göra lite annorlunda den här gången och jag känner mig väldigt nöjd med hur historien utvecklas så här långt. Jag har ett planeringsdokument i Excel där jag har skrivit in alla kapitel och story beats samt tidslinje. Jag har också skrivit upp temat och hur huvudpersonernas arc, eller alltså utvecklingsresa ser ut. Sen har jag en flik också där jag lägger in trådar och saker som ska med i den tredje boken. Det verkar som om Syndikatkrönikan blir en trilogi, precis som Nepalsviten. På ett sätt så vore det smartare och bättre att ha en serie som löper på i fler än tre delar. Men samtidigt så är det något tillfredställande att avsluta en serie också har jag märkt. Den här gången kommer jag inte låsa fast mig vid att det blir en trilogi som jag gjorde med Nepalsviten, det är möjligt att det blir ännu fler delar, men just nu har jag handlingen till tre böcker i åtanke.
Hur som helst, när Excelarket är klart lägger jag in kapitel för kapitel i Scrivener där jag skriver första utkastet. Min plan är att boken ska ges ut till sommaren i alla format.
Varför egenutgivning
Så då kommer vi in på dagens tema – varför välja egenutgivning?
Det finns ju lite olika varianter på egenutgivning och det jag främst fokuserar på och som jag själv har erfarenhet av är ju att man har ett eget förlag. Vi diskuterade mer i avsnitt 33 om vad det är för skillnader mellan att ha eget förlag och att ge ut med hjälp av hybridförlag så det kan man lyssna på om man är osäker på vad som är vad. Jag tycker det är lite roligt för när man lyssnar på engelska och amerikanska poddar och de pratar om ”hybrid author” så menar de oftast inte inte som här att man ger ut på hybridförlag utan då menar man någon som ger ut både som indieförfattare och vissa böcker på traditionellt förlag. Det är inte alls ovanligt utomlands och det är det de ofta menar när de säger hybrid author. Men om man säger hybridutgiven eller hybridförfattare här så menar man nog oftast att man har gett ut på hybridförlag, så det är en intressant skillnad.
Mina val
Om vi kommer in lite på min väg mot indieförfattarskapet så får vi hoppa tillbaka några år, jag skulle tro till 2019-2020 ungefär. Jag snubblade av en slump in på The Creative Penn, som fortfarande är min absoluta favoritpodd.
Jag hade i princip aldrig hört talas om indieförfattare innan det, men det var som om en helt ny värld av möjligheter öppnade upp sig för mig. Tänk att få driva sitt eget företag och skriva och ge ut böcker. Det lät som en dröm för mig. Ju mer jag lyssnade desto mer övertygad blev jag att jag måste ge den där drömmen en chans. Samtidigt kom pandemin vilket blev en extra knuff att se över sitt liv. Man tvingades arbeta hemma vilket jag har förstått upplevdes som jobbigt och hemskt för många, men för mig var det jätteskönt och det gav mig mycket mer energi. Slapp pendla och stressa för att hämta barn och få ihop vardagen. Och det var då jag började skriva på det som blev Sprickan i fasaden, min debutroman.
Jag hade väl ingen aning om vad jag gjorde, men jag hade massor av idéer och jag plöjde skrivböcker och kurser för att lära mig mer om hantverket. Även om jag har skrivit mycket tidigare och tyckt om att skriva så är det en annan sak att skriva en bok som är spännande för andra att läsa. För mig som för många andra så tror jag det var framför allt gestaltning som jag behövde utveckla och jag anser mig förstås fortfarande ha mycket att lära kring hantverket. Det går alltid att bli bättre. Men under skrivandet av de första böckerna har man en ganska brant utvecklingskurva, som det är med mycket annat, och det är roligt att känna att man blir bättre på något.
Hur som helst, det som var självklart för mig redan från början att den här boken skulle ges ut på eget förlag. Jag minns att jag fick frågan av flera personer om jag verkligen inte ens skulle försöka att skicka den till ett förlag. Någon sa att ”man kan ju få en positiv refus åtminstone även om man inte blir antagen”. Och jag kände att eh, en positiv refus? Det är jag inte särskilt intresserad av. Inte heller är jag särskilt intresserad av att lägga två år på en bok och sen sitta och vänta på att någon ska bestämma sig för att ge ut den. Jag vill ju skriva klart boken, få professionell hjälp att redigera och göra den så bra den kan bli och sen ska den ut. Det var så som jag tänkte.
