Hanna: Så, då är det dags. Vi kan ju börja med att säga att vi även har ett tidigare avsnitt om karaktärer, nr 15, så där går att höra mer om det. Det är rätt länge sen vi spelade in det. Det här avsnittet kommer vi framförallt fokusera på trovärdigheten av karaktärerna och karaktärsutveckling.

Anna: Mm, precis. Och vi kanske skulle definiera karaktär också, innan vi börjar. För det behöver ju inte vara en människa, eller hur?

Hanna: Nej, det kan ju vara ett djur. Eller ett träd, eller något annat, även om det i romaner för vuxna ju oftast är just människor, eller möjligen zombies eller varulvar eller annat närbesläktat, som har huvudrollerna.

Anna: Ja, och inte sällan en kombination av människor och djur i böcker, även om det oftast är en människa som har huvudrollen. Sedan är jag osäker på om jag skulle benämna till exempel en hund som en karaktär, eller människa för den delen, som nämns i förbifarten. För alla går man ju inte in på djupet på, om det finns många personer eller djur i böckerna. Men ändå.

Hanna: Precis, det finns ju en hel del biroller eller vad man ska säga som behöver finnas som statister men man kanske inte går in på hela deras bakgrund och sånt.

Anna: Nej.

Hanna: Men det är ju så att man måste välja vilka man lär känna, för att inte boken ska bli tusentals sidor tjock, om det nu är många som nämns i boken.

Anna: Ja. Och i den här karaktären ingår ju då en del saker. Det kan vara röst, kroppsbyggnad, hur personen rör sig, handlingar …

Hanna: Absolut. Ordval, styrkor och svagheter, om man har vanor eller ovanor och så vidare.

Anna: Och allt det här är ju klokt att ha koll på som författare, även om man inte måste beskriva allt i boken.

Hanna: Just det. Och detta var en av de punkterna som vi nämnde i avsnitt 15, att skriva ner en lista på hur karaktären ser ut och agerar, och styrkor/svagheter och allt det här. Så har man det dokumentet att titta på när man skriver sitt manus, utan att för den skull bli tvungen att beskriva allt i boken. Det är särskilt bra att ha sen om man skriver fler böcker där samma karaktärer återkommer.

Anna: Det är jättebra att ha. Jag har en sån karaktärsbeskrivning för varje del i min trilogi, en uppdaterad version för varje bok. Något kan ju ha ändrats, nån kanske blonderat håret, en annan har fått ett nytt livsmål eller gift om sig.

Hanna: Precis, om man ändrar något hos karaktärerna, även inom samma bok, bör man ju även uppdatera sitt karaktärsbeskrivningsdokument. Ett tips om man redan har flera böcker i en serie, eller en första bok och vill hålla lite koll på karaktärernas egenskaper är att använda Notebook LM. Om man känner sig bekväm med att ladda upp sina manus där, det måste ju var och en avgöra. Jag kommer nog göra det nu inför kommande böcker. Då kan man be den plocka ut information om karaktärerna och deras kännetecken. Så att det inte blir fel, att man har skrivit något på ett ställe och så glömmer man det och skriver något annat någon annanstans. För det är ganska svårt, om man inte har en jättebra beskrivning sedan tidigare, så är det svårt att leta igenom gamla manus, om man har missat att notera något.

Anna: Ja, det kände jag faktiskt inte till, det är ett jättebra tips. För det tar lång tid, som du säger, att skriva ner alla karaktärers egenskaper om man inte har gjort det från början.

Hanna: Det är väldigt lätt att missa saker.

Anna: Och i avsnitt 15 pratade vi ju generellt om karaktärer, inte inriktat på trovärdighet och karaktärsutveckling. Så det tänkte vi göra i det här avsnittet. Man skulle ju kunna tänka att det är samma sak som att det går att identifiera sig med dem, men jag tycker inte att det nödvändigtvis hör ihop. Man kan ha en superhjäte som är trovärdig, men som man inte kan identifiera sig med, eller i andra fall tvärtom, även om det kanske är ovanligare tror jag. Vill du börja nämna något som du tycker är viktigt när det gäller att skapa trovärdiga karaktärer?