Så att skicka in manuset till förlag var aldrig aktuellt för min del. Under tiden jag skrev så gick jag en kurs i förlagskunskap och såg till att lära mig det jag behövde för att kunna ge ut mina böcker själv.
Nu några år senare så har jag 4 spänningsromaner och 2 kortromaner utgivna. Jag har alla kanaler jag behöver för att snabbt och smidigt få ut mina böcker och mitt egna förlag tar hela intäkten från bokförsäljning vilket ger mig en bra intjäning per såld eller lyssnad bok. Läsare hör av sig och uppskattar mina böcker och många kommer tillbaka och köper flera böcker. Anledningen att jag vill berätta det här är att jag vill uppmuntra andra som känner att detta kan vara en intressant väg att gå.
Jag tycker det är lite tråkigt att indieförfattarskap och egenutgivning i Sverige fortfarande verkar betraktas som ett sistahandsalternativ om ”man inte lyckas få ett traditionellt kontrakt”. Inte för att det är något fel att testa traditionellt först och ha egenutgivning som plan B. Men det kan faktiskt vara plan A också. Jag har inte en enda gång ångrat att jag valde den här vägen, även om det inte alltid är enkelt och det finns förstås nackdelar också.
Två frågor att fundera över
Jag har funderat om det här med indieförfattarskap är för alla och jag är inte helt säker på det. För vissa så tror jag verkligen att det är bättre att sträva efter ett traditionellt kontrakt. Det finns massor av aspekter att ta hänsyn till, men det kokar ner till två huvudfrågor som jag tror kan vara viktiga att fundera över för att bestämma om indieförfattarskap är något som passar en, eller om man bör försöka satsa på ett traditionellt förlag.
Så, två punkter att fundera över:
- Tycker jag det verkar roligt och spännande att driva ett företag och att vara projektledare? Att vara indieförfattare med eget förlag innebär att man måste lägga tid på en hel del annat än själva skrivandet. Att hålla i hela utgivningsprocessen tar mycket tid och kräver att man lär sig nya saker. Det finns inte alltid någon att hålla i handen utan man måste ta egna beslut och eget ansvar.
Om man inte är intresserad av att lära sig om bokutgivning och avskyr att projektleda så kanske det är bättre att satsa på att få stöd av ett traditionellt förlag. Men man ska nog inte tro att man slipper marknadsföringsbiten, min bild är att man som författare måste arbeta med marknadsföring även om man har ett traditionellt förlag, åtminstone om man är okänd och vill nå ut med sin bok. Så det var första punkten.
- Hur viktigt är det med prestige och erkännande? Lite som jag var inne på tidigare. I Sverige så anses det ”finare” att vara utgiven traditionellt än på eget förlag. Till viss del kan jag förstå varför – då är det ju någon annan som har bestämt att boken är tillräckligt bra. Det finns egenutgivna böcker som inte är väl genomarbetade eller skulle hålla måttet för ett traditionellt förlag. Det finns också böcker som ges ut traditionellt som kanske inte är det bästa som någonsin har skrivits. Men faktum kvarstår att de har passerat genom en kvalitetskontroll. Om du ger ut själv som indieförfattare så kommer det i vissa kretsar anses mindre fint än att vara traditionellt utgiven. Det är större chans att vinna priser och utmärkelser om man är utgiven av ett traditionellt och etablerat förlag. Så om detta är viktigt tror jag att det kanske är det man bör satsa på.
Jag märker att väldigt få läsare bryr sig om förlag och de flesta vill bara ha en fängslande bok. Det tror jag är det avgörande för att få trogna och återkommande läsare. För mig är det viktigare än att en klick personer inom branschen ser på mig som en ”riktig författare”.