Hanna: En lite klassisk grej är ju det här med att det är någon som inte är perfekt, för det är ingen i verkligheten heller. Man har både styrkor och svagheter, brister som visar sig i vissa situationer, men kanske inte alltid. Sen är det också viktigt att fundera över hur den här karaktären utvecklas, från början till slutet av manuset, eller av serien om det är en serie.

Anna: Ja, det är viktigt. Och det kan förstås vara en karaktär med väldigt många brister, men att någon styrka väger upp, eller tvärtom. Man kanske är elak, självisk, tjurskallig och så vidare mot andra människor, men man hjälper alltid djur som far illa. Eller så är man snygg, smart, superduktig på jobbet, framgångsrik, men har andra problem, som missbruk av spel eller alkohol varje helg. Att det alltid finns något där som gör att ingen är rakt igenom god, eller perfekt, eller rakt igenom elak.

Hanna: Precis. Det där tror jag att jag hade svårare för i början. Jag tror jag tänkte på det när det gällde huvudpersonen, men det är väldigt lätt hänt att man gör antagonisten för ”dålig”.Allt igenom ond. Den kan ju även ha positiva sidor, som det kan vara bra att lyfta fram för att det ska bli mer som en människa.

Anna: Jag tror det.

Hanna: Sen kan man ju ha olika sidor i olika situationer. Som du var inne på. Kanske väldigt bossig på jobbet, men väldigt rädd och vågar inte säga ifrån hemma. Det är vanligt att en karaktär har någon form av brist eller problem som ställs på sin spets senare i manuset. Om man till exempel är rädd för ormar så kommer man tvingas gå genom en gränd med ormar, eller liknande.

Anna: Precis. Det handlar ju ofta om att övervinna den här svagheten eller vad man ska kalla det. Drivkraft kan jag också tycka hör ihop med trovärdigheten. Människor har normalt sett en drivkraft, om det handlar om att hjälpa andra eller att få högsta betyg på någon tenta, eller att vinna ett formel 1-lopp.

Hanna: Det håller jag med om. Den är jätteviktig tycker jag, det är en sådan grej som jag själv kan störa mig på litegrann om jag tycker att det saknas. Om en person gör ologiska saker i en film eller en bok. ”Varför gör den här personen så. Det är så korkat, finns ingen anledning att göra på det här sättet.”

Anna: Ja.

Hanna: Men om man däremot förstår drivkraften bakom det, då kan man köpa att någon handlar lite till synes irrationellt, om man förstår drivkraften bakom det.

Anna: Ja

Hanna: Den tycker jag är jätteviktig. När man tittar på det eller läser som läsare så stör man sig, men när man sitter som författare kan det vara lätt att försöka ta någon sådan genväg. Att ”nu skulle det vara bra om personen gör så här”. Men då måste man ju ta ett steg tillbaka och fundera; är det här logiskt? Varför skulle den personen göra så? För annars tror jag att man som läsare lätt kan störa sig på det, om det verkar ologiskt.

Anna: Det tror jag också. Då får man nästan hitta på en anledning och plantera in den lite i förväg.

Hanna: Precis, gärna lägga in den i förväg. Mycket av det här kommer ju medan man skriver men en del av de här grejerna är ju bra att tänka på och definiera innan man börjar skriva allt för mycket.

Anna: Ja.

Hanna: Och en annan sak som man också kan fundera över och gärna skriva ner är ju hur huvudpersonens karaktärsbåge – alltså karaktärens utvecklingskurva och inre resa ser ut.

Anna: Just det. Det är viktigt för berättelsen och att skapa intresse.

Hanna: Precis. Jag har förstått det mer och mer under tiden som jag har skrivit skulle jag säga. Tidigare, innan jag hade skrivit min första bok och när jag läste mer än jag skrev så tänkte jag inte så mycket på det här utan det var nog mer undermedvetet. Jag tänkte mer på plotten och själva berättelsen tror jag, än på själva karaktärernas utveckling. Så var det för min del i alla fall.

Anna: Mm, nog lätt att börja med det, för det är ju det första man som läsare ser, eller det tydligaste i alla fall.

Hanna: Precis. Och när jag hörde det här, när man började läsa på mer om hur man skriver och så, det här att “karaktärerna måste förändras” – då kände jag nästan att jag ifrågasatte det lite. Tänkte på typ James Bond och Jack Reacher och liknande karaktärer som inte direkt förändras så mycket från bok till bok eller film till film.