När är man ens en riktig författare kan man ju fråga sig? Om man är utgiven traditionellt? Om man är med i författarförbundet? Om man har skrivit en bok? Författare är ingen skyddad titel, som de flesta säkert vet, så vem som helst kan kalla sig författare. Jag är med i författarförbundet sedan något år tillbaka, men innan dess hade jag skrivit tre böcker och två kortromaner. Jag ansåg mig vara författare även innan jag var med i förbundet och om jag hade valt att inte ansöka hade jag ändå varit en författare tänker jag. Det finns olika åsikter om det här, men det är i alla fall min åsikt.
Så det var de två huvudpunkterna som jag har kommit fram till att man bör fundera över. Du som lyssnar kanske kommer på andra infallsvinklar. Jag har som ni märker tänkt främst utifrån perspektivet att man vill skriva många böcker och ha en författarkarriär. Men frågorna är egentligen relevanta även om man ”bara” vill skriva en bok.
Framför allt tror jag det är det viktigt att veta vilka drivkrafter man har kring skrivandet och bokutgivning för det kommer avgöra vilken väg som är bäst att gå.
Vägen in
Men om jag ska säga något mer om min väg in i det här. Det som var ”tipping point” för mig, som gjorde att jag tyckte den här vägen verkade mest passande för min del var nog det här med kontroll. Jag tycker om att sitta i förarsätet över min egen karriär. Det känns inte motiverande att arbeta jättehårt på ett projekt under flera års tid och att det sen inte blir något. Och då tänker jag inte bara på den första boken. Jag såg framför mig att jag skulle skriva många böcker framöver, vilket jag fortfarande tänker, och då verkade det mest fördelaktigt att själv kunna bestämma över tidsplanen och innehållet. Som indieförfattare kan man vara snabbfotad och ge ut hur många böcker man vill på ett år. Inte för att jag har lyckats skriva särskilt många böcker på ett år än, förra året blev det bara en bok. Men det är helt upp till mig.
Jag funderade en del över vilken strategi jag skulle välja för att så småningom kunna helt eller åtminstone delvis leva på författarskapet. Och jag kom fram till att eget förlag var rätt väg att gå för mig. Det är klart – om man skriver en bok som blir en jättehit på ett stort förlag och därefter fortsätter skriva böcker i snabb takt som det stora förlaget vill ge ut, att man blir en av deras bästsäljande författare – det skulle förstås kunna vara en ännu bättre väg. Men chansen att skriva en sådan jättehit är rätt låg ändå. Framför allt så var det alldeles för många parametrar i det som jag inte kunde styra över och som kändes som att det kunde bli en lång och frustrerande väg för mig. Då satsar jag hellre på att skapa en backlist i min egen takt, att långsamt men säkert hitta fler återkommande läsare och att på så vis bygga min författarkarriär.
Jag har ju en bakgrund inom ekonomi och självklart funderade jag kring det här med pengar. Intäkter är ju som bekant inte helt oviktigt för ett företag och inte för privatpersoner heller förstås. Så här tänker jag. Ett traditionellt förlag tar ju risken med utgivningen och därmed tar de förstås också större delen av intäkterna. Om du är indieförfattare är det du eller ditt eget företag som tar den ekonomiska risken och i utbyte tar du också hela intäkten, minus förstås eventuell provision till återförsäljare eller transaktionskostnader, det finns ju alltid. Det är en helt annan kalkyl, på gott och ont.
Man kan självklart förlora det man har investerat. Jag tror inte det är ovanligt att många som skriver och ger ut en bok själva går back på det, särskilt om man lägger ut mycket pengar på olika tjänster. Men det är ändå en förhållandevis låg investering som krävs jämfört med många andra verksamheter. Om man ska starta en butik eller ett företag som kräver utrustning eller lokaler så är det ju ofta en betydligt högre investering som krävs för att starta. Som indieförfattare kan man själv sätta sin budget, men man bör räkna med att det kommer kosta en del initialt. Jag tror att det är en stor fördel att ha lite entreprenörsanda och intresse för att driva företag om man ska ge sig in i indieförfattarvärlden.