Anna: Nej, de kanske är ganska lika, utan att faktiskt ha sett de filmerna eller läst de böckerna själv.

Hanna: Men ändå så är det stora succéer, utan att karaktären genomgår den här stora förändringen.

Anna: Mm, och det kan ju vara så med serier.

Hanna: Precis. I vissa serier så genomgår huvudpersonen en stor karaktärsutveckling i den första eller de första böckerna och sedan är hen relativt oförändrad. I andra serier så är karaktären ganska oförändrad hela tiden. Och ändå funkar det på något sätt.

Anna: Ja, och då kanske storyn har något annat speciellt, medryckande på andra sätt, eller bra spänning, eller något som gör att man ändå fäster sig vid karaktärerna även om de inte utvecklas.

Hanna: Så måste det ju vara. Jag har nyligen läst en jättebra bok om att bygga karaktärer, som jag verkligen kan rekommendera. Den heter Creating Character Arcs av KM Weiland och den går verkligen in på djupet i det här med huvudpersonens utvecklingsresa och hur den knyter an till berättelsens struktur.

Anna: Intressant. Tar den upp det här med att överkomma sina brister och så då?

Hanna: Ja. Den är väldigt specifik och definierar att det finns i grunden 3 olika resor som en karaktär kan göra. Med oändliga variationer förstås. Men de tre varianterna är: The positive change arc, the flat arc och the negativa change arc. Alltså den positiva förändringsbågen, en statisk båge och en negaitv förändringsbåge.

Anna: Okej….

Hanna: Den positiva utvecklingsresan är den mest vanliga och kanske på ett sätt den enklaste. I den så börjar karaktären med en någon typ av brist eller, i boken kallas det för en Lögn, som håller tillbaka karaktären från sin fulla potential.

Anna: Så någon form av vanföreställning om världen?

Hanna: Precis. Det kan vara vad som helst. Medvetet eller omedvetet. Men något som karaktären inom sig tror på. Till exempel i en Romance så kan det vara att karaktären inte tror att hen är värd att älskas och då kommer det sabotera på olika sätt.

Anna: Just det.

Hanna: Och vidare så finns det ett Spöke i karaktärens förflutna, som förklarar varför karaktären klamrar sig fast vid den här lögnen. Det behöver inte vara uttalat och att karaktären själv förstår att det är så, men på något sätt finns det där i bakgrunden.

Anna: Mmm. Så någon form av trauma eller händelse.

Hanna: Ja. Och det kan vara något jättestort eller något mindre, det beror lite på vilken typ av berättelse det är. Men hur som helst så går ju den positiva förändringsbågen ut på att karaktären ska övervinna den här lögnen och hitta Sanningen istället. Och det följer liksom hand i hand med berättelsens dramaturgi, i första, andra och tredje akten. Precis som att det händer något viktigt i berättelsen vid vissa punkter så kommer viktiga avslöjanden eller händelser för karaktärens utveckling vid vissa punkter. Till exempel någon typ av avslöjande eller vändning vid mittpunkten.

Anna: Tror du att alla berättelser håller sig till det här?

Hanna: Nej såklart inte, det tror jag inte. Men jag tror att många riktigt bra böcker och filmer gör det. Medvetet eller omedvetet. Ibland kommer ju saker omedvetet även om man inte har läst massa böcker om dramaturgi eller har följt en viss mall.

Anna: Precis. I och med att man har så många berättelser i sig ända från att man var liten.

Hanna: Ja, någonstans kan det vara lite i ryggraden. Jag hade ju inte läst den här boken när jag skrev Nepalsviten till exempel men jag kan nog ändå plotta in vissa delar i mina karaktärer i den struktur som finns i denboken. Dock inte helt och hållet, och jag tror verkligen att det kan hjälpa till att bygga en spännande berättelse som griper tag i läsaren.

Anna: Kan man säga något om de andra utvecklingsresorna då? Den statiska bågen och den negativa bågen som du nämnde?

Hanna: Ja precis. Det statiska bågen är ju en båge där karaktären i sig redan har koll på den här Sanningen, till skillnad från i den positiva bågen, där karaktären börjar i Lögnen. Men däremot kan det finnas en stor Lögn eller missförhållande eller vad man ska kalla det, som övriga världen eller delar av den, lever i. Det är ganska vanligt med statiska bågar i actionfilmer och böcker. Till exempel James Bond som vi nämnde.