Sedan kan det förstås vara så att man inte alls har några ambitioner att tjäna pengar på sina böcker. Det är ju toppen i så fall, då behöver man kanske inte lägga så mycket tid på marknadsföring utan kan fokusera på skrivandet och så blir det som det blir med försäljning. Man kanske ser det som en hobby som kan få kosta lite pengar. Jag har ju skidåkning som hobby och lägger pengar på det varje år utan att någonsin kunna tjäna några pengar på det. Jag gör det bara för att det är kul och får mig att må bra så det är klart att man kan se på skrivandet på samma sätt.
Det här med kreativ kontroll är nog något som nästan blir viktigare och viktigare för mig. Jag vill bestämma över omslag, titel och annat själv. Inte att jag vill eller måste göra alla moment helt själv, jag tar till exempel gärna hjälp med omslaget, men jag vill bestämma om det. Jag vill också kunna byta mellan olika genre och teman utan att behöva oroa mig för att förlaget inte ska vilja samma sak. Mitt förlag och jag vill alltid samma sak eftersom jag äger förlaget, det är väldigt praktiskt.
Fördelar och nackdelar med egenutgivning
Så om vi ska sammanfatta fördelar med att ge ut på eget förlag, så är det dels det här med kontroll. Du har själv kontroll över alla kreativa delar, tidsplan och alla delar i själva bokutgivningen.
Större möjlighet, som jag ser det, att själv styra över sin författarkarriär: Du bestämmer själv tempo och vilka insatser du ska göra för att få ut böckerna till läsare.
Sen har vi det här med att driva ett företag och bestämma själv över det. Ja, det har jag varit inne på redan. Om man mer ser det här som en nackdel, då är det väl kanske en del i vågskålen som pekar mot att hellre satsa på ett traditionellt kontrakt tänker jag.
Snabbhet: Som indieförfattare är man mer snabbfotad och kan testa nya saker. Det kan också gå betydligt snabbare från idé till utgiven bok än det normalt gör med ett traditionellt förlag.
En annan punkt är större del av intäkterna, mer intjäning per såld bok: Det har vi redan varit inne på, men man får självklart större intjäning per såld bok som indieförfattare och det ser jag som en fördel, även om det förstås innebär att man måste driva trafik till böckerna själv också och ha initiala utlägg eller kostnader för att skapa böckerna.
Så det var några av de fördelarna som jag ser med indieförfattarskap. Sen finns det självklart nackdelar också.
En ganska uppenbar nackdel som jag ser är att det är svårare nå bibliotek, centrala inköp till bokhandlare och publicitet i traditionella medier, som morgonsoffan och stora dagstidningar. Det är absolut inte omöjligt att göra något av de sakerna som indieförfattare, jag vet att till exempel Anna har ju lyckats väldigt bra med att nå ut till lokalpressen och varit med i flera tidningsartiklar med sina böcker och hon fick en (bra) recension av BTJ på en av sina böcker vilket innebar att den blev inköpt till nästan alla bibliotek i landet. Så det är absolut inte omöjligt, men det kan vara lättare med ett traditionellt förlag, särskilt om man har något av de större förlagen. De har andra kontakter och kanaler in. Därmed inte alls säkert att boken köps in till fysiska bokhandlare eller att alla bibliotek tar in den, men jag skulle ändå säga att det är större chans.
Erkännande: Det var jag också inne på tidigare – i vissa kretsar, framför allt inom förlagsvärlden och kanske till viss del bland andra traditionellt utgivna författare, så tror jag att det fortfarande ses som lite mindre fint med böcker som är utgivna på eget förlag. Om det här är något man tror att man kommer må dåligt över eller känna sig missnöjd med, så är det bra att ta i beaktande. Jag tror i och för sig att det här kommer förändras till viss del, att det blir mer som i den engelsktalande världen där det är mer accepterat, men till viss del kommer det kanske finnas kvar. Själv så bryr jag mig inte så mycket om sånt. För mig är det mer viktigt med läsare och att de uppskattar mina böcker, men det måste var och en avgöra.