Anna: Just det. Så då är det kanske mer att världen runt omkring förändras på grund av karaktärens handlingar.

Hanna: Ja precis. Typiskt sätt så kan det då vara att personen försöker förhindra en katastrof eller försöker vinna över andra att se den här Sanningen – hur den nu tar sig uttryck. Katniss Everdeen i Hunger games tar författaren upp som ett exempel på en statisk båge – hon ändrar sig inte så mycket och har redan sanningen, men det är världen runt omkring som lever i en lögn.

Anna: Mm, man förstår ju att den typen av berättelse också kan vara väldigt effektfull. Sen har vi ju den negativa bågen också. Det blir ju mer av en tragedi.

Hanna: Ja verkligen. Den är ju motsatsen till den positiva bågen. Att vi har en karaktär som kanske börjar relativt bra men av olika anledningar blir karaktären förledd av Lögnen. Och det slutar ofta i tragedi, tänker jag. En av de mest uppenbara här är ju Anakin Skywalker i Star Wars som börjar som en väldigt generös pojke som bryr sig mycket om andra och i del tre så förleds han av den mörka sidan och blir Dart Vader. Hoppas jag inte spoilade för någon nu, men är man intresserad av att se Star Wars så vet man nog redan det.

Anna: Haha, ja jag tror det. Vad tycker du bäst om för utvecklingsbåge?

Hanna: Alltså, det är ju lätt att tycka om den positiva bågen och jag gillar ju lyckliga slut. Samtidigt så tycker jag mycket om den typen av böcker och filmer som har en statisk båge också. Du då?

Anna: Jag tror att jag håller med dig. Men jag vet inte om slutet måste vara lyckligt för att det är en positiv båge? Jag tänker att karaktären kan utvecklas till det bättre och lära sig något, trots att det inte nödvändigtvis hjälper just den händelsen som karaktären är inblandad i? Ungefär som att det här uppdraget lyckades inte, men karaktären har lärt sig mycket och inser att annat betyder mer än just det här uppdraget? Och då kanske slutet blir olyckligt i det händelseförloppet, men man får hopp om karaktären framöver?

Hanna: Ja. Det har du helt rätt i. Det kan ju sluta lite olyckligt eller till och med dåligt, även om personen har genomgått en positiv båge och kommer ut på andra sidan som en bättre person. Helt sant. Det påminner mig också om en annan sak som de tar upp i den här boken. Att huvudpersonen har ju ofta en drivkraft eller något som huvudpersonen vill ha väldigt mycket. Och det kan mycket väl vara så att det slutar med att den personen får inte det där som den ville ha i början. Men istället, precis som du säger, så har den lärt sig något annat och man förstår att det där som den ville ha, det var inte det den behövde egentligen. Det den behövde egentligen var ”det här” istället. Som gör att den kommer ut starkare eller bättre på andra sidan.

Anna: Har du några exempel på de som har lite mer av en negativ båge?

Hanna: Ja, men många stora klassiker skulle jag säga kan ha det. Till exempel vissa av Shakespeares berättelser och Dostrojevski har väl också en del sådana negativa bågar. Och jag kommer på en som jag läst nyligen. The ballad of Songbirds and Snakes, alltså första delen i Hunger games. Då visste jag redan från början att det skulle vara en sådan negativ båge, eftersom huvudpersonen är den onda President Snow, som ung. I början så har han helt klart en del inte så fördelaktiga karaktärsdrag, men man kan ändå hålla på honom på något sätt och han har någon form av Sanning i sig som han lever i. Allt eftersom boken går så händer det saker som till slut leder honom in på en mörk väg och han slutar med att omfamna Lögnen istället. En mycket negativ båge för honom. Men ändå en spännande och bra historia. Kanske särskilt eftersom man vet vad som kommer sedan, precis som i Star Wars. Det kanske är så att negativa bågar passar väldigt bra i sådana här prequels.

Anna: Mm.

Hanna: Men hur som helst. Jag tänker att jag kommer ha väldigt stor nytta av den här boken när jag skriver min nästa bok. Då kommer jag ta in de delarna lite mer i själva karaktärsbyggandet också.