Vissa kanske skulle säga att det här med marknadsföring är en nackdel, att man måste göra allt själv. Och till viss del kan jag hålla med om det. Jag skulle gärna vilja att böckerna bara marknadsförde sig själva. Men samtidigt så tror jag inte att det alltid är så jättestor skillnad. Vissa stora författare får förstås mycket marknadsföring från sitt förlag, men som vanlig debutant så måste man normalt sett göra den största delen av marknadsföringen själv, oavsett utgivningssätt. Det är i alla fall min bild, även om det säkert kan variera från fall till fall.
Man kan också fundera över det här med kvalitet och hur man säkerställer att böckerna håller en tillräckligt hög kvalitet. Eftersom det finns professionell hjälp att få inom alla områden, allt från lektör till korrektur, sättning och omslag så ser jag inte det som något jättestort problem. Det handlar bara om att man måste ta hjälp på vissa områden och hålla i processen själv, vara en projektledare för bokutgivningen. Och det tar självklart tid och så får man någonstans bestämma sig på vilken nivå man vill lägga sig. Någonstans måste man bestämma sig för att boken är good enough.
Så – det var lite för- och nackdelar och lite om hur jag tänkte när jag valde det här utgivningssättet.
För vem passar egenutgivning?
Jag tror att det beror mycket på vad man har för mål med sitt skrivande och sin bokutgivning OCH även på vilken personlighet man har faktiskt. Om man gillar att driva projekt, ha kontroll och gillar entreprenörskapet så väger det för, medan om man hatar administration och projektledning så är det en liten varningsflagga. Om man inte vill göra något annat än att skriva, ingen marknadsföring eller administration eller något sånt så kanske indieförfattarskapet inte passar jättebra, eller man kanske åtminstone måste kämpa med de delarna då.
Jag tror också att det är viktigt att tänka långsiktigt och inte tro att det går jättesnabbt att nå ut med sina böcker och kanske börja tjäna pengar, för det gör det oftast inte. Jag satte mina förväntningar lågt när min första bok släpptes och det var bra, för då blev jag positivt överraskad. Hade jag satt förväntningarna högt och trott att det skulle bli värsta bästsäljaren så hade jag definitivt blivit besviken.
Sedan ska man ju komma ihåg att det här är inget val man gör för resten av livet. Man kan vara indieförfattare och ge ut vissa böcker på eget förlag och andra böcker kanske man har traditionellt kontrakt på. Jag tror också det blir allt vanligare att man har traditionell utgivning för vissa delar, att man licensierar rättigheterna till exempel till ljudböcker, medan man behåller rättigheterna till den tryckta versionen själv. Så det finns alla möjligheter att anpassa utgivningen både per bok och per format.
Våra bästa tips
Här brukar ju Anna och jag fråga varandra om våra bästa tips och det känns ju lite ensamt nu, men jag får väl ge mina bästa tips om man funderar kring egenutgivning och indieförfattarskap.
Mitt bästa tips är nog: bestäm vad som är framgång för dig. Handlar det om kontroll, tempo, intäkter, frihet, läsare? Låt dig inte styras av andras måttstockar. Och som indieförfattare tycker jag det är hjälpsamt att separera skrivandet från bokutgivningen. Att ha på sig en författarhatt för skrivandet och en projektledarhatt för bokutgivningen. Så det är också ett tips.
Nästa avsnitt
I nästa avsnitt har vi en intervju med författaren P-C Wike då vi får höra om hennes spännande resa som indieförfattare. Vi diskuterar både strategier för bokutgivning och hur man successivt utvecklar sitt skrivhantverk genom att prova olika skrivtekniker.
Hoppas du har fått med dig lite tankar om indieförfattarskap från det här soloavsnittet. Kanske håller du med om det jag sagt, eller så tycker du något helt annat.
Om du undrar över något eller har ämnen du vill att vi tar upp i podden så maila gärna till oss på Podden Trycksvärta eller följ oss gärna på Instagram där vi också heter Podden Trycksvarta. Du har lyssnat på podden Trycksvärta med mig Hanna Wesslén. Vi hörs igen om tre veckor, ha det fint till dess!
Upptäck mer från Den svenska indieförfattaren
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.